Malin Gramer:
Paradise Hotels programledare Malin Gramer och hennes låtskrivarmastermind-pojkvän Carl Falk väntar barn och igår avslöjade hon att de varit på ultraljud för att kolla läget och för att få reda på bebisens kön.
Malin, som redan har en son på 7.5 år, erkänner i bloggen att hon verkligen ville ha en dotter men att ultraljudet avslöjade någonting helt annat:
MEN jag fick bita mig hårt i läppen för att inte börja gråta framför den glada barnmorskan när hon deklarerade könet på vår lilla bebis. Jag kommer nu att vara helt ärlig vilket jag antar kommer leda till att jag får en massa skit och att ni kommer att tycka att jag är helt dum i huvet, men jag försöker bara sätta ärliga ord på mina första känslor och reaktion. Det visade sig att vi ska få en liten kille. Jag ska alltså föda en son IGEN.
Missförstå mig inte nu – jag är fullt medveten om hur bortskämd och galen jag låter. Jag skulle såklart inte ens byta ut min son mot 10 döttrar. Inte ens om det visade sig ligga en elak vampyr där inne (vilket det har känts som de första 16 veckorna)
Jag har ju redan en perfekt son på 7,5 år – är det verkligen orimligt att önska sig det bästa av två världar?//Malin
Är det så att hon kommer få en massa skit för att ha önskat sig en dotter?
Än så länge är kommentarsfältet helt skitfritt men de kanske modererar kommentarerna och inte släpper igenom det, vad vet jag..
Men visst måste man väl få önska sig en tjej utan att vara en dålig och otacksam förälder?
Om valet fanns och du FICK välja? När man väl vet vad det blir så kommer man till största sannolikhet älska det barnet oavsett om det är en kille eller tjej men Malin verkar skämmas över sin önskar att få en flicka. Hon kommer ju knappast gå runt och blänga på sin nyfödde son och muttra någonting om prinsessklänningar och orättvisor..
Men får man inte önska sig ett kön? Är det otacksamt?
Föregående inlägg 
Klart man får önska sig, det gör nog många i smyg men törs inte säga det eftersom omgivningen är så dömande.
Det är väl klart att man får önska och hoppas på någonting. Jag skulle gärna ha två flickor, och vill inte ha tvillingar. Jag vill även vara gravid två gånger men bara ha två barn.
Men nu är det inte jag som bestämmer det, jag kan bara hoppas att jag slipper tvillingar (mormor är tvilling, morfar är tvilling, mina syskon är tvillingar – jag lär få tvillingar och jag är en späd liten tjej). Självfallet kommer jag älska mina barn oavsett, men om jag fick välja… Skulle självklart aldrig byta bort det jag redan har (om jag hade något)
Även här är typ hela släkten tvillingar (morfar, moster, jag har en tvillingbror och mina yngre syskon är tvillingar). Jag har två barn, syrran två och brorsan tre, till vår besvikelse inga tvillingar någonstans… Så, du behöver kanske inte vara alltför rädd! Och som svar på den stora frågan: ja, klart man kan vara lite besviken över barnets kön! När vi väntade vårt andra och fick reda på att även det var en pojke blev jag lite ledsen, men nu när han är här kan jag inte tänka mig något annat!
Tvillingar får väldigt sällan tvillingar. Anlag för tvillingar är även ärftligt från moderns sida (alltså min), så sannolikheten att jag får tvillingar är betydligt större än att du får det – just för att du är tvilling och jag inte är tvilling, även om du har fler tvillingar i släkten 🙂
Klart man får önska och hoppas. Vet min mamma önskade att jag ska va flicka då hon redan hade fått en pojke. En vän till mig som just nu är gravid önskar att det blir en flicka medan pappan hoppas på en pojke (dom brukar skämta om att ha vadslagning om det då dom ännu inte kollat könet på fröet).
