På mina sociala medier diskuterar vi ofta hur influencers exponerar sina barn genom att dela bilder och filmer på dem, ibland i både privata och utlämnande situationer.
Vissa influencers har valt att inte visa sina barns ansikten, samtidigt som de delar extremt utlämnande skildringar om barnen i ord och jag undrar lite hur ni ser på det?
Det kan ju vara nog så utlämnande att beskriva konflikter, sjukdomar, eller utmaningar i skolan. Man får inte glömma bort att text är subjektiv och kan tolkas olika av olika personer. Om en förälder skriver om barnets ”trotsighet” eller ”utbrott” kan det ge läsaren en negativ eller stigmatiserande bild av barnet, vilken riskerar att hänga kvar även i framtida inlägg.

Jag kom att tänka på det när jag läste det här inlägget av Michaela Forni där hon både beskriver ganska utlämnande detaljer om sitt dotters agerande, samtidigt som hon bryter mot marknadsföringslagen. 🙂

Barnet som beskrivs här är 1,5 år gammalt och kommer troligen inte lida särskilt mycket alls av mamma Michaelas inlägg, men det finns ju många äldre influencerbarn som får hela sina liv utfläkt på sociala medier i text och ord, samtidigt som föräldern klappar sig själv på axel för att de sätter små emojis över barnens ansikten på alla foton. Michaelas inlägg fick mig alltså att börja fundera över detta, men det finns fler exempel än jag har fingrar, så Michaela ska inte känna sig utpekad. Hennes inlägg fick hjärnkontoret att spraka igång, det är allt. 🙂
Men…det här är problematiskt om du frågar mig, och eftersom vi ser en första generation av influencerbarn så har vi ingen aning om hur de kommer påverkas längre fram i livet för det finns ingen forskning. Än.
Vem vet vilka flunsbarn som kommer bryta med sina influencerföräldrar längre fram när de blir varse vad deras föräldrar utsatt dem för?

Hur ser ni på saken?

Uppdatering 24/4 kl 10:21

Sedan Michaela skrev sitt inlägg och jag postade mitt inlägg om saken så har det kommer en lite annan version av historien om vad som egentligen skedde på Kulturhuset.
Så här skriver Aftonbladet om moderatorns agerande, där hon själv får berätta sin syn på saken:

Det hade varit en helt annan sak om n-ordet hade riktats mot Barakat, eller använts för att tala nedsättande om en annan människa. Men debatten handlade om språket och ett ord.

Men förstår du att han avfärdade samtalet när han tidigare hade bett om att inte få höra ordet?

– Nej, eftersom vi var där för att diskutera användningen av det ordet. Och har man som jobb att diskutera det kan man inte kräva att bli skyddad från att ens höra ordet. Ordet är inte ett vapen, säger hon.

Ola Wong, kulturredaktör på tidningen Kvartal, var också med i panelen. Han tycker att man får se ordet ur en historisk kontext.

– Jag blev själv mobbad och det slängdes rasistiska slagord mot mig i skolan, ska jag inte få använda de orden? Ska inte Peter få använda ordet han blev mobbad med? säger han.

Det målar ju upp en lite annan bild än den Michaela försökte få fram i sitt inlägg, men så skiljer sig Barakat ”Bino” Ghebrehawariats version åt från resten av de som uttalar sig i artikeln.

Visa det här inlägget på Instagram

Barakat ”Bino” Ghebrehawariat – journalist, föreläsare och författare – medverkade i en debatt på Kulturhuset för att diskutera rasism, och lämnade scenen efter att n-ordet använts upprepade gånger.

Arrangören valde att inte ingripa så jag blev tvungen att ta saken i egna händer.
Innan det hade jag vädjat till publiken och sökt ögonkontakt med moderatorn i hopp om att hen skulle ingripa.
När jag protesterade mot att N-ordet användes blev jag istället hyschad av moderatorn. Till slut såg jag tyvärr ingen annan utväg än att lämna debatten. // Barakat ”Bino” Ghebrehawariat

En som reagerat på det här är Michaela Forni som postat flera inlägg på sin Instastory om saken. 
Ett, där hon kritiserar de som tyst betraktade det som skedde och uppmanar alla till att orka ta kampen när det är rätt. I sitt andra inlägg gick Michaela Forni hårt åt Kulturhuset och statsteatern, som tidigare stått för inkludering och ett välkomnande, och hon undrar nu hur hon ska våga ta med sina barn dit, när rasism tillåts helt öppet i lokalen av deras anställda.

Jag finner inga ord över hur besviken jag blir när jag ser sånt här. Hur ska vi kunna ta med våra barn och låta dom ta del av er kultur när det tillåts rasism helt öppet hos er och era medarbetare. Blir så innerligt arg och besviken. // Michaela Forni

Kulturhuset har sedan dess bett om ursäkt för det inträffade. 

Om ni följer mig på Instagram så vet ni att jag gjorde en färganalys (som alla pratar om just nu!) och påbörjade min transformation utifrån just min färganalys. Jag är en true/soft autumn och passar alltså bäst i jordnära färger samt guld eller rosé-metallics. Det som är så kul med färganalysen var att den egentligen bara bekräftade det jag redan känt kring min stil, men inte riktigt kunnat sätta fingret på. Som att jag bleknar varje gång jag är osminkad och har på mig svart. // Michaela Forni

Michaela Forni har varit på färganalys och har påbörjat en garderobsförändring utefter resultat på den.
Tror ni på sånt här eller är det bara ytterligare en sak man kan matcha efter den hittepå-personlighetsfärg man är om man ska tro Thomas Erikssons bok ”Omgiven av idioter”.
Jag har aldrig funderat så mycket på sånt här utan väljer ofta det jag tycker än snyggt. Kanske är jag en skönhet som klär i allt? Så kanske det är?

Tittar man på den sista bilden på Michaela i det här inlägget så är hon PANGSNYGG, så någonting rätt gör hon uppenbarligen. 😍

Michaela Forni har skrivit ett inlägg varje år, på årsdagen av sitt och Damons förhållande.
Håller ni reda på sådant? Vilken dag som man ”blev tillsammans”?
Det kan ju vara lite klurigare som vuxen eftersom man normalt sett inte längre frågar chans på någon, utan förhållandet är väl ofta någonting som utkristalliserar sig över tid? Eller?
Är jag oromantisk? Ska man fira årsdagen för sin första kyss? Sitt första ligg – så som Ross gör med sin och Caroles första gång i Vänner?
Normalt sett brukar man väl mest hålla reda på när man förlovade och/eller gifte sig, men kanske vill Michaela uppmärksamma den här dagen så länge hon och Damon inte är gifta, och sen kanske flytta fokuset till bröllopsdagen?
Brukar folk även räkna ut ”när” deras barn blev till? Vilket ligg det var som resulterade i celldelning? Får man säga ”ligg” eller är det lite oborstat? Jag tenderar att bli en smula oborstad när det är -17 ute och marken är hal som snigelslem.
Ska man kalla det för att ”idka älskog”? Ha samlag? Ligga med varandra? Ha sex? Ha sexy time? Knulla? Nuppa? Äta tacos?

Det jag mest skulle vilja veta är om Damon håller med Michaela i hennes 10 årsskildringar eller om hans skulle låta annorlunda?
Det behöver nödvändigtvis inte vara negativt, utan bara annorlunda, olik hennes minnen?
Vad tror ni? Tror du att din partner har exakt samma upplevelse och bild av ert förhållande som du har?