JAG TRODDE ALDRIG JAG SKULLE MÅ BRA IGEN

Youtube:

Linda-Marie blev lite av en kändis när hon postade en bikinibild på sig själv som kanske inte riktigt såg ut som de vi är vana vid att se på sociala medier, men den fick SÅ mycket uppmärksamhet.
Under den tiden arbetade hon på Expressen – något som var hennes drömjobb men som fick henne att totalt gå i i väggen.
Hennes video är rå, utlämnande och ärlig och jag tycker att alla – som är prestationsprinsessor som jag och Linda-Marie – borde titta på den. Det finns alltid ett ljus där även om livet känns så, så mörkt!

Psykisk ohälsa är ingenting att skämmas över.
Ingen skulle väl skämmas över om de fick diabetes, eller epilepsi så varför skämmas över psykisk ohälsa?

42 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Bella kom hem från Hong Kong i morse. Skrev att hon ska hämta barnen efter att hon jobbat på kontoret ett tag. Nu ser jag på instastory att hon hunnit med att springa i 30 minuter och nu ska hon jobba. Den kvinnans sätt att tänka är för mig en gåta.

      Varför skulle det inte vara okej att man springer 30minuter innan jobbet när man suttit på ett plan i så många timmar?. Tycker snarare det var lite knepigt tänkande från din sida i just detta fallet faktiskt.

        Äh, är det inte bättre att hon springer av sig med sina ungar istället som säkerligen saknat henne enormt mycket <3

          Man kan väl inte jämföra ett 30 minuters löppass med att leka med sina barn efter jobbet. Hon kanske behövde springa av sig för att sedan kunna sitta och fokusera på kontoret. Förstår en del kritik mot henne, men ibland blir man ju nästan förvånad över vilka ”fel” folk hittar ??

        Om hon nu vill springa kan hon ju göra det med ungarna? Hennes vagn går ju att jogga med!

      Så här skrev hon i bloggen ”Nu ska jag hem, åka förbi gymmet för jag har varit så stillasittande. Jag har möten mellan 11.00-15.30, därefter ska jag hämta Gillis och Sally, åh”
      Förstår inte riktigt vad problemet är?

    ”Prestationsprinessa” är ett så förskönande ord, på något som gång på gång målas upp som negativt. Finns det några mer passande ord? Min prestationshetsande kompis hade blivit ööööverlycklig om jag liknade henne vid en prestationsprinsessa när hon frågar om hon går på för hårt…

    Menar ej detta som någon diss till dig, Cam. Vill mest kika på vad det kan finnas för alternativ.

      Prestationshäxa?

        Haha nej fy vad taskigt! Prestationsångest finns väl, men det är ju inte samma sak och inte något man ’är’. Det är väl iofs inte helt reko att identifiera någon med dennes psykiska ohälsa ändå, nu när jag tänker på saken.

      Jag VAR en Prestationsprinsessa… och en stolt sådan. Klarade allt och orkade allt. Sen brakade det åt helvete och jag blev gelé-prinsessa, vars enda sysselsättning vara att dallra lite. I flera månader.

    Jättebra att du lade upp denna! Psykisk ohälsa KOMMER att drabba alla någon gång.
    Hur ser vi på oss själva och på andra? Hur mycket dömer vi, hackar och klagar på oss själva och på andra? Ju sämre självkänsla man har desto skönare är det att håna och hata andra, då får man ett ögonblicks frid från det egna fördömandet- men den emotionella baksmällan brukar vara rätt tung att bära. Så då dömer vi och hatar på andra ännu mer osv osv. Bättre att backa hem, gilla sig själv på riktigt OCH göra detsamma med andra. Då får man lugn och ro.

    Kan du inte skriva om Gabjoss hund Dexter som har bitit hennes son? Hon vill absolut inte lämna bort eller avliva hunden trots att han är aggressiv.

      Om jag utgår från Gabriellas beskrivning av hunden så ska den absolut INTE bo i ett hem med barn. Punkt slut. Inget att diskutera. Färdigt.

