Dessie:
..och nu är det liksom 2017? Och vet ni vad det också betyder? Jag fyller 23 år snart.. och snart 25.. sen 30.. Urk. Deprimerande tankar…. När jag var yngre ville jag bara bli gammal, nu vill jag bara bli yngre. Tänk att i år så är det 5 år sedan jag fyllde 18? Whuuuuut?!//Dessie
Herregud, jag är SÅ glad att jag inte är 23 längre!
Jag lovar dig Dessie, att ju äldre du blir, desto mindre kommer du bry dig om vad folk tycker – framför allt folk som inte känner dig mer än genom bloggen, känna att du hela tiden måste försvara dig, behovet av bekräftelse från främlingar kommer avta och du har förhoppningsvis hamnat på en plats i livet där du vet vad du vill, vilken typ av människa du vill dela livet med osv..
Jag hade aldrig bytt mina 36 år mot att få bli 23 år.
My fellow ”gamla” tanter och farbröder här inne – hade ni velat bli 23 år igen?
Föregående inlägg 
36 år här också, och hade aldrig velat vara 23 år igen! Jag är som ett fint vin som bara blir bättre med åren… ?
Det räckte med en gång. Saknar inte den tiden för fem öre.
/Felliw old lady.
Aldrig! Fyller 30 nu på söndag och även om jag inte gillar att fylla år så föredrar jag 30 framför 23. Vill inte vara den menlösa och rädda personen jag var i den åldern som brydde mig om vad alla andra sade och tyckte om mig. Även om jag kanske inte är den starkaste personen så låter jag åtminstone inte någon trycka ner mig längre och jag kan inte bry mig mindre om vad folk tycker och tänker. Passar inte skon galoschen så får det väl vara!
Hmmm… Visste inte att du är nästan 40 år gammal. Jag måste säga att jag tycker det är lite konstigt att typ en 40 åring skriver bitska/kritiska inlägg om 20 åringar och om sådana som ex. Nellie B som är vadå 16 år gammal.
Tycker det skulle vara annat om du skulle vara jämnårig men du kunde ju t.ex. vara mamma till Nellie.
Men jävla gnäll. Om du inte tycker om Camillas attityd vad gör du då här? Om det är någon som framstår som bitsk så är det du.
@a Känns det bättre nu?
Jag kan berätta en hemlis, som CamCam ifs delvis redan har skrivit om i detta inlägg – när man blir äldre så tar man inte åt sig av att någon försöker kasta ”giftiga” pikar om ens ålder genom att tex avrunda till ”nästan 40 år gammal”. Det är just det här med trygghet och livserfarenhet som är tjusningen med att bli äldre. Unga vuxna tror att åldras är något dåligt och något som går att använda som giftpilar mot äldre, men så är det inte. Men det kommer förhoppningsvis även du att få insikt om längre fram.
a tycker du inte det är konstigt också när 28, 29-åringar kallar kvinnor i 40-45 årsåldern för gammeltanter, och liksom verkar tycka att tant, gammeltant är skällsord och försöker genom såna ord förnedra/kränka/förminska? Men precis som M skriver, så rätt, giftiga pikar om ens ålder biter inte på 30, 40-plusare som yngre och de med 30-årskriser verkar tro. Och cam är väl 36 och inte 40. När du snart passerat 30 o blir äldre så kommer förhoppningsvis även du bli klokare.
ALDRIG. Är fyller 30 och ser inga problem med att bli äldre. Det är bara skönt!
Jag är 23 och trivs jättebra. Har dock aldrig varit lika beroende av uppmärksamhet och bekräftelse som Dessie verkar vara. Känner mig ändå väldigt trygg i mig själv haha 🙂 tror verkligen att det är individuellt hur pass ”mogen” man är och hur mycket man har hunnit jobba med sig själv!
Jag är 27 och gillade mig själv och livet vid 23 också, men det blir verkligen bara bättre och bättre. Det är så mycket roligare att vara 27, man har mer och tydligare perspektiv och distans till saker tycker jag. Hoppas att det fortsätter att bli bättre och bättre haha
Vi hade sambons 17-åriga fötter hos oss här om dagen. Min första tanke när hon åkte var att jag är så glad att inte vara 17 år.
