Veckans stolpskott i sportvärlden
Vad har Zlatan Ibrahimovic och fenomenet fotbollsgalan gemensamt än sporten? De har båda gjort sig till åtlöjen under veckan som gått.
Zlatan pajas
Tidigt i Zlatans karriär såg jag honom som en pajas. En lång jävla clown på gröna gräsmattor. Men nu i veckan när jag slog mig ner i fåtöljen upplevde jag en värld jag aldrig tidigare skådat. Och jag fick uppleva den utifrån ett perspektiv jag inte i mina vildaste fantasier kunde tro existerade. Man lyssnar på Zlatan Ibrahimovic, man lyssnar inte (som han själv uttrycker det). Nu lyssnar jag i alla fall inte mer på den mannen. Han är, och förblir, en pajas om än på ännu grönare gräsmattor än när jag tidigare hyste samma agg för honom.
Herregud. Galet. Att det över huvud taget ens sänds är en skandal i sig. När det svenska fotbollförbundet spelar på världens minsta fiol är det svårt att inte dra på smilbanden. Jag upplevde festligheterna från ett twitterperspektiv och Twitter var det enda som räddade den där storslagna galan.
Penn State / Friidrotten
Nä nu jävlar. Penn State University skyddade en av sina tränare som förgrep sig på åtta barn. Och jag saknar ord för att beskriva föraktet man känner mot de som utför dessa dåd mot småbarnen, men de som sopar händelserna under banan - de är nästan minst lika delaktiga. Hej då Ulf Karlsson, försvinn är du snäll.
Magnus Pehrsson berättade i veckan att Djurgården skulle ha slappare förhållning till medier under Silly Season. Han deklarerade även att Djurgården skulle avslöja information om läget i truppen under fredagseftermiddagen.
Är det då ni presenterar Sebastian Andersson? undrade jag.
– Inga kommenterar, fick jag till svar.
Veckans stolpe in
Christopher Lallet sköt ett vackert skott - som gick stolpe in - när han, helt ohämmat, berättade om känslorna för kontraktet som skrivits på med Hammarby.
– Jag är världens lyckligaste människa, sa han då.
Och då han skrivit på för en klubb som klarat undan kval till division 1 med elva sekunder kvar av säsongen. Lojaliteten lever, trots allt.
