Under ditt inlägg om kosläpp har någon med namnet sorgsen skrivit en kommentar. Det skar i mitt hjärta att läsa om vad denna person går igenom. Tänkte höra om vi kan få ett peppinlägg åt hen? Många har redan börjat skriva, men kärlek kan det aldrig bli för mycket av.
Mvh Emma
Jag fick ett mail från Emma som gärna ville se ett kärleksfullt peppinlägg till skribenten av den här kommentaren och det håller jag verkligen med om.
Mer kärlek åt folket!
Och du – ”Sorgsen” – om du vill komma i kontakt med någon som skrivit att du gärna få maila dem, skicka mig ett mail på kontakt@bloggbevakning.com så vidarebefordrar jag din mail till dem.
Så, har du något fint att säga, ett hjärta, en virtuell kram eller kanske något tips eller råd som kan hjälpa – dela gärna med dig!
Jag, Tjocka Hetsätarkatten och Lilla Snöboll skicka en stor, stor kram och en massa kärlek!
Efter många om och med lyckades jag fånga dem båda! 🙂
Föregående inlägg 
Så fint inlägg, Cam. ❤️ Hur kan folk säga att Bloggbevakning är en mobbande blogg? Har aldrig sett eller fått liknande stöd som härinne, från så många kloka människor. Så mycket kärlek!
Tacka Emma, det var hennes idé! <3
Jag ser det såhär:
Bloggbevakning/Camilla är inte i sig en mobbare.
Hon skriver vasst och syrligt, absolut, och det tillsammans med ett öppet kommentarsfält lockar till sig folk som utnyttjar det fria ordet att vräka ur sig vad som helst.
Jag önskar fler kunde hålla sig på mattan angående hur de skriver, för jag vill inte se ett kommentarsfält där allt måste godkännas i efterhand, det blir liksom inte ett livligt och diskuterande kommentarsfält då, det blir som hos Blondinbella där det kan komma 20 likadana svar på en kommentar för att de andra inte blivit godkända än.
Ibland ger jag kritik om jag tycker något är lite väl vasst skrivet men oavsett vad Camilla skriver så är det en fis i rymden mot hur jävligt folk uttrycker sig när de känner de kan vara anonyma, tyvärr :/
Så fortsätt som du gör Camilla och jag tycker inte du ska vara rädd sätta en del ip-nummer på moderering om de upprepat fortsätter bete sig illa här.
De peppande inläggen utgör typ 5% av bloggbevakning. Följer man bloggen under en längre tid så märker man till slut mönster och en viss systematik. Att mobba betyder inte att Camilla sitter och kallar ex Tyra för idiot gång på gång, det handlar om att hon skriver nedvärderande om andra personer och lägger kommentarer som är kränkande. Det man inte får glömma är att för vissa personer är livet redan så svårt att det räcker med en nedvärderande kommentar för att personen i fråga vill ta livet av sig. Ni som har sett serien 13 reasons why förstår vad jag menar.
T HÅLLER med. Ibland finns det några härliga medmänniskor som vill peppa. Men kan slå åt helt andra hållet. Familjeliv är mycket bra med bara människor som behöver råd och hjälp. Och där får man 100 procent stöd.
❤❤❤❤ Tusen kramar till dig! ❤❤❤❤
<3 <3 <3
Det är inte patetiskt att skriva av sig alls. Det är modigt och klokt att våga öppna upp sig och ventilera (även fast man är anonym). Om du orkar kan du prata med sjukvårdspersonalen som tar hand om din mamma, det finns bra hjälp att få som anhörig också. Om du vill ha någon att skriva med får Cam gärna förmedla min mailadress.
jag tänker på dig! Även om sorsgen är din, så är du inte ensam ❤️ Här i Gbg brinner nu ett ljus på soffbordet och jag tänker på dig!
Ta hand om dig.
Så fint att tända ett ljus för någon annans sorg. ?
