|
U nder min uppväxt fick jag och syrran inte bara se endast Disneyfilmer, det fanns ju såklart fler filmer och serier att se som inte var från Disney, bland annat Animé-filmer! Inte förrän jag blev äldre förstod jag att det var något märkligt med dessa filmer och serier, hur de var tecknade, dess humor och charm, dessa figurer med sina miner av olika slag (ett exempel; en karaktär ler med stängda ögon, skrattar, har alltid ena armen bakom skallen och en svett-tår rinnandes ner för kinden, ett sätt att gestalta en generad figur).
Exempel på animérfilmer och serier som jag fick växa upp med; "Sailor Moon", "Äventyrskogen", "Lady Georgie", "I Mumindalen" och så förstås, "Pokémon". Redan vid Pokémons guldålder (slutet av 90-talet) förstod jag att alla dessa filmer kallades Anime och var från Japan, ja, bättre sent än aldrig!
Och när 2000-talet väl trädde fram gjorde Animé-filmerna detsamma i västvärldens biografer, och de blev mer uppmärksammade än tidigare helt enkelt. Allt troligtvis tack vare filmen "Spirited Away" ("Sen to Chihiro no Kamikakushi" i orginal) från 2001 av Hayao Miyazaki, som belönades med en Oscar för Bästa Animerade Långfilm 2002!
En animerad film som blev en kassasuccé när den hade biopremiär hemma i Japan och drog in $250 miljoner. Därmed slog den "Titanic", och blev den film som dragit in mest pengar i Japans historia.
Handling:
Den lilla flickan Chihiro och hennes föräldrar flyttar ut på landet när de under resan till den nya boplatsen helt plötsligt kör vilse (på grund av att pappan försöker ta en genväg). De stannar till vid en tunnel som de går igenom, ovetandes om att de går in i "Andarnas Värld". I "Andarnas Värld" hittar Chihiro och hennes föräldrar en by som verkar vara öde, men trots det hittar de en restaurang med nylagad mat. Föräldarna frestas av maten och börjar äta, medan Chihiro blir osäker. Det slutar med att föräldrarna förvandlas till grisar och byn visar sig ligga i anslutning till ett mystiskt badhus, dit andevarelser kommer på nätterna för att tvätta sig. Chihiro tvingas ta tjänst i detta badhus medan hon letar efter ett sätt att förvandla sina föräldrar till människor igen. Hennes livs mystiska äventyr börjar!
Första gången jag såg den här filmen var på TV (tråkiga jag). Redan från de första minuterna förstod jag att det här är en animé-film som är udda, jämnfört med de "gulli-gull-filmer" som jag hade växt upp med på 80- och 90-talet. Animationen är till att börja med helt annorlunda. Det är lite stelt i figurerna, lika så scenerna, men det är mer detaljerat i karaktärerna. Faktiskt lite FÖR detaljerat, det känns motbjudande äckligt tecknat ibland.
När det gäller storyn blev jag förvirrad första gången jag såg filmen, men efter att ha sett den fler gånger nu har jag börjat att fatta att den är som vilken äventyrs-saga (typ som Astrid Lindgrens berättelser) som helst, bara att den berättas ur ett annat kultursperspektiv. När man väl begriper det så faller pusselbitarna på plats tillslut!
Musiken påminner starkt om musiken i "Final Fantasy"-spelen, vilket inte är så konstigt, det är ju ochså från Japan, och precis som med spelets musik blir jag berörd av filmens toner. Vissa delar påminner starkt om de vackra toner som bland annat Alan Menken lyckades skapa till Disneys "Guldålder", vilket jag tycker är stort!
Filmen är speciell och har en egen karaktär, något som är viktigt om en film skall vara minnesvärd för framtiden! Det kanske inte är en film som barn skall se (trots att den har dubbats till svenska) utan en vuxens sällskap men samtidigt så är den inte samma klass inom obehaglighet som till exempel Disneys "Pinocchio" när det gäller de lite väl grymma scenerna.
Ja, "Spirited Away" är utom mina förväntningar en film som jag kan se igen faktiskt, och för varje gång jag ser den hittar jag något nytt! Dock är det ganska stelt som sagt, och de lite väl utförda detaljerna i karaktärerna kan som sagt kännas motbjudande ibland, att det dessvärre blir förmycket! Det blir en 4:a!
|
