Jag vet inte om det är en ren slump, men efter att Sandra Beijers syn på sin graviditet, barnet i magen och föräldraskapet som stort uppmärksammats, bland annat i hennes intervju i ”Motherhood” så känns det som att fler vågar prata om sina egna känslor kring föräldraskapet, som inte bara är guld och gröna skogar.
Kanske ser jag det bara nu för att ämnet är aktuellt? Kanske har hon fått fler att våga vara mer ärliga?

För mig kom inte föräldraskapet som en blixt från klar himmel när Dante föddes utan det liksom växer fram månad för månad. Saker händer i hans utveckling eller i vårt liv som får mig att utvecklas och se föräldraskapet på nya sätt.
Det är SJUKT häftigt att få uppleva tycker jag.

När “alla andra” sa att de visste precis vad de skulle göra när de blev föräldrar så kände jag inte alls igen mig i det. Och allt eftersom tiden går, står jag kvar som samma stora frågetecken. För mig är föräldraskapet en lång utmaning av att försöka förstå vad mitt barn behöver för att må så bra som möjligt. Ibland kommer jag att lyckas och ibland kommer jag att vara på fel spår. Hur mycket jag än försöker göra rätt kommer jag att göra fel för det är så föräldraskapets ekvation ser ut. Oavsett om jag inte kunde bota hans magont som bebis, skämmer ut honom inför hans kompisar som 8-åring eller inte vet hur jag ska hantera hans känslor när han kommer in i tonåren. // Michaela Forni

Jag tycker att det här inlägget av Michaela Forni var mycket läsvärt, även för mig som inte har några biologiska barn. 
Hon pratar om sina känslor för sonen Dante, men jag tror att hennes resonemang eller ”teori” går att applicera på det mesta i livet.
Graviditet, barn – biologiska eller bonus, familj, livspartner, vänskaper, yrkesval, hobbys.
Ja, i princip allt.
För vissa så känns vänner och vänskapsrelationer som någonting självklart, medan andra kämpar med att få grepp om det. Samma sak gäller i kärleksrelationer till en partner.
Man säger att ”är det lätt så är det rätt” men ibland så är det allt annat än lätt, oavsett hur rätt en relation kan verka.

Jag trodde att när man blev vuxen så skulle man ha koll på allt det där.
Någon som vet när detta tillstånd av full koll kan tänkas infinna sig?
Att ha full koll, kommer jag kanske få uppleva någon gång i livet, men klar?
Det tror jag aldrig att man blir.
Tror ni?

Michaela Forni är näst ut på tur, att som influencer erbjuda en alldeles egen online-kurs. 
Först tror jag det var Nicole Falciani som lanserade en ”Älska dig själv-kurs” och sedan tog Paula Rosas fram en kurs ”Livet är nu” som riktar sig till kvinnan som befinner sig mitt i livet.
Michaelas kurs är en karriärguide, där man ska få lära sig hur man skriver ett CV, hur man ska agera på en anställningsintervju för att slutligen landa drömjobbet som kanske – om du har tur – även inkluderar ett drömkontor.
Eller som Michaela själv uttrycker det:

När jag ser tillbaka på mig själv från liten flicka, till tjej, till vuxen kvinna, är det inte helt otippat att jag sitter där jag sitter idag: i en tjusig outfit på mitt drömkontor.

Nu är det ju knappast alla som har detta som drömmål vad gäller sin karriär, så jag undrar lite kring just hur smal den här kursen egentligen är.
Det låter som en kurs för de som vill bli en influencer som Michaela och hennes kompisar, och vars högsta mål i livet är att köpa en Chanelväska, att ställa på sitt drömmiga kontor.
Om det inte är ditt mål så skulle jag rekommendera att lägga pengarna på någonting annat, eftersom jag inte är helt hundra på om digitala kurser som den här går att ångra, returnera eller göra ett återköp på.

Kanske borde Michaela använda Margaux Dietz som en referens?
Det är ju trots allt tack vare Forni som Margaux är där hon är idag, och oavsett vad man tycker om Margauxs erotiska satsning som nyligen drabbat våra öron, så är hon definitivt framgångsrik.
Det går inte att sticka under stol med.

Ps. Jag är hos veterinären med Selma just nu, men jag tog ner inlägget om Margareta efter att jag uppmärksammats på att hon precis förlorat en nära anhörig.
Diskussioner om adventskalendrar kan vänta.

