Michaela Forni har blivit med bokklubb och rekommenderar det verkligen om man vill göra någonting kul.
Hon vill ha tips på mysiga saker att göra med sin bokklubb, och här kanske jag har missat något men brukar man inte….läsa böcker och diskutera dem? Är inte det hela syftet med en bokklubb? Eller är bokklubben mer ett sätt att träffa nya kompisar, med en bonus om man råkar läsa samma bok?

Jag har fått intrycket att bokklubbar generellt är så himla pretentiösa, där man enbart läser ”svåra” böcker och väljer bort allt som finns på topplistorna, men jag har kanske fel?
Jag vet dock inte hur väl mina läs/lyssnarmönster skulle göra sig i en bokklubb då jag är lite av en periodare, men mitt tips – om man vill bättre på att sitta ner och faktiskt läsa en fysisk bok – är att köpa/låna boken och varva läsning och lyssning.
Just nu plöjer jag Anders Roslunds bok ”Fly” som jag växelkonsumerar.
Hur bra som helst!

Har du någon bokrekommendation så här i början av juli?

Minns ni när Michaela Forni köpte en ny ”vardagshandväska” från Fendi som gick på 23 loppor och jag kunde konstatera att Michaelas vardag inte är min vardag?
Hon verkar ha lev:lat ner för den här ”vardagsväskan” fick hon för rena vrakpriset. 6 500 kr kostar gympapåsen från DeMellier London, och hon lär få i hur mycket som helst i den. Träningskläder – check. Storhandlingen – check. Båda barnen – check. Alla pengar hon ”sparat” genom att köpa en billigare väska – check.

Ekonomiskt så det förslår. 
2016 kom Michaelas totala summa för väskinköp för 2016 till a grand total av 80 000 kr, och 2017 köpte hon en ny ”vardagsväska” som kom från J.W.Andersson och som inte kostade mer än 12 999 kr.

Men vet ni vad som slår mig när jag sitter här och skriver om Michaelas väskköp?
Jo, att den totala summa som Michaela köpte väskor för under 2016 är vad influencers idag lägger på EN väska. EN!
Gertrude Tornvall har som rutin att stolt visa upp väskor från Hermes och Chanel, för hundratusentals kronor, och Lovisorna lika så (Lovisa Bark och Lovisa Worge). Du kan läsa om Gertrudes väskor här, här, här, och här.

Kostnaderna för väskor som Fornis är ju rena rama rånet jämfört med dessa, så egentligen vill man väl i stället tacka Forni för att hon inte bidrar till den här kapprustningen på väskfronten?

På mina sociala medier diskuterar vi ofta hur influencers exponerar sina barn genom att dela bilder och filmer på dem, ibland i både privata och utlämnande situationer.
Vissa influencers har valt att inte visa sina barns ansikten, samtidigt som de delar extremt utlämnande skildringar om barnen i ord och jag undrar lite hur ni ser på det?
Det kan ju vara nog så utlämnande att beskriva konflikter, sjukdomar, eller utmaningar i skolan. Man får inte glömma bort att text är subjektiv och kan tolkas olika av olika personer. Om en förälder skriver om barnets ”trotsighet” eller ”utbrott” kan det ge läsaren en negativ eller stigmatiserande bild av barnet, vilken riskerar att hänga kvar även i framtida inlägg.

Jag kom att tänka på det när jag läste det här inlägget av Michaela Forni där hon både beskriver ganska utlämnande detaljer om sitt dotters agerande, samtidigt som hon bryter mot marknadsföringslagen. 🙂

Barnet som beskrivs här är 1,5 år gammalt och kommer troligen inte lida särskilt mycket alls av mamma Michaelas inlägg, men det finns ju många äldre influencerbarn som får hela sina liv utfläkt på sociala medier i text och ord, samtidigt som föräldern klappar sig själv på axel för att de sätter små emojis över barnens ansikten på alla foton. Michaelas inlägg fick mig alltså att börja fundera över detta, men det finns fler exempel än jag har fingrar, så Michaela ska inte känna sig utpekad. Hennes inlägg fick hjärnkontoret att spraka igång, det är allt. 🙂
Men…det här är problematiskt om du frågar mig, och eftersom vi ser en första generation av influencerbarn så har vi ingen aning om hur de kommer påverkas längre fram i livet för det finns ingen forskning. Än.
Vem vet vilka flunsbarn som kommer bryta med sina influencerföräldrar längre fram när de blir varse vad deras föräldrar utsatt dem för?

Hur ser ni på saken?

Uppdatering 24/4 kl 10:21

Sedan Michaela skrev sitt inlägg och jag postade mitt inlägg om saken så har det kommer en lite annan version av historien om vad som egentligen skedde på Kulturhuset.
Så här skriver Aftonbladet om moderatorns agerande, där hon själv får berätta sin syn på saken:

Det hade varit en helt annan sak om n-ordet hade riktats mot Barakat, eller använts för att tala nedsättande om en annan människa. Men debatten handlade om språket och ett ord.

Men förstår du att han avfärdade samtalet när han tidigare hade bett om att inte få höra ordet?

– Nej, eftersom vi var där för att diskutera användningen av det ordet. Och har man som jobb att diskutera det kan man inte kräva att bli skyddad från att ens höra ordet. Ordet är inte ett vapen, säger hon.

Ola Wong, kulturredaktör på tidningen Kvartal, var också med i panelen. Han tycker att man får se ordet ur en historisk kontext.

– Jag blev själv mobbad och det slängdes rasistiska slagord mot mig i skolan, ska jag inte få använda de orden? Ska inte Peter få använda ordet han blev mobbad med? säger han.

Det målar ju upp en lite annan bild än den Michaela försökte få fram i sitt inlägg, men så skiljer sig Barakat ”Bino” Ghebrehawariats version åt från resten av de som uttalar sig i artikeln.

Visa det här inlägget på Instagram

Barakat ”Bino” Ghebrehawariat – journalist, föreläsare och författare – medverkade i en debatt på Kulturhuset för att diskutera rasism, och lämnade scenen efter att n-ordet använts upprepade gånger.

Arrangören valde att inte ingripa så jag blev tvungen att ta saken i egna händer.
Innan det hade jag vädjat till publiken och sökt ögonkontakt med moderatorn i hopp om att hen skulle ingripa.
När jag protesterade mot att N-ordet användes blev jag istället hyschad av moderatorn. Till slut såg jag tyvärr ingen annan utväg än att lämna debatten. // Barakat ”Bino” Ghebrehawariat

En som reagerat på det här är Michaela Forni som postat flera inlägg på sin Instastory om saken. 
Ett, där hon kritiserar de som tyst betraktade det som skedde och uppmanar alla till att orka ta kampen när det är rätt. I sitt andra inlägg gick Michaela Forni hårt åt Kulturhuset och statsteatern, som tidigare stått för inkludering och ett välkomnande, och hon undrar nu hur hon ska våga ta med sina barn dit, när rasism tillåts helt öppet i lokalen av deras anställda.

Jag finner inga ord över hur besviken jag blir när jag ser sånt här. Hur ska vi kunna ta med våra barn och låta dom ta del av er kultur när det tillåts rasism helt öppet hos er och era medarbetare. Blir så innerligt arg och besviken. // Michaela Forni

Kulturhuset har sedan dess bett om ursäkt för det inträffade.