När Isabella Löwengrip och hennes sambo tog varsitt PCR-test inför den stundande resan till Schweiz så visade det sig att de båda hade Covid-19. Helt utan symptom, vilket verkar vara det absolut vanligaste man hör om nu för tiden.
Av gammal vana så börjar folk förfasas över att Isabella och Paul skulle ut och resa och bla bla bla, det finns restriktioner mm, men pekar verkligen fingret åt rätt håll här?

Borde inte anklagelserna och skulden läggas på den person som uppenbarligen var ute och slirade med covid-19, och som var den som smittade Isabella och Paul?
Om någon?
Med största sannolikhet så hade den personen inte heller några symptom, och visste förmodligen inte ens om att hen var smittad. På samma sätt som Isabella och Paul inte hade vetat om att de var smittade, hade de planerat att resa och tagit varsitt PCR-test?

I och med att de allra flesta inte verkar få några symptom, och således heller inte belastar vården, utan snarare kanske bidrar till en potentiell flockimmunitet, här inom en snar framtid…
Kan vi inte hitta något annat att lägga vårt fokus på nu, för jag kan väl inte vara den enda som är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ trött på att skriva om, läsa om, höra om och drömma om den här pandemin.
Jag tror ingenting blir bättre av att bara tugga runt i samma spår, runt, runt, runt, runt, när till och med karantänkraven minskas ner för att samhället ska kunna fortsätta fungera.
Tror ni?

Ps. Och jag skriver inte ens det här inlägget för att försvara en resa eller två till Maldiverna här snart, utan jag är bara trött.
Fortfarande på hemmaplan, men trött på covid-19.

”I was today years old when I learned the difference between deodorants and antiperspirants”🤦🏻‍♀️

Löwengrips deodoranter är ju faktiskt antiperspiranter, som inte bara maskerar svettlukt utan även motverkar svett. När jag tog fram Löwengrips första deodorant Count On Me var jag gravid med Gillis och svettades otroligt mycket. Därför just kombinationen av effekt och doft viktig för mig: jag ville skapa en deodorant som man kan verkligen kan lita på och som samtidigt tillför en lyxig känsla och doft. // Isabella Löwengrip

Gudars skymning, jag förstår äntligen skillnaden mellan Indy Beauty’s deodoranter – en med rosa kork och en med vit kork – efter att ha haft med dem i några av mina julkalenderluckor.
Jag har alltid utgått från att alla deodoranter motverkar svett.
Jag har tänk att ”antiperspirant” är ett mer korrekt ord för ”deodorant” och det har aldrig fallit mig in att dubbelkolla på en deo jag har hemma, huruvida den minskar produktionen av svett eller om den bara ska lukta gott.
Sagt och gjort, jag hämtade alla mina deodoranter/antiperspiranter för att se vad det egentligen är jag har hemma. (Alla är inte öppnade, utan jag har alltid ett litet lager hemma av den här typen av produkter.)

När jag gjorde min julkalender så innehöll vissa luckor deodoranter från Indy Beauty, några med vit kork och några med rosa kork.
Den med vit kork är alltså ingen antiperspirant, utan luktar mest bara gott, medan den rosa gör både och.
Det verkar vara den enda jag nu har här hemma, som inte minskar svettproduktionen med hjälp av aluminium, men jag svettas ganska lite under armarna som det är, så den får vara kvar i samlingen.

Jag fyller 42 år i år och det tog mig till NU att få reda på det här. 🤦🏻‍♀️🤦🏻‍♀️
Hur länge kan jag ha använt deo? I 30 år? Kan jag ha börjat med deo när jag var 12? Känns det rimligt?

Jag undrar vad som är nästa, stora uppenbarelse blir, och som jag borde känt till för länge sedan?
Vad borde man veta eller ha förstått sedan länge, som vuxen?

Här är några exempel på liknande erkännanden:

Bildkälla: Bored Panda mfl

Du som fick mig att en gång börja uttala ”Flattered” så som ”Ullared” har gjort att det aldrig kommer låta på något annat vis i mitt huvud.  
🙉🙉🙉

Visa det här inlägget på Instagram

Medan Isabella Löwengrip sålde sina andelar i håraccessoarbolag Hermine Hold, som senare gick i konkurs så tuffar skoföretagen Flattered på som tåget.
Enligt Breakit närmar sig företaget en omsättning på 100 miljoner kronor.
Isabella var med och startade upp Flattered 2013, som  till en början riktade in sig på ballerinaskor för inomhusbruk.
Sedan dess har företaget expanderat och lanserat allt från sandaler och klackskor till sneakers, stövlar och kängor. Ibland under egen flagg och ibland i designsamarbeten tillsammans med bland annat Michaela Forni, Lisa Olsson och Emilia De Poret.

Några exempel på deras olika collabs:

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Nu när jag suttit här och skrollat långt tillbaka i Flattereds Instagramflöde så fastnade jag för ett par stövlar som jag nog får säga är min absoluta favorit från märket.
Jag tycker stöveln i brunt och beige är snäppet snyggare än svart, men jag är osäker på om dessa stövlar är deras design och om de någonsin såldes.
Snygga är de i alla fall, men de svarta går heller inte av för hackor.