      Fattar inte hur hon tänker, blev så arg när jag läste hennes inlägg. En hund som beter sig så som hon skriver och som har bitit kommer att bitas igen.
      Jag hade själv en hund när jag fick min första son. Hunden var instabil i psyket och nervös. Jag hade en dålig känsla i magen och vi bestämde att lämna bort hunden. Personen skulle komma på fredagen och hämta henne, på onsdagen attackerade hunden min son. Han satt på golvet och lekte och helt oprovocerat flög hon på honom och bet honom i ansiktet. Hon var lika liten som Dexter och ändå fick jag sparka henne 5 gånger innan hon släppte. Då var halva hans ansikte sönderbitet och det blev många timmar på akuten. Då hade hon aldrig bitit någon innan, men morrat och varit aggressiv. Vi avlivades henne samma kväll. Jättejobbigt och sorgligt, men tyvärr nödvändigt.
      Jag hoppas att lilla J och hans kompisar slipper vara med om samma sak. Och jag hoppas för Gabriella att hon slipper se sin son bli attackerad, hålla om sin son som skriker tills han tappar luften av smärta och sen tvångshålla honom medans läkarna kollar om ögat går att rädda.
      Skuldkänslorna är också vidriga och det hugger fortfarande i hjärtat trots att det är 8 år sen det hände.

        Så hemskt att läsa S. Hur gick det med din son? ?

          Det djupaste bettet tog mellan ögat, tårkanalen och någon körtel. Hade det träffat något av dom så hade ögat behövts tas bort. Men med knappt en millimeter till godo så missade det! Han fyllde 1 år två veckor efter attacken så han minns, tack och lov, inte det som hände. Han har frågat om ärren och vi har varit ärliga och berättat vad som hände. Vi lät honom träffa andra hundar ganska direkt efter för att han inte skulle bli hundrädd och det verkar ha funkat.
          Ärren tycker han är fula och skäms lite för.

          Jag är nog den som mått och fortfarande mår sämst över hela händelsen…

            Åh S, det gjorde ont att läsa det där. 🙁 Kram

            Skönt att höra att det gick bra. Sluta nu ha dåligt samvete. Det var ju inte så att du nonchalerade allt utan gjorde vad FU trodde skulle bli bäst. Förlåt dig själv nu. ?

        Fan va vidrigt att avliva hunden sådär. Vider hoppas det aldrig skaffar hund igen . Eller nåt djur för den delen. Den kunde ha fått hjälp med beteendet och bott hos nån utan ungar, å du ba avlivar den å låtsas som du tycker det var synd. Fyfan

          Du måste på riktigt ha stora psykiska problem. Nej jag avlivade inte henne ”bara så där”. Hon attackerade ett lite barn. Helt oprovocerat. Det är inte ett friskt beteende hos en hund. Sättet hon gjorde det på visade att hon inte var en hund man ska ha som husdjur. Jag satt med min blödande son i famnen och medans min svärmor frågade, inte bara en utan FYRA olika, veterinärer om man verkligen behövde avliva hunden. Alla var helt och hållet eniga om att det inte går att ”rädda” en sån hund. Hur gärna vi än ville.

          En hund är ett djur. Ett djur vi inte har makt att styra över till 100%. Jag är en djurvän ut i fingertopparna och skulle aldrig tagit hennes liv om jag inte var tvungen. Jag satt och grät dygnet jävla runt i 2 veckor och jag saknar henne fortfarande. Men min son är prio ett, har alltid varit och kommer alltid att vara.

          Jag tycker det är synd att vem som helst kan skaffa djur. Människor som du är en sådan som uppenbarligen inte är kapabel till att se till djurets bästa.

      Uppenbarligen så mår ju Dexter inte heller bra. Hon skriver att hundarna bara ”hänger med” och att de inte har haft tid att träna hundarna. Är inte det något man tänker på innan man skaffar hund? Det var ju någon som kommenterade att hunden kanske har blivit stressad pga att dom har flyttat runt mycket, skaffat barn, samt varit hemma själva en del varpå hon ”försvarar” det genom att säga att mängder av hundar klarar av det och är fullt ”normala” ändå. Alla hundar är väl olika individer och alla kanske inte klarar av det?

        Håller med dig. Har man en stressad hund får man arbeta med den, klart som korvspad. Att gabbisen säger att ”men vi vet inte hur man gör” visar ju bara hur blåst hon är. Finns hjälp att få, och man skaffar inte djur utan kunskap. Då är man ju fan dum i huvudet och ska inte ha djur öht.

        Att Dexter är aggressiv mot ungen tror jag beror på brist av hjärngympa, motion och disciplin. Tror absolut inte det är något fel på hunden i sig, bara ägarna. Även fast hundar är små behöver dom ändå tränas, vilket många inte verkar fatta.

