Lady Dahmer:
Det här inlägget av Lady Dahmer är SÅ bra tycker jag även om det lång tid för mig att författa det här inlägget av den enkla anledningen att jag slajsade av mig toppen av mitt vänstra pekfinger när jag lagade mat och att detta finger nu är förpackat i prinsessplåster och plåstertejp.
Any ways..
Det är precis så HÄR man diskuterar och debatterar utan pekpinnar och andra verktyg som är så lätta att plocka fram när man diskuterar just utseende.
Jag vill prata om detta. Jag vill också prata om det ansvar vi som kvinnor har inför kommande generationer utan att andra feminister slår bakut. (och utan att kasta skuld på varandra)//LD
Vad tycker ni om det hon skriver?
Nu kommer jag antagligen låta dömande men det är inte meningen. Så först ska jag bara förtydliga ett par saker:
1. Jag tycker det är ok att göra ingrepp. Vad enskilda kvinnor gör är nämligen ingen annans business än deras. Jag blir såklart så jävla provocerad av hur självklart det är att fixa till det man är missnöjd med samtidigt som jag tycker det är lika självklart att man har rätten att just göra det. Varför gå runt och känna sig fel eller ful när det faktiskt finns alternativa lösningar?
2. Jag tycker inte det är bättre eller finare att göra ingrepp för att se naturlig ut än onaturlig. En del vill ju se just ”onaturliga” ut och det är väl lika ok? Oavsett om det är abnorma läppar eller utstående tuttar eller piercingar eller tatueringar över hela kroppen.
Vad händer om jag gör ingrepp? Hur får jag henne att känna att hon duger när jag visar att jag själv inte gör det?//LD
Föregående inlägg 
Varför skulle någon ens vilja ha en förebild som ser ut som en pösmunk? Tycker man får tänka lite realistiskt också. Jag tycker exempelvis Kim kardashian är sjukt mycket snyggare än Lady Dahmer. Kanske för att Kim inte sitter i soffan 24/7 och faktiskt rakar sig vid jämna mellanrum.
Alltid lika fascinerande med folk som inte fattar vad man skriver. Eller du kanske inte orkade läsa inlägget? Men en fråga:
Om du har en dotter, vad tänker du är bäst för hennes självbild? Att ha Kim att leva upp till eller mig? Dvs. att behöva raka sig, göra ingrepp, sminka sig, banta vs bara vara sig själv?
Fast hon har rumpimplantat och det är viktigare än både självkänsla eller integritet!!!!! Glöm aldrig det! =)
Ja hon är ju verkligen daughter goal. Inget ont om Kim men jag önskar verkligen inte hennes liv och leverne med tillhörande självbild och annat för mina barn.
Det är inte implantat, utan det är någon typ av ”sprutor” som hon gör då och då för att fylla ut 😮 om man ska tro på det hon säger haha.
Tror för övrigt Kim har ett slappare liv än vad jag har. Jag är en trebarnsmorsa. Blir lite sitta i soffan 24/7 då. Jag har inte heller ett entourage med staff och andra passup att serva mig som Kim har.
Senaste jag kollade så är Kim också mamma, till två barn dessutom!
Aja fortsätt du dumpstra då och inbilla dig själv att det är lifegoals. Kram!
Till skillnad från Kim har jag som sagt inte nannys o annan personal som gör allt åt mig. Men du kanske går runt o tror att småbarnsmorsors i Sverige lever som kardashians?
För övrigt säger dina kommentarer om mig mer om dig själv o vad du är för slags person.
Jag tror det är många som hellre har Kim som mamma än dig, no offense, samt tror att många hellre är Kim än dig.
Ja det tror jag också. Men det säger mer om vår samtid än om mig.
Det finns de som hellre dör än att bli tjock också. Och de som hellre är rika än lyckliga. Hellre smala än friska. Osv.
Till s vad elak du är. Varför då ? Njuter du av o skriva så där klumpigt. Ha respekt för andra människor!!
S verkar tycka utseende är väldigt viktigt. Då har man sällan tiden eller intresset att utveckla sig som människa därav bristen på empatisk förmåga och sociala färdigheter.
Hen bevisar bara poängen med mitt inlägg.
Till lady dahmer. Ja du har så rätt. Det stämmer. Jag tycker du är jättefin o andra som vill förstöra ja bara o låta det vara. Men skönt ibland o få säga vad man tycker. Kram.
Men det är ju mycket småtjejer som gör det. Fixar munnen o brösten. just i bloggvärlden är det vanligt. Jag tycker det finns roligare saker o lägga pengarna på. O botox gör en del vid 25 redan. Det börjar gå lite för långt.
Mm faktiskt. Och jag kanske är knäpp men jag förstår inte grejen med botox. Jag är 31. Har rynkor runt ögon, i pannan och lite här och där. Men vafan det hör ju till liksom. Jag skulle inte vilja se ut som 21 igen. Det vill jag verkligen inte
Ibland kan jag ångra min operation jag gjorde för några år sedan pga såna här människor. Ledsen att säga det. Jag håller med om att man inte ska bry sig om vad andra gör och inte men jag håller inte med om att man ska bry sig så mycket till den nivån att det ska gå ut över oss som gjort det. Alla är ju inte som mig, riktig crybabe. Just därför gjorde jag min operation och mitt självförtroende sen dess har ökat någe enormt men jag tappar det fruktansvärt lätt av dessa människor. Det är inget som syns om jag inte säger det men att ha gjort en och folk kommenterar det i någon negativ form tar ganska hårt.
lika väl som man ska acceptera någon utan operationer och acceptera oacceptansen så tycker jag man ska acceptera på samma gång det andra väljer att göra och det borde man lära sina barn inte lära dom vad som är bättre, vilken man ska se upp till, att välja en av dom. Utan bara acceptera båda parter hos andra.
Har du ens läst mitt inlägg?
Nej eftersom det inte är ditt inlägg jag kommenterar på. Jag påpekade mest för att ”vara sig själv” handlar inte om hur kroppen bygger upp sig på sitt egna sätt under åren. Vill man t.ex operera sig eller raka sig så är det ju oxå en variant på att ”vara sig själv” just för den kvinnan. Så man vill ha det personligen det är så man är sig själv. Sen den som väljer att följa det är inte kvinnans fel, och den som följer borde bli lärd att en operation eller rakada underarmar kan vara en egen självbild på hur man kan vara bekväm med sig själv och vara sig själv.
