Vägen till guldet

Kanada hade en lätt inledningsmatch mot Norge. Men det skulle dröja fram till den andra perioden innan Jarome Iginla kunde smälla dit kanadensarnas första mål i Vancouver-OS.

Sedan flöt det på i jämn takt för storfavoriterna, men det fanns något som saknades. Spelet fungerade inte som man hade tänkt sig och NHL-stjärnorna Sidney Crosby och Rick Nash var ovanligt bleka.

Hetast i OS första match var Iginla som stod för ett hattrick, vilket såg till att Calgarys Flames stora stjärna fick förtroende av förbundskaptenen Mike Babcock.

Norge besegrades med hela 8-0 men frågetecknena var många efter matchen och det skulle dem fortfarande vara efter andra omgångens möte med Schweiz.

Européerna spelade stabilt och störde Kanada så pass mycket att matchen gick till straffläggning. Där hade Crosby is i venerna och avgjorde matchen med en kylig straff, men kritiken fortsatte att växa markant.

Det tog dock inte slut där. Kanadensarna åkte på en rejäl käftsmäll när man förlorade mot ett klart starkare USA med 5-3. Förlusten var droppen som fick bägaren att rinna över för många kritiker.

Inte undra på det när Kanada först och främst skulle ställas mot Ryssland, med superstjärnan Alexander Ovetjkin i spetsen, i en eventuell kvartsfinal. Därefter skulle antagligen Sverige vänta.

Kanadas vändning

Men förlusten mot USA lade, med facit i hand, grunden för Kanadas vändning i turneringen. I åttondelsfinalen väntade ett krigande tyskt landslag som inte riktigt hade hållit måttet med de största nationerna i gruppspelet.

Det gjorde dem heller inte i slutspelet. Tyskarna kördes över med 8-2 och den väloljade kanadensiska lagmaskinen hade äntligen vaknat till liv.

I kvartsfinalen hoppades ryssarna kunna sätta käppar i hjulen för Kanada, men hemmanationen lade i en växel inget annat hockeylandslag besitter.

Kanada fullkomligt krossade, mosade och förnedrade Ryssland. Slutresultatet skrevs till ofattbara 7-3 och glädjande för kanadensarnas del, väntade Slovakien - inte Sverige - i semifinal.

Två snabba mål i den första perioden gav Kanada ro och när populäre Ryan Getzlaf dunkade in 3-0 trodde många att saken var klar. Men icke. Slovakien visade upp en enorm vilja och kämpaglöd; något som till exempel Sverige saknade.

Dubbla reduceringar skakade Kanada i den tredje perioden och det var otroligt nära att Pavol Demitra tystade alla i Canada Hockey Palace när han fick öppet mål med bara ett par sekunder kvar att spela.

Men Roberto Luongo, som blev det kanadensiska förstavalet efter Martin Brodeurs svaga insatser i gruppspelet, svarade för en jätteräddning och Kanada hade bokat en plats till finalen där USA väntade.

Ute efter revansch

Det syntes direkt att Kanada var ute efter revansch för den snöpliga förlusten för ett par dagar sedan. Supertalangen Jonathan Toews skickade in 1-0 till värdlandet efter en retur en bit in på den första perioden.

När sedan Corey Perry brakade in 2-0, såg det onekligen ljust ut för lönnlöven. Men precis som Slovakien, hade USA långt ifrån gett upp.

Ryan Kesler imponerade under hela turneringen och fick kröna de fina insatserna med ett mål i finalen. 2-1 var resultatet inför den sista perioden.

Amerikanerna fortsatte att mala på och fick till slut utdelning med endast 25 sekunder kvar av den tredje perioden. Zach Parise stod på rätt plats vid rätt tillfälle och kunde raka in kvitteringen.

Merparten av publiken i arenan blev knäpptysta och det enda man hörde var måljublet från USA:s bås. Kvitteringen innebar att tidernas OS-final gick till förlängning.

Och vad passade då inte bättre än att den störste utav dem alla fick avgöra?

Sidney Crosby hade gjort få poäng under turneringen och blivit kritiserad, men gjorde trots allt ett gediget arbete i det tysta. Men han hade inte blivit kallad "The Next One" om han inte hade haft en vinnarskalle utan dess like.

Redan inför OS hade Crosby en Stanley Cup-titel under bältet och vid 22 års ålder är han lagkapten för sitt Pittburghs Penguins. Nu klev "Sid the Kid" åter igen fram när det verkligen gällde.

Ödmjuk matchvinnare

Ett väggspel med Jarome Iginla öppnade upp ytor för Crosby i USA:s försvarszon och med ett snabbt och lurigt isskott överlistade han Luongo i den amerikanske kassen.

OS-guldet gick till Kanada och vild glädje bröt ut överallt i arenan. Både tandskyddet och handskarna flög av för Crosby som inte riktigt visste vart han skulle ta vägen.

Men när allt var sagt och gjort tog han vägen till mixed zone och SVT:s David Fjäll som frågade:

- Hur känns det att få avgöra en OS-final?

En superstjärna som inte låtit berömmelsen stiga honom åt huvudet svarade ödmjukt:

- Det kvittar vem som avgjorde, för vi är mästare, förklarade den blott 22-årige centern.

Crosby är inte bara unik som spelare, utan även som person. Hur många hade kunnat behålla fötterna på jorden när man i en så pass ung ålder nyss avgjort den största idrottshändelsen i sitt lands historia och samtidigt gått från nationalidol tilll Gud i sin renaste form?

En på förhand tippad sagolik turneringen innehöll alltså ett drama som inte ens den bäste Hollywoodregissören hade kunnat förmå skapa. Och det bästa av allt är att det är dags om fyra år igen. Förhoppningsvis skriver vi då om en svensk matchvinnare.