"Fotbollsgalan, en skenhelig föreställning"

STOCKHOLM. Under måndagskvällen drar det klassiska jippot igång någonstans bland Stockholms höjder (kan avslöja att man vanligtvis kan beskåda gudabenådad musik alternativt rätt hyfsad hockey på samma ställe). Där, någonstans i innandömet av en gigantisk golfboll ska svensk fotboll slicka sina sår och låtsas som om ingenting har hänt.

Allsvenskan ska hyllas till skyarna. Rättmätigt ska även Helsingborgs IF och Malmö få en del av ovationskakan men övriga - what the fuck liksom.

Allsvenskan anno 2011 handlade om något helt annat än vad som egentligen försiggick nere på (för året faktiskt ganska gröna) gräsmattorna. Men allt det där har vi ältat alldeles för mycket.

Eller har vi det?

Senast Erik Hamrén skulle hålla hov för en samlad presskår valde Lars-Åke Lagrell att kommentera året som gått. Likt en snake-oil-försäljare vädrade LÅL sina åsikter, regler skulle förändras, lagar skulle inrättas. Vissa av Elitmanualens föreskrifter skulle försvinna, typ den om klippningen av gräsmattan.

Men när Lars-Åke under måndagskvällen tar ton med sin småländska stämma kommer allt skit från året vara som bortblåst. Kvar står en förbundspamp som har den svenska fotbollens fantastiska framsida framför sig, med en samurajfriserad legoknekt tillika skvallerkärring på första parkett.

Där bland middagsborden kommer en person som tagit halva steget till författarrollen sitta, och han är den ende som med legimitet kan vinna Guldbollen. Allt annat kan egentligen bara kallas pajasfasoner från juryns sida (samma jury som består av journalister tillhörandes en tidning som nyligen gjort klart med en exklusiv intervju med fotbollens svar på Rurouni Kenshin).

Med andra ord vinner Zlatan sin femtioelfte guldboll för karriären. Synd att många av de 157 000 (eller än färre) tevetittarna nu förlorat mycket respekten för honom, precis som LÅL gått miste om sitt anseende hos den dryga två miljoner starka allsvenska publiken.

Tänk att man under ett år som detta skulle nämna Sveriges bäste fotbollsspelare i samma mening som dess mest kontroversielle stofil. Och tänk att mening handlar om respekt.