Dumping pågår.

Elaine Eksvärd:

aa
Saxat från Elaines blogg.

Elaine håller på att skriva på sin nya bok ”Vi måste prata” och vill att läsarna delar med sig av sina dumpningshistorier – vare sig det gäller kärleksrelationer, familjemedlemmar eller vänner.

Jag hade en pojkvän som gjorde slut varje gång vi bråkade – vilket var ofta – och till slut tröttnade jag på honom och lät honom stå sitt kast.
Jag vände alltså hans oseriösa dumpning och kastade tillbaka den i ansiktet på honom. 
Sen den dag jag fick tillbaka mina nycklar från honom har jag inte bytt ett ord med honom och mitt liv blev genast SÅ mycket bättre och jag började finna mitt egenvärde igen.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen – man kan aldrig älska för mycket och man får aldrig använda ”göra slut” som ett vapen i ett bråk.

Har ni några dumpningshistorier att dela med er av? Varit den som dumpar eller blivit dumpad – all stories goes!
På samma sätt som ni var helt anonyma i inlägget om ”back door loving” så är ni så klart det här också. (Och i alla andra inlägg ska väl tilläggas).

Skärmavbild 2017-02-28 kl. 11.27.19

128 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Haha ta inte upp det inlägget igen. Fick ont i rumpan av att läsa alla kommentarer ?

      Ont i rumpan? :p

        I det länkade inlägget som handlar om analsex. Så klart

          Exactly, thank you 🙂

            Hahaaa oj såg inte den länken. Förstod nada 😀

          Hehe uppenbarligen inte så klart för mig 😀

      Livet är verkligen en vacker sak är att du har den du älskar och älskar dig tillbaka. Tack gud Okosu. Jag kommer fortsätta att berätta världen för dina underbara verk för mig. Jag kommer aldrig sluta berätta för världen hur roligt och kraftfullt du är. Detta är min historia.

         Av en sanning har jag aldrig trott på några andliga krafter av något slag. Men nu tror jag på att jag har upplevt makt Okosu i mitt äktenskap. Jag bodde lyckligtvis med min man med vår 12-årige son. Vi älskade varandra och delade gåvor. Vår relation var en avund bland mina vänner. Jag var den lyckligaste kvinnan på jorden tills djävulen kom mellan oss genom en annan dam som använde en kärleks charm på min man. Min man började behandla mig som om jag inte längre är viktig för honom. Hans kärlek till mig minskade helt. Jag var så nedgjuten. För att skära den långa historien kort, på internet såg jag olika vittnesmål angående den här mannen gud Okosu. Vissa sa att han räddade sitt äktenskap, några sa att han hjälpte dem att få ett bra jobb och göra dem rika, sade att han botade sjukdomar. En sa att han hjälpte honom att vinna lotteriet. Detta var otroligt, då bestämde jag mig för att prova den här mannen. Jag kontaktade honom på hans whatsaap nummer som är +2348119663571 och han berättade för mig att min man var under en annan kvinna och han kunde bryta stavningen och nu är min man tillbaka med mig efter 8 månaders separation. Vi lever lyckligt som vi brukade och vår son är lycklig. Allt fungerar bra för mitt bästa. Jag kommer fortsätta att berätta världen för dina goda arbeten mr. Gud fortsätter att använda dig för att hjälpa folket i denna värld. Gud okosu sa också att han kan lösa många andra problem som

      Bygga upp ett brutet äktenskap

      Ta tillbaka din ex

      Hjälper till att få ett bra jobb

      Vinnande en lotteri

      Bota många sjukdomar och många andra bra arbeten.

      Här är hans email: godokosu@gmail.com och hans whatsAap nummer: +2348119663571.

    Mitt ex dumpade mig genom att ha sex med min syster och sedan gifta sig med min bästavän. 6 år rakt åt helvete. ??

      Wow. Så du fick smällar på både kärleksfronten, familjefronten OCH vänfronten. Stackars dig.

        Tycker inte ett dugg synd om mig, är glad det hände så jag fick veta vad jag hade för människor runt mig 🙂 Dom lärde sig att inte spara bilder och konversationer på min dator och han är fortfarande gift med min förra detta vän så det blev ju bra för dom. Allt sker av en anledning! 😛

      Det stora sveket begicks av din syster, inte av ditt ex.

        Ja helt klart, tyvärr så förstår hon inte det när man försöker förklara det för henne.. Men karma kickar nog hennes ass en vacker dag med 🙂

          Jag vill jättegärna vara karma och kicka henne.

          Hur är relationen mellan dig och din syster idag? Hur mycket umgås ni? Hur mycket pratar ni? Kan du lita på henne igen? Jag tänker att en syster är svår att komma ifrån att lägga bakom sig men jag hade fan haft sjukt svårt att förlåta en sån grej. Men om du valt att förlåta är det såklart inte fel.

            Den är ganska obefintlig. Hon bor hemma hos våra föräldrar tillsammans med sin son så den enda gången vi ses eller pratar är när jag hälsar på där. Sen är enda anledningen till att jag inte bett henne fara & flyga just för hon har en son jag har en väldigt nära relation med. Haha nej jag litar inte på henne ett dugg och kommer aldrig göra det. Men känner också att det inte är värt att bråka om, jag har en ny sambo som är helt fantastisk och jag försöker tänka att hade jag inte gått igenom allt sådant så kanske jag aldrig träffat min nuvarande.

            Det har också gått ungefär 7 år sen det hända så kanske därför jag känner så nu. Hade du frågat mig när det hände så hade jag nog svarat att jag hade velat förstöra hennes liv men tiden läker alla sår även om relationen aldrig blir den samma.

            Jag har inte förlåtit henne men orkar inte bråka om de typ så vi ignorerar att de har hänt och är trevliga de få gånger vi ses 🙂

    Dumpa låter så hårt, jag har gjort slut ett par gånger och faktiskt dumpat en gång. Mitt första break-up tog lång tid, jag ville göra slut men varje gång jag gjorde det så hotade han med att ta livet av sig, hotade mig med diverse saker, dök upp på mitt jobb och hos mina föräldrar. Han skrev 100 tals mail, ringde konstant och jag hade sjukt antal olästa sms. Jag tog det för ”riktig” kärlek och tog tillbaka honom ett par ggr tills jag insåg att JAG också ska vara kär. 11 år senare så dyker han ibland upp som gubben ur lådan. Andra gången gick smärtfritt för oss båda och tredje gången blev mitt hjärta krossat. En gång dejtade jag en kille som efter 3 veckor visade ett gigantiskt kontrollbehov och efter att han kallade mig ”lilla gumman” så tog jag mina saker mitt i dejten och gick hem. Det var en rejäl dumpning men det tog 3 år att bli av med honom efter att ha blockat hans nummer, Facebook och instagram som inte hindrade honom så ringde jag upp honom och sa att om han kontaktar mig en gång till så skickar jag alla mail och sms till hans chef plus en polisanmälan. Hörde aldrig av honom igen.

    Hur funkar det när det är reklam i videos? Vet något om det?

    Dumpade en kompis, för att hen behandlade mig illa vid ett flertal tillfällen. Gav personen ifråga flera chanser, men hen gick över gränsen en gång för mycket. Och då gjorde jag slut med kompisen. Det var bland det svåraste jag gjort, då vi var vänner i drygt 15 års tid. Kände att mitt välmående kom i första hand.

    Har blivit dumpad varje gang i en relation, kul :)) Fast, ah det kanske sager mer om mig an dem. 1a gangen var jag pa festival och sa lag min kille och hangla med en annan tjej bredvid mig. De andra tva gangerna blev jag dumpad pa sms dar jag inte fatt chansen att ringa upp eller saga nagonting om saken. Jag tror jag ar kronisk blind eller nagot. Varje gang har det kommit som en blixt fran bar himmel. Ar kanske for naiv. Ok, det var det.

      Låter snarare som att du har haft svin till killar!!

    Dumpade en barndomsvän förra året efter att ha fått veta att hon behandlat mig riktigt illa bakom min rygg i flera år. T.ex. skickat elaka meddelanden om mig till en gemensam vän samtidigt som jag varit på besök, ljugit ihop / överdrivit historier om mig osv. När det här kom fram bröt jag rakt av med ett kort meddelande och sedan blockeringar på allt så att hon inte kan få tag på mig (kan kan hon ju alltid men inte lika enkelt). Vill aldrig se henne igen.

