Carin Da Silva:
Har jag missförstått det hela? Jag trodde att ett barn med nyblivet syskon gick till förskolan för sin egen skull mer än för mammans – precis som Carin skriver.
Vissa dagar hinner man ju knappt få i linserna när bebisen vill äta, byta blöja, bli tröstad, ligga på en mm. Tänk då om Theo också varit hemma…. Han vill ju hitta på saker, gå ut och leka mm och det är ju inte så lätt då man har en bebis som, för tillfället, vill äta hela tiden. Jag tror att Theo hade känt sig väldigt ”utanför” om han var hemma på dagarna då han han verkligen skulle märka hur mycket tid och uppmärksamhet lillebror skulle få och kräver.
Theo längtar till förskolan varje dag för där får han leka, träffa kompisar och han blir aktiverad med en massa roliga saker.//Carin
Som nybliven förälder har jag förstått det som att man bli relativt livegen i början. Allt handlar om den nya familjemedlemmen och att det helt enkelt inte finns så mycket tid över att aktivera ett syskon som nog relativt snabbt skulle bli uttråkad av att titta på sin mamma som ammar/nattar/tröstar bebis.
På förskolan finns ju kompisar och mängder av aktiviteter och skoj.
Nog borde väl det vara roligare än att sitta hemma och titta på en bebis som mest försöker hitta till mammas tutte och känna sig allmänt utanför?
Föregående inlägg 
Huruvida folk har sin unge hos dagmamma/förskola/nanny eller liknande bryr jag mig inte så mycket om. Tycker inte ens att man ska behöva förklara varför en har sin unge där. För att hur de än gör är vad som känns bäst för dem.
Men att man skulle bli ’livegen’ och inte har tid för aktiviteter tycker jag inte stämmer alls. Nu har jag bara ett barn men från syskon och vänner som har fler barn har det inte verkat vara några problem att ta hand om två barn samtidigt? Snarare är det så att den nya bäbisen är den som liksom ”får hänga på”.
Det beror väl helt på vilken slags bebis man har? Har man en som bara vill hänga i tutten dygnet runt första veckorna är det nog svårt att dra med dem på massa aktiviteter.
Jo det förstår jag. Skrev ju faktiskt inte någonstans att ALLA bäbisar bara kan hänga på. Skrev att, utifrån det jag har sett, så är det snarare så att den nya bäbisen får hänga på.
Det var liksom ett svar till camcam, eftersom hon skrev att hon förstått det som att man blir livegen och inte har tid över för att aktivera ett syskon.
Min son gick på förskola när lillasyster gjorde entré och jag skulle aldrig säga upp hans förskoleplats bara för att jag är föräldraledig. Vet inte hur det funkar i andra kommuner men i Sundsvalls Kommun, och på den förskolan min son går på, så är det flera års kötid om man skulle söka om (ej privat förskola). Så då skulle jag en dag stå där med 2 barn och ingen förskola. Nu går han 12 timmar/v, vi behåller förskoleplatsen & lillasyster har syskonförtur när det är dags för henne :-).
De första två veckorna (då även pappan är hemma) rekommenderar vi i min kommun att även syskon är hemma. Även syskonen är ju en del av familjen och behöver ställa om sig till den nya situationen som en bebis innebär! Men förutom det kan jag inte se något behov av att hålla syskonen hemma.
Jag blev mest lycklig över att hon skrev ”när bebisen vill äta” och inte ”när bebis vill äta”.
Hurra!
Men man kan ju inte låta bli att undra hur våra föräldrar som fick både ett två och kanske tre barn på 80-talet överlevde eftersom man inte fick vara på förskolan när man fick småsyskon. Jag tycker det är upp till var och en vad hur man vill göra nu när vi har denna möjlighet men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur det kommer sig att det gick bra förr men nu är det stört omöjligt att ha sitt barn hemma knappt en enda dag när man får syskon.
Jag valde att flytta fram min stora tjejs inskolning på förskola några månader. Just för att lillasyster skulle komma i inskolnongsperioden och jag ville inte att stora tjejen skulle känna sig ”bortlämnad” bara för att lillasyster kom. Vissa dagar har jag extremt dåligt samvete över det gör att jag har svårt att hinna aktivera henne som jag vill, lillasyster vill gärna bara vara på mig, men sen har hon ist redan blivit förälskad i sin lillasyster, så det är nåde positiva och ngr negativa tankar om det.. Men allt går bara man vill (för det mesta)
Folk får göra precis som de vill men jag önskar att föräldrar inte var så fruktansvärt rädda för att deras barn ska ha tråkigt (vilket jag oftast läser som anledning till att ha storasyskonet på förskola). Barn dör inte av att ha tråkigt. Det är snarare värre att ständigt roa och aktivera sina barn all vaken tid. Ur tristess föds fantasi och kreativitet.
Halleluja på det!
En ovanligt vacker dag, ska jag starta en podd och berätta för alla, vad jag anser om utvecklingen i samhället… på alla fronter.
Jag väntar med spänning!
Det finns nog inget generellt svar på vad som är rätt eller fel i den här frågan – oavsett hur mycket det debatteras.
Vi hade våra på förskolan mellan 15-30 h men det berodde delvis på min fysiska ohälsa och inte minst att våra barn behövde SINA EGNA RUTINER. Förskolan var stället där allt fortsatte i samma spår och rutinerna likaså. Hemma var det plötsligt kaos och inget var sig likt = mardröm för VÅRA BARN.
Jag tror att det beror på barnet i fråga och familjesituationen i sig kort och gott. Det kan även skilja mellan syskon i samma familj då individen i sig hanterar situationen olika samt om bebisen som kom hem kanske har kolik eller är sjuk etc.
Tänk om vi mammor kunde stötta varandra mer än fördöma andras livsval?