"Kan inte springa ut på isen och tackla någon bara för att jag är arg"

ÖRNSKÖLDSVIK. Han var stenhård och känd för sina hårda tacklingar ute på isen. Men i tränarbåset har "Tuffe Uffe" mjuknat, även om han brinner inombords när det inte går bra för Modo.

– En sak är hur jag ser ut i båset, men det är en annan sak hur jag känner mig. Jag kan ju liksom inte springa ut på isen och tackla någon när jag blir arg. Man måste hålla sig lugn. Men jag brinner ändå inombords, säger Ulf Samuelsson till Nyheter24.

Samuelsson gjorde tre säsonger med Leksand innan han, 20 år gammal, tog sitt pick och pack och lämnade Sverige för spel i NHL. Nu - 27 år senare - är han tillbaka som tränare i Modo.

– Jag tycker att det var ett bra läge att gå hit. Jag känner Markus Näslund väldigt bra, vi har hållit kontakten med varandra och jag tycker att det är en bra kille som är väldigt noggrann med vad han gör. Och han lyckas dessutom med det han gör, säger han.

Varför blev det inte Leksand för din del?

– Leksand är också ett lag som ligger väldigt varmt om hjärtat. Men vill man till Sverige för att träna här, då ska det vara i den högsta serien, så att det ska gynna min karriär. Det var lite avgörande faktiskt.

Men trots att det finns namn som just Samuelsson, Näslund och Peter Forsberg i klubben, ligger laget på en tionde plats efter 13 spelade matcher. Senast lyckades de göra tre mål borta mot serieledaren Skellefteå, men föll ändå med 3-4.

– Det har gått sädär. Men det känns ändå som att vi är på väg att vända det här till en bra säsong. Det är en lång lista av anledningar till varför vi ligger där vi gör, men vi har inte tid att prata om det nu, säger Samuelsson och fortsätter:

– Men nu börjar saker och ting stämma mycket bättre och folk börjar hitta sin plats i laget, fortsätter han.

"Har inga problem med att skälla ut sonen"

Det var dock inte bara Ulf Samuelsson som kom till elitserien inför den här säsongen. Hans son, den 18-årige jättetalangen Henrik Samuelsson, har fått speltid i samtliga matcher den här säsongen. Någonting som tränaren har fått kritik för.

– Man kan ta vilken spelare som helst och ha den där åsikten, men det är inte lika intressant om de har något annat efternamn. Det är väldigt enkelt att skriva om som journalist, men vi har flera juniorspelare i laget och vi tar ut de som är bäst för laget, säger pappa Samuelsson.

Du har inga problem med att skälla ut sonen om han har spelat dåligt?

– Nej, då! Det är inga problem. Det är man van med som förälder, där man ibland måste skälla på barnen för att de ska sköta sig.

Siktar du på att bli tränare i NHL någon gång?

– Det enda målet jag har är att ta Modo till slutspel. Det är det enda jag har i min dagliga agenda: att jag ska göra allt jag kan och göra det bästa jag kan för Modo. Och förhoppningsvis blir det en bra tid här. Men annars har jag ingen speciell målsättning.

Kan du se dig själv leva ett stillsamt liv i Sverige utan hockey i framtiden?

– Jag vet inte, det är väldigt svårt att säga. Jag har spelat hockey i hela mitt liv förutom ungefär fyra år år då jag inte höll på någonting efter karriärens slut. Då tyckte jag att allting var kanonbra i ett halvår, sen saknade jag livet. Så hockey kommer alltid vara en del av mitt liv, oavsett om det är på proffsnivå eller om det är i barnbarnens lag.

"Jag var besviken och rädd"

Två gånger vann Samuelsson Stanley Cup-pokalen under sin tid i NHL. Stunder som han för evigt kommer att minnas.

Men även om det inte finns särskilt många mörka minnen i hans karriär, så kommer han alltid att blicka tillbaka på OS i Nagano 1998 som en av de värsta stunderna i hans liv.

Ulf hade ordnat amerikanskt medborgarskap. Men då Sverige vid det tillfället inte tillät dubbla medborgarskap skickades Samuelsson ut precis innan kvartsfinalen mot Finland. En match som Tre Kronor sedermera förlorade.

– Min första tanke var "vad fan!". Jag hade ju både svenskt och amerikanskt pass och jag hade kollat upp så att allting var säkert. Jag trodde att det var grönt för mig. Men det var en liten grej som alla hade missat, och som man dessutom ändrade på efter den här incidenten, säger han.

Hur kände du då?

– Jag var väldigt besviken men framför allt rädd att man kanske hade ställt till det för laget. Jag var en defensiv spelare som skulle spela mot de bästa anfallarna i världen. Och i kvartsfinalen gjorde ju Finlands Teemu Selänne två mål... och det är ju en spelare som jag normalt spelar mot, säger han och fortsätter:

- Men det var väldigt svårt att prestera efteråt och den här grejen - den här lilla paragrafen i lagboken - hörde liksom inte hemma här. Det kändes som om att man hade tagit en riktigt dålig utvisning och svikigt laget. Man hade ju varit med och laddat ända fram till kvart... och sen händer det här.

"Jag förlorar inte så mycket pengar"

Men när det inte är hockey på agendan gillar Samuelsson - precis som väldigt många idrottare - att ta en runda på golfbanan med sina vänner.

– Jag gillar väl det som de flesta andra också gör: att spela lite golf och tennis. Jag gillar även att resa och se nya platser, säger han.

Vad är det som lockar med golfen?

– På sommaren har du mycket tid att göra vad som helst, så att ta en golfrunda med några kompisar är fantastiskt. Det är roligt och det är skönt med lite friskt luft.

Är du bra då?

– Nja, jag brukar väl inte förlora så mycket pengar, skrattar han.