Varför håller du din pojkvän hemlig?

– För att provocera.

Vad heter han?

– Han heter Christian Lyth och pluggar till polis.

Hur träffades ni?

– Han var bartender och jobbade på en klubb som heter Grabbarna Grus. De hade slagit vad om vem som skulle få ligga med mig. I början var jag inte alls intresserad, jag åkte till Magaluf för att komma bort från Sverige, det var en sak som hänt i familjen. En kväll satt jag själv i baren, och han kom med massa shots och så pratade vi och flirtade. Utseendemässigt är han väl inte min typ, han är ju biffig och så, jag brukar gilla söta killar. Först hade folk sagt att han var porrstjärna till mig, och jag tyckte att det skulle vara häftigt att vara med en porrstjärna. Tyvärr var det en lögn. Första gången vi kysstes var i baren, framför alla.

Bor ni tillsammans?

– Nej, jag kommer att flytta till en egen lägenhet på Östermalm. Vi har snackat om att flytta ihop, men jag vill inte bo med honom eftersom jag inte är en förhållandetyp. Jag skulle säkert förstöra det. Det är svårt att ha ett förhållande eftersom det alltid är så mycket rykten om mig.

Har du makt?

– Ja, det har jag. Jag påverkar vad många småtjejer tycker och tänker. Även politiskt. Och en dag kommer de ju också växa upp och bli vuxna, så det är väl en makt i sig. Man ska nog inte underskatta den makten.

Vill du använda makten till något?

– Jag brukar försöka få människor att tänka på ett sätt som gynnar mig.

Hur då till exempel?

– Jag kommer försöka få folk att rösta på samma sak som jag. Men det tar jag i framtiden, just nu har jag inte fokuserat på det. Många saker jag skriver hamnar ju direkt i tidningen, och de förvränger så mycket att saker inte kommer ut på det sätt jag vill att de ska komma ut. Sen kan jag använda makten om jag startar företag och vill få folk att köpa saker.

Har du svårt att lita på människor i det privata?

– Ja, jag litar inte på någon. Förutom några få vänner. Det är den läxan jag lärt mig efter fyra års bloggande. Jag märker väldigt fort om någon vill vara vän med "Kissie" eller mig, Alexandra. Främst märker jag det om de kallar mig "Kissie" eller Alexandra i bloggen.

Blir du besviken då?

– Nej, jag har blivit rätt känslokall. Det kanske är synd. Men samtidigt förstår jag dem på ett sätt. Jag vill själv lyckas och tjäna pengar. En period var jag också så, så jag har ändå svårt att döma dem.

Skulle du gått över lik för att lyckas under den perioden?

– Ja, nästan. Kanske inte över mina vänner.

Vad är det som är så viktigt med pengar?

– Pengar ger makt. De gör en inte lycklig, men de underlättar. Jag lever ett roligare liv med pengar än utan. Jag föddes ju inte rik, och jag känner mig tryggare nu.

Hur mycket tjänar du per månad?

– Det vill jag inte svara på.

Är det mer än 100 000?

– Ja det är det.

När du tjänat ”tillräckligt” mycket pengar, vill du inte använda din makt och dina pengar för att göra något bra för andra?

– Jo, det är klart. Jag har redan varit i kontakt med en massa organisationer som jag vill hjälpa. Det finns massor med saker som jag kan göra, som jag ska göra.

Du startade din blogg för fyra år sedan, när började du känna att den kunde bli riktigt stor?

– Det gjorde jag ganska fort. Det tog mig mindre än ett halvår att hamna på topp tio i Sverige. Katrin Zytomierska skrev om mig, och påstod att jag härmade och förföljde henne. Sen ljög jag väldigt mycket i bloggen också. Skrev att jag var på dejt med en miljonär, men egentligen satt jag hemma.

Har du några fiender?

– Inte på ett personligt plan.

Hur kan du säga det? Nyligen vandaliserades ju din dörr.

– Det tar jag inte personligt, det är svårt att förklara. Jag vet att det är på grund av bloggen, budskapet de skrev på dörren "Borgarhora" är för att jag röstar höger. Det är synd att såna människor slösar sin tid på att försöka få mig att sluta med det jag gör, för det kommer jag inte att göra. Första gången jag fick en hatkommentar tänkte jag "nu börjar jag bli känd". Jag blev inte ledsen. Numera läser jag inte ens kommentarerna, jag vet redan vad det står. Dessutom rör de inte mig, Alexandra.

