Min kompis Johanna har arbetat med barn så länge jag kan minnas. Vi lärde känna varandra i USA när hon jobbade som nanny och vi har hållit kontakten sedan dess.
Hon har idag världens sötaste tvillingar – Wilmer och Tyra.
Fram till för ungefär en vecka sedan så arbetade hon som pedagog på en förskola men har nu valt att lämna det bakom sig för att börja plugga.
Varför?
Jo, för att hon helt enkelt inte orkade med arbetet mer med allt vad det innebär och hon skriver väldigt bra om det på sin blogg.
Om hur barnomsorgen sakta men säkert förvandlats från vad det var då hon började till vad det är idag.
Vi som jobbar inom förskolan är inga superhjältar eller bläckfiskar med 8 armar, vi är vanliga människor som valt att jobba med det viktigaste vi har i samhället, vår framtid, dagens barn!!
Jag har vänner/fd kollegor som jobbar i olika stadsdelar runt om i Stockholms stad.. Och alla vittnar om samma sak! Dagarna på jobbet går för ofta ut på att ”klara dagen”!! Det pusslas i schemat varje dag för att kunna täcka upp barnantalet. Det STIGANDE barnantalet med långa dagar på förskolan.//Johanna
Vad är det som händer?
Så här ska det väl ändå inte vara?
Har jag några fler förskolepedagoger här inne?
Har ni det likadant?
Och läs hela inlägget innan ni kommenterar. =)
Föregående inlägg 
Ett tag jobbade jag som barnsäkrare (outbildad.) så jag har ju verkligen fått se hur förskollärarna har det på nära håll. På alla ställen jag varit på så har det varit hektiskt och ständ
Men guuuud, vad hände här? Jag orkar inte ens korrigera eller fortsätta skriva på det jag påbörjade.
Vill bara ge en stor eloge till alla förskollärare som orkar trots att det kan bli kaos på arbetsplatsen. Och herregud de flesta jag mötte var dessutom så jäkla glada hela tiden och sken upp av glädje av typ allt barnen gjorde.
Sån vill jag va när jag blir stor!
/Danni, 22 år.
Jag pluggar till förskollärare! Har 2 år kvar. Hoppas jag klarar det. Har ett tufft arbetsliv framför mig men förhoppningsvis ska det vara värt det i slutändan. ?
Jag jobbar som fritidspedagog och det är likadant hos oss. Vi får i dagens läge uppfostra barnen. Vi har precis skickat ut ett brev till alla föräldrar i hela skolan (vi har 1000 elever) där det stod något i stil med ; kära föräldrar. Det är hemma barnen lär sig saker som God dag, Tack och Förlåt. Vi i skolan undervisar era barn i svenska, matematik, idrott, engelska, so samt no – vi är här för att stötta era barn i att fungera socialt och i stora sammanhang, men vi är inte här för att uppfostra dem.
Ja, ett helt A4 med likande text. För det är helt sjukt. Vi öppnar 6:30 på morgonen och stänger 19:00 och föräldrarna nu för tiden lämnar dom 6:30 och hämtar 19:00 – vi på skolan har arslet fullt – men vi stannar för att hjärtat brister för dessa stackars barn och skolans vuxna har nu blivit de som lär de om respekt och uppfostran. Sjukt!! Alla lärare och fritidspedagog är helt slut. Hur många som helst är sjukskrivna för de orkar inte. Detta är ett stort problem!
Måste skilja sig mycket åt mellan olika förskolor. Jag bor mitt emot den mitt barn går på, ingen action förrän typ 08 på morgonen och spanar jag dit vid 17.15 ser jag städarna, inte ett enda barn kvar. Känns som det är prestige att hämta tidigt iaf här där jag bor.
Prestige? Väl skitbra om man har möjlighet att ha sina barn så lite som möjligt på förskola..
Borde skrivit status, inte prestige. Men oavsett, visst är det bra men de som inte kan ska inte behöva må dåligt för det.