Till em. Klart ingen ska vara otrevlig. Men jag tycker nuförtiden det är så vanligt. Så inte har jag märkt att många blir påhoppade. Tvärtom hos vissa bloggar låter det nästan som man gör fel om man inte tar Botox. Sen om man gör något behöver man ju inte berätta det till alla. Varför då? Skulle inte jag göra eftersom som i ditt fall du får höra otrevligt. Då är dom ju inga vänner om dom gör så.
Vad menas med ”…det ansvar vi som kvinnor har inför kommande generationer…”?
Jag vill inte ha en massa jävla ansvar av sådana astronomiska slag. Inför kommande generationer, andras ungar och deras självbild.
Struntar faktiskt i det, helt.
Inför dina egna då? Jag känner ett enormt ansvar för vad jag förmedlar till mina barn, framförallt min dotter, och till hennes vänner.
Tycker personligen att vi har ett kollektivt ansvar inför kommande generationer och ja det kan kännas tungt och jobbigt. Men jag tror det hade känts mindre tungt om alla faktiskt engagerade sig så att inte lotten föll på några få.
Har inte egna och vill inte ha.
Jag kan engagera mig på andra plan, typ bry mig om miljön och djuren t.ex. Jag menar, om planeten dör så är den här diskussionen rätt irrelevant. Jag anser att folk borde börja ta kollektiv ansvar när det kommer till huruvida framtidens människor har en planet att leva på eller inte.
Man kan vända allt på en dag, man slutar äta kött. Den absolut största miljöboven som existerar och som förmodligen någonsin kommer att existera.
Åt andra sidan…om Jorden klarar sig under min livstid och jag kan leva som jag vill och vara lycklig när jag dör så…det räcker för mig.
Fast diskussionen är inte irrelevant med tanke på det miljoner flickor som växer upp och mår dåligt över att de inte ser ut som då t.ex Kim Kardashian.
Fast skönhetsindustrin är ju inte direkt pro miljön eller djurens rätt…
Intressant amne.
Jag tycker att vuxna människor ska fa gora vad dom vill med sitt utseende men forstar även den olustiga känslan att barn och speciellt flickor da växer upp och tror att dom måste se ut pa ett speciellt satt for att anses attraktiva. Och det ar ju synd.
Men jag tycker att varat kollektiva ansvar ligger mer i djur, natur och varan gemensamma planet vi alla bor pa (som Henrietta även anser). Det ar mycket viktigare for mig att djur inte blir plagade och att folk inte skrapar ner an att någon sprutar in botox i pannan eller forstorar brosten.
Sen misstanker jag ju även att botox testas pa djur (moss) men ar inte saker pa det.
Men ja……for min egen del sa brinner jag absolut mer for andra ämnen an just skönhetsingrepp. Fast ja, vi växer upp med falska och skeva bilder om vad som ar vackert och utseendeideal som ar ouppnåeliga.
Jag har absolut inget intresse själv att injicera min bakdel med nat for att fa den större. Eller något annat pa min kropp.
Om man ser på alla de miljarder djur som körs till slakterierna varje dag och skriker av panik när de fattar att de ska dö, enbart för människans smaklökars skull, så skiter jag också fullständigt i människor. Blir illamående av alla småbarnsmorsor som sitter och tror att deras ungar är jordens mittpunkt. Lär dem att inte äta kött istället! Lär dem att alla levande varelser är lika mycket värda.
Om min mamma hade lagt ut bilder på mig för 26 år sedan när jag suger på hennes tutte hade jag vart vansinnig! Alla har vi olika syn på saker och ting, detta har ingenting med amning att göra, tycker alla har rätt att amma når och var som helst. Men hade det funnits sådana Bilder på mig hade jag inte alls mått bra över det
Till Henrietta. Ingår i livet o ha ansvar för andra människor. O ge respekt o visa vägen framåt för dom yngre. Tyvärr har det blivit mer ego o det leder inte till något bra.
Ingår inte i mitt liv i alla fall. Har inte skrivit ett sådant kontrakt med livet när jag föddes.
Jag tar ansvar för det jag vill ta ansvar för, ingenting annat.
Kvinnor ska och kvinnor ska… Kvinnor ska fan ingenting, det enda måste här i livet är att dö.
Alltså sure Henrietta, du behöver inte göra ett skit. Det är ditt val som människa att inte ta ansvar över någonting, inklusive ditt eget liv och andras framtid på denna jord. Men sen att andra ser dig som oempatisk och självisk är en helt naturlig konsekvens av detta. Att bara tänka på en sak och inte ha medkänsla nog för att se till människan OCKSÅ, tja, det är helt lagligt men gör dig också till lite av en skräpindivid faktiskt.
Det lustiga med allt detta är just att jag gör ju massor, för alla. Genom att gå förbi köttdisken utan att stanna är jag som hela samhällets superhjälte.
Bara genom den lilla handligen tänker jag på tjockisar och smalisar. Den här generationen och alla kommande. Alla växter och djur, från dom enorma mammutträden till dom minsta myrorna. Jag är med och räddar havet och atmosfären.
Enormt skönt att kunna göra EN sak som inte ens är ansträngande, som gör mer skillnad än någon diskussion om någonting ever.
Medans Dahmer sätter diagnoser på den svenska kändisvärlden grundad på nån slags pseudovetenskap, så sitter jag på mitt arsle och håller på att rädda Jorden.
Om jag inte har rent vatten att dricka, ren luft att andas, och tillräckligt med mat att äta någon dag i framtiden, så kommer jag personligen ställa varenda köttfärsgluffsande tjockis till svars.
Jag gillar verkligen Lady Dahmer. Men när jag ser kommentarsfältet på bloggen blir jag ledsen.
Jag har både botox och fillers i ansiktet, jag gör det för att jag tycker det blir vackert. Det förstärker drag i mitt ansikte som jag tycker är vackra och vill framhäva.
Precis, det är ditt sätt att vara dig själv på vilket också borde vara acceptabelt. Och som borde komma på tal hos unga.
Till mini. Men varför tar du åt dej personligen om du är nöjd. Det är ditt problem. Vi diskuterar i allmänhet vad som händer i samhället o inte om dej.
Anonym: det finns trots allt en skuldbeläggande del i kommentarerna. Att de som gjort ingrepp förstör för andras döttrar. Sen ingår väl individen som sådan i samhället?