Du har en mycket större läsekrets än de flesta svenska författare. Känner du att traditionell media tar er bloggare på allvar?

– Skriver jag någonting kontroversiellt så hamnar det ju högst upp på Aftonbladets hemsida. Så jag hamnar ju i tidningen. Men de tar mig ju inte på riktigt allvar liksom. Samtidigt ställer jag inte upp så många intervjuer som jag gjorde förr, det är ju inte jag som tjänar på det. Min blogg är större än de flesta svenska tidningar, så det är ju bara de som tjänar på det.

Varför tar de dig inte på allvar?

– De känner att jag har så mycket besökare för en sak som i deras ögon är löjlig. De sitter med en massa reportrar, och lägger pengar på att hitta ”viktiga” saker att skriva om. Så sitter jag och skriver om mascara och silikontuttar, och har många fler besökare. De provoceras av att jag har så mycket fler besökare tror jag. Dessutom handlar det om att jag är en ung tjej. Det är ju oftast äldre gubbar i kostymer som är vana att sitta och bestämma allting, men så är det inte på internet. Nu kommer det unga blonda tjejer med för mycket läppstift, då är det klart att de inte vill ta det seriöst.

Är du feminist?

– Ja, det är jag. Det hoppas jag att alla tjejer är. Varför ska man inte stödja andra kvinnor och jobba för att män och kvinnor ska tjäna lika mycket. Det är löjligt att säga att man inte är feminist bara för att man är rädd att hamna i ett fack.

Varför opererade du brösten, var det för att få fler läsare?

– Jag tycker att det är snyggt med stora bröst. Många tror att det var för att få fler läsare, men så var det faktiskt inte. Jag har velat ha stora bröst redan sen jag var liten.

Hur kommer det sig att du valde att göra din bröstoperation offentligt?

– Det var mina managers som ville det, samtidigt hade jag inget emot att det kom ut i tidningen. Det skulle ju ändå synas sen.

Hade du inga betänkligheter?

– Nej, jag tänkte inte så mycket. Jag kommer operera mig igen, och då gör jag kanske samma sak igen. Dessutom skriver jag ändå om det i bloggen.

"Borde" folk vara så pass intresserade av ditt liv som de är?

– Nej, jag fattar det inte själv. Jag brukar läsa igenom min blogg för att försöka se den från ett annat perspektiv och jag tycker verkligen inte att den är så jävla rolig. Jag försöker göra den roligare med fler bilder och lite serier.

När du är 20 vill du jobba med pr har du sagt. Är du bra på pr?

– Jag vet vad folk köper. Häromdagen jämförde jag mig själv med prinsessan Madeleine och det blev jätteuppmärksammat.

Men det är väl mer att provocera, det är väl inte bara det pr handlar om?

– Nej. Men skulle jag vilja bli en businesswoman, som Blondinbella, då skulle jag kunna bli det på några månader. Men jag vill inte vara det. Jag vill göra det jag gör. Provocera i min blogg och tjäna pengar.

Känner du något moraliskt ansvar när du skriver inlägg?

– Ja, det har jag. Förr kunde jag skriva att jag hatade tjocka människor, bara för att provocera. Nu känner jag att jag vuxit upp, jag vill inte vara elak mot människor. Det är jag inte, jag provocerar på ett annat sätt. Till exempel om skönhetsoperationer, men det handlar ju om mig själv. Jag går ju på anti smoking-events, jag ska ha egna anti smoking-events faktiskt. Men det vill jag inte gå ut med.

Varför inte?

– Det är inte min roll att vara ansvarsfull och att kunna saker.

Men varför ska man anspela på dumhet hela tiden?

– För att det är så fruktansvärt enkelt.

Vad säger din familj om att du bloggar och att du är rikskändis?

– I början hatade min mamma att jag bloggade. Hon ville att jag skulle bli undersköterska. Nu tycker hon att det är kul, mamma brukar fråga om jag kan fixa sponsorprodukter. Pappa har tyckt att det är kul hela tiden.

Är de inte oroliga att något ska hända dig? Det finns ju uppenbarligen folk som vill dig illa.