Ja ä int bitter, som Robert Gustavsson skulle sagt, jag hämtar själv tidigt 🙂
Fattar 🙂
Hämtar också tidigt.. Tog till o med ur minsta nu för förskolan var kass. Det får lösa sig!
Förstår verkligen inte detta. VARFÖR skaffar man barn om man ändå ska lämna dem ifrån sig 06:30-19:00? Wtf? Hur är man funtad som förälder om man prioriterar på det viset? Hur bra mår barnet av att vara i en sådan miljö 13 timmar om dagen? Tycker faktiskt att det är rätt sjukt. Har självklart förstående och sympati för ensamstående föräldrar som inte har något val på det sättet att de måste lämna barnet ifrån sig för att kunna jobba och överleva, men resten då? Det är ju långt ifrån alla föräldrar som har det på det sättet. Stackars ungar!
Alla gör inte det heller, de flesta vill faktiskt vara med sina barn. Men de som utnyttjar förskolan som barnvakt borde tänk om…!
Tyvärr har många föräldrar en bit att pendla också till jobbet. Så då sätter man en senare tid för hämtning, för att ha lite marginal. På papperet går min son till 16.30, men planen är att hämta 15.45- 16. Så det handlar inte bara om att man prioriterar jobbet framför barnen.
Det stigande antalet barn påverkar både barnen, pedagoger och den pedagogiska verksamheten.. flera gånger har jag varit orolig över barnens säkerhet och jag upplever mig otillräcklig när det är som högst tempo och målet blir ”hålla båten flytande”… absolut inte kul att bjuda in vårdnadshavare i en sån verksamhet för samverkan… det blir en ond cirkel 🙁 får se om jag tagit mig vatten över huvudet om ett år när jag ska börja på mitt första jobb som förskollärare / student
Du behövs!! Rådet jag kan ge dig är att du inte kan göra allt. Ta inte på dig för mycket. känn ingen press men du behövs verkligen! Lycka till! ?
Tack! Ja vi behövs verkligen (chefer skriker efter att få anställa redan innan avslutad utbildning). Försöker att inte göra allt men samtidigt vill man ju göra allt, för barnens skull / student ?
Min son gå på en fantastisk förskola med tillräckligt med personal och arbetsverktyg för att sköta sitt arbete. Barnen lär sig saker varje dag och blir sedda. Barngruppen är inte för stor. Hans förskola är iofs privat. Vad jag vill säga är att det finns fantastiska förskolor med underbar personal. Alla är inte dåliga.
Fast nu handlade det inte om att skolorna/personalen skulle vara dålig utan att dom som jobbar med barnen har för mycket att göra.
Jag pluggar på universitetet och har ångest inför kommande vecka redan på fredagskvällen. Känns alltid som man borde göra nått mer eller läsa lite till eller förbereda sig extra.
Jag jobbar som resurs på en förskola. Vi har bara en avdelning och här klämmer de in alla åldrar.. Vi är tre pedagoger och en resurs som ska räcka till alla 19 små änglar som lämnas i vår vård och det är knappt man orkar vissa dagar.. Idag fick jag gå till jobbet med täppt näsa och feber för att ta täcka upp för mina sjuka kollegor. Föräldrar måste sluta lämna sina barn med alvedon i rumpan, med hosta som aldrig tar slut och med näsa som aldrig slutar rinna.. Det är jobbigt nog att förklara för en trotsig treåring varför den måste sitta i stolen när den äter utan att själv sakna förmågan att hålla sig upprätt.
Jag älskar mitt jobb och jag älskar varje barn jag har ansvar över. Det enda jag saknar är att inte behöva vårda de sjuka barnen som kommer trots att allmäntillståndet är långt under vad det bör vara. Jag är trött på att själv få feber varje vecka för att jag, och resten av personalen, blivit smittade. Jag avskyr att jag varje morgon vet att jag kommer behöva sitta med sex stycken blöjbarn som vägrar lyssna och hålla sams.
Annars älskar jag mitt jobb.
