"Det är svårt att inte äcklas när man ser Sepp Blatter"

Fotbolls-VM i Brasilien har varit en sprakande folkfest i glädjens tecken. 

Snygga mål, sjuka räddningar och galna matcher. Favoriter som föll. Blåbärsnationer på frammarsch. Tårar när drömmar krossats. Tårar när drömmar blivit verklighet. 

Men någonstans i bakhuvudet har vi hela tiden vetat vem som ligger bakom fotbollsfesten, och då faller en mörk skugga över allt det där vi älskar.

Det var bara ett vända blicken upp mot de fina platserna på arenorna. Där har han suttit, den mutanklagade Fifa-presidenten Sepp Blatter, och högfärdigt skådat ner medan miljonerna trillat in på kontot. 

Det är svårt att inte äcklas, ärligt talat. 

Men Fifa, som inte verkar skämmas för att öppet vifta med sina giriga händer, hann även sätt ett sista avtryck innan man lämnar Brasilien.

När VM:s bästa spelare skulle utses spekulerades det kring många potentiella kandidater. Arjen Robben, Thomas Muller, Bastian Schweinsteiger, James Rodriguez och Manuel Neuer har alla gjort fantastiska turneringar. 

Det brydde emellertid inte Fifa. I stället gav man ogenerat priset till Lionel Messi, som knappt varit godkänd och helt försvunnit under de avgörande matcherna. 

Men det är inte där problemet ligger, att jag inte håller med. Det är långt mycket mer problematiskt än så. 

Adidas väljer tillsammans med Fifa ut VM:s bästa spelare. Det anmärkningsvärda är att Lionel Messi, som vann priset, har ett nära samarbete med just Adidas. Han är deras mest kända ansikte utåt och de tjänar miljoner på varandra. 

Kan det verkligen vara en slump att Adidas råkar ge priset till sin egen samarbetspartner – som dessutom helt uppenbart inte förtjänar det? Självklart inte. 

Detta är ingeting annat än ytterligare ett bevis på hur Fifa och den ekonomiska världen använder fotbollen som verktyg till ökad vinst och faktiskt pissar på allt vi älskar med världens nationalsport. 

När en besviken och något oförstående Messi under söndagen fick ta emot priset blev det för mig en symbol för hur det vackra i sporten sakta men säkert urholkas när giriga fingrar gräver efter mer. 

När ska fotbollen säga ifrån?