The GabJoss-tapes.

GabJoss:

Jag vet att ni är många som bara döööööööööör om ni inte får höra inspelningen av GabJossans busringning till sin kompis kille men här måste jag göra er besvikna.

Jag kommer inte lägga ut inspelningen då det inte är pressetiskt försvarbart. (Ja, jag har diskuterat detta med min chefredaktör)
Jag tvivlar på att Gabriella visste om att hon blev inspelad och så vida det inte rör sig om information som är till allmänt intresse då medieetiken säger att det kan vara etiskt motiverade, – politiker som beter sig illa mm – så kan jag inte lägga ut den. Så vida alla parter – GabJoss och killen – skriftligen ger sitt medgivande för tyvärr räknas inte en busringning från en bloggare som etiskt motiverande hur göttigt ni än tycker att det är. 🙂

Men för er som undrar – inspelningen är bara pinsam.
Busringningen är pinsam, killen är pinsam, allt är bara pinsamt!

Vill kompisen däremot lägga ut inspelningen på sin blogg så länkar jag gärna dit.
Det är ju trots allt hennes och killens inspelning som de väljer vad de vill göra med.

Edit – och visst gjorde hon det snabbare än GabJoss trollar fram ett magiskt fruktfat. 
Här har ni hennes inlägg.

Men inte igen..

Jackie Ferm:

(null)

Men suck och stön!
Återigen gör Jackie och hennes ”man” slut på Facebook och publicerar det för alla att se så där härligt genomtänkt. Förra gånger var det när de precis gift sig i Asien och nu är det alltså slut igen.

Tack a step back, people! Step away from the computer!

Underbara Clara ryter ifrån..

Underbara Clara:

Nämligen alla människor som får terrorattacken på Drottninggatan att handla om dem själva – istället för de verkliga offren. Alla som är upptagna att berätta hur de nästan hade kunnat vara där och kanske råkat illa ut. Men klarade sig.

Människor dog. Ännu fler skadades. Jag vill inte veta att du köpte korv på Drottninggatan en vecka innan. Det är höjden av okänslighet och narcissism att i denna situation flytta fokus till dig själv – om du hade turen att vara i säkerhet precis när det hände.//Clara

Clara skriver en krönika på Expressen om ett ämne både jag och M haft åsikter om och diskuterat här hemma, nämligen:
Hur man lyckas få tragedin på Drottninggatan att handla om sig själv.

Eller som nån rövhatt kommenterade här inne tidigare idag – att jag ”räddades” från mitt inlägg om Lady Dahmers dator av att terrordådet skedde. Människan på riktigt jämförde ett blogginlägg med ett terrordåd.

Klart att vi alla är smånarcissister längst in – det ligger i vår natur – men precis som Clara skriver är det osmakligt att vara så upptagen med att hitta SIN roll i dramat eller dra vinning ur det.
Både jag och M är cyniska när det kommer till detta – exempelvis mannen som sjunger Amazing Grace i blomhavet och låtsas som att han varken är medveten om all media som bevakar denna plats eller alla med mobiltelefoner som givetvis kommer filma och publicera detta –  och när jag delade hans inlägg om saken fick jag mothugg av människor som tyckte att jag var just det – cynisk.
Och ja, det är jag kanske men jag är rätt övertygad om att han visste precis vad han gjorde när han ställde sig i blomsterhavet och tog ton.

Givetvis hade han en agenda.
Det finns ju en anledning till att han valde att stämma upp i sång just där och inte hemma i vardagsrummet.
Och givetvis har media en agenda och mjölkar den här situationen för allt de har. Allt för att kunna fortsätta publicera terror-relaterade artiklar.

Sen får man givetvis tycka vad man vill om det men jag säger som Joey Tribbiani:
Det finns inga osjälviska goda gärningar!!

 

 

Stackars The real Hmm…

Inte ens inne hos Svenska Bloggare får The Real Hmm ha sitt nickname ifred!
Jösses!

Kan vi inte göra så här att ALLA kommenterar loss på det här inlägget under namnet The Real Hmm så kan vi väl återgå till att föra konversationer som går att följa där man fattar vem som är vem sen?
Go nuts liksom!!
Brassa på ordentligt!
The Real Hmm’a skiten ur er nu!!!
Get it out of ya system!