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Jag har såklart andra sparade pengar till barnen utöver det. Vi har sparat barnbidraget på varsitt fondkonto med hög risk sedan de föddes. Jag tänker ändra risknivån när de är 17-18 år till lägre risk. Pengarna får dom när de är 20 år. // Isabella Löwengrip

Eftersom jag inte har biologiska barn – och man varken får bidrag för hund eller katt – så har jag aldrig behövt sätta mig in i barnbidragets vara eller icke vara, och vad föräldrar väljer att göra med dessa pengar.

Däremot har jag förstått att det ständigt är en fråga som, om inte upprör, så engagerar, nu senast inne hos Isabella Löwengrip. 
Borde barnbidraget vara inkomstbaserat?
Ger möjligheten att spara pengarna, en orättvis fördel för dessa barn eller är det bara så livet är helt enkelt?
Är pengarna till föräldrarna eller till barnet?

Livet är väl sällan rättvist? 
Den här typen av millimeter-rättvisa som många verkar efterfråga när det kommer till just barnbidrag, hur ofta finns den i andra sammanhang? Det är väl nästan alltid någon aspekt som gynnar en del medan den upprör och förfördelar andra?
Borde det vara så? Nej.
Tror jag att det alltid kommer vara så på ett eller annat sätt? Tyvärr, ja.

Det känns som att det här är en diskussion som skulle kunna fortsätta in absurdum, utan att någonsin komma ett enda steg framåt.
Ändå dyker den upp, gång på gång på gång.
Borde samma diskussion omfatta även studiebidraget, högkostnadsskyddet för läkare och apotek, sunventionerat busskort mm?

Visa det här inlägget på Instagram

Isabella Löwengrip vill få med sig följarna på en utmaning som kallas för  ”The smell challenge”, men som inte riktigt verkar ha slagit igenom på Instagram.
Kanske kan det bero på att ”smell” är negativt betingat och att man istället skulle ha använt ordet ”scent”?
Lite samma sak som på svenska med ”lukt” och ”doft”.

”The smell challenge” låter snarare som när man utmanar varandra i en tävling om vem som kan gå absolut längst utan att duscha eller tvätta sig.
Det kan man kalla för en luktutmaning!
Mums!

Tillägg: kl 12.10 6/1

Visa det här inlägget på Instagram

Jag skulle tro att det finns en pappa och en hel hög anställda – allt från nanny till hemmateam – som nog har ganska mycket att göra med vilka dessa två barn utvecklats till, och som mer fått agera motpol till det gränslösa levene som Isabella tagit med barnen på sedan skilsmässan från deras pappa.

Att ett barn säger ”Mamma, ska vi verkligen flyga med andra människor? Jag tycker mer om att flyga själv.” är inte ett tecken på god självkänsla, utan snarare ett bevis på att barnet har en extremt skev och världsfrånvänd bild av verkligheten.

Edit: Här är fortsättningen på Isabellas svar från intervjun, där hon verkar ha lite samma syn på det hela som jag. I alla fall i intervjun.

Då tänkte jag: ”Vad har jag gjort för någonting? Har jag förstört hennes uppväxt?”. Jag är tacksam över att de var så små när allt var så, nu kan jag ge dom en mycket mer normal vardag.

Det är som mycket av det som publiceras av Isabella – en sanning med en smula modifikation.

Det är många som surnat till över att Isabella Löwengrip duckat för alla frågor vad gäller resor klimat och hållbarhet.
När hon nu för en gångs skull svarar på lite frågor om familjens resa till Thailand så är det ju klart att jag uppmärksammar det i ett inlägg.
Så här säger hon om resor och hållbart, men tar även ställning mot ”underhållningen” som finns i Thailand och som går ut på att rida på elefanter i djungeln.
Att ta ställning mot det kan aldrig göras för många gånger, så tack för det! 💪🏻

Phuket i all ära men det finns mycket att göra med barn utanför hotellområdet. Varför inte hyra en longtail boat för en dag och göra egna ö- stopp? Eller hyra en tuk tuk för en dag och besöka små byar och äta lokalt? Eller kolla vattenfall? Eller rida på elefanter i djungeln? Bara några tips…

Vi bor ju på en ö så att besöka andra öar är ju vår dagsaktivitet. Rida på elefanter hade jag inte gjort.

Hur tänker du kring miljön när det kommer till att du flyger så mycket? Och att du planerar att skaffa ytterligare ett barn. Att skaffa barn är det sämsta man kan göra mot klimatet. Du har ju redan två.

Jag tror att man måste leva och njuta av livet därför väljer jag flyg och hotell där man kompenserar för sina utsläpp. Tänk på att en del av hållbarhet också handlar om social hållbarhet, nästan alla som bor här i södra Thailand är helt beroende av turism. // Isabella Löwengrip

Vad tycker ni om hennes resonemang?

