Kviborg: "El Clásico lär bli allt annat än vackert"

I våras utspelade sig ett spektakel inom loppet av fyra minst sagt hektiska möten mellan de eviga antagonisterna Real Madrid och FC Barcelona. Färgglada hårstrån blev gråa motsvarigheter, vänner blev fiender och levervärdena gick från en lagom osund nivå till ”Nej men! Är det inte Christer Petterssons gamla lever?”.

Sommaren har tvärtemot logikens förespråkare inte inneburit en vapenvila klubbarna emellan. Efter klassikern i Champions League haglade anklagelserna klubbarna emellan, allt som gick att anmäla anmäldes. Att Real Madrid och Barcelona lekt katt och råtta med varandra sedan urminnes tider är ingenting nytt precis, men vårens och sommarens ultramoderna ”cat fight” körde dessutom ner en stor fet kil i landslaget och dess framtida äventyr. Den forne Real Madrid-legendaren Vicente del Bosque som nu är förbundskapten för "La Roja" uttryckte mycket riktigt en viss oro inför framtida landslagssamlingar och manade de båda kombattanterna till lugn.

Elefanter glömmer aldrig

Man brukar säga att ”en elefant aldrig glömmer”, i detta fall elefanter. Real Madrid och Barcelona verkar inte ha för avsikt att glömma så lätt minsann. Från sin högborg i Katalonien har president Sandro Rosell, ivrigt påhejad av lakejerna i Barcelona-media, hotat avbryta samtliga kontakter och relationer med "Los Blancos".

Med anklagelser om osportsligt uppträdande och dessutom rasistiska tillmälen träffade Real Madrid en öm punkt, ingenting gick att bevisa och Barcelona klarade sig helskinnade ur den ack så infekterade affären. Värre då för Guds nedsände barn (enligt honom själv) José Mourinho, som på typiskt manér fyrade av den ena bittrare salvan efter den andra mot allt som han upplevde arbetade emot honom (läs: hela fotbollsetablissemanget).

Zlatan-supportrarna har bytt från Barca till Milan

Jag är ju part i detta mål, det kommer väl sannerligen inte som någon överraskning vilket lag jag håller på. Numera kan jag klassas som en vuxen och mogen människa, tidigare år förkastade och förnekade jag kategoriskt alla förluster mot Barcelona som otur eller rent av som konspirationer. 

Att Barça förra säsongen spelade bättre fotboll än Real Madrid kan väl ingen förneka, men sättet de slog Real Madrid på i Champions League kan man däremot ifrågasätta. Vad tjänar FC Barcelona i egenskap av världens just nu bästa klubb på att bete sig som teaterapor i dessa möten? Nu när 50 000 svenska Zlatan-supportrar inte längre håller på Barcelona utan på AC Milan har ju till och med den annars så otroligt Barça-vänliga svenska pressen rapporterat nyanserat om detta.

"Lär bli allt annat än vackert"

Men många saker tjänar inte sitt syfte. Real Madrid borde ha svalt stoltheten och struntat i att anmäla FC Barcelona för exempelvis osportsligt uppträdande. Fotboll och i synnerhet dessa möten är krig och i krig är allting tillåtet, dessutom är det inte särskilt unikt att spelare filmar. Både Real Madrid och Barcelona har sin beskörda del av syndare varpå spelare som Angel Di María, Dani Alves och Sergio Busquets bildar en liga av yppersta världsklass. 

Sommaren blir nu höst och precis innan ligan startar (om den gör det beror dock på strejkhotets vara eller icke-vara) drabbar giganterna Real Madrid och FC Barcelona samman igen, denna gång i Supercopa, mötet mellan fjolårets ligavinnare och cupvinnare. 

Det lär bli allt annat än vackert. Känslorna från vårens kvartett i klassiker har som den uppmärksamme läsaren redan noterat inte svalnat. Oavsett vilken klubb ni håller på eller vems parti ni tar, räkna med fortsatt dåliga förlorare och minst lika dåliga vinnare – det finns ingenting som framkallar ett sådant ovillkorligt förnekande som när favoritklubben slås på fingrarna av antagonisten.