Jag blir ledsen när jag ser kommentarsfältet och det skuldbeläggade som pågår.
Det kommenteras att alla kvinnor som gör skönhetsingrepp är svaga och att de ”sabbar” för någons dotter! Hur galet är inte det att dra alla över en kam?
Likväl som vi behöver diskutera och problematisera skönhetsingrepp behöver vi reflektera över det bemötande och skuldbeläggande som kvinnor som genomgår skönhetsingrepp möts av. Jag är varken svag eller dum, jag älskar mig själv och tror inte att allt är svart eller vitt. Människor i allmänhet verkar tro att det handlar om att antingen vara helt naturlig eller totalfixad, vilket sällan stämmer.
Jag är trött på att andra tar sig rätten att kommentera och värdera min kropp och mina upplevelser.
Det var EN sån kommentar i kommentarsfältet.
Alltså jag förstår verkligen inte vad det är folk inte fattar. Jag har också opererat mig och ja, jag är skitnöjd. Jag blev mycket snyggare. MEN, jag kan ändå reflektera kring hur sjukt det är att jag faktiskt betalade 40k för att någon skulle SKÄRA AV en bit av mitt näsben! Jag hatar att samhället gör att jag behöver må dåligt över min kropp och förstår att det är fel. Men just nu har jag inte ork (som LD, bless her) att stå emot. Jag tar den enkla vägen och blir snygg, men förstår samtidigt det absurda i att, ”att vara sig” själv är den svåra vägen.
Tycker inlägget är himla bra och viktigt. En vän till mig har gjort en skönhetsoperation. Hennes mamma har gjort en likadan, och uppmuntrade henne till det. Det gjorde inte henne gladare. Varje gång vi ses nu har hon en ny idé hur hon permanent kan fixa med sitt utseende – fylla läpparna, tatuera ögonbrynen etc.
Jag tycker självklart att en kvinna ska själv få bestämma hur hon ska se ut (och alla män, så klart). Samtidigt gör det mig ledsen att folk väljer frivilligt att operera sig och fylla ansiktet med sprutor av rent ytliga skäl. Önskar vi kunde göra ett genuint försök att motarbeta den extrema utseendefixeringen som råder istället för att normalisera skönhetsingrepp.
Jag orkar inte diskutera operationer och vikt och utseende längre. Livet har så jävla mycket roligare och intressantare saker att erbjuda.
Till m exakt så tycker jag. Blivit för mycket om ytan men insidan då. För mej är den viktigare. O finns så mycket mer i livet som du skriver bra.
På ett sätt vill jag nästan sluta prata om kroppar och utseende helt. Bara tiga ihjäl debatten tills det blir en ickefråga och folk bara..ser ut.
Jag fattar att det inte funkar så, men det hade varit trevligt.
kraven på utseende försvinner ju inte för att vi slutar prata om det.
Nä, jag vet. Men om det helt plötsligt slutade vara viktigt bara. Att vi vaknade upp och var kroppsblinda. Eller jag vet inte. Det var logiskt i min hjärna, men inte lika logiskt nedskrivet 😛
Jag har tänkt en del på detta, när jag var yngre gjorde jag några ingrepp som jag kände att jag ”behövde”. Sen dess har jag inte tänkt på det men nu när jag har en dotter så vet jag inte riktigt hur jag ska förmedla att hon duger som hon är när jag själv har ändrat det hon kanske ärver från mig. Jag gillar yta och skönhet och är väl rätt så fåfäng av mig, men jag har ändå inga problem med att gå med orakade ben och utan smink om jag känner för det så jag hoppas att hon kan få en bild av att det är upp till en själv. Typ ”du måste inte men det är ok om du vill”. Men jag vet inte, samhället är ju ändå uppbyggt på yta och det gäller inte bara oss tjejer så jag vill inte heller att hon ska behöva kämpa emot normen hela sitt liv utan även känna att det är ok att ge efter och följa med strömmen om man vill. Jag har själv kämpat som en blådåre och varit ”den annorlunda” hela min ungdom och jag känner nu att det är ok att ta del av fördelarna som kommer med att passa in. Det kanske är själviskt.
Som Lady Dahmer redan sagt så handlar det inte om vad ni vill göra med era kroppar och inte. Än mindre handlar det om er som privatpersoner som inte har någon plattform att synas och höras på.
Jag håller med LD i allt. Jag tycker att det är oroväckande att det rådande idealet bland unga ÄR att vara plastikopererad.
Ingen kan förneka att det handlar om att försöka stämma in i de rådande idealen. För hade det inte varit för att idealet är stora bröst och välsvarvade näsor så hade folk inte ens tänkt på att deras pattar var för små eller näsor för stora. Och DÄR klämmer skon. För om någon har bestämt att stora pattar är snyggt så ska väl någon annan kunna bestämma att små pattar (och kanske framför allt läppar) är minst lika snyggt, men den bilden framgår sällan när folk (som barn ser upp till) sprutar in, suger ut och rättar till.
Ni gör det för att må bättre – visst. Men _varför_ mår ni bättre av det?
Jag tror att den här plastikhetsen kommer fortgå ett tag, men vem vet! Kanske är det i sinom tid det ”fula” oaltererade som är the new black. Lite som att det ett tag var snyggt med ludna larver till ögonbryn för att sen föredra två små förvillade spermier. Pendeln svänger.
Till kloka Sara. Men vad menar du är fult. För mej är en människa som är snäll o vänlig o empatisk det vackraste som finns. Alltså har en vacker själ. Sedan hittar vi ju alla skönhet i olika saker. Jag tex tycker det är snyggt när någon har lockigt hår. Alltså har vi alla olika saker vi tycker är vackert. Men många unga kvinnor vill se likadana ut stora munkar o bröst. Så att platsa i gänget spelar stor roll o det är så synd.
Det är just det som är min poäng. Det var därför jag skrev ordet ”fult” inom citationstecken.
Jag kan inte komma in på din blogg, LD, så jag frågar här. Hur ser du på dina tatueringar? Det är väl inte ”ingrepp” direkt, men ändå permanent förändring av kroppen? Hur tänker du?