    När vi var 18 och min kompis träffat en kille som låg i lumpen. Vi satt på krogen och var lite smådragna. Han ringde och hon säger ”du det här funkar inte, du ligger i lumpen och jag ligger med alla andra”..

    Kanske lite OT. Men Sara Varga. Som hon behandlade sitt kända ex genom att låta alla tro att det var han som misshandlat henne. Är det sant att han bad henne berätta offentligt att det inte var han men att hon vägrade? Läste på ”Stoppa pressarna” och har läst det innan också. Han fick karriären förstörd i flera år. Hur kan man göra så?

      Botox och fillers är jäkligt dyrt. Sara behövde väl smida medans järnet var varmt, vissa gör vad som helst för att tjäna pengar.

        Hon som var så vacker och nu ser ut som ett freak!

    Tänk hur många dumpningshistorier Mona skulle kunna berätta vet inte hur många hon dumpat bara under förra året

    Har dumpat två gånger. Min allra första pojkvän var otrogen och min andra använde mig som om jag vore hans mamma. Det var så många år sedan nu men har alldeles för stora problem med att kunna lita på någon igen så lever hellre ensam.

      Känner så mycket med dig! Vill inte bli kär igen, orkar inte gå runt med oron och den molande känslan om att något KAN vara fel. Var världens tryggaste, snällaste och mest självsäkra tjej innan jag träffade mitt ex. Saknar mitt gamla jag. Han sa att jag var naiv men jag håller inte med, jag var bara oskadd.

        Jag med. Min första pojkvän var hela världen för mig och jag kände mig så trygg. Men jag mötte honom när jag var sexton år och jag har alltid varit väldigt blyg och osäker när det kommer till killar så när jag fick reda på hur han hade behandlat mig så sade det bara kras. När jag sedermera hörde hur han skyllde över sin otrohet på mig för att jag inte ville ge honom det han ville ha så blev jag helt förtvivlad. Att lita på någon har alltid varit min stora prioritet i livet så efter honom vågade jag inte närma mig någon och verkligen inte intimt och det har jag fortfarande inte gjort. Om jag skäms över det i den höga åldern jag är nu? Absolut inte men jag ångrar så att jag ens beblandade mig med honom för då hade jag inte varit så rädd för närhet nu.

    Har två historier, en om vänskap och en om förhållande.

    Vi börjar med vänskap:
    Vi hade känt varandra sen jag gick i 8an, så sisådär 10 år innan jag slutade höra av mig. Varje gång man träffades handlade det alltid om henne, man fick inte ens öppna käften och allt hon sa var mycket värre. Bjöd in henne på mitt bröllop, hon blev överlycklig, om man ska tolka hennes meddelande när hon fått inbjudan, men hon OSA inte i tid och när vår toastmastern fick tag i henne så sa hon att dom inte skulle komma på middagen men vigseln. Hon dök inte upp på vigseln och sen blånekar hon till gemensamma vänner att hon inte alls sagt det.. SUCK!

    Förhållande:
    Fick veta av en gemensam kompis att tydligen var mitt ex singel. Han måste bara missat att meddela mig.

      ❤ På något sätt känns det alltid värre när man måste dumpa en vän. Jag har dumpat en som jag kände i över fjorton år för hon ville inte umgås med mig längre när vi började på gymnasiet. Jag trivdes inte med att gå ut och festa för det har jag aldrig gillat så då passade jag inte in i hennes vänskapsmall. Och sedan har jag dumpat en som jag kände i elva år som var mytoman.

    Flera förhållande som helt enkelt bara runnit ut i sanden. Dumpat en enda kille och det var för att vi ville olika saker just då (han ville ha barn och jag kände att jag ville göra annat först).
    Sen har man ju blivit dumpad själv på olika sätt, värsta var för mig när jag upptäckte en dag att jag stod som ”i ett förhållande” på fb och inte ”i ett förhållande – med”. Gick in på hans sida där det stod singel så jag ringde upp och frågade om det hade hänt nått skumt med hans fb eller liknande, men han sa bara kallt nae är uppenbarligen slut. Detta är en kille jag valde att skaffa barn med…..

    Valt att dumpa en av mina föräldrar nu med då hon skrivit för mycket elakt om mig och sagt för mycket privata saker vidare. Tröttnade helt enkelt

    /tjej 35

      <3

      Hej, inte för att det hjälper för visst f*n gör det ont ändå – men vill bara säga att jag känner med dig! Blodsband är ingen ursäkt för att behandla någon illa. Det tog många år men nu har jag ”gjort slut” med hela min släkt, inklusive nu levande förälder och syskon. Ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare. Kram

    Ett ex till mig dumpade mig över sms och fick sedan reda på att han träffat en ny (när han var tillsammans med mig) som citerar han ”äntligen har han träffat någon som är snyggare en mig”

    Jag var tillsammans med en i 1 1/2 år och kände att vi stod still, jag ville flytta ihop, förlova mig och leva resten av mitt liv med honom. Han fick panik och ville fundera. Ett par dagar senare dumpade han mig via sms. När jag ringde upp och undrade vad fan han sysslade med förstod han inte min reaktion. Han hade ju sagt att han skulle höra av sig innan lördagen, vilket han gjorde. Egentligen hade han tänkt att skriva ett brev men lådorna hann tömmas innan han skrivit färdigt.

    Det kändes ju kul att höra.

    Dumpade bokstavligen en ”bästa vän” för hon blev en sån energitjuv för mig. Ställde upp för henne hela tiden – när hon oväntat fick barn (lång historia) var jag på BB med henne hela tiden, hjälpte henne när hon blev bostadslös, med pengar, med råd och tid och sen när jag mådde riktigt dåligt och behövde rå om mig själv så handlade allt ändå om henne och hennes liv. Total brist på respekt för mina problem. Så jag slutade helt enkelt svara på hennes meddelanden, dåligt och taskigt gjort jag vet, men jag var så långt ner i skiten att jag inte orkade med henne. Ångrar mig inte en sekund idag

    Har också varit ilag med en sån som gjorde slut så fort vi bråkade (vilket var varje dag typ haha) och sen sa jag bara att ja, nu är det slut och då blev han arg för det såklart ? Jag sprang ju tillbaka såklart men det har jag bara mig själv att skylla. Som tur var duckade jag en riktigt kula då han sitter häktad för ett hemskt brott nu och jag hade kunnat åka med på det tåget. Phew!

    En annan ”bästa vän” hjälpte jag också när hon blev bostadslös och hon dumpade mig igenom att bara ta sina saker och flytta in med en annan kompis och sluta svara på mina samtal/sms/osv. Innan hon stack passade hon på att låna pengar i mitt namn också.

    Ja i know How to pick them ?

      Vad för brott? ?

        Mord ?

          Vilken tur att du dogded that bullet!!

            Haha jag känner det med ?

    Min kille skulle åka till Uppsala och hälsa på sin mamma. Jag gick på gymnasiet och han var arbetslös utan ersättning (försörjde sig på att blåsa folk på blocket, en riktig stjärna alltså) så ingen hade fett med pengar. Jag fixade iaf pengar till hans biljett och fyllde på hans mobil så vi skulle kunna höras veckan han var borta.

    När vi hördes nästa gång så var han på Gotland. Hos sin nya tjej. Han kom aldrig tillbaks. Idag är jag glad för det men det var ganska knäckande gör sjuttonåriga Kattis.

    dumpad efter nästan 5 år tillsammans.
    träffade mitt ex när jag var 17, och han 16. 2015 så flyttade han till jönköping för att börja plugga. så vi hade en 2 timmars väg mellan oss, inte så jättelångt men ändå. vi pratade mycket om att jag skulle flytta dit men jag var aldrig riktigt redo.
    innan sommaren förra året så gör han slut för att jag inte ville flytta, slutar dock med att vi är tillsammans igen efter 2 dagar typ och jag bestämmer mig för att flytta dit. så jag sa upp mig på mitt jobb, tog mina saker och flyttade till jönköping i augusti.
    en månad, asså EN MÅNAD efter jag lämnat typ allt för honom så gör idioten slut. för att det ”inte funkar” enligt honom. jag hade precis fått ett jobb där och visste på riktigt inte vad skulle göra. stannar dock kvar för jag var dum i huvudet. så i 2 månader bodde vi tillsammans när det var slut. har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde då.
    i november flyttade jag äntligen hem, och tror ni han ångrade sig då???? killar asså. gav han ingen andra chans iallafall för det förtjänade han fan inte. men nu mår jag skitbra, är tillbaka på mitt gamla jobb och träffar en underbar kille?

