Klara Krantz skriver om familjens "Palmetrauma"
Hennes farfar försvann in i konspirationsteorier efter mordet på Olof Palme. I en ny bok dyker författaren Klara Krantz ner i hans besatthet – för att förstå hur misstron präglat familjens relationer.
Född: 1985
Bor: I Trosa
Gör: Författare, skrivpedagog och trädgårdsmästare.
Bakgrund: Debuterade 2013 med ungdomsromanen "Ge mig arsenik". 2017 utkom "Under odjurspälsen" och 2021 kapitelboken "För att vi hör ihop". "När en man faller" är hennes första bok för vuxna.
Läser: En bok jag läste medan jag skrev var "Den stora skrivboken" av Agota Kristof. Det är spännande, för i intervjuer har hon sagt "här har jag skrivit precis som det var" - och själv tycker man att det är ganska flummigt. Man kanske inte bara kan skriva som det är, apropå att jag var tvungen att hitta en form för att kunna skriva om det här.
Det har skrivits enorma mängder text om mordet på Olof Palme. Även Klara Krantz "När en man faller" är en tegelsten – men när hon själv började närma sig händelsen hittade hon tonen genom att ta bort så många ord som möjligt.
— Om man tittar på dokumenten i datorn är det här bara en tiondel. Där har jag skrivit ganska mycket om 33-åringen, och jättemycket om Christer Pettersson. Jag har varit fascinerad av personerna som blev inblandade, och hur händelsen har förändrat livet för så många, säger Klara Krantz.
Hennes egen farfar, journalisten och privatspanaren Lars Krantz, var en av dem. Han trodde sig se Palmes mördare på mordnatten. Ju mer misstro han mötte desto mer övertygad blev han, tills hela hans liv kretsade kring mordet.
— Det har varit som en typ av mysterium, varför blev han så besatt? Det överrumplade alla i min familj, säger Klara Krantz.
Tappade tilltron
Hon tänker på boken som en roman – men en självbiografisk sådan. Det är sin egen historia Klara Krantz har skrivit fram. Hon var bebis när dådet inträffade, och det var när hon själv fick barn som hon började tänka mer på sin första tid i livet.
— Det kanske blev mer fokus på att ta hand om min farfar i min barndom än den bebis som jag var, säger hon och framhåller att hon ville skildra hur det påverkat henne.
Farfaderns besatthet fick honom att tappa tilltron till samhället – och till människor. Boken skildrar hur han till slut tror att hans egen sambo försöker döda honom med glasbitar i maten.
Vad gör konspirationsteorierna med våra relationer, frågar sig Klara Krantz, som också låter huvudpersonen i romanen rannsaka sig själv. Precis när hon blivit med barn efter flera år av IVF går hon upp i förälskelsen i en annan tjej, vilket hon döljer för sin sambo.
— Det finns en parallell i temat kring tillit och misstro, säger hon.
Palmetraumat
Klara Krantz har själv känt den förbjudna lockelsen i att gräva ner sig i mordet.
— Det är väl en del av "Palmetraumat", att tänka ”skulle jag kunna bli min farfar?”. ”Har jag också det här i mig?”.
Men "Klara i boken" väljer sitt barn och sin fru. Hennes farfar blev däremot allt mer isolerad. Det tror hon är en skillnad på då och nu: utan internet var det lättare att bli ensam som konspirationsteoretiker.
— Det fanns också någon sorts tillit i samhället som aldrig riktigt funnits sen. Det är väl därför mordet är ett nationaltrauma.