– Jo, men så fort det hänt någonting så ringer jag dem direkt och säger att jag mår bra. De vet att jag aldrig går runt på stan ensam. Det är i och för sig också för att jag tycker att det är så pinsamt att vara själv när alla går runt och glor. Ibland kan jag skrika "vad fan glor du på?". Förr tyckte jag det var roligt, i början alltså, nu hatar jag det.

Vad skulle kunna få dig att sluta blogga?

– Om jag inte tjänar pengar på det. Bara det.

Den här incidenten i Västerås, när du blev äggad. Kan du berätta om den?

– Men det var ju en massa folk där, och tre stycken som kastade. Det var några småtjejer som kastade. Jag tyckte mest synd om dem.

Vad gjorde alla människor där, var de där för att du skulle dit?

– Ja, jag hade skrivit på bloggen att jag skulle till Västerås och att de kunde träffa mig om de ville. Folk fotograferade mig, kramades, gav mig teckningar och sånt.

Gav dig teckningar och sånt? Varför vill de göra det, du är ju ändå, via din blogg, mer lättillgänglig än de flesta andra kändisar?

– Jag vet inte. Vissa människor gråter när de träffar mig.

Gråter de när de ser dig menar du?

– Ja, senast var jag på väg in på Teknikmagasinet. Hörde att någon ropade, så jag vände mig om. Då började en av dem störtböla, och sen den andra. Sen frågade de om de kunde ta bild och krama mig.

Men frågar du inte varför de gråter?

– Jo, de svarar att de inte fattar att det är jag och att det känns sjukt att träffa mig.

Tror du inte att det kan vara skadligt att du beter dig som du gör i bloggen då. Eftersom du, för de här tjejerna, verkligen är en förebild?

– Jo, jag har tänkt på det själv. Om de tror att Kissie verkligen är jag och finns på riktigt så är det ju skadligt. Jag hoppas i alla fall att de förstår att det handlar mycket om ironi och så.

Har du blivit vän med någon av dem?

– Ja, med en person, men det var ett stort misstag. Hon skrev om allt hon fick reda om mig på sin blogg, så till sist blev det en blogg om mig. Nu är hon känd som "Kissies före detta bästa vän". Och det värsta är att hon är stolt över det.

Varför domineras bloggosfären av er tjejer?

– För att vi tjejer kan provocera på ett sätt som ni killar inte kan. Vi gillar att snacka skit om varandra bakom ryggen på varandra. Så fungerar inte ni killar, ni slår varandra på käften i stället. Tjejer vill bryta ner varandra, och njuter av att göra det. Det är därför våra bloggar är mer intressanta. Själv skulle jag aldrig ge mig på en okänd bloggerska, eftersom det bara skulle gynna henne så att hon fick uppmärksamhet.

Nu när du sitter och berättar allt det här, kan du inte tappa besökare då. När dina läsare förstår att det bara är en show?

– Jag trodde det i början. Men folk vill att jag ska vara bitchig och elak, så de tror inte på det jag säger. Ingen hade följt Paris Hilton om hon var normal och gick runt i svarta kläder. Helst skulle jag inte vara känd, helst skulle jag bara vilja tjäna pengar.

Bryr du dig aldrig om vad människor säger om dig?

– Nej, verkligen inte. Jag kommer ju aldrig sitta ner och ha en diskussion med dem, om de inte kommer och söker jobb hos mig i framtiden förstås. Och varför ska jag ta åt mig, det gynnar inte mig.

Det handlar väl inte om att gynnas, det handlar väl om att man inte är mer än människa och på något sätt måste påverkas.

– I början kanske. Men inte längre. Det är ju samma kommentarer om och om igen, jag måste ju säga att de som hatar mig inte är speciellt påhittiga.

Nakenbilden som cirkulerar på internet, var det du som spred den?

– Ja, det var jag. Men den är ju inte riktig. Jag fick idén när jag såg att det fanns en nakenbild på Christina Aguilera. På originalbilden har jag underkläder på mig, så jag ringde han som designar min blogg, och bad honom måla till bröst och ja, det som vi kvinnor har därnere. Så ordnade han det. Mina managers var emot det, men jag tyckte att det var lysande pr. Och det blev det ju, jag har aldrig haft fler läsare än då. Sen lade jag ut den i mitt öppna bildarkiv och låtsades som om det var ett misstag.

Vad sa dina föräldrar?

– De visste att jag gjort det medvetet. Mamma tyckte att det var smart, pappa garvade bara.