Polishunden förstörde supporterns ansikte

READING. I diskussionen kring läktarvåldet i Sverige väljer politikerna oftare än inte att lyfta fram hur man i England lyckats stävja problemen. De pratar vida och brett om hur man ska ta sats från lagarna som råder på de brittiska öarna.

"Huliganismen har försvunnit från de engelska läktarna", heter det.

Men riktigt så enkelt är det inte. Inte nog med att de sedvanliga huliganfalangerna fortfarande existerar finns det även en helt annan typ av huliganism, en som inte dokumenteras i svenska medier.

En människas öde kan vittna om en sida av det vi aldrig får se. En sida som får fördomar att smälta. Berättelsen om Tommy Meyers är en sådan.

Fick ansiktet sönderbitet

Tommy Meyer studerar till medicinsk biokemi. Han är son till en brandman och storebror till en aspirerande polis. Den 11 september förra året skulle Tommy (då 20) gå på fotboll tillsammans med familjen för att se sitt Crystal Palace spela borta mot Reading. Allt var frid och fröjd i sensommarsolen.

Men det var utanför arenan som han kom i kontakt med snuten. En kontakt som för evigt skulle förändra hans liv.

När familjen anlände till designerad tågstation tog de sig upp den vanliga vägen på väg mot Madejski Stadium, Readings hemmaarena.

Någonstans där på vägen ville polisen avvisa den ankommande klungan - de skulle ta en annan väg. Även om det var samma väg de tagit alla gånger det vankats match mot lokalkonkurrenten.

Polisen ville dock annorlunda Och efter en längre verbal dispyt försattes Tommy i handfängslen och tvingades ner på marken av officerare från Thames Valley-polisen. Med händerna bakom ryggen släppte en annan polis lös en hund som gick till attack mot Tommys ansikte.

Resten är ren skräck

– Jag minns fortfarande hur hundens ansikte hade sikte på mitt. Jag såg hur han kom närmare, och hur mycket jag än kämpade kunde jag inte trycka ut händerna ur handklovarna. Jag var maktlös, berättar Tommy för The Guardian.

Han fortsätter:

– Hunden var överallt. Jag blev förstelnad som en död kropp och kände oerhört mycket smärta och såg väldigt mycket blod när han bet mig en millimeter från ögat och var nära att krossa mitt öra.

Det fanns ingenting han kunde göra för att få slut på eländet. Och polisen stod bredvid och såg dramatiken utspela sig inför deras ögon - ögon som var intakta efter incidenten.

Fick ingen antibiotika

Man kan tro att den sorgliga historien slutade där. Men polisens makalöst usla hantering av situationen hade bara börjat.

Den välbyggde polisledaren Jonathan McHugh förde Meyer till närmaste sjukhus. Väl där lät de läkarna sy 30 stygn och avlägsna förstörda och infekterade skinnstycken. Men polisen vägrade låta sjuksystrarna administrera ut antibiotika. Något som i det här läget var vitalt för att läkningsprocessen skulle kunna ta vid.

I stället förde polisen 20-åringen tillbaka till stationen där de inledde förhör. Och trots att Tommy vädjade, trots att han bad och till slut ömkade om smärtstillande och antibiotika vägrade polisen lyssna. Först 14 timmar efter betten mot ansiktet fick studenten återvända till sjukhus och få i sig de bakteriedödande medicinerna.

Men då var det för sent.

Skinnet var förstört. Infektionen var ett faktum. Akut operation krävdes för att inte lungorna skulle bli smittade - något som kunde ha resulterat i Meyers död.

Följderna?

Ett år senare är Tommy Meyers fortfarande avstängd från att gå på all fotboll i England. Avstängningen var ett villkor i den borgen som sattes till "våld mot tjänsteman". Polisofficerarna i Thames Valley går däremot fortfarande fria - snart ett år efter övergreppet:

"Vår standard är att vänta till slutet av juridiska processer innan vi kommenterar något" är den officiella ståndpunkten från polisen, som fortfarande står under utredning.

Hård kritik mot anmälningsplikten

Vad hade då Tommy Meyer gjort för fel? Han valde fel uppgång när han skulle till Madejski Stadium. Och ett par mindre väl valda ord senare låg han på marken med en 30 kilo tung schäfer som försökte ät upp hans ansikte.

"Sätta hårt mot hårt", heter det.

Nu är det bara att hoppas att de svenska Englandsförespråkarna tar del av alla historier som sipprar ut från de brittiska öarna.

Och samtidigt kritiserar en människorättsorganisation implikationen av paragraf 27 i "Violent Crime Reduction Act" från 2006.

"Liberty" riktar skarp kritik mot inskränkningen av rörelsefriheten:

"En del av lagens konsekvenser för fotbollssupportrar är de förlorar en del av sina grundläggande friheter", skriver de bland annat.

Ord som Tommy Meyer låter eka ut i fotbollsengland:

"Jag kommer aldrig att gå på en bortamatch till i mitt liv. Man förlorar alla sina mänskliga rättigheter."