Kviborg: Dags att såga de som sågas ska

Jag tillhör den generation unga män som på fullaste allvar anpassar mitt liv efter allsvenska och spanska spelscheman, sommaren betyder oftast en stiltje utan dess like – även fast allsvenskan smyger med även under sommaren.

Men helt ärligt. Udda årtal kan väl bara dra åt helvete? Inget VM, inget EM, inte ens ett sketet OS med märkliga grenar får man serverat. Höjdpunkten borde stavas Copa América, men ska man orka med merparten av turneringen samtidigt som det dagliga brödet ska tjänas in så måste man ha en dygnsrytm som en fladdermus.

Det här med att gå runt på sommaren och känna tristessen känner kanske en del igen sig i? Det gäller att hitta ett substitut helt enkelt, en annan drog. Den löjliga säsongen är ju alltid avkopplande, eller inte. Rykten sprids som insparkar i Dam-VM i fotboll – man undrar om det hela är på riktigt alltså?

Silly Season dämpar abstinensen

Det är medierna som matar oss med dagliga osanningar och vi älskar det. Vi fullkomligt trycker i oss all info vi kan få tag på, allt från en artikel som hänvisar till ”en insatt källa” till att någon signatur på Gnagarforum skriver att han för elfte gången sett Luis Figo i Östermalmshallen – således är väl portugisen klar för AIK?

Enkelt är det inte. Som journalist förväntas man i varje artikel som rör eventuella övergångar ha med det obligatoriska sportchefssvaret ”det tänker jag inte kommentera”. Måhända då att medier blir likt en fotbollstrasig själ som undertecknad ett udda år uttråkad?

Hur trist var det på Aftonbladets redaktion?

På Aftonbladet har de nog i dag (läs 7 juli 2011) extremt, förbannat jävla tråkigt. Vad gör man då? Går ut och köper glass? Räddar världen? Nope. Man skriver en argsint artikel om Pontus Kåmark som hade mage nog att KRITISERA det svenska damlandslaget efter en 2-1-seger som tydligen bär bragdens sötma.

En expert som tycker något? Vad är detta!? Usch. Vi sågar människan i stället. Det hela har naturligtvis berört det ämne som i största allmänhet får svensken att skita på sig – en man kritiserar en grupp kvinnor – som dessutom spelar fotboll!

Men Sverige slog ju världens bästa land i fotboll? Ja, förvisso sant, men bara för det behöver det inte vara bra. Pontus Kåmark kan troligtvis mera om fotboll än alla oss, han har dessutom spelat på den högsta nivån. Om han, om någon, tycker att Sveriges insats i den andra halvleken sög så är det hans fulla rätt att tycka så, det är till och med hans jobb att ”tycka”. Men gränsen mellan den åsikten och den nu uppmålade bilden i Aftonbladet om att Kåmark är damfotbollens största belackare är milslång.

Ibland undrar jag om folk fortfarande tror att vi i detta land är så pass jantelagsskadade att vi hoppar runt i en enda stor gullig ring och ryggdunkar varandra i någon naiv tro att allt vi gör är världsledande.

På tal om naiva åsikter. På en stor ö utanför vår östra kust debatterade (alla utom supportrarna) människor det extremt uppförstorade problemet ”huliganism”. I ett självutnämnt Jante-Sverige hade debatten varit briljant, men som en nyss nämnd tidning gått i bräschen för tidigare:

Vi gillar olika.