Jag har fått frågor om min semester är slut nu men icke!
I detta nu plockar jag svamp i dom djupaste skogarna i småland men så klart är inläggen för hela dagen skrivna och klara med tidsinställning. Pöss.
Lycka är att hitta kantareller. ???
Tack vare en av mina läsare som länkade till den här sidan så slapp jag själv söka igenom hela nätet efter information om det här.
Jag gick så klart direkt till Flashback men där gick jag bet. Märkligt. Där brukar ju ALLT sånt här finnas, vridas, vändas och spekuleras kring…
Any how..
Normalt sett brukar det alltid ringa en klocka när man läser texten i kombination med det pixlade bilden men inte den här gången…inte ens en liten pytteklocka som plingar..
Men vem kan det vara? Ponera att bilden kanske har några år på nacken, men ändå?
OCH – detta är Stoppa Pressarnas påstående, inte en polisanmälan eller liknande så sanningshalten ska kanske tas med en nypa salt tills vidare..
Vad är förresten en skandalbloggare nu för tiden?
Alla som fotats med ett glas vin i handen?
Petra Tungården:
Vad tror ni?
Är detta något för Tunis när hon slitit ut sina ”klonk, klonk-skor”?
Tack Emma för tips!
Jag kan börja med att säga att jag själv varit i ett sådant förhållande PLUS att jag även träffat denne ”D” så han försökte värva mig till bloggportalen ”Werun” – någon jag berättar om i min andra podd.
Vi blev ju nämligen utslängda från hotell Diplomat efter att han och hans kollega hinkat i sin varsin flaska rödvin under vårt så kallade möte varpå ”D” hamnade i bråk i toalettkön.
I sitt inlägg beskriver hon händelser från sitt tidigare förhållande, bland annat hur exet tvingade henne att sluta umgås med sina tidigare vänner och hur han till och med låste in henne i lägenheten dom delade på Lidingö.
Det ÄR skitjobbigt att prata om sånt här – jag vet – eftersom man i efterhand frågar sig var i HELVETE man kunde stanna kvar. Det är svårt att själv förstå hur livegen och nedbruten man faktiskt var men det går ju inte över en natt utan det är ju månader och ÅR av psykisk terror och kontrollerande.
”Som samtalet till Simon. Jag träffade ju Simon i flera månader när jag fortfarande var fast med D. Så sista gången jag träffade D så hade han låst in mig i lägenheten i Lidingö, jag grät och ringde Simon som hjälpte mig därifrån. Exakt som i drömmen. Alltså det finns så mycket som jag bara längtar efter att få prata ut om, för att själv kunna bearbeta detta, men också för att dela med mig om detta för att förhoppningsvis hjälpa andra kvinnor i samma situation. Det finns så mycket saker som jag var med om, som ingen borde få uppleva. Hemska saker…
Jag hoppas iallafall att jag slutar drömma dom här hemska drömmarna nu, för det tär mycket på mig. Det gör att jag vaknar upp ledsen. Jag är rädd att jag ska bli svag igen, och låta mig själv uppleva något sånt där igen.”//Dessie
Jag tycker det är GRYMT att Dessie öppnar upp och pratar om detta för det är fortfarande ett tabubelagt ämne många gånger men jag tror många som läste Dessies blogg under tiden hon var tillsammans med ”D” anade att något inte stod helt rätt till.