❤❤❤
All kärlek och styrka till dig ❤
Sorgsen. Håller med Rrrrr här ovanför, modigt att få ur dig allt du bär på oavsett var! Kanske skönt att få vara anonym också? Hur som, kan inte ens föreställa mig chocken och smärtan i det du går igenom men jag tänker på dig och tar till mig av dina ord. Ska faktiskt ringa min mamma nu på en gång, tack för att du trots mörker sprider ljus hos oss andra med dina kloka, uppriktiga råd. Stor kram, tack, jag beklagar djupt och glöm inte att låta andra bära dig ibland när det blir för tungt.
❤️❤️❤️❤️
Det som hänt dig är min största rädsla och jag är så ledsen över att det ska behöva vara din verklighet ?
Jag skickar massa med kramar till dig och hoppas det snart kommer någon fin stund som du kan glädjas över i allt detta fruktansvärda.
❤❤❤❤❤❤
Till Sorgsen: Som jag skrev i det tidigare kommentarsfältet, så är jag totalt tom på ord. Mitt hjärta brister för dig och jag fällde några tårar tillsammans med dig. Jag önskar jag kunde säga något för att lätta din smärta, men det finns inga ord som kan göra det.
Du kommer att må bättre, du kommer att komma starkare ut ur det här och du kommer troligtvis också att tillåta dig må bra igen. Men just idag behöver du inte ens tänka på något av det, idag (och alla andra dagar!) får du lov att skrika hur mycket du vill, gråta hur mycket du vill, hata hur mycket du vill, sörja hur mycket du vill. Du får lov att göra precis vad du vill. Vi är många som tänker på dig, och jag kommer fortsätta tänka på dig framöver. <3 Du får lov att känna att du inte orkar resa dig ur sängen och du får lov att sjukanmäla dig tills du orkar igen. Om smärtan blir för outhärdlig (vilket jag inte ens tvekar på att den redan är) så rekommenderar jag att du kontaktar sjukvårdspersonalen för hjälp som anhörig.
All kärlek, tankar, styrka, kramar och pussar till dig.
❤️❤️❤️
Miljoner kramar till dig!
Åh, vilken hemsk tid i livet för dig just nu ❤ jag önskar att jag kunde skicka dig styrka, men jag hoppas att våra tankar och ord på något sätt kan linda lite bomull runt ditt hjärta.
Var inte orolig att någon ska be dig rycka upp dig, om någon gör det så försök skaka det av dig och tänka på att de antagligen inte varit med om något som skakar om en från grunden. Du måste få gå igenom och bearbeta detta på ditt eget sätt. Det enda rådet jag ger dig är att prata med någon professionell, att få vräka ur sig kan lätta trycket en del iaf.
Kära sorgsen,
Jag förlorade min mamma för ett och ett halvt år sen och vet hur jävligt det är när man bara försöker hålla ihop sig själv för att hjälpa henne samtidigt som man själv bara vill bli ett barn igen och krypa upp i hennes knä. Om du nånsin behöver sällskap, hjälp eller råd om vad man måste ta itu med så snälla tveka inte att maila. Camcam har min mail.
En vis kompis som också haft otur i sin familj sa till mig en gång att det går att få stöd på andra håll också, även om det känns otroligt. För mig hjälpte det mycket att prata med folk i samma sits. All kärlek och styrka till dig! <3
❤️❤️❤️
Kan inte föreställa mig hur det måste kännas. All kärlek till dig ❤️
Ush va jag känner med dig ❤ även om det är svårt att tro just nu så kommer du ta dig igenom det. Du kommer antagligen alltid ha ett sår i själen men du kommer skratta och känna lycka igen. Själv miste jag min pappa när jag var 10 år. Sen miste jag min mamma för två år sen i cancer. Från besked att hon var sjuk till hon gick bort tog det fyra månader. Just då var det svårt att förstå hur jag skulle orka med livet som föräldralös men det går. Jag har syskon men de har psykiska problem samt drogproblem så de var inte till något stöd, snarare tvärt om då deras hantering av det hela gjorde det ännu jobbigare för mig. Jag skötte allt praktiskt själv och det var jobbigt, men när det är klart är det en frihetskänsla och man kan börja blicka framåt och fokusera på att orka finna glädjen i livet igen. Du klarar det här även om det känns omöjligt just nu ❤
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Kram, kärlek, kram!