Ödmjuk och uppriktig fråga alltså, försöker inte vara stöddig 🙂
Delar Lady Dahmers oro fullt ut och försöker tänka att jag som mamma åtminstone kan försöka att stå emot konsumtions- och utseendehetsen i samhället genom att visa annat alternativ för mina barn. Nä det är inte askul att känna sig ful och gammal vid 32 års ålder. Men samtidigt vill jag inte lägga pengar eller tid på mitt utseende? Eller ja självklart vill jag vara hel och ren liksom med borstat hår. Men jag vill ägna min tid å tankeverksamhet åt annat och jag hoppas mina döttrar kan åtminstone påverkas lite av det. Samtidigt känns hela jäkla samhället ätstört och utseendefixerat. Hörde en nioåring säga till en åttaåring ”jag väger 37 kg, jag vet visst är det mycket!!”. Fan så sorgligt liksom. Ska deras tankar ätas upp av såna tråkigheter. Å så känner jag att, tja, whats the point ibland. Kan väl lika gärna börja med fillers å bantning å sånt jag med.
Jag tänkte på det häromdagen. Det finns så mycket vackert i världen, konst, natur, musik och kärlek och litteratur. Och så sitter man hemma och tänker på storleken på sina lår! En så oviktig bagatell i livets vackra skådespel! Det känns lite skevt
Tänkte också på en artikel på nätet där Somliga feta kvinnor -kvinnan hade sagt att normalsmala ska sluta ta i sina minimaliska valkar för att en tjock person kan ta illa upp.
Öööh…okeeej.
Så jag får alltså inte ta på min kropp som jag vill, för att någon kan ta illa upp. Och det ska på riktigt vara mitt problem, eller ett samhällsproblem överhuvudtaget?
Får en tjock person ta i sina valkar och klaga över dom? Vem klassas som tjock? Måste man vara tjockast i rummet för att få göra det, så att ingen ännu tjockare kan ta illa upp?
Kan det vara så att man kanske själv har problem då och borde söka hjälp för att reda ut dom problemen?
Det verkar som att det är du som har problem att reda ut om du inte ens fattar varför smala inte ska sitta och klämma på sina rockringar till valkar inför tjocka.
Så du menar att man inte har rätt till sin kropp. Jag fattar väl att man inte går och klämmer någon annan men att man inte ens får klämma sig själv.
Happ… bra, då vet jag.
Jag utvärderar mig själv i en spegel på gymmet, i omklädningsrummet, och händer också att jag klämmer och känner. Är det alltså inte okej? Måste jag först kolla runt så att ingen tjock är i närheten och ser? Om jag missar någon och hen ser ändå? Måste jag först ropa ”triggervarning”?
Jag hävdar fortfarande att det är personen som tar illa upp av det, som har problem, inte jag.
Men nu gör du dig dum med flit.
Du har absolut rätt att känna och tycka vad du vill inför din kropp. MEN som smal med lite valkar kommer det aldrig att vara synd om dig i förhållande till en större man eller kvinna eller vad det nu kan vara. Däremot är det synd om dig som faller för samhällets smalhets när du anser det vara något fel på din kropp.
Du får känna och tycka precis vad du vill. Men minns att du inte har företräde i någon debatt vad gäller tjockaste utsatthet. Och vet VARFÖR du känner som du gör.
Jag har aldrig sagt att det är synd om mig i jämförelse med större människor.
Jag säger bara att man kan inte komma med sådana råd till allmänheten i ett fritt land, att sluta klämma sin egen kropp, bara för att man är tjock och mår psykiskt dåligt. Hur utsatt man än är och hur dåligt man än mår så får det inte gå över andra individernas rättigheter.
Men VAR står det att du inte får känna som du vill?
”Sist av allt så måste normsmala sluta nypa i sina osynliga valkar och prata om hur tjocka de är. Jag vet att de också lider av all kroppshets ute i samhället och kan må dåligt över deras kroppar, men det slår ännu hårdare mot oss som är feta och utsatta för den här hetsen.”
http://www.femtiden.se/kropp-sex-ideal/somliga-feta-kvinnor/
Håller med sara. Henrietta verkar ha för lite empati och det om något är inte snyggt!!
verkligen. Hur kan hon inte förstå?
Måste säga att det känns sjukt märkligt att se sitt namn(har aldrig stött på nån annan som heter det!) i samband med en sådan oempatisk personlighet.
Vad är det nu exakt jag inte förstår?
Jag pratar om vad man får och inte får göra i ett fritt samhälle, med sin egen kropp. Och huruvida jag tycker att någon, oavsett storlek, har rätt att säga till andra hur dom ska och inte ska göra, med sina egna kroppar.
Jag snackar inte känslor nu, jag snackar vad som är rätt och vad som är fel.
Det är alltid nån grupp nånstans som det är mer synd om, men vi kan inte använda barnen i Afrika metoden när det kommer till individens frihet i Sverige 2016.
Samhället består i slutändan just av individer.
Låt bara alla göra som dom vill med sina liv och sina kroppar. Lägg inte ansvar på någon som inte ansvaret vill ta.
Men Henrietta, ta inte ansvaret då? Hur svår kan det vara? Vill du vara en person som nyper i en skinnflik och klagar på hur tjock du är när en annan kanske sitter där med 30 kilos övervikt så kör på. Men då får du också acceptera att det kan finnas någon som tar illa upp, tycker att du är dum i huvudet eller som jag hade reagerat, tyckt genuint synd om dig. Man får väl för fan acceptera att man inte kan bete sig hur man vill utan att det påverkar andra människor? Sen om du bryr dig eller inte är helt upp till dig. Det blir inte allmängiltig lag där dina rättigheter begränsas för att människor har åsikter, jisses, skaffa lite ryggrad.
Ja, Keso, precis så, jag ville bara ifrågasätta det här med att alla kvinnor har ansvar för alla barns självbild och framtid. Det var nånting som LD ville prata om enligt sin text. Och då tänkte jag att det kanske går att diskutera. Så ja, ville bara räcka upp handen och säga att jag känner att jag inte vill vara med i denna ansvarsgrupp.
Vidare när man ändå pratar om skönhet och kroppsideal så ville jag ta upp vad en annan person har sagt, för jag tycker att vissa saker hon sagt är fel.
Jag tycker att jag har ryggrad. Jag säger vad jag menar, på riktigt. Mina argument baseras inte på emotionellt floskler.