      Men gud vad säger du!?! Bet hunden barnet och de bara rycker på axlarna? :O

      Vi har inte vågat skaffa hund än trots att vi båda är hundtokiga för vi är såååå rädda att det ska bli fel. Så vi väntar tills vi har tillräckligt med space och energi/tid att träna hunden ordentligt. Jag är inget proffs på hundträning men tänker absolut ta hjälp. Barn framför husdjur i alla lägen!

    så viktigt att prata om psykisk ohälsa!!! har själv lidigt av det i många år med många återkommande depressionen men trots att jag anser att det är så viktigt att prata om det har jag själv aldrig nämnt det för någon. det är väl enklare sagt än gjort helt enkelt, önskar jag vore lika modig i det som så många andra. en tung hemlighet att hålla ensam så PRATA PRATA PRATA om det allihopa.

    Det finns iofs mycket skam i sjukdomar som diabetes, epilepsi och cancer mm. Skam och sorg i att vara en belastning och som i sin tur ofta leder till psykisk ohälsa. Ett sidospår förvisso, men icke att förminska.

    Vill bara säga till alla som kämpar med psykisk ohälsa; det kan bli bättre. Själv har jag gått från att vara deprimerad, med PTSD och grova panikångestattacker för 12-13 år sedan, till idag då jag i stort sett inte har några problem alls. Det krävdes stöd från familj och vänner, psykologkontakt och medicinering så det handlade inte om att ”rycka upp sig”. Men vill bara ge er lite hopp, det kan bli bättre. Det kan bli helt annorlunda.

    Idag är jag så lycklig att jag inte skulle vilja byta liv med någon! Kram till alla som behöver det.

      härligt att höra! önskar dig all lycka i framtiden <3

      Såna historier ger mig hopp om framtiden. Är dock oerhört svårt att få hjälp ibland. Har själv svår ptsd efter en våldtäkt, och min läkare sa att jag inte får psykologtid om jag tar ångestdämpande (?!).

        Byt läkare! Ångestdämpande medicin är verkligen inget hinder för att få en psykologkontakt.

        Men va? Det var det sjukaste jag hört, byt läkare omedelbart!

        Hoppas du får hjälp ❤️

    Utbrändhet är ju så fruktansvärt. Har själv varit ubränd/på gränsen och det hemskt. Jag reagerar fortfarande nu flera år senare starkt på stress, hela kroppen börjar må dåligt och signalerar ”varning”.

      Du gillar alltså mitt alias.
      Synd, för då måste jag byta.

    Varför shamear du alltid Tyra och hennes psykiska ohälsa då? Dubbelmoral.

      Troligtvis för att hon använder den som en ständig ursäkt för att bete sig som ett praktarsel och ljuga samt för att tjäna pengar, utnyttja folk och få uppmärksamhet och medlidande när det passar hennes syften?

    Nån som vet varför Booken gjort sin insta privat?

      Den är inte privat, tittade nyss ?

    Tack för påminnelsen! Släppte mycket på jobbet nu och accepterar att jag kan inte hinna med allt.

    Hon är så underbar!! Blir så glad så fort jag ser att hon lagt ut en ny video ?

      Vad snäll du är! Blir så glad! Stor kram! ?

    Det kommer nog ta några generationer innan skammen inför psykisk ohälsa dör ut.

    Inom sjukvården idag finns det fortfarande många som fortfarande, medvetet eller omedvetet, behandlar patienter med psykisk ohälsa tidigare i journalen annorlunda.

    Ex ur verkligheten; ”Det är bara psykiskt”, ”Hennes buksmärta är psykosomatisk” osv. De patienterna kan till och med avfärdas snabbare än andra patienter när de söker vård.

    Älskar denna tjejs yt kanal sååå härlig o inspirerande 🙂
    O att hon år STOLT över sin kropp så fint o se ?önskar en annan med va de ursäkta valet men kroppsmässogt är jag tvärtom än henne väldigt spinkig,
    Beundrar henne sååå

    Det var inte långt till tårar när jag kollade denna video, blir väldigt berörd av LMs historia eftersom jag gått och fortfarande går igenom något liknande. De första två veckorna av min sjukskrivning var ett totalt mörker och jag kände mig väldigt misslyckad (vilket jag aldrig tyckt om andra som blivit sjukskrivna, men att jag skulle bli det, nä det gick inte). Själv blev jag diagnostiserad utmattningsdepression och nu idag är depressionen så gått som borta men utmattningen finns kvar. Jag tror precis som LM säger att jag alltid kommer vara lite tröttare än jag var innan, men idag vet jag också mer om vikten av återhämtning och vad som är viktigt för mig i livet.

    Det enda jag är rädd för idag är att ”falla tillbaka” nu när jag börjat jobba igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.