? ? ?
Det var väldigt tråkigt att läsa. Vi känner inte varandra men jag känner endå empati för dig. Jag har också förlorat min pappa. I början är man ledsen sen blir det lite som att överlevnaden tar över. Man väljer livet för att man själv är kvar medan den andra är i himlen. Man har liksom inget val mer än att acceptera sorgen, låta den komma och sedan bearbeta den. Bit för bit. Det är jobbigt och vissa dagar är det mer än så. Men, det blir bättre. Jag hoppas du har eller kommer träffa en partner eller en vän som kan stötta dig och göra din lyckligare. Få dig att glädjas dubbelt så mycket som du behövt sörja. Jag hoppas också att din mamma blir frisk. Även om det känns ensamt och hopplöst just nu så ska du veta att du en dag kommer att må bra och skratta igen, leva i nuet och vara glad och lycklig. När den dagen kommer så kommer din pappa finnas med dig och vara glad att se att du lever i nuet. För det är det vackraste sättet man kan hedra de som gått vidare på, genom att själv leva och få ut det bästa av allt som livet har att ge.
Önskar dig allt väl och önskar att det blir bättre snart. ❤
Skickar dej massvis med kramar, tycker inte du är patetisk öht! <3 <3 <3
?????????
❤️❤️❤️
Åh jag tycker så synd om dig Sorgsen. Att ”rycka upp sig” ur en sån situation är omöjligt. Det är ju stora, traumatiska händelser. Kanske du kan gå och prata med någon? Jag fick en samtalskontakt på min vårdcentral för några år sen när jag mådde dåligt (över någonting mycket mindre än det du är med om).
Det kan låta futtigt men ibland hjälper det faktiskt. Och man kan få konkreta råd om hur man ska klara sig igenom dagarna.
Stor kram till dig. ❤️
Finns inga tröstande ord att säga, sorg tar tid, det måste få ta den tiden. Hur jävligt det än känns, så blir det bättre.Jag har varit i din situation och just nu, har jag ett barn som är svårt sjukt. Stor kram till Dig!
Stor kram. Är i en liknande sits och det gör så ont.
Ta hand om dig! Varenda ord som har skrivits härinne gäller dig också. Önskar jag kunde ta bort smärtan.
Sänder all min kärlek, styrka och kramar <3
Tack. Det värmde verkligen Anja när jag ligger i sängen och gråter. Det suger att bli föräldralös även om man är vuxen. Mina föräldrar är de som alltid funnits där men nu är det snart slut med det.
Åh, vad jag lider med dej – finns inga ord som hjälper men jag tänker på dig iallafall och önskar av hela mitt hjärta att du får må bra igen!
Jag är själv ensambarn och när jag sett på nära håll hur kompisar med syskon liksom sluter upp tillsammans när det krisar så känner jag mig så ensam….även om jag har man och barn så är det inte samma i sånna situationer som att ha syskon som man delat livet med….
Världens största kram!
Inga ord kan beskriva hur ledsen jag är för din skull ❤ vill du prata? Du kan i så fall skriva till mig här: pinguin_rule@hotmail.com jag är inte i närheten av samma situation som du men jag är uppvuxen med en förälder som har en kronisk sjukdom och vi kanske kan finnas för varandra ❤
Kram till dig sorgsen. ❤️
Åh, vad fruktansvärt sorgligt! Självklart måste man få ventilera när man mår dåligt. Och vem fan hade inte mått dåligt i din sits? Så himla orättvist och fel det känns att folk ska drabbas så.
Hoppas du kan få professionell hjälp att ta dig igenom det här svåra.
Har du någon vän som kan hjälpa dig? Någon mer avlägsen släkting?
Det är helt ok att be om hjälp i såna här lägen. Hoppas du har någon!