Om du avskyr att sitta med sex blöjbarn, som inte kan hålla sams, bör man nog fundera på att byta yrke, även om du som du skriver annars älskar jag mitt jobb, jag får inte ihop det
i samband med sjukdom. som emma skriver om
Jag känner flera förskolärare och barnskötare som sagt upp sig/är sjukskrivna pga för hög arbetsbelastning. Känns skit kul att snart få barn som sen ska in i förskoleverksamheten i framtiden…
mitt barn gick på en privat fsk. De var fyra barn i småbarnsgruppen fram tills de var tre år och sedan tio barn fram till fem år då de flyttades över till skola/frk klass. Det var ett kooperativ så vi fick hjälpa till en del, men jag är så glad att vi hade den möjligheten. Synd bara att alla barn inte får ha det så.
En grej jag reflekterat över var att man då heller aldrig lämnade ett halvsjuk barn på dagis, man kände ju alla andra där och då tog man sitt ansvar och spred inte smitta. På större ställen kan jag tänka mig att vissa blir lite blasé iom att man inte känner de andra och inte bryr sig lika mkt.
Jag e både mormor o farmor o har i många år hämtat mina barnbarn på förskolan, ett par dagar i veckan, för att få lite egentid med dem. Ser ju oxå hur många barn de har att ta hand om, vilket e helt frustrerande. Inte klokt att det ska få gå till så här. Sorry föräldrar, men ibland vet jag inte varför ni skaffar barn? För de ska till förskolan även om de har feber el t.ex kräkt! E karriären viktigare än barnen? Jag tycker ni ska ta ert ansvar, vilket inte alla gör! Å tänk på, att d som passar era barn, själva har barn hemma som de ska orka ta hand om. Politikerna, vad sysslar ni med?
Tack för sådana som du! Det är faktiskt mor och farföräldrna som är våra guldkorn i skolan, de engagerar sig i sina barnbarn mycket mer än vad föräldrarna gör…
Vi på skolan brukar ofta säga ; man borde ha körkort för att skaffa barn.
Jag vill gärna utbilda mig vidare för att mer kunna hjälpa barn som inte har bra föräldrar, men jag väljer bort min utbildning då jag inte har hjärta att lämna alla dessa barn tills allt lugnat sig. Vi gör allt för våra inskrivna barn, men får inte ens uppskattning. Det är också tufft.
I inlägget skriver hon om Stockholms stad. Jag jobbar inom Stockholms stad alltså kommunal skola. Hur det är på mindre orter och privata förskolor/skolor har jag ingen aning om.
De är ohållbart och jag kan absolut rekommendera att överväga privat/friskola om man kan. Iallafall tills regeringen gjort något åt det. Det är brist på personal samtidigt som alla sjukskriver sig för de inte orkar, alla i mitt arbetslag har sjukskrivit sig någon gång under bara 1 år pga utmattning… Det är kaos, de som blir lidande i längden är barnen. Därför behöver vi stöd från föräldrarna. När jag var liten hämtade föräldrar så tidigt som möjligt. Nu lämpar de bara över sina barn på oss… Det är sjukt. Tänk er själva 50 barn på 3 pedagoger… Och ändå kämpar vi med att göra utflykter osv med barnen för att föräldrarna inte gör ett skit.
Sedan får vi skiten när något blir tok…
Det kan ju inte vara möjligt att ni är 3 på 50 barn. Jobbar själv på förskola men det kan inte stämma?
Jag jobbar på skola. På fritids för 3or det är 48 barn och vi är 3 personal.
Jag har precis kommit tillbaka efter några månaders sjukskrivning. Jag jobbar på en relativt liten förskola, men vi räcker ändå inte till. Vi har ett helt gäng ettåringar som är där från 06 till 18. Dom behöver extra tid med vuxen. Extra kramar, extra pratstund extra tid att sitta i knät och varva ner. Men det tas det inte hänsyn till. Det räknas på hur många man ”ska” klara det på och fler sätts inte in. Nu har vi dessutom fått reda på att kommunen måste spara, så vi får inte sätta in vikarie. Det är istället planeringstid, pappersarbete, mysstunder och det där lilla extra som ska tas bort när någon är sjuk. Vi gör dessutom frukost och mellanmål själv och på tok för ofta måste vi tänka på vad som går snabbast att laga, för att vi är en eller två man kort.