      Jag har en kompis som hade varit med sin partner i 1,5 åt ungefär. Distans på kanske.. 20 mil? Hon fixar ett jobb på partnerns ort, flyttar dit. Alla är glada…… i en vecka. Då gör partnern slut. Min kompis får tillbaks både jobb och lägenhet på sin hemort, flyttar igen. Ni har det gått ungefär ett halvår och dom är ihop. Kompis planerar att flytta ner igen…

      Och bråkar hela tiden gör dom också. Vet inte om dom tror att en flytt ska lösa det…

    Jag och mitt ex hade haft det lite upp och ned sista tiden, främst ned. Vi hade ändå haft ett väldigt bra samtal där vi bestämde oss för att båda lägga i en extra växel och satsa på varandra. Dagen efter vi sagt detta ringde han och sa att han behövde åka och träffa sin vän och att detta skulle ta hela dagen, trots att vi bokat in en heldag med julgransshopping osv. Blev givetvis besviken och han besvarade detta med att säga att han behövde lite tid att ”tänka”. Jag hörde inte av mig utan lät honom få ”tänka”. När jag kom hem efter jobbet en dag märkte jag att någon hade varit i lägenheten. Han hade varit där och tagit med sig ALLA sina saker utan ett ord. En vecka senare ändrade han sin status på Facebook till ”singel”. Nämnde jag att vi båda var 24 år när detta hände?! Jag blev alltså dumpad, på FACEBOOK?! Skickade ett mindre trevligt sms till honom och bad honom omgående posta mina lägenhetsnycklar. Märkligt att han behöll dem när han tog allt annat med sig.. Jaja, nu två år senare är det nog det bästa som hänt mig även om jag känner att jag aldrig fick ett ordentligt ”avslut*. Hur svårt ska det vara att avsluta saker på ett sjysst sätt?!

    Jag var 14, dödskär. Killen gjorde slut via en kompis med liknelsen att vårt förhållande var som att beställa en pizza med extra allt och få en vesuvio (????).

    Oklart än idag, haha.

    Dumpade mina päronpå 18-års dagen! Inte ångrat det en sekund!

      Hur kom det sig?

    Jag är en långsint jävel och har man en gång gjort mig illa glömmer jag det aldrig.
    Ett par vänner betedde sig väldigt illa mot mig och det slutade mer att jag långt senare ”knuffade ena tjejen över kanten” så att hon var otrogen och hennes kille fick veta det. Visst var det dåligt gjort av mig, killen förtjänade det ju inte, men hon förtjänade att få ett helvete. Det var längesen, hade det varit nu hade jag bara gått utan att se bakåt.

    Min kille dumpade mig dagen före alla hjärtans dag (den senaste) för att vara tillsammans med sin arbetskamrat som han har legat med i 1 år. Vi har en son på 1,5 och ett hus tillsammans och han tar med sig henne hit till VÅRT hus och ligger med henne med VÅR son i rummet bredvid. Kan flytta om 1 månad men det känns som en jävligt lång månad.

      <3

      Förlåt men FY FAN VILKET ÄCKELHORSVIN, JAG DÖR. Asså det här tar fan priset. Vet att det säkert känns avgrundsdjupt just nu men tänk vad in i helvetes skönt att du är av med honom. Den han VERKLIGEN är, inte den du trodde att han var. Tips om du har det jobbigt: http://trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se/

        Tack! Du är guld värd!

      Henni, skickar massa med styrka o kärlek till dig. ❤

      Kram till dig, Henni. Det känns säkert inte som det just nu men det blir lättare med tiden. <3

      Fy fan vad arg och ledsen jag blir. Flytta in hos mig! ❤

        My bags are packed! Du är urgullig! Nä men jag ska nog face this shit tho. Jag tog hennes skor till jobbet bara för att jag kan och hon blev skitsur på mig för att jag tog nåt som var hennes. Ah, the irony….

          Men alltså, hur kan man som den andra kvinnan vilja vara där i ert hus?! Och se hela ert liv?! Och hur i helvete kan han tycka att det är en bra idé att hon är där?!

      <3 <3

    Jag gjorde slut med en av mina bästar jag haft längst i livet.

    Först hånglade hon med min pappa.
    Sen låg hon med min kusin och gav honom falska förhoppningar.
    Sen inledde hon ett hemligt förhållande med min bästa killkompis (bakom ryggen på sin sambo tillika pappan till hennes barn)

    Hon försökte förstöra min och killkompisens relation och använde mig som ett förkläde så att de kunde ses utan att hennes dåvarande skulle få veta.
    Hon krossade hans hjärta totalt och betedde sig riktigt illa mot alla inblandade. Samtidigt hade hon en till kille bakom ryggen på sin sambo och min killkompis.
    De är ihop idag och ska gifta sig.
    Undrar just hur det kommer att gå…

    Jag fick nog och vill aldrig mer se henne.
    (Men ibland saknar jag henne.)

      Fyfan vilken brud? Det låter som om du klarar dig bättre utan henne, även om jag (tyvärr) mer än väl förstår känslan av att sakna människan.

    Dumpade en vän. Vi hade varit bästisar i flera år. När vi va runt 19 skaffade hon en kille. Jättekul för henne! Killen börjar däremot ta över hennes liv och är alltid med. Tjejkväll? Klart han ska komma med. Hon börjar även dricka (han är alkoholist) och bete sig allmänt odrägligt. Jag (och andra i samma kompisgäng) försöker prata med henne men får bara höra att vi minsann missunnar henne lycka. Droppen kom när vi är på en bar och sitter och snackar när hon från ingenstans börjar prata en massa osanningar om mig och andra. Försöker säga åt henne att nu får hon skärpa mig men istället spottar hon mig rakt i ansiktet. Jag har inte pratat med henne sen dess.
    En gemensam vän är fortfarande vän med henne och senaste jag hörde så håller hon på på samma sätt.
    Ångrar inte en sekund att jag bröt kontakten med henne. Vänner ska inte få en att gråta och må dåligt

    Vi hade varit tillsammans i fyra år, mitt ex och jag, och haft det lite knackigt på slutet. Den där gnistan vi hade i början fanns liksom inte där. Vi hade varit på en utlandsresa tillsammans för att försöka hitta tillbaka men det räckte inte riktigt. Vi hade haft ett litet bråk och jag satt i köket och grät och när han inte kom och tröstade mig som han alltid brukade göra gick jag ut i vardagsrummet och frågade om något var fel. ”Jag är verkligen ledsen, men jag är inte kär i dig längre” sa han och det kunde ju jag liksom inte argumentera emot. ”Jaha! Jamen det kan man ju inte hjälpa att man inte är” svarade jag och så var vi inte tillsammans mer. Han flyttade hem till sina föräldrar igen tills han hittade eget och jag bodde kvar i den lägenheten som var vår. Jag var givetvis jätteledsen ett tag för vi hade varit tillsammans länge och jag älskade honom verkligen men när den första chocken lagt sig insåg vi nog båda två att vi sådär varit mer vänner än pojkvän/flickvän ett tag. Jag är dock väldigt glad för att mitt första riktiga, fina förhållande också fick ett fint slut. Han var min allra bästa vän och vi umgicks nästan varje dag efter att det tagit slut, tills jag träffade en ny kille och flyttade ifrån stan. Vi följer varandra på Instagram, det har runnit mycket vatten under broarna sen det tog slut mellan oss två och såhär med facit i hand kan jag nog tycka att det bästa som kunde hända var att det tog slut mellan oss två nu. Han verkar så mycket tryggare i sig själv nu än han nånsin var när vi var tillsammans. Han var en bra snubbe och jag saknar honom ibland.