Fy fan! Jag vill absolut inte vara yngre igen!
Är inte hans fötter lika gamla som resten av honom?
Och vart brukar om vara annars?
Hahaha! You got to love autocorrect!
Hans dotter var på besök. Fötterna är mer permanent här. 😉
Är 31 år och jag trivs mer och mer med den jag är och känner att jag är i team med mig själv, jag känner mig stark och har mycket mer kunskap och erfarenhet som ger en trygghet som jag sökte annanstans när jag var yngre. Det skulle jag aldrig byta mot att vara 23 år igen. Det jag kan sakna är att vara lite naiv och tro att jag kan förändra världen och människor.
Jag är visserligen ”bara” 28, men det är SÅ skönt att bli äldre. Jag hade oxå jättemycket åldersnoja i Dessies ålder.
Jag förstår inte hela forever-young-mentaliteten som stora delar av samhället har. Man ska se ut som 18 igen, festa som att man vore 20 och aldrig växa upp. Orka
28 här och längtar massor efter 30! ✌️️
31 snart och älskar det. Lägger mig tidigt, äter ordentligt och om jag känner mig äventyrlig en lördag åker jag till Ikea.
Är nyss fyllda 40 år. Känner lite dubbelt. I vissa avseenden skulle det vara fint att få vara 23 igen men i många andra avseenden så är jag nöjd med min ålder. Det finns en del grejer som jag hade gjort annorlunda om jag kunnat så här med facit i hand.
Just det kan jag verkligen hålla med om! Jag vill absolut inte vara mitt 20-åriga jag igen, däremot mitt snart 30-åriga jag i en 20-årings kropp. Tyvärr en del som jag har missat pga dåligt mående och kass självkänsla som jag gärna skulle vilja ta igen/göra om (resor, lite mindre ångestfylld studietid, ta dagen lite mer som den kommer m.m), men samtidigt vill jag ju fortsätta min karriär och ha barn inom snar framtid 😛
Jag är inne på mitt 32:a och är jätteglad att jag inte är 23. Vid 23 crashade jag totalt, ifrågasatte mitt studieval och hoppade av utbildningen som jag gått 3.5 år av, levde självdestruktivt och tappade lusten till livet. Jag får för mig att det är en jobbig ålder för många, som ett vägskäl mellan ungdom och ”gammal”. Men generellt gillade jag nog 20-årsåldern mer än 30-årens kroppsliga förfall. 😉 Bara det att det verkar helt omöjligt att bli gravid nu, efter 15 års ständigt oroandes för motsatsen.
Nja. Jag skulle inte vilja vara 23 år igen men jag skulle gärna leva om åren därefter fram tills nu och göra andra val i livet än de jag gjorde. Skulle jag få leva om de senaste 15 åren skulle jag ändra på det mesta. Är dock inte sugen på att vara 23 igen.
Skulle aldrig byta tillbaka! Jag är 37 nu, och tryggare, nöjdare o h gladare än vad jag nånsin var när jag var i 20-årsåldern. Både min självkänsla och mitt självförtroende blir bara bättre ju äldre jag blir, och ju mer erfarenhet jag får!
Saknar inte att vara 23, osäker, dålig självkänsla och ett bekräftelsebehov som ledde till destruktiva handlingar. Fyller 32 i år och känner mig trygg i mig själv.
Mådde nog bättre vid 23 när världen låg vid mina fötter och jag kunde göra vad som helst med mitt liv. Glad, bekymmersfri och hoppfull. Vid 30 har jag insett att jag inte är i närheten av var jag trodde jag skulle befinna mig varken utbildnings- karriärs-eller familjelivsmässigt. Eller ekonomiskt. Eller socialt. Inte heller garderobsmässigt, handväskmässigt eller pensionssparmässigt. Det var jäkligt mycket trevligare i livet när jag var 23 än nu. Var väldigt trygg i mig själv och känner att jag blir allt mer förvirrad för varje vecka som går. Själva åldrandet har jag inget emot men vuxenlivet = ångest och ser inget positivt med att vara vuxen. Det enda som inte förändrats till det sämre är det enda jag för 7-8 år sen oroade mig för skulle raserats till 30-årsdagen och det är min kropp. Inga försämringar där till skillnad mot vad några andra här antytt.
