Fusket gör fotbollen intressant

Journalisten och författaren Joe McGinnis blev som 26-åring den yngste någonsin att ligga etta på New York Times bästsäljarlista med sitt i dag klassiska reportage om Richard Nixons valseger 1968.

Under VM 1994 upptäckte McGinnis, då 51-år gammal, plötsligt fotboll. Han blev så tagen att han började läsa allt han kom över om sporten. När han fick höra om det italienska smålaget Castel di Sangrio, som hade gjort en Åshöjden och gått rakt upp genom seriesystemet ända upp i Serie B, bestämde han sig helt sonika för att flytta dit. Säsongen 1996-1997 levde han med laget vecka ut och vecka in. Resultatet blev en av de bästa böckerna jag har läst om fotboll (kanske för att den inte handlar så värst mycket om sporten i sig): "The Miracle of Castel di Sangrio".

Mycket av dess storhet kommer av att McGinnis är en total outsider: killen har alltså precis upptäckt sporten fotboll och bytt New York mot en bortglömd by i ett land där han inte förstår språket. McGinnis ser fotbollsvärlden med friska ögon – och folk i hans omgivning ser i honom en trevlig men ofarlig tjomme. En man som helt utan självkritik försöker ge lagets rutinerade tränare avancerade taktiska råd om hur Castel di Sangrio borde spela egentligen.

Så kommer säsongens sista match, borta mot Bari. För en gång skull tar laget in på ett lyxhotell. Liggandes vid en pool hör Joe McGinnis spelarna prata om hur de ska släppa in tre mål och själva göra ett på straffspark. McGinnis, som blivit god vän med flera av spelarna under sitt år i bergsbyn, blir rasande. Spelarna förklarar att det handlar om något som han som amerikan aldrig kan förstå – il sistema, systemet – som de är för obetydliga för att våga sätta sig emot. Naturligtvis vinner Bari matchen med 3-1, efter att Castel di Sangrio fått sitt tröstmål på straff.

Jag kom att tänka på den scenen när jag läste om den nya spelskandalen i Italien, där bland andra gamle målkungen ”Beppe” Signori ser ut att ha varit en av huvudpersonerna i ett spelsyndikat som gjort upp matcher i framför allt de lägre italienska serierna.

Som vanligt har den italienska polisen läckt ut stora delar av sin förundersökning till pressen, och det är en smått surrealistisk läsning. Nu kommer det här att hålla på under resten av sommaren.

Calciopoli var varken början eller slutet på fusket inom den italienska fotbollen – VM-skyttekungen Paolo Rossi blev till exempel benådad lagom till VM 1982 efter sin medverkan i den stora Totonero-skandalen 1980.

Man kan tycka att det är tråkigt med fusk och mygel, att man aldrig kan veta om en match avgörs på planen eller inte.

Det är det också – men för mig är det också en del av varför jag tycker att italiensk fotboll är så intressant.