Kviborg: "Mourinho - en barnunge bland gentlemän"
Trots sympatierna med Real Madrid såras Christopher Kviborg av José Mourinhos beteende.
Här hittar ni en kort summering av allt det Christopher Kviborg kommer att skriva kring. Ingen går säker, sågningar kommer att levereras, men även några enstaka hyllningar när det passar.
Här finner ni Christopher Kviborg på twitter.
När Napoleon, efter en rad lyckade fälttåg i västra och centrala Europa, invaderade Ryssland raserades allt. Det går fort att förklaras som en dåre när man dessförinnan framställts som ett givet geni. Varför José Mourinho valt kejsarens bana känns oklart men gränsen mellan dårskap och genialitet är även i detta fall hårfin.
Att representera Real Madrid är speciellt, säkerligen är det så att klubben besitter en aura som lockar i stort sett alla spelare och tränare i världen att representera just Madrid-klubben. Men med denna aura kommer ett ansvar, en skyldighet att stå upp för vissa ideal. Om det är självutnämnt eller inte vet jag inte, men Real Madrid har alltid varit, på gott och ont, en klubb för gentlemans. Real Madrid har alltid varit en sammanslutning av människor där man värderat högt att aldrig gnälla eller beblanda sig i olika bråk.
Del Bosque måste ha känt sorg
På Camp Nou satt igår Spaniens förbundskapten Vicente del Bosque, tidigare extremt framgångsrik som tränare för just Real Madrid och även hedersmedlem i klubben än idag. Jag är säker på att hans vita Madrid-hjärta slog ett par extra volter av sorg när Mourinhos show började under slutet av matchen. Del Bosque, som är en fantastisk ledare, hade manat sina spelare till lugn – portugisen gjorde tvärtemot klubbens ideal, han uppviglade situationen.
Jag är själv en stolt Madridista. Hade gårdagens händelse inträffat för tio år sedan hade jag säkerligen hyllat José Mourinhos agerande då mitt supporterskap på den tiden framkallade ett tunnelseende av sällan skådat slag. Idag är situationen annorlunda och jag gillar inte det jag ser just nu.
Beteendet håller korpenklass
En hel värld skulle ha erinrats om hur Real Madrid spelade bättre än Barcelona och borde ha vunnit pokalen – istället minns samma värld hur Real Madrids tränare skämde ut sig. Det anstår inte en Real Madrid-tränare att nypa tränarkollegor i ögat (!) och sedan helt oförståendes stå och flina mot den person man angripit. Denna typ av beteende är korpen-klass för mig.
President Florentino Pérez vet jag är besviken, han gillar inte den bild som medier nu målar upp där Real Madrid beskrivs som ”kriminella”. Att José Mourinho är en av världens bästa tränare råder det inga som helst tvivel om, men det gäller att välja sina krig. Jag gillar, likt portugisen, inte heller FC Barcelona, men jag har respekt för klubben och precis som jag tar mina Barcelona-vänner i handen för att gratulera, precis så ska samtliga i Real Madrid agera i händelse av en El Clásico-förlust.
Ett sandlådekrig ingen kan vinna
Dåliga förlorare kan bara överträffas i uselhet av dåliga vinnare, notoriska gnällspikar som Xavi och Gerard Piqué hade gott kunna få stå där efter matchen och ”gråta ut” om hur Real Madrid-spelarna hade mage att tackla Barca-sällskapet så hårt. Det om något hade skänkt en inbiten Madridista, som undertecknad, en hel del glädje. I stället drar José Mourinho in hela Real Madrid i ett sandlådekrig som ingen kan vinna.
José Mourinho är en vinnare, men den bilden kan snart förändras om ”The Special One” fortsätter att starta krig som likt Napoleons sista fälttåg slutar i total missär och av folkmassan utpekad som en dåre.