Kan även tillägga att min älskade bror önskade sig en lillasyster istället för en lillebror för han resonerade att då får han ha sina leksaker ifred 🙂
Inte otacksamt kanske men märkligt? Det är en så ytlig grej att önska sig. Jag menar, läkaren bestämmer kön utifrån könsorganen utseende men sen då…? Det behöver ju inte bli så att barnet beter sig stereotypt enligt sitt tilldelade kön, och vad är det då för vits att önska ett särskilt kön? Det kan ju också vara så att barnets kön inte överensstämmer med vad läkaren tyckte… och vad är det då återigen för vits att önska kön?
Eller om barnet föds med könsdelar som inte utvecklats åt något särskilt håll utan med delar av båda?
Visst, de två senare exemplen kanske inte är vanliga och det första exemplet brukar ju folk styra in barn riktigt ordentlig på hur de ska bete sig, men jag tycker ändå det visar hur ytligt det är.
Jag undrar liksom vad en har för föreställningar när en börjar gråta p.g.a. barnets kön.
Gud vad jag stör mig på människor som du.
Du har rätt till din åsikt men försök vara lite realistisk. Att jag önskar mig en liten pojke och får en väldigt maskulin tjej är inte samma sak!
Jag kanske vill ha en liten flicka som jag kan relatera till på en annan nivå än min son. Om min son är väldigt feminin så är han fortfarande inte en tjej. Han är just, en feminin kille. Det är inget fel med det, vi är alla olika men kom inte med ditt liberala s**tsnack om att ”man måste hålla ett öppet sinne”. En maskulin tjej får fortfarande mens, blir hemligt kär, utvecklar bröst, kan klä sig lite halvt feminint ibland, väljer att låte håret växa ut ibland etc. Dessutom är det inte ofta småbarn vägrar ha tofs i håret för att ”men mamma, jag vill inte, jag ör en kille!”. Barn formas väldigt lätt även om de är lite nyfikna på det andra könet. Min lillebror skulle alltid sätta på sig mammas klackskor medans jag själv valde pappas keps. Vi är båda straight i vuxen ålder (som att det spelar någon roll).
Sen att det föds barn som senare visar sig tillhöra någon LGBT-minoritet är troligt men inte sådär jättevanligt. Även homosexuella män kan vara väldigt maskulina i sitt sätt. Det är ingen regel att bögar alltis ska flamsa omkring i rosa balettskor och överplockade ögonbryn.
Vill hon önska sig en dotter, så får hon väl göra det! Dock ser jag att hälsan på både barn och mor bör vara prioönskan.
Jag älskar dig!
Tusen 1+++ på den
Paa:
Tack! 😀
Förväntade mig 30 hatkommentarer men så ser jag din fina ^^
Tack för din kommentar! Nu slapp jag skriva det själv. 😉
Människor som mig? Oj du vet visst allt om mig du, det är ju så hemskt att vara öppensinnad så bättre att vara otrevlig som du är?
Varför skulle du relatera till en tjej på ett annat sätt än en kille? Finns det en särskild könsessens som är unik, som kommer med könsorganen som vi föreställer oss hänger ihop?
Du rapar upp fördomar om hur t.e.x en maskulin tjej skulle vara enligt dig, eller hur en homosexuell man faktiskt också kan vara maskulin… som om det vore det enda.
Dessutom blandar du ihop könsuttryck, könsorgan och sexuell läggning… men det är väl bättre att framstå som korkad och inskränkt än öppensinnad, non?
Tycker det är bäst att utgå från normen då de flesta människor är norm i det fallet du beskriver.
Det var inte meningen att låte otrevlig eller ryta ifrån men jag får väl också ha en åsikt, precis som du? Jag skrev aldrig att du ”är” på något speciellt vis men utifrån din kommenatr så kan jag läsa mig in i ditt synsätt i denna fråga. Du ser allt från ett väldigt ”ovanligt” perspektiv.