    Var tillsammans med en snubbe i 5 år. Han dumpar mig genom att inte svara på telefonen. Jag fattade inte det då utan blev orolig och jag ringde säkert 10 -15 gånger och skickade lika många sms. Till slut, efter två dagar ringer han upp och säger att han inte pallar vara tillsammans med mig. För att jag var så påhängsen och ringde för ofta. Jag blev först chockad sen ledsen och sen bara kände jag mig förnedrad. Anledningen att jag ringde ofta var ju föe att jag var orolig vilket jag skrev i mina meddelanden och var nog Därför han beslutade att ringa upp mig till slut. Liksom tack för den. Det var min första kärlek så det blev nästan en traumatisk upplevelse. Kunde inte förstå varför han inte sa det rakt ut från början men så fattade jag att det var hans sätt att få mig att tvivla på mig själv. Han försökte sen vid flera tilfällen inleda ett kk förhållande med mig och var allmänt ett svin. Det tog mig nästan 5 år att bli kär och satsa på en relation igen.

    Träffade min stora kärlek när jag var 8 år, han ett par år äldre. Han och hans bästa vän brukade umgås med min syster så jag brukade (kär som jag var) hänga på dom vare sig dom ville eller inte. Umgänget rann ut i sanden tills vi 4 stötte på varandra på min systers dåvarande jobb och jag föll som en pannkaka igen.
    Vi började dejta och hade det helt fantastiskt i flera månader. Tills han en vecka efter att jag berättat för honom att jag älskade honom (det var första gången jag älskat en kille så det var stort för mig), dumpade mig med en historia om att han skulle flytta till Norge och jobba. Dagen efter fick jag höra att han dejtade en annan sen flera månader tillbaka. Inte nog med det så dumpade han mig på min favoritplats i hemstaden, ett gammalt slott på en liten ö ute i sjön.
    I somras tog han efter 4 års tystnad kontakt med mig och vi pratade ut och idag kan vi bara skratta åt hela situationen. Jag var en överkär femtonåring och han var en festglad tjugoåring. ??

    Dumpade en vän för ett par år sedan. Blev vönner under högskoleutbildningen, skrev uppsats tillsammans osv. Han överdrev en hel del i sina historier, och i början var det bara att ta det med en nypa salt, vem hottar inte upp grejer liksom? Men sen blev det mer och mer, till slut rena lögner om diverse osannolika saker. Dessutom hade han ljugit en annan vän rakt i ansiktet i ca ett halvår. Skickade ett sms och sa att jag inte ville vara vän och att han ska tänka jäkligt noga på hur han beter sig om han vill ha vänner i framtiden. Han har bytt vänskapskrets mååånga gånger, är ju ett varningstecken om inte annat..

    Sen har jag ett problem. Jag vill dumpa mina grundskolevänner, men vet inte hur? Det enda vi har gemensamt är att vi varit vänner så länge. Vi ses ett par gånger per år, är lika ångestfyllt inför varje gång. Det är på den nivån att jag inte vet var de jobbar eller om de har en partner eller nånting! Vi hörs liksom inte emellanåt. Men vet inte hur jag ska göra? De verkar ju gilla att ses, ska jag bli den enda som bara slutar hänga? Blir ju också konstigt. Hittills har jag kunnat skylla på mitt schema (jobbar skift) att jag inte kan ses men det går ju inte hur länge som helst heller.

      Är det inte lika bra att Du bara slutar hänga med på era reunions? De slutar nog fråga Dig efter några ”nej”, skulle jag tro. Lycka till!

    Blev dumpad med sms efter ett 1 år långt seriöst förhållande. I 30-årsåldern. Så omoget. Det var en annars mogen och bra kille. Därför blev chocken ganska stor.

    Första gången jag gjorde slut var med min första kille. Var ung, aldrig haft en kille och han ansågs som snygg i andras ögon. Däremot var han inte snäll, klagade på allt och alla. Jag var inte snygg nog då jag var för lång, för blond. Fick inte sminka mig på ett visst sätt, fick inte ha nagellack, kläder var det han som bestämde. Han hade aldrig pengar till något heller så jag betalade allt.
    Efter ett tag tillsammans ville han att jag skulle flytta in hos honom i staden där han studerade. Jag var på väg att flytta dit, men jag fick ett jobb där jag bor och då valde jag att ringa och berätta att det var slut.

    Andra gången var med min andra pojkvän. Världens snällaste människa. Verkligen fint hjärta och underbar vän. Men de var just det han var, bara en vän. Jag kämpade hårt för att få känslor, men jag insåg att jag aldrig hade så starka som jag hoppats. Han var bara en sån fin människa, att jag verkligen ville försöka. Ganska egoistiskt av mig. Men jag hatade hans närhet, ville aldrig ha sex, ville inte se honom mer än som vän. Kände mig verkligen elak och jag mådde dåligt psykiskt länge över att vara i ett dött förhållande, över att jag inte kunde älska honom som han förtjänar. gick till psykolog och allt för jag förstod aldrig vad som var fel på mig, varför mådde jag så dåligt när jag hade allt?
    Det var tufft att göra slut med honom, men han förtjänar någon som verkligen älskar honom för den han är. Men jag grät aldrig efter jag gjorde slut, vilket jag har extrema skuldkänslor för.

    En vänskap som jag dumpade var min bästa vän. Vi hade känt varandra sen vi var ca 6år och alltid haft en bra vänskap. Men för ca 3/4 år sedan gjorde hon slut med sin kille. Jag var där för henne, jag följde henne överallt men till slut blev allt överdrift. Hon började ta knark, hon låg med flera främlingar samtidigt. Hon hotade med att ta livet av sig stup i kvarten om jag inte kom till henne. Fick åka in till psyket med henne osv. Vilket jag gärna gör för en vän som mår dåligt. Men droppen var när hon lämnade mig ensam på en klubb, medan hon gick iväg med en kille som tidigare på kvällen gjort ofredande mot mig. Alla mina saker var hos henne, så jag åkte dit och letade efter henne. Hittade henne i en buske med killen. Jag blev arg och skällde på henne. Det slutade med att hon mordhotade mig och då insåg jag att det var dags för henne att stå på sina egna ben utan mig. Jag står ut med mycket, men där gick min gräns när hon skriker att om hon hade haft en kniv här och nu skulle hon hugga ner mig.
    Så då slutade jag svara efter att jag tog mina saker och jag har inte svarat sen dess..

    Ah och en gång ”dumpad” av en kille som först var extremt framåt i vårt förhållande, till att en dag inte svara längre. En dag fick jag ett samtal om att han inte var redo för ett nytt förhållande och han bad om ursäkt. Vilket var ändå bättre än inget. Det jobbiga var bara när han dagen efter står och råhånglar med sitt ex framför min bil medan jag väntade på färjan… Han såg inte mig, men jag hade hela scenen framför mig hahah.

      Ditt andra stycke träffade mig rakt i hjärtat. Jag befinner mig i precis samma sits som du tidigare genomlevt. Hur ska jag göra slut? Hab är så ubderbart snäll. Han älskar mig oerhört mycket och sätter mig alltid som prio. Själv vill jag inte mer än kramas. Det är för obehagligt att kyssas s jag undviker det så gott det går. Det tog nästan ett år för mig att inse att jag inte r asexuell utan bara inte förälskad i honom. Jag älskar honom och litar på honom mer än min egen mor men jag känner inget mer.

      Kan inte sova då jag känner mig otacksam, elak, ful och dum. Jag kan inte svika honom genom att göra slut. Jag kan heller inte vara otrogen. Vad ska jag göra? Det bästa vore att låta honom finna någon som älskar honom tillbaka men jag är för rädd. Rådd att förlora honom. Rädd att hans hjärta krossas. Rädd att han inte förstår eller kan förlåta mig. Hjälp, snälla?

        Har också haft en kille som var världens underbaraste, men jag var inte kär i honom. Var mest tillsammans med honom för att han var så kär i mig och jag kunde inte säga nej – för han var alldeles för snäll.. vi var tillsammans 1 och 1/2 år. Och trots att han var så snäll och underbar så var det den värsta tiden i mitt liv. Jag började bli så elak mot honom – utan att göra det med flit. Och till slut blev jag kär i min bästa vän. Jag mådde så dåligt över att vara elak mot honom.
        Jag vet att han mådde jätte dåligt när vi gjorde slut, han snackade om självmord osv och det kändes mer som att till slut var han mer besatt av mig än kär.