Skulle gärna byta resten med vilken 14-24-åring som helst haha.
Samma här. Jag trodde inte jag skulle vara arbetslös vid 30 trots två utbildningar eller bo med mina föräldrar på grund av att samhället ser ut som det gör men om jag ska vara ärlig så kan jag inte bry mig mindre! Jag vet att allt kommer ordna sig och jag är hellre 30 med sådana här problem än i 20 årsåldern och vara en som tassar omkring på tårna och be om ursäkt för att jag existerar.
Ja då har vi liknande situation men jag är sjukskriven pga stress från min långa utbildning och extrajobben och jobbar därför inte nu. Ska väl byta bana men vet inte vad jag ska göra så känner mig helt lost. Har också bostadsproblem. Trodde jag skulle vara gift med min prins och haft ett sagobröllop och stjärnkarriär, inte att jag skulle bo med mina päron med alla svårigheter som det innebär. Men vad menar du med att vara 20 och tassa på tå och be om ursäkt för sin existens? Handlade det om familjesituation eller upplever du att det är så det är att vara 20 generellt? Som jag minns det kunde inget knäcka mig som 20-åring. Mitt humör, mitt hopp och mitt självförtroende var på topp så även om min pappa gjorde att jag grät floder ibland så kände jag ändå mig så självständig och ”dom ska allt få se”, typ. Nu har jag plockats ner på jorden.. :/
Ibland blir inte livet som man har tänkt sig men vet du? Det behöver det inte bli heller. Livet kan vara himla bra ändå även om det just nu är hinder på vägen. Så småningom försvinner alla hinder eller åtminstone blir mindre även om det inte känns så nu. Jag förstår hur du känner dig och jag önskar jag kunde vara där och krama dig men ge inte upp. Du kommer må bra snart igen och komma ut på banan och du kommer finna din prins och gifta dig! Din lycka finns närmare än du tror. ❤
Och nej absolut inte! Men det var sådan jag var i 20 årsåldern. Jag vågade aldrig säga någonting utan lät människor slänga bort mig som en disktrasa och jag vågade aldrig någonsin säga ifrån. Om någon behandlade mig illa så var det snarare jag som bad om ursäkt för jag tänkte att jag genast hade gjort något fel och då var det nästan som om jag bad om ursäkt för att jag fanns till. Och sådan är jag absolut inte längre. Passar jag inte för någon så får det vara som det är. Jag är min egen individ och ingen annans.
Jag är 25 och är precis som du var i 20-års åldern. Det ger mig hopp att det blir bättre med tiden och att jag också får känna mig som en stark egen individ när jag blir ”äldre”. Så tack! ❤️
Jag blir 41 senare i år och skulle inte vilja bli yngre igen för allt smör i Småland. Trivs utmärkt. Enda nackdelen är väl att man inte orkar lika mkt men det är helt ok, jag har alltid varit en hemmaråtta.
Jag saknar att vara 23. Livet var så mycket enklare och roligare då. Inga bekymmer och inga problem. Allt bara flöt på. För att citera Nationalteatern; ”Livet är en fest”, och det var precis så det kändes.
Nu för tiden är det bara jobb, jobb och ännu mer jobb.
30-åring här! Älskar mitt liv – sjukt bra jobb, pengar, självförtroende. Nej tack till att vara osäker 22-åring på CSN eller skitjobb :p.
Jag skulle verkligen inte vilja vara ung igen med allt vad det innebar… däremot skulle jag vilja hoppa i tiden och ändra på några större livsval utan att förlora det jag lärt mig på vägen. If that makes sense.
Glad att jag inte är 23. Är nöjd med mina snart 31. Efter 25 har det bara blivit bättre och bättre på alla sätt och vis!
