Foki:
Foki är uppe i Norrland och hälsar på och verkar lite smått hög på livet eftersom varenda inlägg är kärlekshyllningar till höger och vänster men det är väl magiskt?
Det fiskas för fullt och på bilden här ovanså har de fyllt hela fiskar med grejer som sedan ska på grillen och det fick mig att tänka på en sak.
Jag AVSKYR när det läggs ett HELT djur på min tallrik.
Jag vet inte om det beror på att jag vuxit upp i en restaurangmiljö dit det allt som oftast levererades hela eller halva djur men jag klarar inte av det på min tallrik.
Jag vill inte att det ska synas att det är ett djur. Skaldjur går bra men en hel, grillad fisk på det där viset – nope. Inte en chans.
En hel fisk med ÖGON? Den tittar ju på mig!!!!!!!
Jag har precis – alltså verkligen preciiiiis – lärt mig att rensa en hel, grillad kyckling utan att det vänder sig i magen på mig. Äta små bläckfiskar med armar där man ser sugkopparna – glöööööm det!
Jag vet ju att det är ett dött djur jag äter och hur man slaktar och kanske har det med att jag tidigare varit både vegan och vegetarian – vilket jag blev en jul när jag ville begrava julskinkan i trädgården – men det går bara inte.
Är jag skenheligheten personifierad? En hycklare av rang?
Föregående inlägg 
Jag tycker man ska vara medveten om varifrån maten kommer och hur det hamnat på ens tallrik, det är ungefär så långt jag är villig att ta ”skall”-kravet på köttkonsumption.
Men blir man illamående så blir man..min mamma klarar inte av det silvriga på fiskar och brukar ta bort det med en sån energi att man baxnar. Alla har sina quirks. Jag klarar inte av kluster och lotusrot gör mig SJUKT äcklad.
Ja det är du men du är långtifrån ensam, 😉
Jag är likadan. Jag vill endast veta var min mat på tallriken kommer ifrån men det är det enda.
Samma här men jag klarar inte ens skaldjur. Mår illa av alla skaldjursbilder just Foki brukar publicera.
Ja.
Ja.
Här är en till som inte klarar av att se hela djur på tallriken. Min mamma och farmor brukade stycke hela grisar i vårt garage när jag var liten och alla delar skulle användas. Bläää säger jag bara
Btw så klarar jag inte av hela grillade kycklingar och jag är 28…
Min släkt styckade hela grisar i verkstaden när jag var liten. Folk brukar titta på mig som om jag vore sjuk i huvudet när jag berättar det, men för oss var det helt enkelt en ekonomisk fråga. Det var billigare att köpa en hel gris från bonden bredvid och fylla frysen med kött för hela året, än att köpa portionsföpackade finkotletter.
För mig har det dock gjort mig mer tålig och jag kan stycka och gröpa ur innanmäten utan problem. När jag bodde i Kenya brukade vi nacka hönor på bakgården. Det enda jag tyckte var obehagligt där var att dra av fjädrarna. Det kändes konstigt
Ja, lite. Men det är vi alla ibland. Jag tycker nog att det viktigaste är att man klarar av att erkänna när man är det istället för att försöka hålla fasaden uppe till varje pris!
Haha shit, det var precis som det vore jag som skrivit inlägget. Jag tänker exakt likadant!!
Ja, det är du. Du borde fundera över varför du tycker att det är äckligt och jag tycker inte att det är okej att dra på skygglapparna och låssas som att det regnar när du uppenbarligen ”egentligen” tycker att det är fel att äta djur. Att vi tvingar oss själva att inte tänka på obehagliga saker gör inte att de försvinner.
Om du tycker att det är så hemskt att se ett dött djur på tallriken så borde du kanske sluta ha döda djur på tallriken? Just a word of advice!