        Det enda du kan göra är helt enkelt att göra slut. Det är inte sjchysst mot honom heller att fortsätta förhållandet när du inte har känslor. Bit i det sura äpplet, de kommer bli bättre för er båda! Idag har mitt ex träffat en ny tjej, och de känns så skönt.
        slösa inte ditt liv på nått som känns fel

          Tach underbara Mamut! Jag har haft ont i hjärtat ett bra tag nu. Vårt förhållande är precis som du beskriver det, en besatt kille och uttråkad tjej. Kan bli arg över inget alls för att han ska hata mig. Han gör aldrig slut ändå.. är olyckligt kär i en kollega som befinner sig i samma sits. Vi vill bara göra slut med våra respektive och försöka träffas men vi är båda rädda och ovilliga till otrohet.

          Hoppas allt är bra med alla inblandade i din kärlekstriangel.♡

        Säg exakt det du skrev! Att du älskar honom men inte mer som en vän och att du är rädd att förlora honom. Med största sannolikhet kommer han inte kunna ställa om och bara vara din vän direkt eftersom han är kär i dig, men ge det lite tid så hittar ni säkert tillbaka som vänner.

        Min första pojkvän var den finaste killen i världen. Vi var tillsammans i 3 år innan jag kände att vi bara var vänner. Jag låtsades ha ont i huvudet på kvällarna för att slippa säga nej till att ligga med honom. Vände mig bort när han ville kyssa mig. Blev stel när han kramade mig. Såg att han blev ledsen och var oförstående men dum som jag va försökte jag släta över det. Kände mig totalt kvävd av honom samtidigt som jag älskade honom som vän och ville vara med honom jämt, men bara på det viset. Efter flera månader tog jag modet till mig och förklarade läget, att jag inte var kär i honom. Kunde inte längre se honom så ledsen. Han blev totalt förstörd för några månader och det var hemskt att se. Men mina skuldkänslor försvann och jag kunde andas igen. Idag, 10 år senare, har han barn i ett lyckligt förhållande. Vi hörs av på Facebook på födelsedagar och liknande och ibland stöter vi på varann och det är alltid lika glatt och vänligt. Han har fortfarande en speciell plats i mitt hjärta som min första kärlek och jag är glad att vi fick ett sånt fint avslut!

    Hade en chef på ett sommarjobb för något år sedan. Jag var 19 och han tjugo år äldre. Han började flirta lite grann, tog tag i min midja, smekte benen och så vidare tills han bjöd ut mig på en dejt. Allt i hemlighet såklart. Var extremt skeptisk till hela grejen men blev snart förälskad och till slut dödskär. Bodde praktiskt taget hemma hos honom, men fick ingen låda eller ha grejer där. Vi kunde aldrig göra något tillsammans offentligt för han skämdes och tyckte inte jag var fin nog att vara hans flickvän påriktigt. Naiva jag fattade ingenting utan dyrkade marken han gick på och märkte inte hur han långsamt bröt ned allt som var jag. Subtila hintar om vilken slampa jag var, han rörde mig aldrig ömt och snällt, vände sig bort i sängen, skämtade om min dialekt, om min intelligens osv osv. En vacker dag ville han ses på NK av alla ställen. Undrade såklart varför i helvete eftersom vi aldrig gjorde något utanför hans lägenhet, men frågade inte. Då räcker han mig det enda jag haft hos honom, sminkborttagning och ansiktskräm, flinar typ ”ja nu var det slut på det roliga, det är dags för mig att skaffa familj”, och det kändes som om livet skulle ta slut där vid väskorna på NK

      Fyy. Jag träffade mitt livs kärlek och han skaffade också barn med någon annan.

      Åh men fy fan! Vilket svin! En sån person förtjänar egentligen att bli uthängd. Hoppas du fattar att det är honom det är fel på, och att du förtjänar så mycket bättre!

    Jag har dumpat, blivit dumpad och dumpat en kompis.

    Kompisen var en energitjuv som jag insåg inte hade alla getter hemma när hon fick min morfars begravning att handla om henne så jag bad henne dra åt h-vete och blockade henne överallt.. Stoppar henne dock inte från att kontakta mig 3 år senare.

    Första killen fick jag veta var kroniskt otrogen så jag stack utan ett ord.

    Andra killen jag dumpade sa jag bara att jag inte var kär i längre, öga mot öga. Sen ångrade jag mig men han hade redan träffat en annan och jag ville inte förstöra något (dom gifte sig och har 2 barn nu så det gick bra för dom i slutändan) för han är en jättebra och snäll kille och jag var hormonell och behandlade honom inte som han förtjänade. (Lång historia väldigt personlig historia)

    Mitt tredje förhållande sa han att han ville ha tid att tänka och en vecka senare ringde han och sa att han inte ville vara i förhållande med mig längre.. Det krossade mig totalt men nu i mitt fjärde förhållande har jag varit tillsammans med gubben i 11 år och vi är gifta så jag hittade äkta kärlek tillslut ?

    Åh vart ska man börja… Min enda riktiga och bästa vän jag haft i 15 år har jag dumpat men hon har inte ens märkt det för hon är på andra sidan jordklotet. I alla dessa år har hon haft kaos med föräldrar, hitta kärleken och få ihop livet. Med andra ord bestämde hennes föräldrar allt ovh försökte gifta bort henne, typ. Allt handlade om henne och jag hjälpte henne som en privat dr Phil, det blev många ”sittningar” för att hon skulle få ventilera, få råd och jag fick även agera täckmantel när hon dejtade i smyg. I somras när jag var på semester berättar hon att hon ska gifta sig. WHAT?! Vem? När? Hur? Dagen efter att jag kom tillbaka till Sverige var det deras förlovning och jag var med såklart, första gången får jag träffa killen. Bosatt i London men jobbar som ingenjör världen över, 3 månader Italien, 2 månader Sverige, 4 månader Ryssland osv… Efter förlovningen var hon BARA upptagen med att planera bröllopet som ska äga rum om 3 månader, på självaste nyårsafton. Nyårsafton som är den enda viktiga dagen i mitt liv där hela min familj samlas och umgås istället för julen. Under dessa 3 månader hade hon inte tid att ses en enda gång och svarade att hon var upptagen. På möhippan, någon vecka innan bröllopet får jag höra av hennes vän att vännen följt med henne på roadtrips för att hänga med dem två (det var ju kul att hon inte bjöd med mig, jag är väl tråkig nu när jag har en bebis på 8 månader). Jag tvingar hem henne till mig 2 dagar innan bröllopet ”vi måste prata”. Jag berättar vad jag känner och ber henne om lite tid att umgås för att hon ska flytta till Japan med honom och hans jobb på obestämd tid (hon sa upp sin lägenhet, jobb och allt annat). Hon lovade att vi skulle ses så fort hon kom hem från smekmånaden och innan de åkte till Japan. Hon kom tillbaka från smekmånaden och jag bad om att få ses men hon sa att hon inte hade tid och de åkte till Japan. Varje dag lägger hon upp bilder på instagram och snapchat för alla att ses men hon hör inte av sig till mig. Jag har slutat höra av mig och hon har inte märkt det. Så nu sitter jag här utan min bästa vän som dumpat mig så fort allt är bra i hennes liv. 15 år… Helt bortblåsta. ?

      Åh känner igen mig i detta också 🙁 Kram till dig <3

    Jag har dumpat min pappa, efter många års tid(eller a, hela livet) av lögner och psykisk misshandel. Hårt beslut, men jag mår så himla mycket bättre nu.
    Han försöker kontakta mig genom att skicka ett sms då och då, men jag totalignorerar honom.

    Jag blev dumpad av min fästman efter 4 år tillsammans. Får se om jag får hat över detta nu, hehe.

    Jag läste en väldigt religiös blogg en kväll där bloggaren skrev hur självklart det är att älska Jesus mer än sin partner och sina barn. Jag läste upp det för min dåvarande fästman och vi skrattade åt hur löjligt det lät. Då sa jag, i stundens hetta, att jag inte heller håller med föräldrar som älskar sina barn mer än sin partner. Oj, oj, oj. Mitt ex slutade skratta och tittade på mig som om jag vore död. Och sen började skriken:

    ”Hur fan kan du säga något så hemskt”

    ”En mamma ska alltid älska sina barn mest av allting”

    ”Du är ett monster”

    Skitkul. Jag förlorade 4 år och en fästman på grund av en individ som inte ens var född. Jag vill att killen jag gifter mig med alltid ska sätta mig först, inte ett barn. Exet ska rakt ut att han alltid skulle välja att rädda vårt barn istället för mig om det gällde död. Tack.