Jag förstår att vi inte är kön men nu är det faktist så att jag som tjej har lite bättre uppfattning om hur kvinnokroppen fungerar än den genomsnittlige mannen. Jag förstår hur mensvärk känns, hur det är att inte känna sig lika viktig i samhället, att kämpa för sin rätt att gå ut om kvällarna, att sminka mig, raka benen, locka håret, gå i högklackat, kla sig i leggings, dra upp tröjjan eftersom någon stirrar sig blind på mina bröst, bli sexuellt utnyttjad, höra att jag är en hora för att jag haft kortvariga förhållanden, tvingas ta hand om min sjuka mamma, förväntas ta hand om hemmet, föda barn, att förväntas utföra samma arbete som en man men ändå få lite mindre i lön etc etc. Jag vet att vissa punkter även upplevs av vissa män men det är absolut inte normen.
KOM INTE OCH PÅSTÅ ATT VI ÄR HELT LIKA. Vi är båda människor, ja, men vi är tamejfan olika på många plan, speciellt fysiologiskt och rent fysiskt.
Sedan påstår du att jag blandar ihop kön och läggning men påpekar du det inte finns någon befintlig skillnad mellan de båda. Hur ska du ha det?
Då får vi hoppas du inte är dömande om du skulle få ett barn som tvingas leva i en kropp som inte (enligt fördomar) stämmer med dennes kön? D.v.s., om du får en – som du läser det fysiskt – dotter men det visar sig att ni har missuppfattat det och han är er son.
Nej, allt är enligt inte mig lika, då har du tolkat in något själv.
En person kan ju ha manligt eller kvinnligt utformade könsorgan samt alla varianter däremellan och därförutan. Det finns ju också bland annat hormoner och kromosomer med mera som spelar in.
Könsuttryck är hur någon uttrycker sitt kön – och det kan ju då vara något som du läser som ett kvinnligt könsuttryck, t.ex. klänning.
Så har vi könsidentitet, det finns ickebinära personer, d.v.s varken man eller kvinna, förutom transpersoner.
Sexuell läggning har vi också, och det är samma där – hetero, homo, pan, ja det finns ju hur många varianter som helst.
Du skriver själv att människor är olika – ja och på fler sätt än du tror! Grejen är ju att det inte finns bara två sätt människor är på. Stereotypa benämningar kan vara skadliga, bakåtsträvande och hämmande.
En intressant artikel om hur det kan kännas: http://www.metro.se/nyheter/freja-18-ar-ickebinar-strukturerna-dodar-transpersoner/EVHpdr!I3NpKtgvx0PqE/
Men ge dig för helvete! ”Då får vi hoppas du inte är dömande om du skulle få ett barn som tvingas leva i en kropp som inte (enligt fördomar) stämmer med dennes kön?” Där finns ett ord för det, BODY DYSPHORIA!! Sluta normalisera mental sickness! Det går aldrig att ändra på sitt dna, hur många kroppsdelar du än skär av, eller ”sätter dit”. En man är och förblir alltid en man och likaså kvinnor, oavsett vad som spökar i deras hjärnor. Let me guess, du var inte lika supportive av Rachel Dolezal? Typiskt libtards och deras dubbelmoral.
S:
Har jag skrivit att jag är emot LGBT?
Jag älskar homosexuella och transor. De får gärna ta mer plats i samhället!
Om min son/dotter kom ut ur garderoben så skulle jag bara krama om ungen och gråta lyckotårar för att han/hon vågade vara sig själv i min närvaro.
Dock menar jag att vi bör vara lite mer realistiska. Bara för att min hypotetiska dotter föds ”i fel kropp” så är hon inte mindre tjej för det. Hon genomgår alla större förändringar som oss ”vanliga” kvinnor.
Det jag störde mig på var att:
1) du fick det att framstå som norm att födas med fel kön
2) att du inte förstår att det finns stora skillnader mellan pojkar och flickor
3) att det är fel/konstigt att önska sig en
dotter
4) drog LGBT människor över en kam.
Om du älskar dem så mycket så borde du veta att t-ordet du skrev anses nedvärderande.
