Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Krönika: "Vad har tur med saken att göra?"

Leonardo och Luis Figo firar den osannolika segern över Bayern München.
1 av 2

Leonardo och Luis Figo firar den osannolika segern över Bayern München.

Kerstin Joensson/AP/SCANPIX

Thomas Müller å sin sida, är allt annat än nöjd med utgången. Skriker han åt djävulen eller de minimala marginalerna? Svårt att utläsa från bilden i fråga.
2 av 2

Thomas Müller å sin sida, är allt annat än nöjd med utgången. Skriker han åt djävulen eller de minimala marginalerna? Svårt att utläsa från bilden i fråga.

Matthias Schrader/AP/SCANPIX

Sport | 21/03/2011 08:57

Ramin Nouri slår i veckans krönika ett stort hål i elitidrottarnas främsta bortförklaring och "ursäktande ödmjukhet". Vad har gud, tur eller övernaturliga krafter med sport att göra, frågar han sig?

Häromdagen kände jag mig för lite snabbmat till lunch. Tänkte att jag köper med mig hem och käkar i sängen. Älskar kombinationen av att äta och ligga i sängen. Man laddar ned samtidigt som man laddar upp. Känns alltid som att jag slår två flugor i en smäll.

När jag stod där i kassakön gick det inte att undgå tanken hur det hade sett ut om snabbmatsrestauranger hade sängar i stället för bord och stolar. Första tanken – ”himmelriket”. Andra tanken - ”hell on earth”.

Spypåsen gick sönder

Det blev min tur och jag beställde en stor meny, vilket ska innebära stor pommes och stor läsk utöver det vanliga. Men praktikanten i kassan packade ned vad som såg ut att vara en mellanstor pommes. Dessutom packade hon ned allt i en påse lika liten som spypåsarna man får på flygplan.

När jag sedan befann mig mitt på torget i mitt lilla centrum bestämde jag mig för att ta en titt i påsen för att se om det verkligen var en mellanstor pommes. Jag höll vid påsen kant, öppnade och tog en titt.

I samma sekund som jag såg att det faktiskt var en mellanstor pommes revs spypåsens kant av och all min sängmat föll pladask mitt på torget framför ögonen på en mindre folkmassa. Pinsamheten var total. Frustrationen likaså.

Min enda tanke då var: ”Det här är inget annat än ren och skär otur”. Sedan gick jag raskt därifrån som om jag egentligen tänkt att mata fåglarna.

"Vad är tur?"

I veckan bevittnade något alldeles makalöst under mötet mellan Bayern München och Inter. Jag pratar inte om den osannolika vändningen Inter stod för. Sådana vändningar har man sett förr från Inter. Jag pratar om en viss situation i den matchen.

När Mario Gomez ur en snäv vinkel får till ett avslut där bollen nästan promenerar på mållinjen innan Andrea Ranocchia slänger sig och får undan den först via Thomas Müllers sula och sedan stolpen.

Vad hände egentligen?

Efter matchen fick jag flera sms från vänner som försökte intala mig vilken tur Inter hade som lyckades få undan bollen i den situationen. Det var min första tanke också.

Att Inter hade tur att det inte resulterade i mål. Men hade det verkligen med tur att göra? Det är en fullständigt obegriplig situation, och när vi människor har svårt att begripa saker skyller vi på högre makter, såsom gud eller tur/otur.

Jag tror varken på gud eller tur. Jag tror på marginaler. Allt handlar om marginaler. I detta fall väldigt, väldigt små sådana.

Siktet på Frank Riberys inlägg, Gomez träff vid avslutsmomentet, Ranocchias kraft på rensningen, Müllers vinkel på foten, stolpträffen. Allt handlar om millimetrar och hundradelar. Minimala marginaler.

När vi kan påverka marginalerna vill jag varken kalla det tur eller otur. Men när marginalerna är så pass små att vi inte kan påverka dem, då kanske det handlar om tur eller otur. Kanske till och med om gud.

Sportvärlden är förskonad

Fast så små marginaler uppstår aldrig i sportsammanhang (eller i vardagen). Detta eftersom spelarna påverkar allt. Därför gillar jag inte när folk ska ta ifrån någon äran genom att ålägga det gud eller tur.

 Jag suckar varje gång jag läser en spelarintervju och snubben säger att de hade gud vid sin sida när de gjorde det där viktiga målet som satte fart på karriären. Du har inte gud eller turen att tacka för det! Du har dig själv att tacka för att du har tränat som en galning varje dag sen du lärde dig att gå.

Falsk ödmjukhet

Att skylla på tur är ett bra sätt att visa ödmjukhet. ”Hur gjorde du det?”. ”Äsch då, det var bara tur”. Eller så skyller man på tur/otur när man inte vill veta sanningen.

Vi vill inte veta att allt ligger i individens händer. Jag vill inte veta att det var mitt fel att påsen gick sönder. Jag kunde ju faktiskt hålla den underifrån om jag bara stoppade undan min mp3 som jag hade i ena handen eller la ifrån mig den stora läsken som jag hade i andra. Och jag kunde ju faktiskt säga åt praktikanten på plats. Och jag kunde skippa att kolla i påsen tills jag kom hem. Men är det inte bara lättare att skylla på oturen?

Ramin Nouri.