Har det blivit dags att ta farväl av monsieur Wenger?
KRÖNIKA. Arsene Wenger, Arsenals professor och tidigare talisman får utstå mycket kritik. Matcherna mot Udinese kan ge en första indikation om fransmannens framtid.
Dagen efter Cesc Fabregas pompiga presentation hälsade spanjoren till sina gamla fans via mikrobloggen twitter.
"Once a gunner, allways a gunner. Have a good day guys". skrev Arsenals tidigare lagkapten.
Trots att historien kring Fabregas övergång blivit en infekterad historia, var det ändå många Arsenalfans som bemötte meddelandet med gläjde i stället för frustration.
Har ni hört den där historien om Arsenals galna förfall? Ni kan inte ha missat att det inte riktigt gått som det var tänkt under säsongsupptakten? Om inte, bör ni sluta läsa nu och se detta som en behaglig spoiler alert.
"Au revoir, Arsene Wenger"
Den anrika klubben Arsenal har nämligen inte mycket att glädjas över längre. Det är en klubb och ett lag på värre dekis än Liverpool under Graeme Souness. De angränsar till ett luftslott a'la Leeds i början av 2000-talet.
Parallellen är inte ämnad att utgå från ekonomin och de finansiella frågorna, Arsene Wengers klubb står sig kanske bäst i Europa på den fronten. Vad som däremot har skett är en fullständig tillitskollaps. Fransmannen bakom rodret kan inte skylla på illojala spelare eller värdelösa domare. Professorn som en gång hyllades till skyarna har nu fått mängder av supportrar emot sig. Anledningen?
Han lever kvar i "the noughties" där han nyligen levererat "the invincibles" till Highbury. Ligatitlarna strömade in och gång efter annan fick han knäppa rödnäsan från Manchester - just på näsan.
Nu trampar han i stället vatten med ett lag som hänger på två isolerade galjonsfigurer. En oprövad Jack Wilshere och en skadedrabbad Robin van Persie ska bära fram Arsenal mot någon slags dignitet.
"Var är nyförvärven?", har fansen skrikit i åratal. Gervinhos frisyr i alla ära, men spelaren håller inte samma kaliber som, låt oss säga, en Ashley Young eller Serigo Agüero. Och inte har väl Theo Walcott, Thomas Vermalen eller för den delen Andrei Arshavin åstadkommit något av egentligt värde?
De som däremot lyckades med sitt Arsenal, Patrick Vieira, Thierry Henry och Cesc Fabregas lämnade skeppet i rättan stund.
Två kollosala drabbningar
Under tisdagskvällen träder laget in i Champions League. Ännu en gång ett kval, ännu en gång med kniven mot strupen.
Stunden är kommen för att drabba samman med tuffa, ambitiösa och eleganta Udinese. Ett 'Bianconeri som förvisso har förlorat sin bäste spelare, men som ändå kan slå ur underläge mot valfri europeisk stormakt. Nu ska de däremot slåss mot en stormakt i fosterställning - lite som om Kina deklarerade krig mot USA, fast på en något mindre skala och helt i avsaknad av amerikanernas kärnvapen.
Vad som sker ute i Hertfordshire kan bara gudarna och ett gammalt geni sia om. När vi om några år blickar tillbaka kan Fabregas bortfall mycket väl ses som droppen som fick bägaren att rinna över. Väntar nu ett eventuellt Niagarafall av försvinnande, eller kan Wengers karisma(?) hålla spelarna kvar i pappans bamsekram?
Stan (Kroenke)
Det är inte mycket till en spoiler att påstå att de två matcherna mot Udinese mycket väl kan fälla avgörandet för Arsenal säsong. Ett misslyckande här och "det galna förfallet" som jag refererade till tidigare är i full rullning. Det enda problemet är att Robin van Persie i så fall blir betydligt mycket billigare för klubbar som Inter att plocka upp.
Dessutom kan Gian Piero Gasperini få en konkurrent som kan ta över om Inter skulle gå Arsenals öde till mötes.