    Jag vet att jag upprör många med den tanken (har postat om detta på reddit och oh my så mycket hat MEN mycket mer stöd) men varför skulle jag inte älska min andra hälft/själsfrände mest av allting? Det är ju han som kommer ge mig ett barn. Det är en annan typ av kärlek. Barnet må vara vårt största ansvar, men inte min största kärlek. OM jag nu vill ha ett barn överhuvudtaget.

    Men I should’ve seen it coming. Han vägrade skaffa en hund eftersom han aldrig ville bli en hundägare som älskar hunden som sitt eget barn. Gissa vem som har en 15 år gammal vovve som jag ser som mitt barn? Ne, fyfan. Usch.

    Ser fram emot kommande ”men har du fått barn?” Fuck you, säger jag bara.

      Hade min make blivit tvungen att välja mellan mig och vår son om det gällde liv och död, hade jag tvingat honom att välja sonen.

      Det är två helt olika sorts kärlek, den man har till sin make och den man har till sitt barn. Jag sätter mitt barn framför min make alla dagar i veckan, men det betyder inte att jag älskar min make mindre än vad jag älskar min son.

      Svårt att beskriva.

        Helt enig. Jag skulle bli ledsen om min man sa att han älskade mig mer än vår son. Vår son är ju det mest fantastiska som finns i bådas ögon. Vi avgudar honom och då har han inte ens fyllt tre år ❤

      Ledsen men förstår varför ditt ex gjorde slut. Hade min partner sagt något liknande hade jag mest blivit förbannad. Ens barn är ens kött och blod trots allt. Bara nyfiken, om din partner var av den åsikten som du och ni en dag gjorde slut – han träffade en annan kvinna. Hade du fortfarande tyckt att han skulle sätta ”kvinnan i hans liv” förre era gemensamma barn? I min värld är det absolut vidrigaste man kan göra. Min intressant att man tycker så olika 🙂

        Jag hoppas innerligt att du aldrig skaffar barn.

          ida:

          Jag antar att den kommentaren var till mig? Vet du, jag vill nog inte ens ha barn.

          Till ni andra som kommenterade:

          Jag ville faktiskt inte hellre vara tillsammans med någon som värdesätter ett icke-existerande foster mer än mig. Hejdå liksom.

          Jag kan förstå att för vissa människor är deras barn deras allt. Barnet förtjänar att skyddas, älskas osv osv, men barnet bör vara en förlängning av föräldrarnas kärlek, inte ersätta det och bli hela universums centrum. Jag tror det är anledningen till varför så många äktenskap misslyckas. Vill aldrig förlora mig själv så mycket att jag väljer bort min man för ett barn. Usch.

            Jag växte upp med en förälder som gjorde precis så: satte sina förhållanden framför mig. Hur tror du att jag mådde av det?

            Fast anonym… Jag pratar inte om en ensamstående mamma med olika pojkvänner varje vecka.

            Och det var inte heller det jag skrev. En förälder kan handla om en av föräldrarna i ett äktenskap med två föräldrar, och förhållanden i plural kan handla om två förhållanden under en lång tidsperiod. Så…

        Jag tycker nog att Loves killes reaktion var något överdriven, jag hade nog inte börjat skrika och gorma och gjort slut om någon sa att hon vill bli satt före barnen – särskilt när man inte ens har några. Däremot hade jag nog börjat fundera över relationen och velat prata igenom saker och ting. Om jag absolut ville ha barn i framtiden, ja då hade jag förmodligen valt en annan person att skaffa dem med än med nån som tycker att de kommer i andra hand.

        Jag är tillsammans med en kille som har två barn och jag vet att jag aldrig nånsin kommer att prioriteras före dem. Det är klart att det kan kännas besvärligt ibland att inte kunna planera långa resor eller att missa ”vuxenaktiviteter” typ konserter el dyl om de råkar infalla en vecka då han har barnen. Och att han måste ställa in saker ibland om barnen är sjuka eller ledsna. Men jag skulle aldrig kunna vara ihop med en kille som skiter i sina ungar. Bara det faktum att jag är vuxen och klarar mig själv medan dom inte ens har fyllt tvåsiffrigt än gör ju att det vore helt orimligt att han skulle sätta mina behov före deras, även om föräldrakärleken inte vore en issue.

        Min killes ena barn slutade andas en gång när hen var bebis. Hen överlevde, andningen kom igång snabbt och hen behövde inte ens åka in till sjukhuset, men min kille drömmer fortfarande mardrömmar om det ibland och kan gråta när han tänker på det. Det är en klyscha, men jag tror att om man inte har egna barn kan man inte till fullo förstå den kärleken man känner som förälder, och den totala skräck man känner för att något ska hända ens barn.

      Jag tror att man känner så innan man får barn ev. När man får barn blir allt annat sekundärt. Barn går före allt, önskade att alla kände så som har barn. Har man inte barn förstår man inte. Dock en överreaktion från killens sida. Ni var väl inte redo för barn där och så.

    Jag blev dumpad i somras efter 4 år tillsammans. Vi hade vuxit ifrån varandra och tappat gnistan, men jag kunde där och då inte se att det var så. Så det kom som en chock när han sa hur han kände och att han inte ville vara tillsammans med mig längre. Jag blev både chockad och förkrossad. Det gick några månader men sedan kunde jag förstå, och hålla med om det han hade sagt. Nu, 6 månader senare, har vi hittat tillbaka till varandra och vi har det bättre än någonsin. Det hände mycket under tiden vi inte var tillsammans, men jag tror att vi båda växte i oss själva och utan att veta om det så lyckades vi ”växa ihop” igen.
    Jag är övertygad om att det var positivt att vi gjorde slut, även om det inte alls kändes kul då.

    Dumpade mitt senaste ex efter han hade hunnit psykiskt misshandla mig, utsätta mig för ett våldtäktsförsök, stulit saker från mig och vara otrogen (både online och IRL) på bara 1½ år.

    När jag tänker tillbaka på allt kan jag inte förstå hur en människa kan vara så sjuk i huvudet som han är och hoppas innerligt att andra tjejer/killar kommer se igenom honom i tid innan han hinner göra dem illa.

    Ryser fortfarande av äckel om jag ser honom på fb (vi har gemensamma vänner) eller på stan.

    Har lovat mig själv att aldrig låta en annan människa behandla mig som skit igen.

    Styrkekramar till alla andra här i kommentarsfältet som blivit illa behandlade av partners/vänner! ?❤️️

    Blev dumpad av mitt ex via Facebook. Alltså, genom att han ändrade relationsstatus. Till en annan tjej han träffat på en bilträff två veckor innan. Inte konstigt att han inte svarade på ett enda meddelande den veckan kanske………………..

    Stämmer verkligen det som Kenza skriver om reklammärkning här: http://kenzas.se/2017/02/28/good-morning-24/

      Det är jag också nyfiken på. Hela det inlägget är ju reklam för YSL. Undra hur de hade reagerat om hon åkt på pressresan men inte nämnt något om dem i bloggen.

    Var tillsammans med mitt ex i 10 månader, han ville fria till mig och berättade för mig ständigt hur han ville gifta sig med mig. Var hur glad som helst för att han var precis det jag tycker om i killar, metalhead, långt hår, lång och hade najs klädstil. Han berättade för mig ständigt om hur han ALDRIG skulle kunna vara otrogen mot mig och att han ”inte ens kan vara otrogen mot mig i sömnen” (fucking lol).
    Gick någon månad och jag får reda på att han har varit otrogen mot mig med 3 personen. Jag gör självklart på direkten slut med honom. När jag efter typ 2-3 dagar upptäcker att han var fortfarande inloggad på Facebook på min laptop som jag sällan använder kunde jag inte låta bli att se hans konversation med en tjej han var otrogen med. Jag höll på att spy av ilska efter att jag fick läsa allt han hade skrivit till henne. Han skrev bland annat hur han tänkte på henne och skulle kunna lämna mig för henne och hur skönt det är att knulla henne. Hon skickade även nakenbilder på sig till honom via Facebook vilket jag önskar att jag inte hade sett. Hennes kropp är fastklistrad i mitt huvud för all framtid, tyvärr… 🙁
    Han blev efter en vecka tillsammans med henne och efter knappt ett år gjorde de slut. Han har inte skrivit till mig än för att ”be om förlåtelse” or whatever och jag väntar bara på att han kommer göra det.