För det första skrev jag att de kanske inte är så vanligt, men vad spelar det för roll? De förtjänar respekt ändå.
Forskning visar att det finns fler likheter än skillnader mellan mans- och kvinnohjärnor. Det finns fler skillnader mellan individer. Oavsett om du anser det vara medfött eller ej så förtjänar ju alla att bemötas med respekt – inte med fördomar om hur de borde vara. Typ tjejer är si och killar är så. Det är enligt mig unkna könsroller som gör tråkiga saker med folk.
Precis, jag tycker det är märkligt att bli så till sig över barnets genitalier att börja gråta.
Hur drog jag dem över en kam? Säkert att du inte lägger till grejer jag inte skrivit nu igen…?
”Om du älskar dem så mycket så borde du veta att t-ordet du skrev anses nedvärderande.” Buuhu! Cry me a river & find your safe space! Att kalla folk precis vad dem är är nedvärderande? Herregud, inte konstigt att den yngre generationen är mer konservativ than ever, & emot feminism och tacka fan för det och det säger jag själv som kvinna. En äkta sådan! Blev du triggad nu? (:
Hon skrev ju i inlägget sina föreställningar? Bland annat att bli mormor. Kan absolut relatera, för visst har man ofta bättre relation till sin mormor än sin farmor (är väl för att kvinnorna är föräldralediga först och umgås mer med sina egna mammor än svärmor).
Det får man väl verkligen hoppas, att barnet kommer bli som det könet den är. Och för övrigt tänker jag att man får önska sig ett specifikt kön på sitt kommande barn, men bli besviken när det visar motsatsen? Nej.
Jag som är tjej, hur är jag?
Man får ju önska saker som är av betydligt mindre betydelse, t.ex. att det ska vara fint väder i morgon eller att affären inte har sålt slut en kappa som man spanat in. Likaså får man önska saker som är mycket större än kön på ett barn, t.ex. fred på jorden och botemedel mot cancer.
När man vet att kärleken för själva individen inte i slutändan påverkas av könet så ser jag inget konstigt med en önskan. Jag antar att det för 10-15 år sedan var mindre tabu att öppet önska kön eftersom genustänket inte var så utbrett som nu. Nu får man ju försvara sig om man väljer att klä ett barn efter kön eller köper ”könsspecifika” leksaker. JAG kommer köpa vilka kläder och leksaker som helst, men jag blir inte upprörd när andra väljer att göra annorlunda.
Jag önskar mig inget speciellt kön egentligen, men får jag två barn så vill jag gärna att de är av samma kön. Är de av olika kön så är jag lika glad för det.
Blondinbella har ju skrivit och pratar om detta när det gäller Gillis.
Det kanske är ”lätt” att önska sig ett barn av det könet som man själv har, då man ”känner till” hur det kan vara att ha det könet. Om ni förstår vad jag menar? 🙂
Jag minns när jag var tretton och jag och min bästis satt längst ut på udden i Sundbyholm. Vi pratade framtida barn. Jag kommer ihåg att jag önskade mig två flickor och tydligen ville även universum det. 🙂
Och din bästis ville också ha två flickor men fick två pojkar. Universum kan inte ha gillat henne. =)
Är du från Eskilstuna, eller var ni bara i Sundbyholm på semester?
Jag är uppvuxen i närheten av Sundbyholms slott, men är sedan 42 år… Smålänning.
Hahaha… jag läste det som att du ”redan” är 42 år.
Haha, vad roligt!
//Eskilstunabo
Jag hoppades på en dotter och fick det förstas gången. Andra gången önskade jag igen en lillasyster för jag inbillar mig att dom skulle få en bättre syskonrelation, men det blev en lillebror. Idag är lillebror så självklart. Det känns så rätt att det blev just en lillebror och dom har en sådan fin relation till varandra! (3 & 5 år)
Alla bekanta till mig som varit gravida har haft en önskan om något kön – men oavsett vad de blivit har alla älskat barnet lika mycket, såklart! Jag tror det gäller i princip alla normalt funtade människor, så varför ska man inte få önska och hoppas på ett kön under graviditeten?
