"Ett av Reinfeldts bästa tal någonsin"

Jag kan inte låta bli att tänka på vilken enormsäkerhetsrisk det måste vara att samla flera av Sveriges absoluta politiskamakthavare, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Ulf Kristersson, Anders Borg,Hillevi Engström, Lena Ek, Gunilla Carlsson med flera på en yta mindre än 50kvadratmeter. Säpovakterna kände förmodligen likadant, och så gott som samtligaav de dryga 20 stycken jag kunde räkna till tycktes ha något jagat och nervösti blicken.

Men det är väl så när en statsminister ska tala till folket:på en liten scen, på en liten ö, i en liten stad, men inför ett enormtpublikhav. Innan Reinfeldt gick upp på scenen fick Moderata Ungdomsförbundetsordförande Erik Bengtzboe agera publikuppvärmare. Det hela var egentligen inteså komplicerat. Bengtzboe tog bara en promenad bland publiken och ställde ettgäng (förvisso ganska ledande) frågor till vanliga och ovanliga människor påtemat #mittförstajobb, en hashtag startad av Svenska Dagbladet i början av junii år.

Men trots att Bengtzboe gjorde bra i från sig, och trotsatt  Svenskarnas Parti försökte sigpå något de själva nog gärna ser som en kupp och skrek "sosse ellermoderat samma gamla Sverigehat" var det ändå Fredrik Reinfeldt som varkvällens superstjärna.

Reinfeldts mål med talet var uppenbart att peppa ochinspirera de egna partimedlemmarna, snarare än att locka nya väljare. Att lockaväljare har han ett helt år på sig att göra, men om han ska ha någon som helstchans att behålla jobbet som statsminister måste han först och främstmobilisera de egna. Därför vigdes så gott som hela talet åt att visa att det,trots dåliga opinionsundersökningar, inte går att räkna ut Moderaterna ochAlliansen ännu. Detta lyckades han med, med bravur, och jag kan utan tvekansäga att det här är ett av de absolut bästa talen jag sett honom framföra.

Det är svårt att sammanfatta allt som var bra med Reinfeldtstal: för visst fanns det enskilda delar och formuleringar som kan ifrågasättas.Att han till exempel inledde med att deklarera att det är först när man har ettjobb som det finns någon mening med att ha semester, är inte speciellt logisktoch jag såg flera i publiken runt mig klia sig en aning i huvudet och undravarför han sade så. Men ett i övrigt väldigt skickligt skrivet och skickligtframfört tal gjorde att man snabbt glömde det som lät lite konstigt.

Talets kanske starkaste parti var när Reinfeldt en gång föralla satte ner foten mot Sverigedemokraterna. Han har förvisso fördömt demtidigare, och deklarerat att han inte kommer att samarbeta med dem, men aldrigtidigare har han gjort det med sådan kraft och sådan bestämdhet. Den delen avtalet var det som drog de starkaste applåderna, och till och med när han korthyllade Mona Sahlins engagemang och tydlighet mot rasism mullrade applådernafrån publiken. Jag misstänker att Reinfeldt själv inte har förstått vilkenenorm potential det finns i att kritisera SD och mer extrema partier, men jagmisstänker att vi kan få se mer av den kritiken framöver. Det är otroligtbilligt att ta ställning mot dem, men samtidigt mycket effektivit ochförenande. Jag såg till exempel socialdemokrater med socialdemokratknappar påkavajerna applådera sida vid sida med moderater, något som i nästan alla andrafall är helt otänkbart.

Reinfeldts mål var att motivera och inspirera sina egnamedlemmar, och det lyckades han med. Jag skulle vilja påstå att det här varstarten på Moderaternas valrörelse, och det kommer att bli väldigt intressantatt se vad som händer framöver. Reinfeldt är inte alls trött eller färdig somstatsminister. Han är taggad, i högform och redo att ge Löfven en ordentligkamp om makten efter 2014.