Och ja, jag bryr mig inte om vad främmande människor tycker om mig. Påverkar inte mitt liv på något sätt. Jag beter mig inte på något speciellt sätt inför andra människor. Jag pleasar ingen, jag är mig själv och lever mitt liv. Om sen någon råkar titta och ta illa upp så är inte det mitt problem. Hur det gör mig till en dålig människa har jag aldrig fattat.
jag kan förstå det där med att inte ta sig själv på sina valkar ”å jag är så tjock” inför en tjockare person. Det blir lite fel. Skulle absolut inte göra så medvetet, hoppas jag inte råkar göra så nån gång heller. Men kan tänka på det för mig själv. Jag har rätt att bli så smal som jag vill & kan bli. Men behöver inte säga det inför vem som helst. Man behöver inte säga allt
Jag förstår inte riktigt grejen med att ens skriva en sådan sak, som du citerade i artikeln. Kan inte människor vara osäkra och missnöjda i alla storlekar? Var går gränsen för fet? Olika människor har ju olika åsikter om vad ”fet” är.
Nej, jag tycker feta människor ska sluta gnälla på människor som är smalare än de själva och koncentrera sig på något de tycker är roligt istället. Samma sak gäller naturligtvis tvärt om. Men det är precis som om det är okej för feta människor att säga till smalare människor vad som är okej och inte, men inte tvärt om.
Rörig kommentar, men hoppas att jag fick fram något i alla fall.
Mayday mayday! Täljekissen påstår att hon är gravid på instagram. Hon är precis lika trovärdig som en drogad Clark Olofsson. Fast är hon gravid tippar jag att det är Stevie Wonder som är den lyckliga blivande pappan.
Tjingeling!
Vart påstår hon det? Jag kan inte se något
Hon skriver I see you baby, getting bigger på instagram i den där händelserutan eller vad fan det heter. Runda ringen högst upp. 🙂
Naaaaj det är ju hennes suuuuuperputiga rumpa hon menar ?
Förtydligande: Det är alltså rumpan som hon menar har blivit större.
Så, falskt alarm!
Du har säkert rätt. I min värld är det bara idioter somkallar sin rumpa baby och idiot ja så är det.
Bra inlägg och tankar!
Jag tycker detta är en komplicerad fråga…
Jag har aldrig gjort några ingrepp själv men tycker inte det är fel att folk gör det men det känns som att det har gått lite för långt när 25 åringar använder botox?? Jag är 30 och har inga planer på att börja med det.
Min mamma har gjort ganska mycket botox, fillers m.m jag tror aldrig hon hade gjort det om inte hon hade blivit lämnad av min pappa och blivit otroligt osäker:( det gör mig ledsen att många väljer att göra detta pågrund av att de mår dåligt.
Men frågan är väl varför det är värre att göra div ingrepp än att använda smink? Det gör ju också att man ser bättre ut… var ska man dra gränsen för vad som är too much?
Jag har självklart nånting på mig som jag hade velat såg annorlunda ut men det är inte aktuellt att lägga mig under kniven då jag dels inte vill ta en sådan stor risk som en operation faktiskt är med narkos m.m. Sedan så intalar jag mig själv att det inte är SÅ viktigt. Utseendet är inte allt, detta trots att jag sminkar mig varje dag och tycker allt sånt är kul. Men som sagt jag vill ändå känna att jag är jag, vill inte att utseendehetsen ska segra över mig.
Sedan så är väl inte allt i utveckligen positivt, Instagram med alla miljoner totalfejkade tjejer med avklädda bilder, vet inte hur jag själv hade blivit påverkad av detta när jag var yngre.. det är nog ännu tuffare idag att växa upp, den saken är säker.
Sorry men, va?
Lady säger ”jag blir såklart så jävla provocerad av hur självklart det är att fixa till det man är missnöjd med samtidigt som jag tycker det är lika självklart att man har rätten att just göra det. Varför gå runt och känna sig fel eller ful när det faktiskt finns alternativa lösningar?” för att sedan gå vidare med att säga ”vad händer om jag gör ingrepp? Hur får jag henne att känna att hon duger när jag visar att jag själv inte gör det?”
Hon säger att det är en självklarhet att man ska kunna göra ingrepp ifall man är missnöjd med något på ens kropp och vad man väljer att göra med den är upp till var och en. Hon säger detta för att sedan anta att folk som gör ingrepp känner att de inte duger så som de redan ser ut.
Alltså, bara för att man har gjort ingrepp betyder det ej att man ej duger så som man redan är. Vissa gör ingrepp för att de vill förbättra sitt utseende, inte för att de inte redan ser bra ut. Varför ens säga att du inte vill döma de som har gjort ingrepp för att säga sedan att de anser att de inte duger så som de redan är….?
Varför ska inte din dotter kunna se upp till någon bara för att de har valt att operera sig? Vadå, har deras hjärna ruttnat bort bara för att de har valt att fylla i sina läppar, operera näsan osv? Man kan fortfarande vara en vettig person även fast att man har gjort ingrepp. Man kan fortfarande se upp till någon även fast att de har gjort ingrepp. För mig spelar det lika stor roll hur en person ser ut som hur maten jag ska käka ser ut, alltså ingen jävla roll.
Jag förstår poängen men det blir ändå fel. Lady dömer de som gör ingrepp lika mycket som vissa dömer henne för att hon avstår från att raka sig, bland annat.
Vore det bättre att gå tillbaka till ideal där plastikoperationer sågs som något fult? Att den som gjort det var en dålig människa? Jag känner spontant att det är en hets om att vara ”naturlig” som på sitt sätt också blir ytlig och intolerant. Tänker t.ex. på tatueringar, har vänner i 60-års åldern som anser att det är ett tecken på svag karaktär… (svag karaktär är deras exakta ord) och det känns förfärligt bakåtsträvande. Sen beror det kanske på var man bor rent geografiskt och/eller vilken omgivning man har. Personligen gillar jag Dolly Partons förhållningssätt till sina egna ingrepp. Är det något man generellt bör trycka på så är det vikten av information – att botox t.ex. är ett gift, att det finns risker med operationer etc. Genom information kan individen själv fatta väl underbyggda beslut.
Jag har inga barn själv men undrar mycket på just det här med utseende. Är det så svårt att lära ett barn att förstå att alla gillar olika. På samma sätt som vissa gillar lakrits och andra hatar det så gillar vissa superfeta rumpor och andra gillar pinnben. Det viktiga är ju att man ska försöka förstå vad man själv tycker om och att man inte ska låta sig själv styras av andras åsikter. Vilket man såklart alltid gör ändå, fast på en mycket mer djupare, större och ofrånkomlig nivå. Smaken är som baken är vad som får mig att må bra som vuxen och att acceptera mig själv etc. Men ja jag vet inte utan detta är bara spekulationer.