Jag är 35 och hade gärna varit 23 igen. Men det är mest för att jag har det så jävla dåligt nu. Lever i ett förhållande där kärleken inte finns kvar, men vi har barn ihop och jag kan inte tänka mig att inte få träffa henne halva hens liv. Har en lång utbildning bakom mig men har inget jobb, dålig ekonomi, och hälsoproblem. Flytt till ny stad där jag inte har fått några vänner. Känner hur livet springer ifrån mig. När jag var 23 hade jag framtidstro, härliga tjejkompisar, drömde om den stora kärleken, att ha en stabil ekonomi, etc. Nu bara överlever jag. Så jag hade gärna varit ung igen.
Det är inte ung du vill vara igen – utan lycklig. Och det går. Man måste bara börja nysta en sak i taget, ordna upp det som man är missnöjd med. Det tar tid, men är inte omöjligt.
Nä fy fan för att ens vara något på 20 igen. Är nöjd med mina 32 år. 🙂
Jag är iofs bara 25, men jag måste säga att jag längtar tills jag är en riktigt gammal tant! Fint, silvergrått hår (skulle min hårfärg hålla i sig, som för många andra kvinnor i min släkt, får jag helt enkelt färga det), massa minnen och kan säga och göra i stort sett vad som helst, och bli ursäktad med att ”hon är ju så gammal!” Can’t wait!
Aldrig mera under 25!
Tyckte åren 20-25 var mer omtumlande än tonåren. Nu, fem år senare är jag lugnare, ser fram emot att bli ännu mer tillfreds ???
Kanske roligare att vara 23 och livet ligger framför en MEN man blir så mycket klokare, visare och mer klarsynt med åren. Stor skillnad på en 23-åring och 37-åring…hjälp så korkad man var runt 20-25 minns man idag och så mycket smartare man känner sig… Intellektet och sexet blir bäst efter 40 sägs det haha som bäst mellan 40-50.
Vad kul att läsa alla era tankar om 23 åringar. Jag är 23 år nu, och känner mig så himla vuxen men samtidigt otroligt vilse och som en tonåring i en vuxen persons kropp och liv (färdigutbildad och heltidare i en bank).
Märkligt att tänka på var jag är om 7 år. Hur har era liv ändrats sedan ni var 23 år? 🙂
Ja, då hade jag träffat min första kärlek och var upp över öronen förälskad. Jag läste till förskollärare och skulle sen flytta till min kärleks hemstad, jag hade hela mitt liv kretsandes kring vår kärlek. Nu har jag snart två barn med min andra kärlek, har ett eget företag inom skönhetsbranschen och bor kvar i samma stad 🙂 jag blev så fruktansvärt hjärtekrossad så jag fick bygga upp mig själv igen och är idag en helt annan människa som aldrig skulle sätta någon annan framför mig själv (undantaget barnen så klart). Har ändrat politisk åskådning, blivit ordningsam med rutiner, kan hantera konflikter och ändrat hela synen på vad livet går ut på.
Lite skrämmande att läsa. Hehe! Har precis förlovat mig med mitt livs kärlek, vi träffades för några år sedan. Har även tagit mitt pick och pack och flyttat 150 km norrut för att bo med mannen min. Blir lite nojjig att det är en bubbla som brister! 🙂 Hoppas inte.
Kul att du mår bra idag och har hittat dig själv. Kram!
Jag har haft ”ångest” (gillar inte att använda de ordet, då de känns kränkande emot människor som känner riktig ångest)
Men jag har mått dåligt över att bli äldre sedan jag skulle fylla 15 och är 27 i dagsläget. Mått dåligt över att bli äldre för att jag fortfarande inte vet vad jag vill och de gör mig nervös, så jag förstår att hon har åldersångest
Jag är så glad att jag är över 30 år. Känns som livet nu är mer harmoniskt. Man känner sig själv och skiter i andra på ett annat sätt. Eller jag i alla fall
Jag trivs med att bli äldre och känner att för varje år blir jag mer säker i mig själv och bryr mig allt mindre om vad folk tycker, vilket är skönt för när jag var yngre var jag väldigt osäker. Kommer ihåg åldern ca 20-23 som en väldigt förvirrande tid, jag försökte hitta mig själv, låtsades vara någon jag inte var och sökte bekräftelse. Ser fram emot att bli äldre så det är inget som skrämmer mig nu när jag börjar närma mig 30. Det enda som jag kan känna är att jag ibland får lite panik när jag kommer på att jag nu är verkligen vuxen och jag inte har den ”ursäkten” längre som man hade när man var ung-man kunde liksom ta en dag i taget och inte bry sig. Utan man förväntas vara ansvarsfull i alla lägen, ha en plan och veta vad man vill med sitt liv. Det kan vara lite läskigt, men jag hade för den sakens skull aldrig velat vara 20 igen. Tycker om att vara ”tant” 🙂
Vill inte ändra min ålder.