Jag älskar våra barn och det gör så ont att gå hem efter en dag och känna att man inte har haft tid med barnet med extra behov, man har inte haft tid att kramas och småprata med dom som behöver det. Man har ägnat hela dagen åt att överleva.
Alltså ååh du beskriver mina känslor precis…
Man släpper aldrig jobbet. När jag går hem undrar jag vad dessa barn gör, jag jobbar i en förort där kriminaliteten är hög. Jobbar med 3or alltså 9-10 år och varje dag får vi höra hur polisen hämtat dessa för att de gjort nåt. 9 år gamla och på lösdrift. då hamnar de som inte är så helt i skymundan. Det har vi dåligt samvete för varenda dag… Trodde de endast var såhär i skolan jag jobba men det är ju över hela Stockholm åtminstone. Något måste vi kunna göra?! Tillsammans!
Jag har tagit mitt yngsta barn ur förskolan under inskolningen pga att jag kände att de hade noll koll på barnen. Då var barngruppen 9, 4 inskolning med föräldrar som bara var där = 5 barn kvar för de två pedagogerna. Kan säga att de hade sinnessjuk dålig koll på de 5 barnen. Mycket som kunde gått jättefel 🙁 Magkänslan sa NEEJ så nu är vår lilla ögonsten hemma tills plats finns på annan förskola. Om en halv evighet 😉
Jag har jobbat som barnskötare och på förskolan jag jobbade var vi ett team på 2 barnskötare och en förskolelärare på 21 barn och dom tänkte klämma in 3 barn till. Alltså 8 barn per pedagog. Barnen var i åldrarna ~2 till 5 år… Det blev alldeles för mycket när man då tänker att jag var nyutexaminerad och ibland var jag så utmattad när jag kom hem på kvällarna att jag bara la mig ner på soffan och somnade.
Jag arbetade inte så länge med det utan använde betygen till att ta mig in på högskolan och nu pluggar jag till sjuksköterska…
Tyvärr är läget ohållbart. Jag som brinner för mitt yrke som förskollärare börjar känna mig uppgiven. Är föräldraledig just nu och vill inte börja jobba igen. Det är fruktansväsrt att känna att man inte räcker till. Att man inte kan ge varje barn det de behöver och förtjänar.
Kommer antagligen sätta min snart två-åring hos dagmamma eftersom jag ser att de stora barngrupperna påverkar barnen negativt (särskilt de minsta).
I den bästa av världar skulle politikerna inse att detta är ett jätteproblem. Snart kommer det inte finnas några kvar som vill eller orkar jobba med det mest värdefulla vi har. Barngrupperna måste bli mindre.
Det är PRECIS som din vän skriver, känner igen mig i allt förutom att jag inte jobbar i Stockholm eller är utbildad. Man går upp tidigt, jobbar, kommer hem sent, utmattad och med huvudvärk och noll energi till att göra något alls. Har mycket mer att tillägga men nej, har inte ens energi till det. Åh vad jag drömmer ibland om att få sitta på ett kontor och bara behöva ta ansvar för sig själv.
Jag har min tvååring på förskola nu, en kommunal men den är helt underbar. Det är 4 pedagoger på 12 barn. Jag är en sån som lämnar min son trots att jag är hemma mammaledig och jag är så oerhört tacksam för att den möjligheten finns! (Är hemma med tvillingar och förlossningsdepression så kan säga att hjälpen behövs ) det jag vill få fram är att det finns föräldrar som verkligen BEHÖVER förskolan och ibland blir jag lite less på att många tror att man bara ”utnyttjar” den. (Som ett svar till en del som skrivit längre upp)
Du ska aldrig behöva ursäkta att du har ditt barn på förskola. Speciellt inte om du är hemma med tvillingar och en förlossningsdepression. Du har rätt att ha dina barn där, så bara är det. Man ska aldrig skuldbelägga en förälder för alla gör så gott det kan utifrån sina olika förmågor.