Och Lady D, jag förstår att du menar att ha en stark titel för du säkert har starka känslor för ämnet men är det nödvändigt att använda sig av ordet anorexia? Vilka anorektiker är det som är stora förebilder idag? För om du bara menar smala modeller så måste jag säga att smala människor blir kallade anorektiker alltför ofta för att det ska vara kul att stötta stereotypen på det sättet. Jag har megasvårt att gå upp i vikt och ser säkert anorektisk ut i mångas ögon. Jag läser inte din blogg men har fått för mig att du ändå är för att alla ska få trivas i sina kroppar och det känns som detta motverkar det en aning?
När jag för 15 år sen la ut en bild på mig själv för första gången, så frågade jag min pappa om jag va ful. Han tvekade inte ens innan han svarade ”vad är det för fråga? Skönhet ligger i betraktarens ögon”, och jag är så glad för det svaret idag! Sen den dagen så slutade jag att söka bekräftelse utifrån.
Min självkänsla kom så klart inte bara till av den meningen. Jag har en otroligt fin mamma som ansåg att hennes största uppdrag va att vi skulle känna att vi va värdefulla oavsett hur vi såg ut eller presterade.
Jag är så otroligt tacksam för det. Yngre personer idag kan inte ens relatera till det mina föräldrar tutade i oss. Allt handlar om prestation, utseendefixering, status, rikedomar. Dom får aldrig känna hur det är att få lov att bara vara människa.
Människor mår dåligt idag, ja, för dom får aldrig våga vara nöjda och bara känna glädje i sin själ.
Jag önskar människor mer än en fet plånbok. Men idag blir man utsedd som en dåre om man yppar dessa värderingar högt.
Men det struntar jag i 😛
Ja det är omöjligt att lära barn att ”alla gillar olika” när alla ser exakt likadana ut. Det finns inget utrymme för alternativ idag. De flesta kvinnorna i barnens närmiljö sminkar sig, rakar sig, klär sig relativt lika och nej dra inte upp undantagen nu för barnen ser undantagen som annorlunda och utstickande. Normer skapas inte i ett vaccum utan av vad vi ser och lever i och normen idag är att vara smal, snygg, sexig, sminka sig, raka sig, klä sig si och så och i många kretsar: ingrepp.
Det är inte en paus att sjuåringar vill banta liksom. Eller att tonåringar skäms för sina kroppar.
Ang. anorexia så svarade jag nedan: de flesta modellerna (förebilderna mina barn ser under offentliga rummet och på tv) har anorexia. De flesta kända kvinnor i det offentliga rummet lider av ätstörningar och är smala pga hårdbantning, inte naturen. Det är inget jag använder som verktyg för att skamma smala kvinnor utan ett verkligt problem som pågått sen iallafall nittiotalet.
Fast barn förstår logik. Om man säger till ett barn att de människorna förmodligen inte har fått lära sig att inte söka bekräftelse utifrån och att det viktigaste är ju att en själv gillar hur man ser ut så kan de fötstå det.Kanske gillar de människorna hur de ser ut? Oavsett så är det onormalt att barn ska tänka så mycket på vuxnas utseende. Då är det någon där hemma som hetsar med vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Min mamma kommenterade aldrig andras utseende när jag var liten och till och med i tonåren var det svårt för mig att avgöra om någon hade smink eller inte och VAD det var dem gjorde för jag helt enkelt inte visste. Och det här med att raka sig väcker såna starka känslor hos folk att jag tror det kommer ta ett litet tag till innan det blir enkelt för barn att lära sig att det är normalt för alla. Men åter igen, ingen aning jag spekulerar bara. Sen så är det självklart inte omöjligt att lära barn det med tanke på att jag lärde mig det på egen hand utan att nån hjälpte mig med det. Barn hat lätt för logiska resonemang efter en viss ålder. Och att du lägger dina värderingar så tungt är ju också konstigt. Du mår bättre av att inte sminka dig och inte raka dig. Fantastiskt och säkert väldigt bra för tiden som går hit och dit men människor gillar att klä upp sig och göra sig fina, oavsett vad vi nu tycker är fint och uppklätt. Det är naturligt och vad som anses vackert kommer såklart ändras om och om igen men vi kommer aldrig komma undan att det finns en norm . Alla inspireras vi av varandra. Det dåliga är när dem som väljer att inte följa normen blir diskriminerade mot. Vilket är vad vi borde sträva att komma ifrån. Jag växte upp i en miljö som är mycket mer sexistisk och diskriminerande än vad dina barn kommer växa upp i och jag älskar alternativt mode och att vara annorlunda. Vissa gillar att sticka ut vissa gillar inte det. En personlighetsfråga. Sen att sjuåringar bantar är ett grovt uppfoatringsmisstag. Något hat gått fel hemma i sådana fall. Jag har alltid varit onormalt smal men tänkte inte på min vikt förens i tonåren (där det biologiskt sätt är absolut normalt att vela passa in mer än i andra åldrar även fast jag kanske borde ha gjort det för att vara mer hälsosam.
Sen så är det synd om barn som lider av fetma pga deras föräldrar. De kan ju fysiskt inte njuta av sin barndom på samma sätt som normalviktiga barn. Oavsett hur mycket vi vrider o vänder på det så är det bättre för en kropp att vara smal än tjock. Som överviktig finns det en mängd olika hälsobesvär som man blir utsatt för.
Jag vet inte om du är fast på 90talet men en modellkropp är allt annat än åtråvärt idag. Man ska vara hälsosam vilket innebär en mkul kropp eller en hård muskler sådan. Finns knappt någon som kollar på modeller och tänker att så vill de se ut (om de inte själva vill bli modeller). Killar tycker inte det är sexigt med ett ”benrangel” och man får höra anorexiabarn mer ofta än oohsexylady så jag vet inte riktigt vilka normer du menar? Vilka förebilder som din dotter har lider av anorexia? Alltså inte sådana du tror lider av det utan dem som faktiskt gör det? Att det var stort på 90talet är ju självklart då det var modernt att vara pinnsmal. På samma sätt som du anklagar smala offentliga människor för att ha psykiska sjukdomar är jag söker på att du inte hade velat bli kallad saker som har med din vikt att göra. Det är inte fakta Dahmer. Om det var det hade du enkelt kommit med exempel. Sen vet jag inte varför du måste vara så spydig i alla dina kommentarer när en själv gör en ansträngning att vara så tilmötesgående som möjligt?
