Angelica Lagergren:
Aldrig trodde jag att själen skulle göra såhär ont av smärta. Jag visste inte innan jag fick barn, att hjärtat skulle växa och att jag skulle älska så mycket. Men nu vet jag. Nu vet jag hur det är att älska. Och jag vet tyvärr hur det är att sakna så mycket att det känns som att hjärtat och själen ska gå i tusen bitar. Mina fina, älskade barn. Idag är det liksom bara tisdag…
Jag och Stefan smsade med varandra förut och bestämde att de ska komma hit en stund i morgon på dagen. Alice har frågat en del efter mig och jag känner att en vecka är för lång tid. Det känner Stefan också, så det är skönt att vi känner lika där.//Angelica
Även fast jag inte alls kan relatera till den smärta hon känner av saknad för sina barn så vet jag ju hur det är att känna avgrundsdjup smärta.
Det är skönt att läsa att hon och Stefan känner likadant i att vara flexibla med att låta barnen träffa den andra föräldern även fast det inte är ”deras vecka”.
Allt för många gånger används barnen som ett vapen mellan föräldrarna vid en skilsmässa – framförallt om den inte är helt ömsesidig – och jag har till och med hört om en förälder som inte vågar börja dejta någon ny, 3(!) år efter skilsmässan av rädsla för vad exet skulle göra om hen fick reda på det. Försöka knyta barnen till sig som en hämnd även fast det var hens fel att äktenskapet sprack från första början eftersom hen var otrogen.
Man slutar aldrig förvånas.
Människor kan verkligen vara riktigt vidriga och själviska.
Som tur väl är han Angelica många fina läsare som delar med sig av egna erfarenheter och skickar kärlek. Nätkärlek at it’s finest. Sånt gillar vi.
Föregående inlägg 
Jag har en bekant som tokvägrar ha barnen när det är andra förälderns vecka, så den andra föräldern får skaffa barnvakt även om hen åker på att jobba extra.
Bekantingen tycker att jag ska göra likadant, men aldrig i livet. Jag kommer ALDRIG säga nej till att ha mina barn.
Samma bekanting tycker att jag ska hota barnens pappa med att han inte får träffa barnen alls om han inte börjar ha dem oftare än nu. Jag fick ont i magen och vi rykte ihop när hen sa det. På samma sätt som jag aldrig kommer att säga nej till att ha mina barn skulle jag aldrig hindra dem från att träffa deras far.
Att använda ungarna i något slags maktspel är förjävligt.
Herregud?! Finns det verkligen sånna människor på riktigt?!
Ooo ja du skulle bara veta.
Föräldern tänker inte på barnet/barnen i fråga. Och ser till att det blir till deras bästa.
Utan använder dem så att säga för att djävlas med sitt ex så mycket det bara går.
Hur jag vet? Jooo jag har haft det så med mitt ex ?
I deras blogg var det en kommentator som tyckte att A borde kräva att få ha barnen på heltid om det stämde att S hade varit otrogen, för i så fall ”förtjänande han inte att ha barnen”. En sån attityd gör mig mörkrädd – att använda barnen som en bricka i ett spel på det sättet.
Jag vet inte vad som hände mellan dem men de ska båda ha beröm för att de inser barnens rätt till båda föräldrarna och verkar sätta barnen i första rummet.
Angelicas inlägg berörde mig förövrigt väldigt mycket. Jag känner henne inte men önskar henne lycka.
Jag var tillsammans med en nyskild man som helt allvarligt ansåg att barnens mamma inte hade rätt till delad vårdnad pga att det var hon som ville skiljas, för då var det ju hennes fel att barnen fick växa upp med skilda föräldrar… :/
Vilken douche! Hoppas du drog långt bort från den mannen, sånt bådar aldrig gott.
”Som tur väl är han Angelica många fina läsare som delar med sig av egna erfarenheter och skickar kärlek. Nätkärlek at it’s finest. Sånt gillar vi.”
Att du sedan själv gör narr av Anna Books utseende i tidigare inlägg idag och låter dina egna läsare skratta åt henne i kommentarerna….
Ja, skaffa dig lite humor. Besök mitt instagramkonto för vägledning.
Ånej, ”skaffa dig humor”-argumentet.
Faktiskt. Gillar man inte Magnus Betners humor så går man inte på hans shower. Simple as that.
Jag tycker att den här bloggen har många roliga inslag, men när dina ”roliga” inlägg slår över i mobbning och oändligt utseendehån skriver jag väl att jag tycker att det suger? Om jag tycker Magnus Betnér är tråkig men fortfarande mobbar folk skulle jag väl ha en åsikt om det också (hur hans shower nu kom att jämföras med den här bloggen…)?
”Skaffa dig humor”, samma svar som ankpung gav på sin insta häromdagen när någon ifrågasatte ”skadeskjutningen” av dig.
Funkar i alla lägen ?
Gulligt. Cause that’s the same. =)
Same same but different, det visar bara att det är ganska hårfin skillnad på vad som är ok och mindre ok.
Jag håller med, gränsen mellan humor och mobbing är väldigt tunn. Ofta slår det tyvärr över mot mobbing när det kommer till Anna Book, vilket är trist.