Skulden ska man lägga på de som bestämmer. De som har den stora makten att göra förändringar. Typ politiker.
Men wow 4 pedagoger på 12 barn! fantastiskt. vilken kommun bor du i? om jag får fråga. lite nyfiken om det är någonstans jag kan söka jobb för har man barngrupper upplagda så är jag helt klart intresserad:D
kram på dig!
Tack! Va gullig du är!
Bor i Sundsvall 🙂
Viktoria:
Var går dina barn i förskola?
Bor också i Sundvall och är väldigt nöjd med våran men nu blev jag nyfiken 😀
Han går på vapelskogens förskola i Skönsmon, litet och bra 🙂
Jag är förskollärare!
Jag har precis kommit tillbaka från en sjukskrivning som dels har varit pga jobbet.
För mig har det varit hemskt. Jag står inte längre för min yrkesroll. När jag tog examen var jag så jävla stolt. Nu känner jag bara ”ja det vi pysslar med är inte försvarbart!” Man ser alla barnen och man ser vad de behöver men tiden finns inte att tillfredsställa deras behov. Barnen förtjänar det absolut bästa men verkligheten är så att de får inte det bästa.
Att skolverket slopade sina rekommendationer för barnstorlekarna var det sämsta som kunde hända. Vet att det återinfört men är fan försent.
Det borde vara lag på hur stor en barngrupp får vara. När man tränger in massa barn på liten yta, det är barnmisshandel i mina ögon.
Jag älskar mina barn på mitt jobb, jag brinner för dom. Det är dom som får mig att fortsätta gå dit, för jag vill inte svika dom. För jag vet att går jag inte till jobbet sätter de in en vikarie så är det olika nästan varje dag.
Jag längtar till den dagen jag kan säga att jag brinner för mitt yrke också.
Blir jag någonsin mamma, vilket är min stora dröm i livet. Så går jag först ner och jobbar 75% för jag vill ha tid med mina egna barn, sen hade jag nog också hellre haft mina barn hos en dagmamma.
Alla pedagoger här inne som kommenterat om hur mycket de älskar sitt jobb o ”sina” barn – mina ögon tåras!!!! Underbara ni. Hoppas ni får en hållbar arbetsplats inom snar framtid, för allas skull.
/2-barnsmamma
Jag är en ensamstående mamma till två små. Arbetar heltid inom vården. Har ca två timmars pendling varje dag. Jag lämnar barnen i snitt kl 06 o försöker hämta innan kl 5. Mina lediga arbetsdagar har jag givetvis barnen hemma. Är dom hängiga vabbar jag. Har FS ihopslagning pgr sommar osv så tar jag ut semester o har barnen hemma hela perioden. Har redan dåligt samvete varje dag över långa FS dagar trots att pedagogerna ständigt försöker att övertyga mig om att jag gör det bästa jag kan efter mina förutsättningar. Jag ser att mina barn har det bra, dom trivs och utvecklas något enormt. Vill tillomed dit fastän vi har en ledig dag. Men mammahjärtat gör ändå ont och dessuto ondare gör det att läsa kommentarer som påstår att man lämnar barnen till andras uppfostran, att man prioriterar karriär, att det var bättre förr när man minsann inte ens använde sig av barnomsorg, o att det är så synd om barn som går så långa dagar på FS. Jag vill tro att jag gör så gott jag kan, kämpar mig blå varje dag, för såväl mina barn som för mina patienter o sätter mig själv i sista rum. O ändå är det folk som pekar med långfingret o säger att man inte är bra nog.
Läste du mitt blogginlägg? Jag är själv ensamstående till tvillingar.