Summab av kardemumman är att man inte använder sig av psykiska sjukdomar för att förnedra andra eller för att överdriva sitt poäng och barn är ganska logiska varelser. Uppmuntra det med rationella tankar och frågor så kan dem nog klura på hur man hanterar samhället själva. Plus att se att mamma vågar trotsa normen och göra det som gör henne glad gör extremt mycket för dina barn och deras syn på verkligheten tror jag.
Hej o hå. Förmodligen längsta kommentaren jag skrivit här någonsin. Kanske saknar röd tråd. Ignorera i sådana fall
Jag orkar faktiskt inte bemöta hela din text men jag håller inte med dig om din uppfattning om att barn skulle kunna tänka logiskt på det sätt som du föreslår. Barn är otroligt formbara. De saknar kunskap och erfarenhet och oavsett hur mkt du förklarar för dem så kommer det inte innebära att de kan slå ifrån sig pressen från samhället. Inte ens vi vuxna kan det trots att vi oftast vet bättre.
Att de reflekterar över hur vuxna ser ut är inte ett dugg konstigt heller. Eller att de reflekterar över sina egna utseenden. Helt normalt. Sen vad det beror på kan man ju diskutera, mina barn gör det sällan men jag har aktivt jobbat med att pränta i dem att människors utseenden är oväsentliga och oviktiga men det kräver dagliga dialoger som också motverkas av dialogerna de har med sina vänner i skolan eller programmen de ser på tv. Samhället är väldigt fixerat vid utseende och det undgår inte ungarna. Oavsett hur mkt du snackar med dem.
Att jag skulle vara spydig förstår jag inte. Jag har svarat sakligt på dina kommentarer.
I mina ögon är den bästa förebilden en person som lever/ser ut som man vill och håller på med det man vill (även om hens liv/utseende/yrke är motsatsen till mitt) och samtidigt låter andra leva/se ut efter deras val/önskemål/värderingar.
Jag har inga egna barn men jag kan förstå frustrationen över att ens barn ständigt matas med denna hets. Dock tycker jag att det främst är föräldrarnas plikt att ge barn en god självkänsla som de kan falla tillbaka på. Det finns så många motgångar och ”krav” som man möter genom livet att det är helt omöjligt att eliminera alla dessa. Barn och unga måste bli utsatta och rustade för motgångar så att de inte bli helt knäckta när de möter vuxenvärlden. Jag tycker att det är upp till var och en om de vill plastikoperera sig/banta/sminka sig etc. och att man därför inte kan lägga ansvaret på samhället/ dessa personer.
Alltså jag är kluven.
Jag avskyr när folk pikar mig för att jag sminkar mig för ofta enligt dom. Jag avskyr när folk pikar mig att jag borde inte banta/hålla vikten, för jag är enligt dom redan tillräckligt smal. Jag tycker det är skillnad mellan att någon fick mig att vilja följa/avfölja ett mode vs någon säger åt mig vad jag får göra/inte göra. Argast blir jag på när folk lägger sig i och säger åt mig hur jag ska göra
Men samtidigt vet jag att man påverkas av ideal & moden. Man ser saker som andra gör och har och hur dom ser ut. och man börjar vilja ha det själv. Jag vet att det kan bli så . & vissa moden är mer onyttiga & vissa mer ok
Samtidigt kanske det också finns värre saker att oroa sig för än att folk vill göra skönhetsoperationer. Och samtidigt finns det saker som är viktigare att bry sig om än sitt utseende
Det är så skönt att vara 60 + och åldras med värdighet. Jag känner inga som helst behov av att vara pinnasmal och rynkfri. Kan ha med ålderna att göra. Att jag inte bryr mig ett skvatt om vad okända människor ev. tycker om mitt utseende. I mitt huvud är jag skitsnygg… med både hängbröst, muffinmage och hängknän.
Dock berättar min rygg för mig att jag borde styrketräna.
Fan!
^
YES!
Min mamma bryr sig inte heller och hon ar i mina ögon jättevacker!
Precis som ”Wyy” här ovanför så undrar jag också varför du tog med Anorexia i det här inlägget & sammanhanget? Jag följer inte din blogg så pass att jag ”känner dig” men av det jag läst av dig så känner jag bara fan du vet bättre än att använda dig av en dödligt, allvarlig psykisk sjukdom på det här sättet..! Jag tar förmodligen åt mig mer än dom flesta eftersom jag själv har anorexia & därför är mer välinformerad om vad det innebär, det gör också att jag känner att det faktiskt är min plats att få säga ifrån & säga till att människor som faktiskt är anorektiker kan ta illa upp & känna sig otroligt förminskade när folk använder sig av det ordet på det sättet som du gör här. Det är så jag känner iaf, & jag vet att det inte är ens ansvar att alltid behöva tänka på om någon blir kränkt, men nu är det så att jag känner mig kränkt. Jag känner mig kränkt varje gång jag ser någon använda mitt helvete som ett adjektiv eller benämna det som något lättvindigt & något man kan slänga ur sig lite hipp som happ. Jag vet att det bara är en känsla som går över, men men..
Nu vart det här mycket längre än jag tänkt, men jag känner mig kränkt & då knapprade fingrarna iväg (;
de flesta modellerna (förebilderna mina barn ser i det offentliga rummet) har anorexia. (eller bullimi) De flesta kända kvinnor i det offentliga rummet lider av ätstörningar och är smala pga hårdbantning, inte naturen. Det är inget jag använder som verktyg för att skamma smala kvinnor eller hittar på hipp som happ utan ett verkligt problem som pågått sen iallafall nittiotalet.
En till kommentar innan jag gar ut med hunden…..kollade precis pa Svenska Hollywoodfruar (avsnitt 6). Ar det nan annan som ser pa den fantastiska och overkliga underhållningen? Kolla pa när Asa star i badrummet med sina crèmer och pratar om skonhet…..
Sen sa kan jag halla med det har med att peka pa anorektiska. Jag tex ar smal men definitivt inte anorektisk, vet inte vilka anorektiska riktiga förebilder det finns? Exempel tack. Smal betyder ju inte anorektisk? Det ar säkert jättejobbigt att ha anorexia. Ja, jag ar medveten om thinspiration och pro ana men det finns hur mycket hälsosamma förebilder som helst också.