Då var jag en 23-årig ensamstående mamma med fokus på barn runt 7 år. Utbildning och extrajobb.
Rädd för alla som påpekade ung ensamstående och hade en åsikt om det. Ungen hade strukna underkläder. Allt var perfekt. Men jag var ändå mitt odugliga jag inför mig själv.
Nu med några år till på nacken kan jag både se hur fasiken duktig jag var. Målmedveten i min utbildning, barnets skola, lägenhet i stan och hur många extrajobb jag faktiskt hade och ordnade.
Men jag är nöjd med min nuvarande ålder. Jag är mer lugn, tryggare och tillfreds med nästan allt jag åstadkommit och det jag inte är nöjd med har jag lättare att bearbeta och kanske åtgärda.
Tänker att Dessies ålderstänkande handlar om att hon fattar att endast bloggkarriär inte räcker för att leva på resten av livet. Hon har ingen förmåga att se att hon kan börja extrajobba och plugga tex.
Moa
Oj vad förvånad jag blir! Jag är 19 år och trodde att de flesta här inne var i min ålder.
Jag skulle vilja vara äldre, eller mycket yngre, då man inte hade samma bekymmer som man har nu.
Man ska plugga, välja karriär, jobba extra för skitlön. Men det är bara att bita ihop för i slutändan kommer det löna sig! Men att vara i den här ”mellanåldern” är inte så rolig. Det enda positiva är väl att man är som bäst fysiskt nu!
Mitt liv började ordna till sig och bli underbart efter 30, och blir bara bättre (blir 33 i år)
Hahaha, jag satt och storbölade igår över att jag fyller 30 om 7 år. Visserligen är min mentala ålder ungefär 35. Men det var hela listan av vad jag ska göra innan dess som bara trillade fram. Sluta plugga, gifta mig, skaffa barn, skaffa katt, skaffa bil… Ett riktigt jobb! Huvaligen.
När jag var 23 så var jag sååå stressad över att 30 kom närmare och närmare för att jag hade den där mentala ”listan” på allt som skulle vara ”fixat” innan dess. Allt som du skrev nu (fast inte köpa bil) och säkert flera grejer till, typ köpa lägenhet. Nu ska jag fylla 28 och vet du? På bara fem år så har den där stressen i princip försvunnit. Nu har jag två år kvar till den där deadlinen jag hade satt upp för mig själv, och jag känner inte stressen alls. Flera av mina vänner kände också så, men det är i princip ingen av oss som bryr sig nu. Vissa saker kommer vara gjorda innan du är 30, kanske bara en, kanske allihop, men jag kan garantera dig att du kommer att känna dig lugnare och lugnare med det där för varje år som går. Och kolla på vad så många har skrivit i kommentarsfältet här, att dom aldrig skulle byta ut att vara över 30 mot att vara 23 igen. Försök att tänka så, du kommer att titta tillbaka och känna att gud vad skönt att jag inte känner sådär längre! 🙂
Just ja, heter Fd Mi nu, jäklar glömmer varje gång *nicks är så sjuuukt viktiga här inne*
Wow vad alla gnäller haha. Jag är 23 år, och mår super. Plugg kan man strunta i om man inte vill, jobba kan man välja det man gillar istället för stressa upp sig över nåt.. Uppmärksamhet och hets är väl bara att skita i? Haha blev förvånad hur gamla alla är som är inne här och läser! Trodde alla var runt 20=) Har ni alla levt typ mer än 1/4 av era liv i misär eller? Tragiskt att inte börja leva ett liv man vill leva fören man är typ 30+..
