När lagkaptenen Jonathan Pudas hade lyft Le Mat-pokalen i hemmaarenan och jublat tillsammans med laget efter finalsegern över Rögle räckte han över den till Martin Lundberg.
Lundberg åkte under stort jubel fram till ståplatssektionen och sedan tog han ett ärevarv runt arenan.
— Fantastiskt, man får rysningar när hela arenan står och hoppar. Riktigt kul att få vinna en lördag eftermiddag också, säger han.
”Svårt att ta in”
Nu har han sex SM-guld, ett mer än en kvartett legendarer, bland annat Jörgen Jönsson och Challe Berglund sedan starten av SHL/Elitserien 1975-76.
— Det är svårt att ta in, säger en känslosam Lundberg.
Så vad gör honom till den främste vinnaren?
— Jag hatar att förlora mer än jag älskar att vinna, det är en jäkla drivkraft, säger han där han står med guldhjälm nedtryckt över huvudet.
Karriären hade kunnat vara över när han och familjen efter åtta år i Växjö – och tre SM-guld – flyttade hem förra sommaren.
Han praktiserade som brandman och höll i gång under hösten om chansen skulle komma. När det väl kom var det som en blixt från klar himmel.
”Inte bestämt mig”
— Det kom från en dag till en annan. Det var givet att säga ja, slippa flytta någonstans, vara kvar med familjen i stan och få möjligheten att vinna, säger den fysiske energiforwarden som bokfördes för ett målpass under slutspelet.
Nu har han, precis som med Växjö, tre SM-guld med Skellefteå. Det är ett fler än hans västerbottniska moderklubb som nu säkrade sitt femte SM-guld.
Det perfekta slutet – eller blir det en fortsättning?
— Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, nu ska vi njuta av firandet.
