El Clásico x4 är som Super Bowl - fast ändå inte
Att mötas fyra gånger på så kort tid i tre olika sammanhang är som sagt inte så kul. Inte för någon. Allra minst för fansen. El Clásico x4 har bara förlorare.
Denna vackra vår. Helvete, vad man älskar den här tiden på året. Solen skiner, grillen går varm och glass säljs som smör. Hettan är inte långt ifrån överdriven men för vissa av oss är det mycket varmare än vad som visas på termometern. Vi är nämligen mitt uppe i något alldeles spektakulärt. Något som får oss fotbollsälskare att svettas bara av tanken. Jag pratar om El Clásico x4.
När vi om fem, tio eller om kanske femtio år avhandlar fotbollsåret 2010/2011 kommer vi garanterat att nämna detta spektakel. Det kan bara inte gå obemärkt förbi. El Clásico x4 kommer för evigt att vara synonymt med denna säsong.
Det är detta man kommer att berätta om för sina barnbarn när man sitter där i sin fåtölj och äter chokladkola (för visst är det chokladkola gamlingar äter?). När Cristiano Ronaldo och Lionel Messi möttes fyra gånger inom loppet av några veckor.
Det blir inte unikare än så. Det blir inte mer speciellt än så. Det blir inte tråkigare än så.
Ingen gillar uppföljare
Mötet mellan Barcelona och Real Madrid har alltid setts som något heligt. El Clásico är inte en match. Det är mer än så. Ett event, en händelse, en film. Nu blir det bara en massa uppföljare som tar död på det fina med den klassiska ettan.
Ingen gillar uppföljare på klassiska grejer. Och vad är mer klassiskt än självaste El Clásico. Nu är visserligen El Clásico x4 inte något medvetet val klubbarna och förbundet har gjort via Hollywood men ni fattar.
Efter Champions League-finalen är mötet mellan ”blaugranes” från katalonien och ”los merengues” från kastilien den mesta sedda fotbollsmatchen världen över.
Det jag vill säga är att El Clásico i fotbollsälskares ögon kan liknas vid Super Bowl. Så stort är det. Men El Clásico x4 känns snarare som elitserieslutspelet i hockey än som Super Bowl.
Sju möten på ett år
En gång i ligan, en gång i cupen, två gånger i Champions League. Detta bara på 18 dagar. Lägg därtill de två spanska supercupfinalmöterna som spelas i sommar och ännu en ligaomgång i höst så möts de totalt sju gånger på ett år. El Clásico? Snarare El Snoozefestico.
Att mötas fyra gånger på så kort tid i tre olika sammanhang är som sagt inte så kul. Inte för någon. Allra minst för fansen. El Clásico x4 har bara förlorare.
Det som kommer att hända efter det sista mötet är att fansen kommer att börja prata om vilka som vann cupen, vilka som vann ligan, vilka som slog ut vilka ur Champions League, vilka som gjorde totalt flest bortamål, vilken titel som är mest prestigefull, och såklart det eviga tjafset om vem som är bäst mellan Ronaldo och Messi.
Diskussioner som inte leder till någonstans.
Real Madrid vinner
Dessa typer av möten är José Mourinhos specialitet. Tur och retur-möten. Pep Guardiola har sitt spel. Jose Mourinho har sina spel. Med Gonzalo Higuain och Kaká tillbaka med besked kan det mycket väl gå vägen.
Därför sätter jag en slant på att det blir folket i Kastilien som får fira den 3 maj.
//Ramin Nouri