Och här har vi förklaring till varför ingen över 25 vill vara 20 igen…
Jag jade mitt livs bästa dag förra året då jag fyllde 30. (Ni kan läsa om den på bloggen) åldern är bara en siffra och vill man vara en gammal 30 åring så är man det. Själv är jag glad att jag är där jag är. Jag mognare, har mer självkänsla och mycket visare. Haha men samtidigt barnslig som en 20 åring imellanåt nä 23 skulle jag aldrig vilja bli igen.
Är inte 36 men väl 27. Hade mycket åldersångest när jag var 22-23, men tror egentligen inte att det hade med ålder att göra, utan mer att jag kände att en ny fas i livet var på ingång och det var lite främmande och otryggt och framkallade någon sorts separationsångest.
Jag skulle inte vilja vara 23 igen. Inte för att det var pest och pina, men det var en förvirrad tid. Nu är jag trygg i min vuxenroll och har inget emot att fylla 30 om ett par år. Jösses, den här livsfasen är ju superkul och spännande! Vet vad jag vill bli när jag blir stor, har nyligen köpt hus, med mannen jag har för avsikt att leva hela livet med, gifter mig med dito i sommar och börjar förhoppningsvis jobba på avkomman inom överskådlig framtid. Det är awesome att vara vuxen! (Och inte sådär ”nyvuxen” som många är när de är 22-23, utan vuxen-vuxen.)
Hör garanterat till de äldre här (man talar inte om en dams ålder ?).
Däremot kan jag säga att jag älskat de allra flesta åldrarna i mitt liv och skulle inte vilja vara utan några (förutom min sjukdomsperiod som kan inträffa i vilken ålder som helst).
Lev livet och passa på att njut – oavsett hur gamla ni är!
Jag har absolut åldersnoja (typ Peter Pan-komplex), men jag boostar mig med att jag alltid får höra att jag ser yngre ut än jag är….samt med en yngre kille. ?
Är (snart) 35 år, och skulle aldrig vilja vara 23 år igen. Man blir tryggare i sig, visare, klokare och mer erfaren med åren, så är det bara.
När jag var 23-26 år hade jag världens åldersnoja och trodde på allvar livet var slut när jag inte stod där med ”rätt” karriär, och sambon sen 7 år tillbaka hade lämnat mig och allt kändes allmänt pissigt, men saker och ting kan vända fort och man vet aldrig var man är eller vad som sker så kort som ett år senare.
Som någon skrev ovan – passa på och njut, varje ålder har sin charm!
Är som sagt 16 år och längtar efter att bli äldre och klokare. Jag känner redan mitt intellekt expandera när jag läser vissa kommentarer här inne skrivna av dubbelt så gamla människor.
Jag är bara 24 men har gått min dröm utbildning till pilot och fått jobb som pilot nu på ett stort flygbolag, så på karriärs punkten är livet på topp!
Men allt det andra som ni nämner håller jag med om. Självförtroendet kunde varit bättre, det sociala livet kunde varit bättre, jag menar, jag har varit singel i 3 år och börjar smått få ångest över det nu XD alla här inne verkar ha hittat sin Mr/Mrs Right och jag känner mig mer vilse än någonsin! Är livrädd för att jag aldrig ska träffa någon och vara ensam för resten av mitt liv…
Fyller 34 iår och skulle inte vilja vara yngre, mest för att jag hade en väldigt jobbig uppväxt och till följd var svårt deprimerad, destruktiv och självmordsbenägen i 15 år. Fick sakteligen bygga upp mig själv och min självkänsla och den känslan av trygghet och frihet byter jag inte bort för färre gråa hår och att leva på sociala medier som dagens unga gör… Jag är bara glad att jag överlevde. 🙂 tacksam för att ha fått en chans till. Trots att jag bara at ett fåtal bekanta kvar, saknar färdig utbildning och egen bostad, timanstäld och överlever på 1000kr i månaden. Men jag lever, om än vissa dagar trögare än andra. Efter allt jag gått igenom, lever jag än. Deppa inte ihop folk, livet är visst betydligt längre än vi tänkt oss ;D