Räddade Monacos Grand Prix världens dyraste sport?
Bland Viagrafartyg och aristokrater räddade Monacos Grand Prix Formel 1:s anseende för gemene man.
Formel 1-cirkusen gör vad den kan för att expandera sin verksamhet och generera än mer intäkter för teamen som deltar.
Samtidigt kommer vissa nya regler införas som är tänkta att göra loppen än mer jämna och på så sätt skapa ännu mer stämning. Allt för att återvinna intresset från omvärlden och på så sätt befästa sportens position som det ultimata världsmästerskapet inom motorsporten.
MONACO. Det blir aldrig så tydligt att Formel 1 är en rikemansidrott som när Monacos Grand Prix går av stapeln. Sporten är inte uteslutande för aristokraterna men just i Monaco hägrar de där enorma lustjakterna var man än tittar. Och överallt vandrade några av världens rikaste människor.
När det välrenommerade magasinet F1 Racing 2006 släppte de ekonomiska siffrorna som då låg bakom Formel 1-cirkusen slogs världen av häpnad. Sammanlagt spenderade de olika teamen 2,9 miljarder dollar under ett enda år - en siffra som motsvarar drygt 18 miljarder kronor.
Dessutom säger rapporterna att de ekonomiska utgifterna bara vuxit sig större och större fram till dagens datum.
Förutsägbara race
Fördelningen under 2006 varierade extremt. Vilket även hade visat sig vara ett problem för sporten i stort. Och omvärldens intresse svalnade när samtliga lopp såg exakt likadana ut.
Antingen var det Michael Schumacher som krossade allt och alla under kvalet, för att sedan bara glida ifrån motståndarna under själva racet. Eller så gick något snett för tysken och valfri annan förare utförde samma bedrift.
Racen blev förutsägbara. Reglerna behövde ändras. Och nu, äntligen, har sporten återvänt till sin rättmättiga tron som världens i särklass mest spännande motorsporter.
För säga vad man vill om armadan av miljardfartyg som låg förankrade utanför furstendömet, och säga vad man vill om banans säkerhetsgrad - det gick helt enkelt inte att blunda för spänningen som var söndagens Grand Prix.
Spänningen var tillbaka
När världsmästaren och tillika kval-segraren tvingades köra på samma däck under 53 varv. Och när utmanaren Fernando Alonso även han fick slut på de supermjuka däcken vankades det en enorm batalj när Jenson Button gled upp i rygg.
Äntligen fick man sitta på helspänn igen. Äntligen kände man att två Grand Prix-tävlingar i rad förvandlats till gastkramande krig om poängen. Ruset var tillbaka.
Att Monacoracet dog när Vitaly Petrov drämde in i väggen hör nästan till petitesserna. Eller snarare det förväntade. Formel 1 i Monaco är och förblir en stökig historia. Men det var ändå underbart att under nästan en halvtimme minnas tillbaka till sportens alla glansdagar. Och helt plötsligt var armadan av flytande Viagraskepp nästan förlåtna.