Jag tycker om din blogg och skrattar mycket åt dina inlägg men det innebär inte att jag tycker att mobbing är okej.
Min pappa hade noll intresse av att vi ens skulle vara hos honom varannan helg när mina föräldrar skilde sig. Det gjorde ont det med. Har man två föräldrar som vill vara engagerade och finnas där för sina barn så är det så fint och viktigt att båda vuxna lägger sina egon åt sidan och tillsammans ger sina barn den gåvan. Hoppas A och S kan hålla fast vid den flexibiliteten och det fokuset på barnens bästa.
Att säga adjö till sin pappa i förgår på begravning är så smärtsamt. Tänker hela tiden på att ringa honom eller gå upp till honom. Detta att ha sorg är inte lätt. Men jag har inget val. Kommer ta tid och fällas många tårar innan det känns bättre. ?
Ta dig den tiden du behöver för att sörja men glöm inte att man inte kan leva i sorg för alltid, lev trots sorgen. Ta hand om dig! ?
Jag beklagar din sorg! Kram! ?
?
12 år sedan min pappa dog i MS och jag tänker fortfarande på att ringa honom ibland – det går liksom aldrig över detdär riktigt. men även om det inte känns så nu så lovar jag, med allt jag har, att det kommer bli bättre och en dag kännas såpass okej att det går att leva och skratta och uppleva saker man velat ha med honom på utan att man går sönder inombords. han kommer alltid vara med dig ❤️
PS. när det känns jättetungt brukar jag gråta ut ordentligt, sen tänka att jag ska leva ett så jävla bra liv som möjligt så att jag har massa roliga grejer att berätta för honom när vi ses i nangijala sen 🙂
Min pojkväns pappa gick bort för två månader sedan, endast 42 är gammal. Det är tufft. Sorgen min pojkvän bär, och som hans farbröder och farföräldrar bär, det gör så ont att se. Jag vet inte själv hur det känns att mista en förälder, men jag har fått se någon annan göra det på nära håll, och det är fruktansvärt vad det gör med en person. Man kommer nog aldrig över det, men på nåt underligt vis lär man sig att leva med det. Min svärfar brukade alltid ringa väldigt sent, så så fort telefonen börjar plinga runt 22-23-tiden reagerar både jag och min pojkvän och tror att det ska vara han, men så slås man av tanken… han finns inte mer. Jag hoppas du har människor runt om dig som finns där och lyssnar, tröstar och hjälper dig så gott det går genom denna tid. Jag tänker på dig! ❤️ Det kommer bli bättre, det lovar jag, men det kommer att ta tid. Ta hand om dig.
Tack för alla fina ord Ang min fars bortgång. Det värmer och betyder mycket. Jag tror vi ses igen och att själen går vidare. Kramar.??
❤️❤️❤️
✨❤️✨
När mina föräldrar separerade så försvann min pappa ut ur bilden, sakta men säkert.
Först var han väldigt hängiven & körde flera mil för att få leka med oss barn & umgås så mycket han kunde. Så fint gjort av honom.
Att han sedan struntade i oss efter några år gjorde ont. Jag hade aldrig i livet kunnat skita i mina egna barn.
Skulle jag, mot all förmodan, separera med mina barns pappa så hade jag aldrig någonsin hindrat dom från att träffa honom precis när dom hade velat. Man väljer inte sina föräldrar & man kan inte som barn behöva användas som några brickor i ett spel.
Så var det dags att dra upp detta ännu en gång, konkursen, utreseförbud, viktminskning osv osv…
http://blogg.alltforforaldrar.se/mammamy/2017/07/27/fran-utreseforbud-till-ny-karriar/
Äääääälta o äääääälta o ääääääälta.
Visst kan man behöva Älta för att sedan kunna gå vidare. Men det här börjar nästan bli löjligt. Är det för att jaga läsare?
Tycker så synd om angelica. Känner verkligen hennes smärta! Störigt att expartnern bloggar också, jag hade fått panik av att veta hur lycklig mitt ex är utan mig (om jag blivit lämnad) :-((((
kan det vara att de är lyckliga utan varandra men att separationsångesten för barn o ev man kan göra sig påmind. Ibland så ska bloggar vara så puttinuttiga o sen skiljer de sig som om det var det mest självklara i livet, eftersom de bara yppar ytan o inte det verkliga livet..o bloggläsarna OMG ?
Att inte ha sitt barn på heltid eller iaf bara varannan vecka måste vara otroligt jobbigt, iaf när de är så små….min son är hos sin pappa varannan helg (och ngn gång ibland om han har lust….om sonen har lust alltså) och när han var liten var det asjobbigt trots att det bara var 6 dagar i månaden – man kan ju liksom inte ringa o kolla läget när d är så små, visst ringa pappan men man vill ju stämma av och prata med barnet också!
Nu är han 13 och då är det mkt mer okej! Sen tror jag inte jag hade klarat att ha han varannan vecka (det hade jag ju men fan vad jobbigt)!
Vad fint du skrivit om mig. Tack!
Min pojkvän blev utslängd av sin pappa när han hade missat sista bussen tillbaka in till stan och gick hem till sitt andra hem, pappans hus, för att sova där istället, trots att det inte var pappans helg. Kan säga att såhär 20 år senare har de fortfarande inte någon bra relation.