Många många kramar till dig i den här orättvisa skiten
Jag lider med dig ”sorgsen” och vet precis hur det känns att förlora en älskad. Det känns inte tomt utan tungt, så förbannat tungt och det gör förbannat ont.
Det gjorde så ont att jag knappt kunde andas, jag grät hela tiden och inför folk på gatan.
Jag har ett så fint minne från den tiden, när jag hämtade hennes saker från kontoret på hennes jobb och satt i porten utanför och brölgrät. Då kommer ett ”gangster”gäng ut från samma port (Kriminalvården) och allihop blir alldeles bestörta och sitter länge länge med mig och bara lyssnar, klappar mig på ryggen och gråter en skvätt de också. Antingen hade de själva förlorat någon eller så vart de känslosamma inför tanken.
Det berörde mig att tuffingarna ens bemödade sig att trösta mig.
Så ”sorgsen” du är verkligen inte ensam i detta, ta all hjälp du kan få och släpp ut alla känslorna så länge det behövs, tro mig, det behövs!
Massor av kramar från mig till dig, håll ut, det kommer ljusna om än inte på ett tag. <3 <3
Så fint, men samtidigt så sorgligt. Jag grät en skvätt när jag läste din kommentar. <3 Hoppas du och alla andra som förlorat någon så nära kommer att få skratta igen. <3
Tack <3 jag har lyckligtvis kommit dit där jag skrattar igen och inte gråter varje gång jag tänker på henne. MEn det tog över två år innan jag slutade gråta så fort jag kom å tänka på henne.
Allt har sin tid, allt tar sin tid, ge det den tid det behöver.
???????????
All kjärlighet i hele verden til deg, Sorgsen!
???????????
All kärlek till dig ❤❤❤
Massa kärlek till dig Sorgsen! Fy vad fruktansvärt det du hår igenom nu, jag önskar det fanns nåt jag kunde göra. En bloggare på metromode Linn Herbertsson förlorade sin mamma i cancer och bror i något drogrelaterat inom 2mån för ett par år sen. Hon har skrivit mycket om hennes sorg och hur hon bearbetat allt, kanske kan finnas någon tröst att läsa lite där? Även heja livet-gruppen på Facebook kanske kan komma med lite stöd? Kram till dig!!!
Kära Sorgsen, tänkt en minut i taget. Klarar du en minut så klarar du nästa minut också. ❤ All värme och omtanke till dig och din mamma.
jag har oxå tänt ett ljus. Min far dog för några år sedan i cancer.
Stora kramisar på dig, fina
Min mamma dog för 2 år sådan och nu min pappa för en månad sedan. Tycker du ska gå och prata med någon. Jag fick stödsamtal några gånger. Och det hjälpte lite. Det är jobbigt och tar energi att ha sorg. Föräldrar har ju varit med oss sedan vi kom till världen. Du måste få prata av dej. Och komma ut och för ett tag ha kul och då koppla av från sorgen. Det tar tid och är en krissituation. Vänd dej till vården och förklara du måste få hjälp. Stor kram till dej.?❤
All kärlek och alla kramar som går att skicka.
Hjälp och stöd finns att hämta.
Gråt, skrik, svär, gör precis det som faller dig in. Det blir bättre och du kan!
??????
Är i samma sits, min mamma dog i år. Man känner verkligen hur barnet i en skriker när något såhär fruktansvärt händer. Jag beklagar och önskar dig all lycka <3
❤❤❤
Jag är så ledsen för din skull! Jag vill egentligen bara säga att jag tycker att du är stark som kan berätta att du behöver stöttning. Det är superbra att du gör det du kan för att ta hand om dig. Som någon skrev – var inte rädd för att be sjukvårdspersonalen om hjälp. De kan säkert guida dig till stöd. Var rädd om dig.
Jag törs lova dig att du kommer må bra igen. Här brinner det ett ljus för dig och din familj ikväll. /Någon som förlorat sin mamma i cancer
All styrka och kärlek till dig. ❤️
All kärlek till dig Sorgsen och till alla er här inne som har varit med om liknande saker.
