Smink och barn?

Calle Schulman:
Heads up – det här inlägget innehåller en bild på ett barn som Calle själv delat på Instagram.

penny

Jag var lite av en ligist i unga år – eller fortfarande beroende på vem du frågar – och lekte gärna med smink och utklädningskläder. Höjdpunkten var att stoppa toapapper i tårna på mammas högklackade skor och rassla omkring hemma. Klonk klonk..
Mina föräldrar lät mig alltid välja vad jag skulle ha på mig och brydde sig inte nämnvärt hur jag såg ut så länge JAG tyckte att jag var fin.

Dock tvekar jag på att de skulle släppt mig utanför dörren i ”vuxensmink” när jag var fem år gammal – någon som Calle Schulman gjort och lagt upp på Instagram.
Ja, förutom den gången jag sminkat mig själv med spritpenna – då hade de inte mycket till val.
Anledningen till att jag kallar det för vuxensmink är för att jag tvivlar på att det är Penny själv som lagt sin eyeliner.

Barn och smink utanför husets fyra väggar? 
Jääääj eller neeeej!?

Tack för tips, Emma!

20 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag säger nej!!

    jag säger nej

    Nej och nej.

    ~ jag ~ säger ~ också ~ nej ~

    ??☝?️? ????????

      Bra sagt!!!!!
      ??????

    Ju äldre hon blir desto jobbigare blir det med utseendehets, så som smink tex. Därför tycker jag att ungen ska få slippa det så länge det går.
    Det är ju föräldrarnas fel att hon vill gå ut med smink. De möjliggör det.

    Ja – som undantag mer än som regel.

    Näääj! Brukar köpa lipsmackers till barnen i min familj, där går min gräns ?

    Utan att argumentera för eller mot, inte har väl Penny eyeliner på bilden? Om du menar strecket vid ögonloben tror jag säkert att hon kan ha gjort det själv. Sen om hon ska ha tillgång till smink är en annan femma

    Hon brukar måla eyelinern själv, kollar man Calles instagram ser man det då och då, hon älskar smink och att sminka sig 🙂

    Jag ser inte riktigt problemet i det om jag ska vara ärlig, eftersom det handlar om ett barn som gör det hon tycker är roligt och som får henne att känna sig ”extra fin”. Ungefär som när man själv var liten och hade blanka klackskor med rosetter i skrikiga färger som fick en att känna sig sådär festklädd och extra fin (haha!).

    Jag har alltid varit emot smink i unga åldrar, men det här är för mig ett barn som leker och gör något som får henne att känna sig cool, fin eller något annat positivt, inget annat 🙂

    finns väl en video på hans eller frugans instagram där hon sminkar sig med mammas smink och kallar det typ ajlajnör. mest en kul grej tror jag

    Alltså, smink i sig är ju bara målarfärg i ansiktet så hade hon ”kopierat mamma” och kletat på sig läppstift hade det varit helt ok.

    Det som jag upplever som ett problem är att hon kopierar youtube-sminkare. Dessa tjejer (och killar) pratar inte enbart om smink utan det förekommer också snack om viktnedgång, plastikoperationer etc.

    Nu kanske föräldrarna har stenkoll så Penny inte tittar på den delen men jag hade nog undvikt att låta min dotter få uppfattning om vad som är vackert från youtube.

      Det är ju mer kemikalier i smink än målarfärg. Kanske beror på vilken målarfärg man tänker på men skulle inte klassa smink som ”bara målarfärg i ansiktet” då barn faktiskt har specifikt produkter både schampoo, tandkräm, lekfärg m.m. Det finns en anledning till att ”barn smink” bara ska vara en lek och oftast inte innehåller lila mycket skit som annat smink. Om du förstår vad jag menar.
      Så tänker jag iaf.

        Riktigt smink är mkt bättre än barnsmink. Jag har aldrig tålt det, inte som barn, inte nu som vuxen. När jag fick låna mammas smink, fick eget riktigt smink gick det dock bra. Jag har alltid haft extremt känslig hud, och barnsmink täpper till för mycket. Har även många vänner med samma erfarenhet. Så att barnsmink är snällare tror jag inte på.
        Så är mina erfarenheter iallafall 🙂

          Faktum kvarstår att vanligt smink innehåller tungmetaller och annat som är väldigt olämpligt för barn (framförallt på grund av deras låga kroppsvikt).

          Jag skulle iallafall påstå att det finns anledningar till att barn har specifika produkter som ska skilja sig mot vuxna produkter. Jag hade inga problem med
          mink för barn när jag var barn och har också känslig hy. Nu som vuxen kan jag inte ha foundation eller så för det bränner på huden. Så jag står fast vid att smink för vuxna inte bara är som färg i ansiktet.

    Hon är ju inte direkt fullsminkad på bilden. Det ser lekfullt ut och hon är glad. Jag säger låt henne pyssla med smink om det är det hon vill. Smink är inte enbart ett sätt att dölja skavanker osv utan det är ett sätt att uttrycka sig. Det är konst. Om hon hade försökt täcka märka ringar med concealer hade jag tyckt att det var fel. Men eyeliner och skugga? Kör bara. Huvudsaken är att barnet mår bra och vill det själv.

    Ööörlajner

    Jag brukade ha läppstift på julaftnarna från att jag var sju år. 100% eget initiativ. Kände mig så extra fin och speciell när jag hade det. Fick dock inte ha det på uppvisningar eller avslutningar när jag var sju-åtta. Blev tokintresserad av smink när jag var nio år, var sminkad i skolan varje dag. Satte mig på tvären om jag inte fick det, haha.Så för mig så var det inte det minsta uppmuntrat från mina föräldrar. Summa summarum, tycker jag att det är ok om barn tycker om att måla sig lite i ansiktet. Det hela handlar om att föräldrarna ska ha sunda värderingar.

    Fick en gammal mascara och blå ögonskugga av mamma när jag var typ 10. Fick ha det i skolan till och med, jag tyckte det var roligt.

    Kan tillägga att jag idag oftast går osminkad eller med lite mascara bara, mår bra i min kropp och inte upplever att jag tagit någon som helst skada av det 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.