Michaela Forni gör reklam för kaffe inne på sin blogg, och jag får lite smått stresspåslag av att se bilderna.
Vita kläder och kaffe?
Eller egentligen bara vita kläder överlag ger mig stresspåslag.
Ni som följt mig ett tag vet att jag är sämre än en pårökt förskoleklass på att ha vita kläder på mig.
Ju mer försiktig jag är, desto mer spiller jag på mig. Ungefär som när man försöker vara tyst i köket på morgonen om alla andra sover. Jag slamrar sällan så mycket som jag gör då.

Anyways…
Jag försöker ständigt vidga mina vyer och bli en modigare kvinna, och har hittat en hyfsat vit tröja som jag tror skulle kunna fungera för mig.
Vad tror ni?
En redan kaffefläckar topp? Top notch ju!

Michaela frågar sina följare om deras kaffevanor.
Hur gör ni med ert kaffedrickande – varierar ni eller går ni på ett spår?

Jag är extremt singelspårig.(Haha…autokorrekt ändrade först den här meningen till ”snigelspårig”)
Zoegas röda paket – Mollbergs blandning och inget annat – men har precis uppgraderat från en vanlig bryggare till en Mocca Master, köpt begagnad på Facebook.
Mocca Master har även tagit fram ett eget kaffefilter som ska höja smakupplevelsen ytterligare.
Jag känner ingen skillnad.

Visste ni förresten att ju mörkare kaffe, desto mindre mängd koffein?
Jag har alltid trott att det var tvärt om.

Röstningen för just den här kategorin är tyvärr redan avslutad, men jag hoppas att de som är fans av Michaela Fornis app redan röstat på den ändå. 🙂
När det kommer till röstningen av Svenska Designpriset så sker omröstningen för de olika kategorierna inte samtidigt utan de är uppdelade på olika veckor, och just för Fornis app avslutades den vid midnatt.
Jurygruppernas röster avgör 50 procent av vinster och svenska folkets röst, de andra 50 procenten.

Tidigare om åren har vi bland annat sett Alexandra Nilsson nomineras för produktdesign på den kollagenprodukt hon satt sitt namn på.
Även byrån Good Luck Have Fun blev nominerade för några år sedan för sitt arbete med Löwengrip Beautys nya design, men fick se sig slagna den gången av Malmö Chokladfabrik, Pond Design.

Ni som använt er av appen ”Baby Journey” – är den bra?
Så bra att den både förtjänar en nominering och en vinst?

Oavsett vilket så är en nominering en fjäder i hatten, så stort grattis till det!

Michaela Forni skriver så härligt om semester på sin blogg. Hon listar alla saker som hon ser fram emot, där en handlar om att få tillbringa ostörd tid med sin sambo.
Just den punkten fick mig att börja tänka på min alldeles egna favoritperson.
Vi kommer inte ha någon semester i sommar, eftersom vi håller på att fixa vårt nya hus. Det betyder inte att jag inte fortfarande kan stanna upp och verkligen SE honom, även om det är bakom spackel och färgburkar. 😍

Vad ser du mest fram emot på din semester? 
(om du har någon, så klart.)

Här har ni en som definitivt tagit semester! 😍

Visa det här inlägget på Instagram

Två månader med medaljongsjukan lider mot sitt slut och snart kan jag ha på mig vad jag vill igen! För er som har missat så fick jag alltså medaljongsjukan för två månader sen ungefär, det är som en tillfällig psoriasis och det har kliat, varit klåda och jobbigt. Jag har levt i mina sidenblusar för de är de enda som varit sköna mot huden men nu börjar det bli bättre och snart kan jag botanisera loss bland outfits igen! // Michaela Forni

Michaela Forni drabbades för ungefär två månader sedan av en sjukdom som kallas för ”medaljongsjukan”, någonting jag aldrig hade hört talas om innan Michaela fick det, och således också skrev om det.
Kanske är ni flera stycken som inte heller är helt bekanta med tillståndet, så välkomna ska ni vara, till Bloggbevaknings egen 1177.

• Medaljongsjukan heter Pityriasis rosea på latin, men kallas även Fjällros i dagligt tal.
• Sjukdomen beror troligtvis på ett virus.
• Sjukdomen smittar inte mellan människor och det är ovanligt att få tillbaka den.
• Sjukdomen tar sin början med att du får ett utslag, en så kallad primärmedaljong.
• Sedan följer några dagar och ibland längre tid när det ofta kommer fler, men mindre utslag.
• Utslagen är ovanliga att få i ansiktet.
• Det finns ingen behandling mot medaljongsjuka.
• Du behöver inte söka vård eftersom sjukdomen går över av sig självt.