Finns det något jag kan göra, anything at all, så säg bara till.
Jag älskar all kärlek här inne. Det visar hur stora hjärtan människor har för andra.
Sorgsen – det tynger mig att du finner dig i en sån tuff, tung och totalt livsomställande situation. Jag ängar en tanke både åt dig och din mor ikväll. Jag hoppas att hon möter livets ände så bekvämt som möjligt, vetandes om att hon har en dotter (son?) som finns där in till slutet, som lever vidare, kommer ihåg henne och genom vilken hon aldrig riktigt lämnar de som står henne nära – alla minnen, känslor och all kärlek försvinner ju aldrig, även om den fysiska personen gör det.
Det är inte det minsta patetiskt att prata och nå ut. Det är sansat, modigt och starkt. Det är så man hanterar sorgen och lär sig att gå vidare. Du kanske har andra släktingar som kan hjälpa dig och din mamma i denna svåra sits, och som kan finnas där när det blir tomt utan henne. Och vänner, de kan vara en klippa när man behöver en.
Skriv gärna här igen, det är många som vill lyssna, peppa och som ofta har gått eller går igenom liknande situationer och som både vill hjälpa och prata ut själva.
Ta hand om dig. Man är oftast starkare än man tror. Var inte rädd för att sörja och känna förtvivlan över den tomhet som dina föräldrar lämnar kvar – det är en – om än den tuffaste – delen av processen att gå vidare. Men det går, hur omöjligt det än kan kännas ibland!
<3
Du är med mig i mina tankar sorgsen. Jag är så oerhört ledsen för din skull. En del sorg skulle man behöva dela.
När jag berättade för en kollega om min svåra South så berättade hon att hennes make dött i cancer i ett snabbt förlopp. Då sa hon att hon önskade att vi kunde han svart sorgbindel på armen när man sörjer. Ibland behöver man att den svåra smärtan i bröstet ska synas och att folk tar extra hänsyn… Man skulle behöva gå sitta med i lokaltrafiken och få hjälp i mataffären och sånt. För den fysiska smärtan för så ont och man kan inte tänka klart. Jag önskar också att vi hade den möjligheten för den smärtan går inte nära själv. Och det går inte hålla ihop, man måste få köpa tårarna rinna även i det offentliga rummet.
Stor kram ❤️
Sorgsen: vill att du ska veta att du inte är ensam! Jag har inte gått igenom samma sak, men jag har gått igenom andra saker, och det viktigaste att veta är att man inte är ensam. Jag vet att dina föräldrar vill att du skall LEVA. Ta din tid. Men glöm inte bort att leva. Lev för dina föräldrar. All kärlek till dig ❤
❤❤❤
Sorgsen, bara det att du har styrkan att be om hjälp. Att ta dig kraften och sträcka ut visar att du kommer klara dig igenom detta. Med tårar, ilska, sorg och en hel massa andra känslor. Ont som fasiken gör det, men du känner.. du stänger inte av utan lever dig igenom det. Och glöm aldrig att det finns inget facit för sorg, alla upplever den på sitt eget sätt och alla hanterar den på sitt eget sätt. Viktigast är att du har människor omkring dig som kan stötta dig med det du behöver, vilket kommer växla från dag till dag. Det kan vara kända eller okända, spelar ingen roll bara du känner kärleken och omsorgen. Du fixar det, även om du inte tror det. Du kommer skratta igen, inte imorgon och kanske inte nästa månad men det kommer en dag när sorgen inte längre gör akut ont utan mer än som en bitterljuv ömhet. Och den dagen vänder livet till det bättre. Har själv förlorat in mor genom självmord, och senare min far. Man överlever första och plötsligt en dag lever man igen. Kram
En dikt av Tomas Tranströmer
Nockturne
Jag kör igenom en by om natten,
husen stiger fram
i strålkastarljuset – de är vakna,de vill dricka.
