Anna Book:
Men åh! PULVERSÅSEN!!
Det är verkligen som att återse en gammal vän på något vis.
Anna och pulversåsen gick liksom hand i hand under så lång tid och nu har den varit lika frånvarande som Tjocka Hetsätarkattens mättnadskänsla, två minuter efter inmundigad måltid.
Ja, jag har saknat pulversåsen, på samma sätt som jag höll på att förgås av saknad när Boken hade sin Instagram privat. Det frätte ett hål i mitt hjärta och jag vädjade till hennes dåvarande agent att övertala henne att öppna upp den.
För jag gillar faktiskt Anna. Man kanske kan tro att jag har ett horn i sidan till henne men det har jag absolut inte – hon är bara så galet underhållande i allt hon gör. Hade hon inte varit det så hade jag ju inte ens bemödat mig med att skriva en rad om henne.
Hon är fascinerande på något sätt jag inte riktigt kan beskriva. Hon blir arg som ett bi om någon ifrågasätter henne, hon raderar kommentarer med ljusets hastighet och hon är liksom bara en maxad version av sig själv hela tiden och det är därför jag inte kan. sluta. titta.
Kalla det en bilolycka om du vill men det är ju bara morbid fascination. Det finns ju ingenting morbitt med Anna överhuvudtaget utan hon är ren underhållning.
Om det hade funnits en Bloggbevaknings-Award så hade priset för ”mest beroendeframkallande influencer” givetvis gått till henne. Jag behöver Anna Book i min blogg och i mitt liv som jag behöver cola zero. Jag skulle kunna klara mig utan men livet skulle inte längre vara komplett.
Någon kanske tycker att jag driver med henne men jag vill hellre se det som att jag ”sekundär-underhåller” via henne liksom.
I am just the messenger – she is the entertainer.