Jag illustrerar det här inlägget med en Instagrampublicering om Michaela Fornis cava som hon släppt tillsammans med Un’Sweet.
Har ni någon av er testat det?
Jag kan ju av förklarliga skäl inte göra det själv, så… 😉
Någon som har lust att lämna en ”läsare-recension”?

Så det här har utspelat sig idag:

Kl 07.53: Jag får ett mail om att Forni ska ha en hemlig inflyttningsfest där gästerna fått svära på att inte avslöja det för någon och det råder totalt telefonförbud.
Kl 10.28: Jag skickar ett mail till Forni där jag berättar vad jag fått reda på och frågar om de har någon kommentar till det.
Kl 14.05: Forni svarar via mail att det inte stämmer.
Kl 14.13: Jag mailar tillbaka och frågar om de hade bekräftat om så var fallet.
Kl 15.58: Jag får mail igen om att festen är inställd.

Fick mina frågor Forni att ställa in sin hemliga fest eller fanns det ingen fest att ställa in?
Vad tror ni?

Michaela Forni och Antonija Mandir är två influencerns som publicerat ”to do-listor” över sina dagar, och det verkar sannerligen vara bråda dagar för dem i influencerland.
Michaela har bland annat ätit en sallad och läst fyra böcker för sin son om man ska tro hennes lista, medan Antonija har bockat av en hundpromenad och att bli sminkad på sin lista.

Hur ser dina dagar ut? 
Är de lika hektiska som de båda här ovan eller känner du heller inget behov av att lista självklarheter?

Jag har några stående punkter på min ”to do-lista”.
– Vakna
– Dricka kaffe
– Tömma kattlådorna
– Gå och lägga mig.

Det är tur att jag har dessa listor, för hur hade det annars gått? 
Kattlådorna tömmer ju liksom inte sig själva och tänk om jag hade glömt bort att gå och lägga mig om kvällarna?

View this post on Instagram

A post shared by FORNI (@forni)

Michaela Forni och hennes plattform ”Forni” har startat upp en egen, liten variant av ”Nyhetsmorgon” som fått namnet ”Fornis Morgonshow”, ett namn som kan komma att ändras i framtiden.
Under en timme kommer de ta upp saker som de inblandade brinner eller är passionerade för och i avsnittet här ovan så gästar Dasha och visar sina bästa juldekorationer.
En lite mer uppstyrd och manusbaserad variant på en riktigt innehållsrik vlogg skulle man kunna säga, eftersom det är väldigt vanligt att influencerkollegorna gästar varandras projekt.

Jag tror och hoppas på att den här typen av projekt på Instagram-TV (IGTV) är framtiden. Att man samlar allting på ett och samma ställe, i stället för att sprida ut det på flera olika plattformar. 
Visst, det skulle kanske ge Instagram och dess ägare en ganska osund makt, vad gäller att kontrollen av materialets distribution, men ur ett rent användarperspektiv så är det GULD!
Jag tycker det verkar väldigt användarvänligt.

Har ni tittar på ”Fornis Morgonshow”? 
Vad tyckte ni?
Och vad är era tankar kring att samla mer och mer material på ett och samma ställe, så som Instagram? Farligt eller bra? Användarvänligt eller för rörigt?

Michaela Forni menar på att hon hade en ”100% coronaperfekt helg” som hon ändå inte vågar publicera om på sin blogg. 
Jag tror så här:

1. Hade hon haft det så hade hon med glädje kunnat publicera från den och hade nog stolt gjort med vetskapen om att hon är ett föredöme och influencerar till bra saker på sin blogg just nu.
Om hon känner att hon inte kan det, så finns det nog en anledning till det.
Jag tror snarare att hon balanserade på den där berömda gränsen för vad som är att följa restriktionerna men som kanske – i influencerland – känns som en enorm uppoffring med tanke på hur aningslöst hennes kollegor betett sig.
Vad som är att tycka sig följa restriktionerna och att faktiskt följa restriktionerna är två vitt skilda saker har det visat sig.

2. Finns det NÅGON enda människa där ute som följt alla rekommendationer till 100%?
Som exempelvis aldrig handlat i mataffären tillsammans med sin partner, trots att man uppmanas att låta endast en ur varje hushåll sköta inköpen?
Räcker det inte med att aktivt visa att man försöker följa restriktionerna så mycket man bara kan? Och då de generella rekommendationerna, inte influencernas egna tolkning av dem?

Jag upplever att influencers många gånger, istället för att försöka följa rekommendationerna så mycket de bara kan, snarare försöker komma runt dem så mycket de bara kan istället, och att det är detta som mycket av kritiken grundar sig i.
Vad tycker ni?