"The Mauler förtjänar all respekt han kan få"
Nyheter24:s praktikant, kampsportsgalna Gabriella Bark, sätter sina ord på The Maulers heroiska insats – och konstaterar att det är han som är den riktiga vinnaren.
Trots att många nederlagstippade Alexander "The Mauler" Gustafsson innan matchen om världsmästarbältet (i lätt tungvikt) mot Jon Jones ansåg de flesta att svensken förtjänade segern i efterhand.
Men det var storfavoriten Jones som tilldelades segern med domarsiffrorna 48-47, 48-47 och 49-46. Nu hoppas de flesta på att få se en returmatch mellan giganterna.
”Varför vill man se på två killar som pucklar på varandra tills den ena inte kan stå upp?” Det är en fras jag nu har fått höra så många gånger att jag knappt reagerar längre. Men i efterspelet av Gustafsson-matchen vill jag ändå försöka. När jag pratar med oinsatta om MMA är fördomarna många.
Jag tycker det är onödigt att försöka glorifiera MMA då sanningen ibland kan vara enkel – man tycker helt enkelt om att slåss. Och vissa råkar även vara otroligt duktiga på det. Självklart kan det främja våld, men då främjar väl balett till ätstörningar och jakt till att döda.
Slåss inte grabbarna i en bur gör de väl det någon annanstans, så det är väl toppen att de kan få göra det under kontrollerade former? Och att ta sig in i UFC handlar inte bara om att slaska omkring med knytnävarna och spela macho. MMA på den här nivån kräver enorm teknik, erfarenhet inom kampsport och disciplin. Det kräver också stor lyhördhet och viljan att lära. Det är därför många av de största i sporten har de minsta av egon. Är du ödmjuk och villig att jobba på dina svagheter kan du nå hur långt som helst, och det är nu vi kommer in på Alexander Gustafsson.
Jag använder Gustafsson för att han är ett glimrande exempel på vad jag älskar med sporten. Att som svensk bondson komma upp till en så hög grad inom MMA som Alexander gjort är imponerande bara det. Men det stannar inte där. Sedan tar han sig in som en av få svenskar i UFC, och vinner så pass många matcher att han tillslut står inför världsmästartiteln. Alltså va? Bondson? Arboga? UFC? Världsmästartitel? Ekvationen går inte ihop. Eller är det just det den gör?
I don't know much but this I know: Att komma från Sverige där MMA i princip har varit obefintlig sport, gå upp emot världsmästaren, även ansedd vara världens bästa fighter genom tiderna, ha förväntningarna emot dig och fortfarande gå in med ett enormt självförtroende är större än de flesta förstår.
Att sedan styra stor del av matchen och åstadkomma det som ingen trodde var möjligt, att få Jones att tvivla på sin egen förmåga, det är det och inte domarbeslutet som gjorde Alexander Gustafsson till den sanna vinnaren. Och trots att slutscenerna från matchen kan liknas vid ”The Thrilla in Manila” då båda parterna stod som svajande träd, gick Alexander på och körde linan ut.
Nej, den där matchen vann du Alexander. På alla sätt möjliga utöver domarnas siffror.
För att knyta ihop säcken full av svett, blod och domarbeslut lika stabila som Dr.Alban vill jag bara säga att man inte behöver vara en följeslagare av sporten för att förstå vilken respekt Alexander Gustafsson förtjänar; då det inte alltid är segern i sig som räknas. Det viktiga är att visa: people who is crazy enough to think they can change the world are the ones who do.