Vilka hälsosamma förebilder då? Alla kända amerikanska smala kvinnor med ätstörningar? Eller alla kända svenska smala kvinnor som hårdbantar och detoxar och fastar konstant för att ”komma i form”?
Eat tips ar att visa barnen när dom ar tillräckligt gamla for att forsta hur retouching och photoshop fungerar.
Det finns mycket pa nätet som tar upp photoshop och liknande. Bara att förklara for barnen.
Tex
http://www.cosmopolitan.com/entertainment/news/a56561/celebrities-respond-retouching-magazine-covers-criticism/
När jag växte upp i Sverige som tonåring sa läste jag som manga andra tjejer Starlet, Frida, Vecko-Revyn, OKEJ (manga Duran Duran planscher hamnade pa mina vaggar) och även tidningar som ELLE, förutom böcker da.
Jag var jättesmal men hade ingen ätstörning. Alla smala har inte ätstörning.
Ang anorexia: de flesta modellerna (förebilderna mina barn ser under offentliga rummet) har anorexia. De flesta kända kvinnor i det offentliga unket lider av ätstörningar. Det är inget jag använder som verktyg för att skamma smala kvinnor utan ett verkligt problem som pågått sen iallafall nittiotalet.
Offentliga RUMMET. Inte unket.
Om jag slänger upp några slumpmässigt valda kända svenska kvinnor. Kan du då bara säga vilka av dom som lider av ätstörningar?
Nej. Varför skulle jag vilja peka ut enskilda kvinnor? För att bevisa nåt för nån som inte begriper hälften av vad jag försöker förmedla eller vill förstå ens?
Skönt att kunna skriva vad man vill utan att behöva stå för nånting egentligen. För det är det du gör när du skriver sådär.
Och jag blev kallad för någon som inte har ryggrad…
Du är fan hal som en ål, som skriker jävligt högt måste jag säga.
Fortsätter du att slänga runt begrepp till höger och vänster utan att kunna backa upp dina påståenden så är inte det du säger någonting värd.
jag tror du och jag har lite olika definition på vad ryggrad innebär. För mig innebär det inte att hänga ut oskyldiga om än ätstörda kvinnor för att bevisa mina poänger som är tydliga utan detta.
Men dina kommentarer har visat en tydlig avsaknad av empati och moral så jag blir inte förvånad.
Du får tycka att jag är ryggradslös. Det gör mig inget. Jag har inget att bevisa så den typen av bete funkar inte på mig.
Ja, jag har lite svårt att ta till mig ”fakta” som baseras på tyckande, kännande, moral, empati osv.
Hoppas du nästa gång får pseudovetenskaplig vård när du besöker ett sjukhus. Få några piller med verkande substans: humlornas tårar. Dom fungerar, jag lovar, för det känns moraliskt rätt. Det var min empatiska kusin som blev läkemedelstekniker som utvecklade dom.
Behöver jag komma med några studier som backar upp mina påståenden?! Va, det var som fan?!
Jag tycker att det viktigaste i den här debatten är att skilja på struktur och individ. Det är problematiskt på en strukturell nivå med en ökande mängd skönhetsingrepp (tycker jag!) eftersom jag tror att det leder till snävare normer och ideal, som det krävs mer och mer av kvinnor för att leva upp till. Jag tror att det vore bättre om vi gick åt andra hållet, att förebilderna blev mer varierade och att vi fick större möjligheter att se ut som vi vill.
Däremot tycker jag inte att vi ska shamea individer som gör skönhetsingrepp. Jag som individ är ett ”offer” för strukturerna jag lever i. Genom min uppväxt kan jag ha fått mer eller mindre motståndskraft, fler eller färre möjligheter att gå emot idealet, och det kan ju på individnivå vara toppen! På individnivå kan det också vara ett rimligt val för mig att göra ingrepp, eftersom det kan göra att jag uppfyller idealen mer, vilket premieras i samhället. Hur det än är så är det inte individens val vi ska sparka på. Ska jag som kvinna få skit både om jag är ”ful” och inte följer normen OCH om jag gör allt i min makt (t ex skönhetsingrepp) för att bli vackrare? Är det enda sättet för mig att accepteras i samhället att födas vacker? Nä, låt individerna vara ifred och låt oss diskutera strukturer, normer och ideal. Var kommer de ifrån? Hur kan vi förändra dem? DET är viktiga frågor.
Och slutligen: jag tror verkligen att jag som mamma kan förmedla ovan nämnda budskap till mina barn oavsett vilken strategi jag själv valt, att följa normen eller att gå emot den. Huvudsaken är att vi blir medvetna.
Helt OT, men kommer ni ihåg han Hannes Melin som Nellie B tränade för? Hur likt honom är inte detta?
http://www.auntyacid.com/called-worlds-ugliest-woman-went-fascinating/
Jag är noga med att inte kommentera min egen eller någon annans kropp med någon värdering (jag kan såklart ge komplimanger om någon klippt håret eller slå fast uppenbara saker, typ att det är omöjligt att hitta jeans i bra längd när en har så monsterlånga ben som jag) runtomkring mina vänner, syskonbarn, släktmedlemmar eller folk på nätet; oavsett om kroppen är naturlig och ”orörd” eller inte har en enda obehandlad kvadratcentimeter kvar. När (om) jag får barn kommer jag önska och jobba för att de ska se på utseendeförändringar som en del av sitt uttryck: det är okej att operera/tatuera/sminka/klippa/skära för att ändra sitt utseende, och det är okej att inte göra det, på samma sätt som det är okej att alltid gå i helsvarta kläder eller att aldrig göra det. Jag har själv lidit enormt av kroppshets från vänner, samhälle och familj och önskar inte det åt någon.
Förstår inte varför en tjock människa är en bättre förebild än en smal?
Har nån påstått det?
Alltså alla anonyma små troll borde skicka bilder på sig själva när ni uppenbarligen är några estetiska gåvor!
Nä men jag håller med dom som säger…
”en person som lever/ser ut som man vill och håller på med det man vill är en bra förebild” osv. (Lana mfl) . Tror det är det bästa
Okej, som kvinna ska alltså en stor del av ens energi gå till att bli så snygg som möjligt? Fan vad smart DET låter!
Lady dahmer- tack för att du finns! Det är enormt viktigt för oss tjejer som bara vill vara precis som vi är- utan modifiering.