    Det tog mig ett år att kunna ens fungera normalt och lita på någon igen. Jag har varit med min nuvarande pojkvän i ca 5 månader nu och tycker att han är hur bra som helst, men jag vågar fortfarande inte bli sådär dödskär i en person än. Förhoppningsvis släpper det med tiden.

      Sluta vänta, han är inte värd din tid!!

      Väntar du på att han ska be om ursäkt fortfarande? Alltså nej bara nej.

        Nej, nej! Självklart sitter jag inte och väntar på att han ska be om ursäkt för det han gjorde mot mig. Uttryckte mig en aning klumpigt. Det jag menade var att nu när han är singel så kommer han springa tillbaka till mig och försöka be om ursäkt så att jag ska ge honom en andra chans. Det är nämligen så att han har gjort det förut med tjejer.
        Man ska verkligen INTE sitta och vänta på någon snubbe, är inte en jubelidiot.

    Har haft ett enda förhållande och känns tyvärr som det sista. Var ihop med en kille i 3 år. Har aldrig någonsin varit så kär som jag var då. Han var den enda som förstod mig helt och hållet, vi behövde inte ens prata för att förstå hur den andre tänkte eller kände. Tyvärr led han av en svår depression och valde att avsluta sitt liv oxh jag hittade honom död i mitt vardagsrum. Tanken att låta mig älska en annan människa igen skrämmer livet ur mig pch jag vill aldrig bli lämnad… Det har snart gått sex år sen händelsen och jag saknar honom så mycket samtidigt som jag känner hat mot det han utsatte mig för…

      Kramar till dig! Jag beklagar verkligen vad du fått genomlida 🙁

      ❤❤❤

      Fruktansvärt.. Tänker på dig..

      Fy vilken mardröm 🙁 kramar till dig <3

    Hej! Jag skulle vilja ha din åsikt angående Annikas senaste youtube – video. Jag blev paff. Och hon ska vara PT? Varför gör hon på detta viset? Är det mer klick till youtube-kanalen för att sitta och hata på folk som är tjocka and fucking fabolous….
    I början av hennes karaktär så dubbade jag. Nu subbar jag av. Ingen vanlig människa vill komma och träna med henne som sin PT när man är tjock?!?! ??? Nä. Det här lkutar provocerande ända hit till Traneberg ???

    Jag blev dumpad av min bästa killkompis då han träffade en tjej. Hon gillade inte att vi stod varandra så nära. Blev jäkligt ledsen men kan väl förstå på ett sätt att han blev tvungen att välja bort mig, hade ju dock varit schysstare att säga det rakt ut till mig istället. Dom va ihop typ 10 år, när det sen tagit slut hörde han av sig och frågade om vi kunde ses. Jag är en långsint jävel så jag sa nej och sen har vi aldrig hörts. Saknar honom än idag men stoltheten gör att vi inte kommer bli vänner igen.

      Hände mig också. Vi hade varit vänner i ca 10 år men när han träffade en tjej så förändrades det (han hade såklart haft tjejer innan också men de accepterade vår vänskap). Han drog sig undan och svarade i princip bara i telefon om han var på jobbet när jag ringde. Mötte en gemensam bekant i en blomsteraffär för ett par år sen och han sa att han skulle till sin frus kompis på fest och att det var därför han köpte blommor. Såg några timmar senare på fb min fd vän gifte sig och att det var därför han hade köpt blommor. Han skickade sedan ett sms och bad om ursäkt att han ljugit i bomsteraffären men att vår vän hade sagt till honom att inte berätta för mig att han skulle gifta sig. Jag blev såklart ledsen att jag inte var bjuden, och ännu mer ledsen att min vän inte själv kunde hört av sig till mig innan och berättat läget. Jag skickade ett sms och skrev att jag sett att han gift sig och att jag önskar dem all lycka. Han svarade inte. Skickade ett meddelande på facebook för ett halvår sen och frågade hur det var med honom, men inte heller då svarade han. Så jäkla tråkigt att en vänskap ska ta slut för att en partner inte accepterar en vänskaprelation. Va tror hon ska hända?! Vi hade varit vänner i 10 år när de träffades och har haft alla möjligheter i världen att bli kära i varandra, ligga med varandra, eller vad hon nu är rädd för ska hända, och ändå har vi aldrig rört vid varandra på något annat sätt än som vänner.

        Kan också tillägga att jag varit tillsammans med min man i 9 år och att fd vännen och hans tjej var med på vårt bröllop för 4 år sedan.

    När jag var 9 gick det en ”epidemi” på skolan. Alla skulle bli ihop. En kille frågade chans på mig och ja sa ja för att vara snäll (en nioårings logik). Vi umgicks aldrig eller höll i handen eller något. Ett tag senare sa han till alla att vi hade gjort slut, fast jag inte visste det. Det visade sig att han hade lagt en liten lapp i min läsebok. Problemet var bara att vi inte hade läst läsebok på flera veckor, så jag hade inte sett den.

    Det är tacken för att vara snäll. Jag är fortfarande kränkt, så här 20 år senare 😛

      Haha jag gjorde en liknande grej som barn. En kille frågade chans på mig och jag sa ja. Ett tag efter bytte han skola och då antog jag att vi inte var ihop längre, vi pratade nämligen aldrig ens med varandra. Sen kom en av hans kompisar och sa till mig att killen fortfarande trodde att vi var ihop. Bad honom hälsa att jag gör slut… hoppas inte han fortfarande känner sig kränkt såhär 16 år senare ?

    Gifte mig med en man 2000, vi träffades 1997. 2014 inledde han ett förhållande med en yngre kvinna, hon var 20 då. Han var 47 och jag 36. Jag misstänkte ett tag att han hade en annan, men han förnekade, jag trodde honom och vi bestämde för att försöka igen. Då träffade han fortfarande henne. Slutet på augusti 2015 bekräftade han förhållandet och att det var med den lilla horan jag misstänkte. Ett par dagar ville jag ge allt en ny chans, men han flyttade ut i slutet på september. Vi skilde oss inte förens i mars 2016. Jag fick allt, minus bilen. Bye bye äckel!

    Radera knappen har gått varm inne hos Dessie i natt och folk är förbannade för hon plockar bort även kommentarer som ställer frågor om företaget hon ”samarbetar” med. Hon måste ha typ en nöjd läsare på 10 arga läsare….

    Dumpade min pappa efter att han kallat mig dålig mamma när vi bråkade om helt andra saker. Och nej jag är inte dålig mamma, det sa han bara för att vara så elak som man kan vara. Behöver inte en sådan pappa och mitt barn behöver inte en sådan morfar.

    Jag låg hemma och var magsjuk. Sambon sen 8 år tillbaka ringer. ”Jag vill inte längre.” Han vågade inte ens ta det face to face efter alla år, fega omogna kräk!

    Oj oj. Vart ska man börja. Vi börjar väl med när jag dumpade en kompis.

    För att göra en lång historia kort. Vi var bästa vänner i 7-8 år. Vi hördes varje dag och pratade om allt, som bästa vänner ofta gör. Hon snackade alltid illa om en av sina närmaste vänner, och en dag fick jag nog och bad henne att bryta med kompisen eller sluta prata med mig om det. Visade sig bara att hon pratade lika illa om mig till den här kompisen. När hon sen skulle flytta utomlands fick jag veta det från en kund på min arbetsplats och inte från henne. LOL. Fanns så mycket mer till historian, ex. hur hon låg och började dejta en kille som jag var intresserad av/dejtade, hur hon tävlade med mig om andras uppmärksamhet och alltid ville påpeka hur hon var snyggare/smalare/mer vältränad/andra diverse ytliga saker. Hon var en riktig energitjuv och mår bättre utan henne, men saknar henne och vår vänskap ändå.