Genom att stockholms stad införde detta kan det betyda att våra barn, vi som inte har något annat val än att lämna lång dagar, våra/era bar kommer att få lov att dela den där lugna stunden på morgonen/sena kvällen med en massa andra barn vars föräldrar är hemma och är föräldralediga.
http://blogg.alltforforaldrar.se/johannamaria/2017/01/23/heltid-for-foraldralediga-i-stockholm-del1/
..Vill oxå passa på att hylla alla pedagoger till skyarna för allt dom gör för såväl barn som oss föräldrar. Ni är guld värda och får förmodligen inte höra det tillräckligt ofta. Ett tillägg till ovanstående jag skrev är också att när jag o pappan levde tsm så var barnen på FS väldigt lite. En period av min mammaledighet hade jag dessutom min äldsta hemma trots att jag hade rättighet att ha barnet på FS 20/h i v. Minns då att en pedagog uttryckte sig ”dina barn har det så bra som inte är här så ofta. Det är så synd om dom som går hela dagar, tidig morgon o sen em”. Nu, när jag är just i den situationen, hänger åsikten kvar o skaver. Men ibland blir inte livet som man tänkt sig ..
Hej Linda! Jag är en av fritidspedagogerna som kommenterat här. Jag menar absolut inte att det är något fel att lämna tidigt och hämta sent när man som du, jobbar och sliter! Vi får uppskattning av sådana föräldrar, vi vet vad vi betyder för er att ha era barn hos oss medan ni, som oss, arbetar för att skaffa mat på bordet.jag syftar på de föräldrar som lämpar över ansvar som ligger på föräldern tex uppfostran. Vi vet vilka barn som har det bra och inte. Känn aldrig dåligt samvete för att du lämnar tidigt och hämtar sent, du jobbar ju!! Jag talar om de som bara har sina barn på fritids för att slippa så långt som möjligt. Och hade vi vart fler personal hade det inte varit problem att så många barn stannar längre. Problemet ligger i personalbrist. Utan era barn med oss så är det ju ingen mening. Era barn förgyller våran dag och faktiskt liv. Glöm inte bort det!! Styrkekramar i massor
Jag är förskollärare och förskolechef på en I Ur och Skur-förskola utanför Stockholm. Jag älskar mitt jobb. Vi jobbar för att behålla små barngrupper då jag och huvudmannen anser att det är väldigt viktigt för barnens bästa. I våra grupper är det max 15 barn, då på 3 pedagoger. 1 förskollärare och 2 barnskötare. Nu har vi dessutom lyxen att kunna ha två 4-årsgrupper och två 5-årsgrupper med bara 12 barn i varje och två pedagoger. Det känns oerhört lyxigt. Vi är totalt 7 avdelningar på förskolan. Att ha små barngrupper gynnar alla. Barnen, pedagogerna men även föräldrarna. Vi är dessutom utomhus väldigt mycket vilket även det bidrar till en lugn och skön arbetsmiljö för oss vuxna samt en bra och tillåtande lärandemiljö för barnen. Önskar bara att alla pedagoger kunde ha samma förutsättningar!
Jag är utbildad barnskötare och fick en fast tjänst för 2 år sen direkt efter studenten, tog dock bara några månader innan jag blev sjukskriven 100% pga utmattning. Det kaoset jag kastades in i, var inget som går att föreställa sig.
Idag är vi 17 barn i åldern 1-2 år på 3 personal, varav en inte jobbar 100%. Vi sliter för att få ihop det, men tyvärr går det ut över verksamheten lite för mycket. Vi vill ju verkligen ge barnen all vår tid och kunskap, men dessvärre är det inte alltid möjligt vilket gör att man känner sig både maktlös och värdelös på samma gång..
Anledningen till att jag faktiskt är kvar, är underbara kollegor och barn som är helt fantastiska, de som får mig att orka upp på morgonen och ta mig till jobbet.
Jag hoppas innerligt, både för barnens skull och alla andra förskollärare/barnskötare skull att det inom en snar framtid kommer bli en bättre miljö inom förskolan med bättre förutsättningar som kan gynna både personal och barn.
