Bakom Sveriges viktigaste rep

Jag har en son och den fulla vidden av den visdom jag har att förmedla är att ”det är svårt att vara människa”. Om och om igen, i tid och otid. Och ja, jag förstår att jag grundar för många, långa och dyra terapitimmar men jag vidhåller ändå att den insikten är nyckeln till lycka.

För det är egentligen bara svårt att vara människa tills man accepterar sin sanna natur och släpper taget om allt annat.

Och min sanna natur hör hemma kvart i fem en lördag på Gubbrummet.

Jag skulle gärna vilja påstå att min sanna natur är att skapa enastående konst, storartad litteratur, magnifik kärlek, starkt lysande strålar av genialitet som lyser långt bortom vår egen existens och inspirerar generation efter generation.

Men nej. Kvart i fem. På Gubb.

Det är som ett mikrouniversum, som en liten bubbla av tolerans, dekadens och flyktig vänskap. Inga krav och inga givna sociala strukturer. Man glider mest runt, från samtal till samtal, från läpp till läpp, från fernetjärn till fernetjärn.

Och utanför fortsätter världen snurra och innanför skiter vi blankt i det.

Så till betyget. Att det är litet, snyggt och begränsat ger en poäng. Att det bara är öppet på helger så att man får längta lite ger ytterligare ett poäng. Att David chefar från rep till hångelsoffa ger ett till. Att samma människor står på samma ställen lördag efter lördag ger ännu ett poäng. Och avslutningsvis, att kvart i fem på Gubb är en kakofoni av ego, längtan, drömmar, spruckna drömmar, sorg, glädje, kåthet och mänsklighet får den sista poängen. Med en guldstjärna i kanten.

Så. Gubb. 5t av 5t i betyg. Bra så.