Alltså, det här med Odd och hans desperata jakt på framgång som inte är kopplad till hans fru – kan någon förklara vad det är som pågår här?
Först chockar han oss alla – och vår hörsel framför allt – med att försöka sig på en sångkarriär.
Han vill vara med i Melodifestivalen, skaffar sig en sångpedagog OCH producent och det enda som saknades var en spöksångare för att vi skulle ha ett nytt Milli Vanilli – Spångberg style.
Alltså, mina öron! Jag var nära att hugga mig själv i öronen med närmaste penna när Spotify började spela detta arma stycke musikliknande smörja.
Låten, rösten, uttalet? Men nej…
Det var fruktansvärt att lyssna på – det ska jag inte sticka under stol med – men har man en passion för något så tycker jag att det förtjänar respekt även om det kanske inte alltid är så bra.
Men det kom EN låt, ett negativt besked från Melodifestivalen och sen…inget mer…tystnad..
Ingen passion – ingen respekt alltså. Bara ett desperat försökt till…ja…jag vet inte…
Helt plötsligt dyker han upp på uttagningarna till Sveriges Mästerkock.
– Hej, jag heter Odd och nu vill jag bli kock i stället. Musiken gick inte så bra så jag tänker att jag testar det HÄR tv-programmet istället. För visst har inte Blondinbella varit med här?
Det går ju inte att varken ta honom på allvar eller respektera det han åstadkommit när det bara skriker desperation om honom.
Vad är den här grejen med att han bara SKA lyckas med något där han inte bara är Odd – Blondinbellas man?
Du är Gillis och Sallys pappa och stora hjälte – räcker inte det?
Jag ger mig fan på att om han fick chansen att bryta nacken i Gladiatorerna så skulle han ta den – om det innebar att han kallades Gladiator-Odd istället för Blondinbellas Odd.
Eller är han rent av ett konstprojekt?
Föregående inlägg 