7 år i går.

Josefin Dahlberg:

15123396_10157839599295717_9143382054278945615_o_589f7c94e087c34576f2194b

Josefin Dahlberg fick diagnosen alkoholism när hon endast var 20 år gammal och igår firade hon sju år som nykter.
På samma sätt som jag tror att Therese Lindgren hjälper många med psykisk ohälsa så tror jag att många blir hjälpta av att Josefine skriver så ärligt och utlämnande på sin blogg om sjukdomen.

Alkoholism har ingen ålder, kön eller klass. Men den kan se olika ut för olika personer. För vissa personer tar det längre tid att utveckla sjukdomen och därför märks det tydligare när de är äldre medan andra föds med den väldigt starkt och den kan märkas av direkt när du börjar dricka. Så var det för mig.//Josefine

7 år är en lång tid och väldigt imponerande i en tid då mycket av det sociala centreras kring vin, drinkar och utgång så hatten av! Det GÅR att leva ett fantastiskt liv utan alkohol och droger – det är ju hon ett bevis på!
Vi behöver fler som vågar tala om såna här saker. Igår Therese och idag Josefin. Keep em coming!

Elena Belle är gravid!

Natacha Peyre/Elena Belle:

Skärmavbild 2017-02-14 kl. 10.41.21

elena

elena2

Först la hon upp den här bilden på den typiska ”hand på mageposen” där jag fortfarande inte tycker att man spekulerar men i natt kom en ultraljudsbild upp på hennes Instagram som hon tyvärr tagit ner igen men hennes man har den upplagd på sin Instagram fortfarande.
Stort grattis till henne! Fantastiskt roligt!

Ångest och resfeber.

Therese Lindgren:

Therese och hennes kille ska åka till Ishotellet som en del av hennes Bucketlist och idag la hon ut en video från resan dit.
Det hela börjar med att Therese sitter hemma med ångesten rivandes i bröstet och vill verkligen inte åka.

Jag är så imponerad av Therese som inte låter sin ångest och psykiska ohälsa stoppa henne. Hon stoppade undan den och bara gjorde. Hon packade och satte sig i bilen och när video slutar så är hon i Umeå och mår bra.

Åh, vad jag gillar den här tjejen!

Jag är i alla fall as-stolt över mig själv. Jag har verkligen grinat mig igenom den föregående veckan, jag har haft sådan ångest, inte kunnat sova, jag blev till och med så stressad av min nervositet att jag började kräkas under torsdagen. Men jag kom iväg trots allt. Alltså, jag fattar att det inte är någonting för någon annan, för alla andra klarar ju att åka hit och dit utan att bry sig om var sjukhus och toaletter finns, men för mig är det omöjligt. Egentligen. Tänk, egentligen är det omöjligt, men ändå sitter jag här. 65 mil hemifrån och mår bra. Jag är nervös och rädd, det ska jag inte ljuga om, men jag är här. Trots allt. Låt mig vara glad över det trots att det kanske inte är någon stor grej.//Therese