Jag skulle vilja ha en tjej nästa gång (beräknad i april) men enda anledningen är att det finns så mycket gulligare tjejkläder! Haha. När jag köper en tröja med lilaglittriga fjädrar till sonen får jag så mycket kommentarer och det skulle vara skönt att slippa… (älskar ju rosa och glitter!)
Jag önskar mig en son för det gör mig livrädd när jag tänker på vad min potentiella dotter skulle riskera att råka ut för pga. att hon är tjej. Jag vill hellre pränta in i min son att respektera tjejer.
+1!
Önskar mig bara söner thank you very much. Precis pga den anledningen. Känns tufft att uppfostra en dotter med all oro som det innebär. Tyvärr. Är feminist men väl medveten om hur världen ser ut.
Känns som att kvinnor i allmänhet önskar sig döttrar pga gulliga kläder, glitter, rosa, dockor, fixa håret. Fattar inte. Så jävla löjligt. Skulle jag få en tjej så ska jag göra allt för att slippa det larviga prinsesstramset som sätter kvinnor i fack.
Flickor brukar vilja klä ut sig till prinsessor och det är en naturlig del av utvecklingen (att man vill härma typ barnprogram etc.) tråkigt att du tycker man ska hämma något som ses som naturligt.
Men Andrea, hur är barnprogram naturligt? Det är skapat av människor som också har växt upp med stereotyper. Prinsesskläder är ett påhitt för att sälja precis som jultomten (men du kanske fortfarande tror honom). Tror du att barn som har växt upp utan kommersiell påverkan har som högsta dröm att klä ut sig till Batman och prinsessa?
Är inget fel att småtjejer vill vara prinsessor tycker man så är det illa ställt i samhället. Gulligull är fint o gör flickor lyckliga o det ska dom få vara!!
Ja, men det skadar inte att fråga sig varför det är så. Det kommer inte från småtjejer, är det inte lite lustigt att plötsligt så vill alla vara Elsa från frost? Men ja, trivs man i kommersialismens led så kör hårt.
Är gravid med beräknad bf om tre veckor. Vi har inte tagit reda på om det är en pojke lr flicka för att vi älskar överraskningar. Det kommer att bli typ ”hurra det är en pojke” lr ”hurra det är en flicka” :). Det spelar alltså ingen roll för mig, funderar mer på att det ska vara ett starkt och friskt barn. Försöker att inte hitta problem i detta mirakel, problem finns det nog av.
Kan tilläggas att jag inte bryr mig om hur andra resonerar med sina bebisar.
Jag fick barn för ca ett år sen. Hoppades på tjej och fick det. Blev superglad. Hade blivit ledsen DÅ över en pojke men nu i efterhand känner jag att det inte spelat ngn roll. Vi tänker två till så helst en flicka och en pojke. Bara för att vi har så grymma namn på lager 🙂
Jag är gravid i vecka 22 och på ultraljudet för ett par veckor sedan uppenbarade sig en liten kille också. Jag har systrar och många småtjejer i min familj, samt en dotter på snart tre år. Jag hoppades på en tjej eftersom jag vet hur det fungerar, men nu får jag lära mig något nytt (eller inte, det kan omöjligt vara så olika, speciellt i början) men det känns ändå som en liten uppförsbacke iom att vi nu ska få en pöjk.
Om det är nån ”tröst” s¨har mina söner varit lättare att ha att göra med än mina döttrar… (har 3 av varje) 😉
Jag hoppades på en son och fick en dotter. Min första tanke när jag fick veta att det var en tjej efter 17 timmars förlossning var ”shit, nu måste jag gå igenom det här en gång till ” 🙂
Nu har jag en av varje och älskar dem lika mycket, men har ibland dåligt samvete över min tanke vid födseln.
