Äntligen erkänner jag att jag är avundsjuk!!

Michaela Forni:

Att vara avundsjuk, missunnsam och hatisk är epitet jag fått höra ända sedan jag startade den här bloggen men idag – mina damer och herrar – ska ni få vatten på er kvarn och inte så lite heller.
Hela det är inlägget ska nämligen handla om saker jag är avundsjuk på och detta inlägg tillägnas Forniskan som idag står bakom den CamCamiska avundssjukan.

Jag är nämligen GRÖN av avundsjuka på folk som har fina händer.
Titta på de här drömska labbarna som Michaela har – långa, fina pianofingrar med naglar som inte kan beskrivas som något annat än GOAAAALZ i bloggvärlden.
SÅ JÄVLA ON FLEEEEEEEEEK ATT JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR TYP!!!

Inte nog med att jag begåvats med min mammas prinskorvar till fingrar – det spretar också åt alla håll likt ett Bookiskt plockepinn eftersom jag lyckades fastna med högerhand i en skidlift när jag var 14 år och bröt dem. Alla.
Fråga mig inte hur fan det gick till och nej, jag åker inte skidor efter det. Det var min första och sista gång i skidbacken och eftersom olyckan hände dag 2 av 7.
Ska tilläggas att jag åkte tillsammans med min dåvarande pingstförsamling (Inte Knutby den här gången) så kunde jag ju inte ens smygsmutta på någon gammal och kall Irish Coffee som något lämnat i ett hörn för att liva upp stämningen lite utan fick roa mig med att läsa bibeln när de andra var i backen.

Det spelar liksom ingen roll hur långa och fina naglar jag har eller hur många ringar jag klämt på varje finger för att försöka kamouflera dem – de är och förblir tuggade prinskorvar och detta mina vänner.
Detta är helt och hållet CamiMamis fel för hennes händer ser exakt likadana ut! 
Min syrra? Forniska pianohänder. Kunde man väl ge sig fan på eller?