Jobbat som vikarie på samma förskola i 1,5 år och hur mycket jag än älskade alla barn och kollegor så GICK DET INTE. Största problemet är självklart dessa stora barngrupper på de små små ytorna, säger precis som någon redan skrivit att det är ärligt talat barnmisshandel, gör nästan ont i mig att tvinga in 10 barn på 10 kvm och säg ”lek nu” för att vi behöver dela upp på grupperna. MEN det näst största problemet vi har är dessa jävla föräldrar, förlåt men kokar när jag ens skriver ut det namnet. Jag FÖRSTÅR MIG INTE PÅ föräldrar som lämnar sina sjuka barn, smällt i dem alvedon och bara liksom ”här är mitt barn, ha så kul idag”. VA???? Hade DU velat gå till jobbet med 39-graders feber???? Samt noll jävla förståelse för vad förskolelärare gör för alla dessa barn, noll respekt. Lika mycket som jag önskar att politikerna tar tag i detta problem och minskar grupperna och ger förskollärarna bättre arbetsförhållanden så önskar jag att hälften av de som skaffar barn inte gör det. För de har inte tid, de bryr sig inte tillräckligt mycket om barnen, de vill inte barnens bästa OCH SÅ vidare. Sorry för denna arga kommentar men jag blir så arg ledsen och besviken på hur det är på förskolor runtom i landet.
Yes. Förskollärare som bytt jobb efter 10 år i yrket. Jag älskade mitt jobb förr. Nu är det rena helvetet med för mycket barn, mer dokumentation, mindre tid på schemat och färre personal. När jag började var vi 3 heltidare på 15 barn och en 25 procent utöver det. Idag är man 3 heltidare på 30 barn. Helt insane. Höll på att gå in i väggen. Nu med nya arbetet mår jag bättre än på flera år!
Jag är förskollärare sen tre år tillbaka, men har jobbat inom barnomsorgen i åtta år. Tycker mycket beror på ledning och övriga förutsättningar. Har haft en hemsk arbetsplats där man tryckte in barn efter barn på så lite personal möjligt, utan att vikarier sattes in när man var sjuk, långa dagar och små/trånga lokaler. Samt ingen satsning på material eller ens förbrukningsmaterial. Det var HEMSKT. Då kunde jag komma hem med maxpuls och nästan panikandas i en timme. Sov knappt om nätterna pga stress. Jobbade där i fem år, för att jag verkligen inte ville svika barnen.
Nu jobbar jag dock på en fantastisk arbetsplats! Det ÄR tungt emellanåt, men all kärlek man får från barnen och den kärlek man känner för dem överväger allting. Om man är bra på att organisera, har bra kollegor och bra chefer så fungerar det bra!
Många skriver dock att det har kastats så mycket administrativt över oss. Har alltid haft lite svårt att förstå vad det är som menas. Jag dokumenterar nästan dagligen, läser mailen 5-6 gånger om dagen, planerar och genomför aktiviteter varje dag, städar, organiserar och leker med barnen.
Vet inte om det har att göra med att man förr kanske inte spenderade lika mycket tid på detta? Man kanske dokumenterade 1 gång i veckan på sin höjd? Då är det klart att det upplevs som ”mer”. Men jag vet ju ingenting annat och känner inga problem med de arbetsuppgifter jag har. Då jobbar jag ändå bara 80% i barngrupp plus är en drivande person som tar på mig en massa extrajobb.
Tänker inte kommentera tillbaka till någon speciell här. För uppenbart har många av er inte ens läst hela inlägget utan fokuserar enbart på det som står här!
Läs hela inlägget i min blogg som du enklast hittar genom att skriva http://Johannasweden.com
Jag tycker även att det är roligt/intressant att så många som aldrig jobbat inom förskola (speciellt i Sthlm) vet hur det ser ut i dagsläget?!
Hur kan man försvara ALLA föräldralediga skall ha rätt att lämna bort sina syskon på heltid till förskolan när man är föräldraledig? Dvs 30-60 timmar i veckan?!
Jag har själv tvillingar. Dvs jag VET vad sömnbrist är! De fyller snart 4år och har aldrig sovit en gel natt samma natt i hela sina liv!
Missa även inte att läsa i slutet på inlägget i min blogg <3
Ojojoj! Skulle kommentera ”del 2”!
Kämpa på ni som fortfarande är kvar i förskolevärlden!!
Ni behövs ❤️❤️