Jag tror det är mycket bättre att få veta i förväg, så hinner man smälta det och börja se fram mot barnet man får. För oavsett kön älskar man dem ju mer än livet.
Jag tycker att det är ok att önska sig det ena eller andra könet men samtidigt kunna släppa tanken efter födseln, vilket dom flesta faktiskt också gör. Sen att skriva ut det offentligt tycker jag väl är så där. Jag hade själv ingen speciell önskan om kön men skulle gärna vilja ha en son också, men en till dotter är fantastiskt det med ? Systerskap ✊?
Jag hade tyckt att det skulle varit kul med en kille denna gång, men nä! I februari kommer fjärde tjejen. Är nog ”värst” för min man som gärna hade velat få en son…
Nej jag tycker man ska se barnet som en välsignelse. Många kan inte få barn. Det hon skriver tycker jag är elakt. Många får ju handikappade barn som blir jätte älskade o det är härligt. Omoget o det är livets lotteri o det kan man inte göra något åt. Skulle aldrig komma på tanken o önska mej ett visst kön varför? Inte ödmjukt får fem öre.
Personligen reagerar jag ganska mycket över det. Jag och min sambo har försökt bli med barn väldigt länge och då tänker jag att det är ett orättvist lyxproblem att bli ledsen för att barnet har snopp och inte snippa. Jag tänker att det mest rimliga att bry sig om är ifall barnet lever och mår bra och att resten är petitesser.
Jag förstår hur du känner och jag håller med dig. Det kan kännas bra orättvist.
Förstår hur du tänker och vet hur jobbig ofrivillig barnlöshet är. Men de finns dem i länder som också är ofrivilligt barnlösa, som tänker på hur lyckligt lottad just du är som bor i Sverige där det faktiskt finns hjälp att få. De kanske tycker att ditt resonemang är petitesser, eftersom du faktiskt kan få hjälp? Det går alltid att hitta någon som har det ”värre”.
Att lägga skam på någon som önskar sig ett visst kön är inte okej. Mycket vill ha mera, eller hur? Har man turen att bli gravid så MÅSTE man få tycka att saker är jobbiga/svåra. Precis som du upplever andra saker som jobbiga och svåra!
kram och lycka till!
S:
Jag orkar inte hålla på. Du får tycka som du vill. Visst är det underbart att leva i SVerige!?
Om valet fanns och jag fick välja… då skulle jag välja att inte veta.
Vi tog inte reda på könet när jag var gravid. Dels för att vi ville ha en överraskning och dels för att det inte spelade någon som helst roll.
En annan anledning för mig var att jag ville ha öppna ögon. Alltså, tex om jag visste att jag väntade en flicka tror jag att jag automatiskt hade köpt kläder som var typiskt flickiga, gjort rummet lite mer gulligt osv. En kollega utbrast, när jag berättade att vi inte skulle ta reda på könet, ”men då vet ni ju inte vilken färg ni ska måla rummet? Och så måste ni bara köpa beiga/vita kläder!?” ……….
Vi fick just veta att vi väntar en kille, första barnet. Jag har själv hela tiden haft en känsla att det är en flicka vi väntar, så jag blev aningen chockad över beskedet. Det är konstiga känslor man får brottas med (var är flickan jag haft i magen liksom?) Samtidigt skäms man över att vara smått besviken, viktigaste är ju att barnet är friskt! Känslor är svåra och knepiga att hantera, även om man vet att man ”känner fe”l. Så jag förstår precis hur det känns!!!
Exakt det är så tabu att könsönska jag har 2 pojkar o väntar en bebis nu o jag önskar så att det är en flicka.. är så rädd för att bli besviken läste om nån annan som va i samma sits varför är det ok för pappan att önska kön på bebben än om mamman säger att hon önskar sej en flicka/pojke.
Alla tycker va tacksam att barnet är friskt det tror katten man är det! Tycker det är sorgligt att man inte kan prata öppet om det:(