12 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Isabel Strömberg har ju själv vissa mobbartendenser själv (bara att googla så hittar man hennes och kissies blogg bråk) så den här interjuven blir ju väldigt vinklad och kunde ha varit mer granskande. Jag bor i Uppsala och ha semestrat i Östersund flera gånger och tycker att människor överlag är mycket trevligare där så bli inte avskräckta för att resa dit, synd att en sån fin stad ska bli smutskastad. Har aldrig hört personal i butikerna i Östersund prata skit om kunderna vilket är väldigt vanligt i Uppsala.

      Sorry för osamhängande text, menade Paow måste börja korrekturläsa mina kommentarer är lite för snabb med klick fingret.

      Fast Paow provocerade ju och hängde ut Isabelle 100 ggr i sin blogg och kallade henne diverse saker innan Isabelle tillslut röt ifrån.

    Vad tycker ni om nellies bok? Blev själv lite förvånad som väntade mig ”mer”. Annars duktig för att vara så ung

    Intressant intervju men jag kan inte låta bli att gnälla lite oxå (skyller på mina diagnoser eller nåt ??)
    Ja jag tror nämligen inte hon har ADHD om det nu inte ”stör henne i vardagen” – alternativt så ljuger hon om omfattningen av problematik.
    Sorry men är lite less på de som självdiagnoserar sig och sprider bilden om att var och varannan person har ADHD.

    Med vänlig hälsning, gnällkärringen

      Håller verkligen med! Vi alla har ju olika former och olika grader av svårigheter, men om det inte påverkar hennes vardag så har jag svårt att se hur hon skulle kunna bli diagnostiserad på riktigt. Nu kan hon ju iofs anpassa sin vardag lite mer än dem flesta andra, men helt ärligt hjälper det föga mycket. Det är ändå en ständig kamp, även under exempelvis semestern, att fixa allt det där vardagliga som för andra går av bara farten.

      Drygt också det där romantiserandet av impulsivitet och ADHD-energi, den där energin i kombo med impulsivitet fungerar lite som ett omedvetet intag av 3 L redbull. Möblera om mitt i natten, SÅ KLART jag ska det. Energin tar sedan slut helt mitt i allt och rummet ser istället bara ut som om man har släppt ner en bomb där. Och sedan är man totalt slutkörd pga energidippen. Skitgrym superkraft ?

      Fast när den kommer i perfekta lägen så är det självklart riktigt grymt och det finns även många andra fördelar. Men, kan bli lite lack på skönmålningen av diagnosen när man var och varannan dag har ett inre krig över den extreeeeemt jobbiga uppgiften att duscha, behovet av 1 miljon lappar för att komma ihåg simpla uppgifter på jobbet eller ta 1.5 timme på sig att strukturera ett vanligt mail.

        Ja men eller hur!
        Önskar man kunde bjuda in omgivningen på ”24 timmar med Adhd-live” så man kunde förklara bättre.
        Riktig ADHD handlar om mer än några minuters hyperaktivitet per dag och som går obemärkt förbi.

        ?Att aldrig få tänka klart en tanke

      Det påverkar henne kanske men inte så att hon har problem med det i vardagen så det stör henne? Man lär sig hantera sin adhd och leva med den

        Men hon har ju inte ens fått diagnosen…..

      Isabelle kan mycket väl ha ADHD då hon berättat tidigare hur hon inte ens kan betala räkningar utan att någon sätter sig med henne och hjälper henne, att hon har svårt att komma iväg och ta sig ur lägenheten, och att hon hade stora problem i skolan. Finns många saker som pekar på att hon skulle ha ADHD. Och jo det verkar ju på ett sett störa henne i vardagen, men hon kan säkert hatera det idag och hitta lösningar och ser det inte som ett stort problem. Det är vad jag tror.

    Jag har fått diagnos ADHD och gått utredning. I flera år sökte jag till psykiatrin pga att min hjärna höll aldrig käften och jag kände mig alltid så utmattad av alla tankar, koncentrationssvårigheter och mina utbrott som jag konstant får när jag känner mig stressad. Jag kan inte fokusera 100% på en uppgift om jag har 10 olika uppgifter att göra…

    Har alltid haft svårt med skolan och sitta still på möten, till slut så slutar min hjärna fungera när jag väl ska koncentrera mig och det är otroligt jobbigt för det tar sån kraft från mig. Likadant när jag ska fika med någon så ser jag alla barnen i cafét som skriker, trampar på något osv samtidigt som jag hör bilen tuta utanför, disken skramla i köket och jag ska sitta och lyssna på en vän som pratar med mig men det enda jag ser är två par läppar som rör sig.

    Efter 29 år så ska jag äntligen få medicin, detta är också något jag själv vill eftersom jag vill kunna slappna av och vila hjärnan för den har varit konstant igång så länge jag kan minnas.

    Jag orkar inte längre med min hjärna, hur orkar dom som ”självdiagnosierar”? Att leva med det, ja, vi alla får leva med det. Men det finns hjälp. Gå en utredning, romantisera inte ADHD för det är inget romantiskt eller superkraft… Det enda gången som ADHD har hjälpt mig är att jag arbetar hårt men jag har ingen gräns förens hjärnan säger total stopp och den slutar fungera = utmattad.

      Vill bara ge dig en stor kram! ♥️
      Det är som du säger en ständig tortyr för att fixa det som andra knappt reflekterar över.
      Du ska vara stolt över dig själv som även förmedlar dina erfarenheter på ett riktigt bra sätt.

      Kram

      PS. Fick själv diagnosen först som 29-åring…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.