Min kompis Johanna har arbetat med barn så länge jag kan minnas. Vi lärde känna varandra i USA när hon jobbade som nanny och vi har hållit kontakten sedan dess.
Hon har idag världens sötaste tvillingar – Wilmer och Tyra.
Fram till för ungefär en vecka sedan så arbetade hon som pedagog på en förskola men har nu valt att lämna det bakom sig för att börja plugga.
Varför?
Jo, för att hon helt enkelt inte orkade med arbetet mer med allt vad det innebär och hon skriver väldigt bra om det på sin blogg.
Om hur barnomsorgen sakta men säkert förvandlats från vad det var då hon började till vad det är idag.
Vi som jobbar inom förskolan är inga superhjältar eller bläckfiskar med 8 armar, vi är vanliga människor som valt att jobba med det viktigaste vi har i samhället, vår framtid, dagens barn!!
Jag har vänner/fd kollegor som jobbar i olika stadsdelar runt om i Stockholms stad.. Och alla vittnar om samma sak! Dagarna på jobbet går för ofta ut på att ”klara dagen”!! Det pusslas i schemat varje dag för att kunna täcka upp barnantalet. Det STIGANDE barnantalet med långa dagar på förskolan.//Johanna
Vad är det som händer?
Så här ska det väl ändå inte vara?
Har jag några fler förskolepedagoger här inne?
Har ni det likadant?
Och läs hela inlägget innan ni kommenterar. =)
Föregående inlägg 