Hus,lador,skyltar,herrelösa fordon – det är nu
de ikläder sig livet. Människorna sover:
En del kan sova fridfullt,andra har spända
anletsdrag som om de låg i hård träning
för evigheten.
De vågar inte släppa allt fast deras sömn
är tung.
De vilar som fällda bommar när mysteriet drar förbi.
Utanför går vägen länge mellan skogens träd.
Och träden träden tigande i endräkt med
varann.
De har en teatralisk färg som finns
i eldsken. Vad deras löv är tydliga!
De följer mig ända hem.
Jag ligger och ska somna,jag ser
okända bilder
och tecken klottrade sig själva bakom
ögonlocken på mörkrets vägg. I springan
mellan vakenhet och dröm
försöker ett stort brev tränga sig in
förgäves.
( ur ”Den halvfärdiga himlen”, 1962)
Jag miste också min pappa för ett par månader sedan. Har klippt kontakten med mamma, vilket gör mig i praktiken föräldralös (hon är dessutom cancersjuk, så hon kan gå bort när som – kanske utan att jag får möjlighet att säga hejdå och försöka förlåta henne). All smärta är individuell, men jag förstår dig på sätt och vis. Allt det praktiska som måste hanteras är ett helvete efter en förälder går bort. Särskilt när det känns som att en inte får tid över till att sörja på riktigt. Det enda jag kan säga är: ta den tid du behöver för att hantera det du går igenom. Och ta hjälp av omgivningen i största möjliga mån. Att klara detta själv är inte ett alternativ – det gör INGEN. Låt dina känslor få det rum de behöver också – tryck inte bort dem! En sorgeprocess är överjävlig, men nödvändig. Sänder mina varmaste tankar. ❤
En stor Bamsekram till ”sorgsen”❤️❤️❤️
Jag vet inte ens vad det finns att säga. Jag hoppas du hittar styrka i något snart. Och att du har någon som finns där för dig genom det här. Skickar så mycket hopp, kärlek och kramar till dig, även om det inte är mycket alls. ❤️❤️
Allra finaste Sorgsen.
Detta är din svåraste tid och du kommer gråta många gånger.
Var inte rädd för att gråta.
Har du någon som kan hjälpa dig?
Var inte rädd för att be personalen på Hospis om stöd,de finns där för dig med.
Min pappa dog 3 dagar innan julafton 2007,jag var ledsen,jag var arg,jag var lättad(han hade varit sjuk länge).
Jag gråter fortfarande emellanåt.
Det är så mycket han missar med oss.
Det är så mycket vi missar med honom.
Gråt när och hur mycket du vill.
Var hos din mamma så mycket du kan.
Prata om allt.
Ta bilder om du vill på er båda.
Skriv ner saker.
Du kan bli sjukskriven.
Kram ???
Åh, vad jag vill ge dig en stor kram, fyfan vad pissigt. Jag är ensambarn och har förlorat min pappa, efter det lovade jag mig själv att den dagen jag får barn blir det minst två, så att man har någon att dela det med.
Se till att du får det stöd du har rätt till, närståendepenning, samtalsstöd osv. Försök att äta och sova ordentligt – fy helvete vad energi det tar att vara i sorg. Kontakta eventuellt en familjerättsjurist för att se till att alla papper är på plats – vi fick det rådet också för att den sjuke ska känna ett större lugn.
Massa massa kramar
Styrkekramar <3 Det är helt okej att skriva av sig <3
❤️❤️❤️❤️❤️
Världens största styrkekram till dig! ???
Jag förlorade själ min pappa hastigt gör tre år sedan, så kan till viss del förstå vad du går igenom (även om du har det ännu tuffare!) och skulle du behöva prata med någon, så har CamCam min mejl! ?
Och du ska ABSOLUT INTE känna dig patetisk som lämnar en anonym kommentar på en blogg, man gör vad som krävs för att ta sig igenom tuffa saker – oavsett om det är att ventilera anonymt på internet, stå och boxa på en säck i timmar eller bara sitta ner och gråta, och inget sätt är fel!
Många stora Kramar!