Visa det här inlägget på Instagram

Isabella Löwengrip avslöjar i sitt Instagraminlägg att hon sålt 28 000 böcker sedan lanseringen den 10 november.
Jag har ingen riktigt uppfattning om huruvida det är bra eller dåligt, eller vad det innebär rent inkomstmässigt för Isabella och hennes medförfattare, som jag antar får sin del av kakan, så vida hon inte fått en fast summa för sitt arbete.
Jag vet heller inte hur den procentuella fördelningen ser ut, men för enkelthetens skull så kommer jag använda mig av termen ”författarens royalty” som jag antar är oförändrad oavsett om boken har en, två eller tolv författare.
Summan verkar heller inte påverkas av detta.

Jag beslöt mig för att vända mig till min gode vän ”Google” för att se om jag kunde hitta lite legitima siffror och fakta om saken.
Det är ett inlägg på bloggen ”Boktugg” som tar upp intäkter och lön för en författare, och trots att inlägget är från början av 2021 så är siffrorna som presenteras från 2014. Du hittar hela rapporten här. 

Enligt inlägget på ”Boktugg” så har man utgått från medianlönen på i Sverige 2019 på 31.700 kr.

Eftersom en professionell författarverksamhet nästan uteslutande bedrivs i bolagsform idag får vi lägga på alla kostnader för att bedriva ett bolag. Enbart lönekostnaden, arbetsgivaravgifter och försäkringar landar på 590 tkr för ett år.

Därutöver behöver du kanske redovisningskonsult, mobiltelefon, dator och lite grundläggande författarbehov. Låt oss säga, lågt räknat, 5 tkr per månad och vi är uppe i totalt 650 tkr per år. // Boktugg

På Boktugg finns en detaljerad uppställning av de sätt som en bok kan generera inkomst. Författaren i deras exempel behöver sälja drygt 82 500 böcker per år för att kunna plocka ut en svensk medianlön varje månad.

Nu är ju inte Isabella den typen av författare som enkom arbetar med att skriva böcker, och har andra intäkter utöver royalties från sin bokförsäljning, men jag tyckte ändå det var intressant att få branschens intäkter förklarade och demonstrerade.

Jag har en känsla av att den PR som boken inneburit för Isabella, är värd betydligt mer än vad den drar in i eventuella royalities.
Håller du med eller har du helt andra tankar kring det här?

Jag har sett den här typen av diskussioner lite överallt på sociala medier, och tycker ämnet är intressant.
Utbildning.
Inne hos Isabella tycker man att hon ska skaffa sig en utbildning. Bianca Ingrosso behöver tydligen också skaffa sig en utbildning, trots att hennes företagande går som tåget.
Missförstå mig rätt, jag värdesätter utbildning, särskilt den vi har i Sverige och som faktiskt är kostnadsfri. Det är en sådan ofantlig lyx, som många inte ens reflekterar över utan tar för givet.
Jag tycker absolut man ska sikta på att utbilda sig, för att värna om sin framtid och för att ge sig själv de bästa möjligheterna i livet.
Men….det betyder inte att utbildning är det enda sättet att åstadkomma detta på, och att uppmana människor som redan är väldigt framgångsrika – som Bianca, som kunde ta en aktieutdelning på över 50 miljoner kr – känns bara helt bakvänt.
Målet med utbildning är att ge sig själv chansen till ett bra jobb med inkomst mm (för de allra flesta men det finns de som pluggar bara för att det är jul, men det är inte de jag avser här) så att uppmana någon att avbryta det de jobbar med nu och tjänar pengar på, och som de åstadkommit utan att ha pluggat, för att studera till något eftersom man ”bör studera som en ansvarstagande vuxen” är idioti om du frågar mig.

Jag skulle uppmana alla entreprenörer som framgångsrikt arbetar med saker utan någon vidareutbildning, att absolut kika på att vidareutbilda sig. För att bli bättre på det arbete de redan gör, och inte för att sluta med sitt nuvarande jobb för att läsa en utbildning om någonting helt annat, för det är vad ”seriösa människor” gör.
Bullshit.
”Livet handlar inte bara om att gasa och köra sitt race!” står det längst ner i det här kommentarsfältet, och det kan jag hålla med om.
Men inte heller handlar livet om att göra som alla andra, stöpas i samma form, gå samma upptrampade stig och aldrig våga tänka utanför boxen.

Jag har svårt att se att det skulle finnas en utbildning till ett yrke där exempelvis Bianca Ingrosso skulle kunna bli mer framgångsrik än hon är nu.
Jag lyssnar gärna på er som inte håller med, för det här är ett riktigt intressant ämne tycker jag. 🙂
Men håll en civiliserad ton, oavsett vem du pratar om, tack!

Jag trodde att det här var något gammalt som låg och skvalpade på Isabellas sida, men icke.
Det här verkar vara någonting nytt, som publicerats på Löwengrip Beautys hemsida.

Om man ska tro den här artikeln på DI Digital, så vet jag inte om Isabella Löwengrip är rätt person att sitta i den här styrgruppen för Löwengrip Female Entrepreneur Award. Hon är väl snarare expert på att hoppa av diverse sjunkande skepp, precis i tid för att rädda sitt egna skinn och utan att själv påverkas allt för negativt.

Kanske kan resten av panelen väga upp?

Tack för tips!