Ny supervecka från NHL-svenskarna

Förra veckan ifrågasatte jag Detroit och deras spel. De hade spelat fantasilöst och utan intensitet under en längre tid och också inkasserat en rad förluster, sex raka närmare bestämt. Men något hände förra helgen.

5-0-vinsten mot Anaheim skulle visa sig bli starten på en härlig vecka för Detroit och deras fans. Red Wings vaknade verkligen till liv och har nu, en vecka senare, tagit fyra raka segrar med Ducks-matchen inräknad (övriga segrar mot Colorado, Edmonton och Dallas). Med detta har man inte bara fått lugn och ro och dämpat kritikerna. Man har även klättrat hela sju placeringar i Western Conference. Från en elfte plats till den fjärdeplats man nu innehar. Det är, som vanligt, mycket svenskt involverat när Detroit spelar hockey. Nicklas Lidström, Johan Franzén, Tomas Holmström, Niklas Kronwall och Henrik Zetterberg har alla spelat en betydande roll under den senaste veckans segertåg.

Men det som har präglat laget Red Wings är bredden.

Från Jimmy Howards magnifika målvaktsspel (några rent magiska räddningar mot Carolina senast bland annat) till Jiri Hudlers finfina passningsspel och Ian Whites skoningslösa slägga från blålinjen. Man ska aldrig räkna bort Wings. På pappret har man egentligen inte ett hyperstarkt lag för den oinsatte. Men bänkar man sig framför tv’n och ser en hel match så ser man ett lag med en kopiös talang, kombinerat med rutin. Pavel Datsyuk, nyss nämnda svenskar, Hudler, Darren Helm och inte minst finnen Valtteri Filppula. Nej, just nu tror jag inte att vi kommer att se Wings som mästare i vår. Men det är just nu. Fortsätter man så här så kan tipparna, experterna och alla fans tvingas lägga om tanken. Wings har fått luft under sig och lyfter. Hur högt når man?

Mästarna har fått fart under skridskorna

Ett annat lag som tycks ha fått upp ångan är Boston Bruins. Oktober månad avslutades på sämsta tänkbara sätt, med tre raka förluster. Men under november har Boston visat klass. Fem raka segrar och hela 30-10 i målskillnad. I de tre senaste matcherna har man dessutom gjort sex mål per match.

Förvandlingen är total och tisdagens match mot New Jersey Devils blir en riktig holmgång. En stor del i lagets förvandling har supertalangen Tyler Seguin. Draftad som totaltvåa förra året gjorde han elva mål och lika många assist på 74 matcher i grundserien.  I år har Seguin producerat 20 poäng på 15 matcher och är alltid på rätt plats just nu, känns det som. Seguin spelar med ett härligt självförtroende och det tycks inte vara någon som stoppar honom. 

Spelaren som alltid berör

Boston Bruins och Detroit Red Wings i all ära, men ligans formstarkaste lag just nu är New York Rangers. Likt det tidiga 2000-talets Rangers har John Tortorellas manskap under säsongens första månad kämpat med att hitta en identitet. Man har prövat, misslyckats, prövat igen och så har det fortsatt. Laget har sett tunt, oinspirerat och tafatt ut. Man har inte riktigt haft någon som tänt den berömda glöden.

Men plötsligt började pucken studsa lagets väg och man tog två raka segrar. Dock såg det inte helt stabilt ut och laget saknade en kämpe. Då tog lagledningen sitt förnuft till fånga, ringde lagets redan odödlige nummer 16 som blivit förpassad till AHL. Sean Avery lyfte luren, sa ”I’m on my way” och resten är som man säger, historia.

Sean Avery är en spelare som alltid skapar rubriker. Som hockeyfan finns det bara två läger. De som hatar honom och de som älskar honom. Oavsett vilket så blir man berörd när Sean Avery spelar hockey. Och när han öppnar munnen. För några år sen blev han avstängd för att ha ”dansat” framför Martin Brodeur i slutspelsfejden mot Devils. Avery ställde sig helt sonika framför mål och viftade i luften med klubban för att störa. Detta tilltag är numera otillåtet i ligan. Han har fällt kommentarer om allt och alla (minns ”Sloppy seconds”-kommentaren om hans exflickvänner Rachel Hunter och Elisha Cuthbert inför en bortamatch i Calgary). Men i New York är han odödlig. Jublet när Avery bröt in från höger och tryckte upp pucken i första krysset mot Carolina i veckan var något av det mäktigaste jag har hört i Madison Square Garden på länge. 

Nu när ”Page Six” Sean är tillbaka, Brad Richards och Marian Gaborik har börjat producera framåt, Henke Lundqvist spelar som brukligt och andrekeepern Martin Biron gör precis likadant, ser Rangers ut som ett lag igen. Ett sammansvetsat sådant. Men det svänger fort på Manhattan och man ska inte ropa hej än. Men alla Rangersfans där ute kan vara någotsånär lugna; Det ser bra ut.

Söderut ser det intressant ut

Florida Panthers är ett intressant lag. Förra veckan öste världens media beröm över Jacob Markström och dennes spel, framför allt i segermatchen mot Montreal. Många tycks ha blivit upprörda av det faktum att ”Cats” ledning på måndagen tog beslutet att skicka ner Markström till San Antonio Rampage och AHL igen. Men när veteranen Scott Clemmensen blev friskförklarad var detta fullt förståeligt. Panthers har dessutom en uttalad strategi att inte matcha sina talanger för hårt. De vill bygga in dom i organisationen gradvis och Markström är en framtida förstemålvakt. Det vet alla, så även Markström, som via Twitter lät meddela att han tyckte att det var trist att bli nedflyttad men att han såg fram emot att möta ”gänget i Scrampage”.

Markström kommer tillbaka. Laget i sig spelar ojämnt men har den senaste veckan tagit två segrar på två försök (5-1 borta mot Toronto och 5-2 borta mot Winnipeg) och håller sig på rätt sida slutspelsstrecket. Bäste poängplockare är Kris Versteeg med 17 poäng vilket är fullt godkänt. Offensivt ser Panthers lite tunt ut i längden men man rider på vågen så långt det går. Någon förstärkning på forwardssidan vore kanske önskvärt, dock.

Slutligen noterar vi att:

• Johan Hedberg och Cam Ward var veckans mest spektakulära målvakter med flertalet räddningar i kategorin ”Hur i hela världen gör karln?”

• Ansiktsuttrycket och kroppsspråket som New York Rangers Brandon Dubinsky bjöd på när han hängde säsongens första mål i matchen mot Carolina var lättnaden personifierad.

• Clarke MacArthurs självmål från hela plan när Toronto jagade reducering mot Ottawa var synonymt för lagets vecka: Kräftgång.

• Adam Larsson gjorde sitt första NHL-mål i matchen mot Washington. Devils har gjort ett fynd här. Likt Phoenix Oliver Ekman-Larsson har vi här en blivande storback.

• ”Movember” är en grej NHL-spelarna tagit fasta på. Till förmån för prostatacancerforskning odlar man mustasch och skänker pengar. Fint tänkt. Men de flesta ser rent förjävliga ut i fjuniga sydstatsmuschar…

Skrivet av: Sixten Funqvist.