Han kan bli ende svensken i NHL Awards
Snart dags att summera NHL:s grundserie och lite smått börja grunna på vilka spelare som bör nomineras till alla olika trofée, någonting man kan tycka saknas i elitserien. Det skulle vara uppfriskande att framhäva de skickligaste individerna även här. Fast å andra sidan... efter alla tv-fiaskon med kroniskt patetiska Fotbollsgalan kanske svensk ishockey gör rätt i att skippa det konceptet.
I fjol var Nicklas Lidström den enda svensken på plats i Las Vegas. Då fick han för första gången på tre år finna sig att åka hem utan Norris Trophy, en utmärkelse som har varit hans följeslagare under stora delar av 2000-talet. Den här säsongen riskerar det också att bli få svenska spelare på NHL Awards. Trots att flera av våra blågula hjältar har spelat sin livs hockey, bör tilläggas.
Henrik Sedin sitter i förarsätet i poängligan och ligger bra till att bli den andra svensken efter Peter Forsberg att kamma hem Art Ross Trophy. Här tror jag emellertid fortfarande på Alexander Ovechkin. För vilken annan spelare kan höja sig på samma sätt när det står en individuell utmärkelse på spel? Troligtvis ingen.
Hart Trophy då? Här borde väl Henrik Sedin ha en bra chans att konkurrera med Ovechkin och Sidney Crosby efter sin mastodontsäsong. Ja, det vill man som svensk hoppas och tro, men jag är inte så säker. Inte när man kastar in Ryan Millers namn i mixen. Buffalos målvakt har varit överjävlig och känns som en given kandidat. Vem ska man då plocka bort? Sedin eller någon av 50-målsskyttarna (?) Ovechkin eller Crosby? Ni ser dilemmat.
Okej, men Nicklas Bergfors då? Mer än 20 mål i sin första NHL-säsong och en framskjuten placering i rookietoppen. Tyvärr, det räcker inte. Tyler Myers, Matt Duchene, Tuuka Rask och Jimmy Howard kommer alla före. Bergfors får rimligen nöja sig med en plats i All Rookie Team, men ingen galakväll i Las Vegas.
På backsidan har Nicklas Lidström spottat upp sig efter en start på säsongen där han faktiskt såg ut som en mänsklig 39-åring. Sett över den andra halvan på säsongen har han definitivt varit en av NHL:s bästa backar. Men inte heller här är jag optimistisk. Kampen om Norris Trophy står rimligen mellan Duncan Keith och Mike Green med Drew Doughty som outsider. Kalla det generationsskifte.
Henrik Lundqvist är naturligtvis chanslös i jakten på Vezina Trophy. Här är Ryan Miller en given vinnare med Ilya Bryzgalov som kosmetisk rival. Martin Brodeur kan också bli nominerad. Av gammal vana.
Vad återstår i så fall? Jo, Selke Trophy, priset som ligans bästa defensiva forward, tillika en utmärkelse en svensk spelare aldrig har vunnit. Det kanske är för mycket att våga hoppas på en svensk seger nu, men jag tror i alla fall att Nicklas Bäckström kommer att bli nominerad.
På de tre åren han har lirat i NHL har han gått från att vara en ganska tam spelare i defensiven till en ansvarsfull tvåvägsspelare som ger Alexander Ovechkin fria tyglar att göra sin grej från mittzonen och framåt. Lite av samma förvandling som Henrik Zetterberg genomgick under sina första år i ligan.
Svenska spelare är alltid välskolade i den defensiva aspekten av spelet, men det tar alltid ett par säsonger att vänja sig vid det annorlunda tänket på de mindre rinkarna i Nordamerika. Nicklas Bäckström bemästrar numera detta och det skulle vara kul att se honom bli belönad för sin utveckling.
Om han redan nu kan mäta sig med Pavel Datsyuk och Ryan Kesler, de två bästa på området, ska låtas vara osagt. Men om inte annat är han på god väg. På god väg till Las Vegas.
Uffe Bodin / Hockeysverige.se