Nu sitter jag och gråter igen – men inte bara sorgetårar utan även även för hur helt okända människor kan dela med sig ur sina hjärtan för att trösta en främling. ❤
En del av er har gått igenom liknande tuffa saker, andra har bara en äkta medkänsla.
Jag har suttit ikväll och gått igenom papper för att göra en bouppteckning. Sedan skulle jag gå in här på BB och se om jag fått något litet ”pepp-meddelande” och möts av detta enorma stöd! Ni anar inte hur mycket det betytt för mig ikväll.
Framöver när livet känns riktigt hopplöst och orättvist ska jag komma ihåg era ord och ni ska veta att jag kommer att klara det – hur mörkt det än ser ut just nu – och ni är en stor del av detta. Ett stort tack från djupet av mitt ❤!
Jag har skickat min mailadress till Camcam så om någon känner sig manad får ni gärna höra av er. Annars ska ni veta att era ord här på bloggen betytt jättemycket!
Tusen tack!
Hej! Jag har inte fått din mailadress så du får gärna skicka den igen till kontakt@bloggbevakning.se
Kram!!
All kärlek! Du är inte ensam, även om du inte känner oss här så är vi med dig. Vi tänder ett ljus/ber en bön/tänker/sänder styrkekramar..❤❤❤
❤️❤️❤️❤️
För fyra år sedan gick min mamma bort, hon var min allra bästa vän. Där och då så trodde jag aldrig att jag skulle komma vidare, att sorgen skulle bli för tung. Men vi människor är fantastiska på att bearbeta. Liksom du har jag inga syskon, min pappa har jag inte träffat på tjugo år – däremot har jag en egen liten familj idag. Vad jag ville komma till är att jag kan relatera till din uppgivenhet, din rädsla och din känsla av ensamhet. Känn för allt i världen inte att det är fel att känna så – det är det inte. All styrka och kärlek till dig.
/Linda
Idag är det begravning för min blivande svågers pappa ♡
Han avled i cancer den 20/7 fick diagnos i dec 2016.
Min syrra och han ska gifta sig den 19/8.
Min mamma har cancer sedan 2013 och går på cellgifter, kronisk lymfatisk leukemi.
Min morfar dog i cancer i oktober 1986.
Livet är skört.
Min man var med om samma sak för några år sedan. Hans föräldrar, som inte var speciellt gamla, gick båda två bort med bara ett par års mellanrum. Det var hemskt att stå vid sidan om och veta att hur mycket jag än ville så kunde jag inte ta bort smärtan, det är något man bara måste genomgå. Det jag vet nu när det har gått ganska många år är att det går att bli glad igen, även om livet inte blir sig riktigt likt. Men alla som tycker att man ska rycka upp sig några månader efter en stor och smärtsam förlust kan dra åt helvete. På riktigt. Du är inte skyldig någon att gå vidare förrän du vill och känner att du har kraft att göra det. Hoppas att du har någon bra person att prata med, om inte så finns det professionell hjälp att få. Allt gott till dig, du är inte ensam ?
Till dig, sorgsen ♡
Tänker på dig.
Du kan få maila mig om du behöver stöd i din svåra stund.
Camilla har min mailadress.
Styrkekramar ♡♡
Kärlek och kramar till dig! När det blir för mycket – ring någon. En vän eller 1177 eller vad som helst, ofta hjälper det i alla fall en gnutta att prata/skriva av sig och om inte annat kanske den du pratar med faktiskt kan hjälpa dig med något. Lösa praktiska saker/avlastning, hjälp att bearbeta och även medicinsk hjälp om du är i behov av det (att ta något lugnande kan vara en oerhörd hjälp för att orka igenom allt man måste göra, när man inte har något val).
Oavsett vad – det kommer bli bättre, du kommer ta dig igenom det här. Det är en skitsituation och ingen borde behöva gå igenom det, men om ett år, två år, tio år kommer du inte må lika dåligt som du gör idag.
Kämpa, våga be om hjälp och ta hand om dig!! <3