Monas Universum:
OnePiecen är min bästa vän. Den gröna är för övrigt från det tillfället när jag kissade i luvan. =) Det har jag väl berättat om?
Det absolut första jag gör när jag kliver innanför dörren här hemma är att gå raka vägen upp till mitt klädrum, av med paltorna och på med mjukisbrallor och en tisha. Den rutinen har jag haft ända sedan jag flyttade hemifrån för snart 40 år sen.
[…] Maken påstår att det inte finns en käft över 25 som klär sig som jag efter arbetstid. Att i n g e n går till affären och handlar i mysbrallor. Kan väl förvisso hålla med om att just här där jag bor så har jag nog aldrig stött på någon likasinnad. Ett par gånger har jag verkligen försökt att ha på mig samma kläder tills jag går och lägger mig men det GÅR inte! Känslan att sitta i jeans/andra brallor i min fåtölj får det att krypa i kroppen, jag måste av med kläderna.
Please säg att jag inte är ensam om det här beteendet?!//Mona
Här hemma har M myntat uttrycket ”kalsong-jobba” vilket är exakt vad det låter som. När han jobbar hemma så gör han det i kalsonger – från det att han vaknar till det att han är tvingad att lämna huset. Jag vill dock dra mig till minnes att han knallat iväg till tvättstugan enbart införd kalsonger, t-shirt och träskor men jag har försökt sudda ut det från min näthinna för där går till och med min gräns.
Jag tror att de flesta kvinnor – och min sambo då – är som Mona. Varför vet jag inte? Kanske för att vi förväntas strutta runt i högklackade skor, strumpbyxor och annat djävulens påfund medan män kan ha snygga (men bekväma) kläder och lågskor och ändå vara propert klädda?
Jag sitter ungefär lika gärna i soffan i tighta jeans och kollar tv som jag vaxar fiffin. Typ helst inte alls.
Visst, nu när jag jobbar hemifrån så försöker jag att inte sunka till mig totalt men det är ändå en stor skillnad på det och på att behöva gå till jobbet i klackisar. Stooooor skillnad.
Så. Är ni Team CamCam och Mona eller Team Monas man här?
Sunk eller snofsigt?
Föregående inlägg 