“Kampsport måste vara sportsligt”

Något jag ofta får höra när jag pratar med människor som inte är alltför intresserade av kampsport är att de är förvånade över hur utövare som i ena sekunden gör allt för att slå ner varandra, i nästa ögonblick kan omfamna varandra i en kram.

Jag tror ärligt talat att det är den detaljen som gör att många människor förstår att det inte är våldsälskande dårar som sysslar med kampsport. Omfamningarna och handslagen är det lilla som krävs för att visa att det faktiskt handlar om idrott.

Kanske överdriver jag den här betydelsen eftersom jag har min egen bakgrund i judon där arvet av japansk budo fortfarande är stark. Men jag tror att sportsligheten fyller en viktig funktion även i mer omdiskuterade kampsporter som MMA, boxning och thaiboxning.

Anledningen till att jag skriver den här krönikan är självklart hur Floyd Mayweather Jr avslutade matchen mot Victor Ortiz i helgen. Mayweather gjorde ingenting otillåtet och Ortiz borde kanske ha varit beredd, men särskilt sportsligt var det knappast.

På samma sätt skulle någon som i inledningen av en match i MMA, judo eller någon annan kampsport tar tillfället i akt till att slå ner eller kasta sin motståndare istället för att möta sin motståndares hand göra sig skyldig till något regelbrott. Men det är inte sportsligt för det.

Ibland finns det helt enkelt mer än de skrivna reglerna. Och i kampsporter är där man ibland kommer så nära en modern duell det går i dag behövs det sportslighet och respekt. Både för utövarna och för oss som tittar.

För mig finns det ingen bättre avslutning på en hård match än att se de man nyss sett som fiender i ögonen för att krama om varandra och utbyta leenden och beröm.

Veckans bästa:

I en division som länge saknat stjärnskott klev Jake Ellenberger i går fram som en titelutmanare efter sin snabba seger över Jake Shields. Precis vad UFC behövde.