    Gällande när jag dumpade mitt ex så gjorde jag det via Facebook-chatt tyvärr (var bortrest i ett u-land med extremt dåligt wifi och ingen mobilmottagning alls i 6 mån). Han var dock ett svin, så har egentligen inga skuldkänslor över det. Hade försökt att göra slut face to face flera ggr tidigare, men han manipulerade alltid mig till att stanna (”jag tar livet av mig”/låste in mig i ett rum tills jag ändrat mig och sånt skoj). Han tog det hårt. Men jag har aldrig mått så bra. Spenderade för många år i ett otroligt osund förhållande. Man lär sig så länge man lever 🙂

    Jag dumpade en kompis för att han helt plötsligt blev kär i mig, vi hade varit kompisar i ca 2 år för att min bästa vän tyckte han va rolig. Men på slutet kunde jag inte ens vistas på samma fest som honom utan att han försökte kyssa mig stup i kvarten. Lämnade honom gråtandes i en skog sista gången jag frivilligt träffade honom, men han skriver fortfarande på facebook ibland, nu 7 år senare… riktigt creepy..

    Jag blev dumpad av min sambo sedan sex år tillbaka ett halvår innan vårt bröllop, två dagar efter en romantisk semester där vi om kvällarna gått hand i hand, kyssts på strandpromenaden och pratat om hur lyckliga vi var tillsammans. Mindfuck på den. I min nästa (nuvarande) relation var jag under typ de två första åren konstant rädd för att min kille dolde någonting, att han plötligt skulle göra slut trots att jag trodde att vi hade det bra. Jag mådde otroligt dåligt över att inte ha förstått vad som var på gång. Kan fortfarande inte titta på bilder från den där resan, lyckan i mitt ansikte (och i hans, såsom det ser ut på bilderna, i alla fall) gör ont i mig, sveket gör ont, även om jag sedan länge inte har känslor för honom. Så skrämmande tycker jag, att man kan veta så lite om vad som pågår inuti en människa som man lever så nära och tror sig veta allt om. Jag kommer efter denna händelse kanske alltid vara lite räddare och känsligare än andra i nära relationer, men tack och lov har jag faktiskt nått till en punkt i min nuvarande relation där jag litar på min partner och vågar vara lycklig och trygg i oss. Är väldigt tacksam för det, för jag förstår verkligen att sådana här saker kan skada tilliten för alltid.

    Efter ett stormigt förhållande och en förlovning för att försöka rädda det blev jag dumpad i telefon. Någon vecka senare försökte vi igen och blev då dumpad via sms. Han vägrar dock lämna mig ifred. Med två års mellanrum skrev han på facebook (blockade) och skriver sms/ringer på okänt nummer (blockerar) att han saknar mig. För två år sedan skrev jag att jag inte vill ha kontakt, han sa ok. Detta året kontaktade han mig efter att sökt upp mitt nummer på eniro (flyttade i höstas). Varje gång byter han dessutom nummer, svarar oftast inte på okända nummer, men en vän har okänt nummer. Då fick jag nog och skaffade hemligt nummer.

    jag lämnade mitt ex som jag var tillsammans i 3.5 år som jag har en son tillsammans med, jag lämnade honom för att han misshandlade mig fysiskt ocj psykiskt. en dag fick jag nog och tog modet till mig att be han ta alla sina saker och sticka. Jag har aldrig känt mig så stark och fri som efler det. äntligen slapp jag får höra hur dålig jg var och hur ful jag var och slippa vara rädd för att bli slagen.

    Jag har dumpat både pojkvänner och vänner samt blivit dumpad. Jag tror faktiskt att det är nyttigt att gå igenom sånna saker (till en viss grad, våld och fysiskt smärta ska man inte behöva gå igenom), det är så livet är ibland och man måste också veta vad smärta och bedrag är så man kan ta med sig de erfarenheter vidare i livet samt påverka att det inte händer igen. Stor fet kram till alla tjejer där ute ❤

    Roligaste eller elakaste dumpningen gjorde jag i sjuan. En grabbhalva hade frågat chans på mig och mina vänner övertalade mig att säga ja..
    Så vi va ihop och gick på bio en gång men så mycket mer vart det inte. ?
    En dag var jag hemma från skolan och den dagen frågade min ”bästa vän” honom om han saknade mig och om han visste varför jag va hemma? ’Hon har bröstcancer’ sa hon till honom.
    ’Hon har ju inte så mycket att ha cancer i’ svarade grabben. (Iallafall vad jag fick återberättar av min skvallriga kompis)
    Jag hade ett sjujäkla humör då för tiden och blev arg som ett bi. Senare försökte han få reda på varför jag inte pratade med honom och han sprang efter mig någon rast och jag stormar iväg men vänder mig om och gormar:
    Dra åt helvete din jävla bögjävel!!
    Det va slutet på vårt två veckor gamla ’förhållande’ ?

    Jag var 18 när jag faktiskt dumpade en kille. Han var en ful fisk som ständigt gick bakom ryggen på mig och bedrog mig. Jag hade börjat bli så trött på honom till slut, men jag tyckte ändå om honom. Till slut fick jag nog helt och hållet. Det var nyår och vi två skulle röka en nyårsjulle när vi kommit hem från mina vänners nyårsfest. Min ena vän, som han stött på precis i början av vår 3-åriga relation, hatade verkligen droger. Förståeligt. Av någon anledning skulle min kille på fyllan försöka vara laxig och stöta på henne genom att visa gräset! hon berättade det för mig direkt efter och då bestämde jag mig för att det var slut. När vi kom hem tackade jag nej till att röka, han fick ta hela själv. Han mådde tvärdåligt! Spydde ned hela altanen och mitt flickrum. Jag sov skavfötters med honom den natten, dagen efter åkte vi hem till honom och köpte mat från mitt favorithak (eftersom jag antagligen aldrig skulle få äta min favoritburgare igen!), direkt efter jag ätit upp sa jag bara rakt upp och ned att det var slut, så packade jag och drog hem igen. Fick ett långt kärleksbrev efter det men svarade aldrig. Det var nog barnsligt gjort av mig, men jag ångrar det inte. Han upprätthöll en relation med en annan tjej samtidigt som han var med mig. Tog bilder på mig under sex och la upp på nätet. En riktig drömkille! Idag är jag så lycklig att mina två barn inte har honom till far 🙂

      Men ush både raggade på din polare och la ut sexuella bilder på dig, vilket jävla svin.

    Jag var tillsammans med mitt ex i 5 år. Blev utsatt för psykisk misshandel under hela tiden med honom, han var otrogen både fysiskt och online. Jag misstänkte att saker inte stod rätt till och då tryckte han ner mig ännu mer, fick mig att känna mig som ett psykfall (no offense), gick utredningar för borderline och i terapi under sista åren med honom. Han gjorde slut, jag var besatt. Vi blev tillsammans igen, han gjorde om samma sak och jag mådde ännu sämre. Så fortsatte det ett tiotal gånger. Nu har jag äntligen släppt honom helt, efter ett mindre återfall i höstas när han var otrogen mot sin nya med mig. Det var tufft, höll på att knäcka mig på nytt. Det som gjorde mest ont var egentligen att jag tappade respekten för mig själv, jag var med honom från tonåring till vuxen och visste inte bättre – hela mitt vuxna liv hade kretsat kring honom och det var min första kärlek. Vet inte om jag någonsin kommer vara psykiskt stabil nog att släppa in en annan människa på det sättet vilket tidigare gjorde mig fruktansvärt förbannad på honom men nu känner jag ingenting. Jag har bara stängt av känslorna helt. Att en annan människa kan påverka ens framtida relationer på det sättet är otroligt jobbigt.

      Vill bara fråga en sak. När han var otrogen MED dig, visste du om att han hade tjej? Om inte så behöver du inte läsa vidare! Men om du var medveten om det så är du lika vidrig som han. Det är så mycket fokus på den som är otrogen- med all rätt. Har själv blivit bedragen. Men ingen riktar någon ilska gentemot dom som är medvetna om att dom pillar på någon som är upptagen?! Jag avskyr bruden som smittade mitt ex med klamydia som i sin tur smittade mig, lika mycket som jag avskyr mitt ex. Jag kräks på otrogna människor.

      CamCam! Snälla radera och spärra den här direktöversatta spammaren.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.