Att gå igenom en separation.

Blondinbella:

Jag har också valt att gå hos en psykolog själv vid sidan om vår parterapi som fortsätter efter skilsmässan. Vi vill göra allt rätt trots  att situationen är svår och då behöver man lite stöttning från utsidan. Se allt från andra vinklar och framför allt gå skilda vägar med en förståelse och respekt för varandra. Vi ska ju ha en relation livet ut.//Blondinbella

Bella skriver klokt om sitt och Odds uppbrott där det verkar som att de sätter barnen i första rummet – som det ska vara – men det är nog inte alltid så lätt att göra allting rätt även om man vill.
Man får ju inte glömma att i många fall orsakas ett uppbrott av att EN part inte vill fortsätta relationen. Hur ofta stöter man på par där båda två kommit till samma insikt? Jag säger inte att det är enkelt för den som väljer att lämna relationen, absolut inte, ett uppbrott är alltid svårt men att vara den som bli lämnad och bara behöver acceptera beslutet – kan man verkligen kräva att en sådan person är logisk och rationell mitt uppe i sin chock och sorg?
Spontant känns den här skilsmässan som Bellas beslut men det är en ren spekulation från min sida.

I den bästa av världar – ja – men livet fungerar inte riktigt så tyvärr, även man har barn.
Allt för ofta används barn som en vapen emot den andra föräldern, deras känslor går först på ett sätt som inte är okej och då är det skönt att läsa om föräldrar som sätter sina barns behov framför sig själva – både My och Bella verkar vara förebilder där.

Man så har ju vi också bara fått höra om hur det gått efter att stormen lagt sig. Jag tvivlar på att det alltid gått så lugnt till, varken i Sigtuna eller Lidingö. 
Jag vet inte varför jag egentligen skriver det här inlägget men jag tyckte att det behövdes en lite motpol till den superharmoniska skilsmässan som äger rum ute på Lidingö just nu eftersom det är okej att känna, gråta, skrika, lida och känna chock över en separation. Jag får lite intrycket av spelad värdighet i Bellas blogg där beslutet vuxit fram av att hon och Odd suttit hos en terapeut och sjungit ”kumabaya” och hållit varandras händer.

Om jag gått igenom en separation med barn och inte agerat så moget, genomtänkt och harmoniskt som Bella verkar ha gjort så skulle jag känna mig så jävla misslyckad av att läsa om hur mycket ”bättre” Power woman-Bella hanterar sin skilsmässa. Därför.