Monas Universum ryter ifrån

Hörde på nyheterna igår om nedskärningarna i äldreomsorgen. Förbundsordförande för Kommunal intervjuades och hon berättade att man nu inför stora nedskärningar för de äldres omsorg.
[…]

Sen kommer det värsta i intervjun. Förbundsordföranden försöker förklara mer praktiskt vad nedskärningarna innebär för varje pensionär: ”istället för en hel smörgås kommer de nu bara kunna få en halv.” 

För ett ögonblick tror jag att jag hör fel eftersom jag sitter och jobbar samtidigt. // Monas Universum

Trots att vi lever i ett hyfsat priviligierat samhälle så håller med Mona och hennes reaktion på att äldreomsorgen ska dras ner och de gamla bland annat får sin smörgås halverad.
Istället för en hel smörgås får man en halv.  Förlåt, men va?

Tips från coachen för den som har möjlighet: Pensionsspara så mycket du kan. Jag började med att föra över 300kr i månaden när jag först kom ut på arbetsmarknaden, för det var vad jag kunde avvara. Ett tag var det bara en enda hundralapp, och när jag var sjukskriven var det 0 kr, men det är okej.

När börjar man tänka på pension? Vid en viss ålder eller först när man får fast jobb och/eller kan undvara några kronor varje månad?

Monas Universum om Gunilla Perssons mellomedverkan

Jag får en del kritik för att jag i tidigare inlägg raljerade om att jag skulle avsäga mig mitt svenska medborgarskap om Gunilla blev det svenska bidraget i Eurovison. Jag mobbade henne, tyckte ett par stycken.

Eh, kan vi ta och dra i handbromsen här lite. JAG tycker att hon har NOLL sångröst. Att hon är med handlar ENDAST om att dra tittare till Mello, absolut inget annat och det hoppas jag att varenda individ fattar. // Monas Universum

Monas Universum försvarar sitt sågande vid fotknölarna av Gunilla Perssons medverkande i Melodifestivalen, som vissa kallar för mobbing, med att Gunilla enbart är med för att dra tittare och så är det ju. 
Varje år är det några medverkanden som enbart är med för att skapa underhållning lokalt i Sverige och för att blanda ut de mer ”seriösa bidragen” och i år är några av dem Gunilla Persson, Samir och Viktor, och Fröken Snusk. De funkar i Sverige men är givetvis ingenting vi någonsin skulle skicka till Eurovision.

Mona mobbar väl Gunilla Persson på samma sätt som hjärtröstningen i så fall mobbade Samir och Viktor – vilket är rent trams. Det är inte ofta jag håller med Monas Univsersum men här är jag benägen att ställa mig i hennes ringhörna faktiskt. Dessa mobbade låtar kommer lik väl plåga oss hela sommaren, var så säkra. Så trots att vi inte skickar dem till Eurovision så kommer vi inte slippa dem, och det skulle jag nästan vilja kalla mobbing av allas våra arma trumhinnor.

Mona Universum om skatteregler för influencers

I min närhet så har jag ett par väldigt unga tjejer som är ganska stora influencers och just nu pågår en större diskussion bland ett gäng större kreatörer i en gemensam chattgrupp som de har. Detta avseende vad man kan ”dra av och inte dra av” skattemässigt. Några av dom är på Bali, eller är på väg till Bali, och drar sina resor på sina företag såsom arbetsresor med traktamente.
[…]

Maken, som sysslar med redovisning om än på en högre företagsnivå, hävdar med bestämdhet att man inte kan dra av för sånt. ”Det är bara en förklädd semesterresa och det spelar ingen roll om man lägger ut content varje dag när man är där!”. Han är jävligt bestämd i detta, medan de unga tjejer vi har i vår närhet, hävdar motsatsen ”för det säger ALLA i vår grupp att man kan!” // Monas Universum

Monas Universum tar upp influencers, skatteavdrag och förmånsbeskattning – några ämnen som ligger yours truly varmt om hjärtat. 
Mona skriver att det är ett high chaparall och det kan jag verkligen hålla med om. Särskilt resonemanget hon beskriver, där influencers apar efter varandra, trots att ingen riktigt vet vad eller hur man ska göra.
Skatteverket har sin vana trogen ingenting matnyttigt att komma med enligt Mona, som lutar sig mot vad maken, som sylsslar med redovisning, säger om saken. Om man ska tro honom så har influenserna noll koll. Och det kan säkert stämma. Varför skulle de ha koll på det här, när de inte har en susning om marknadsföringslagen? För det har de allra flesta, och resonemanget vad gäller avdrag gör mig bara ännu mer säker på att dessa influencer tillhör den mer aningslösa gruppen.

I Monas kommentarsfält håller man med Monas make och menar att han har helt rätt.
Skulle ni tycka det var intressant om jag gjorde ett nytt försök vad gäller detta med Skatteverket för att få lite svar?

Tack för tips!

AI-kärlek

Programledaren ställer en massa frågor om känslor och om det utvecklas några. Journalisten svarar då att han … håll i er nu … känner sig älskad!. Öhh, men på riktigt. Den vuxna mannen sitter i tv-soffan och berättar att han känner sig älskad av sin AI-böna. Det är här det spårar tycker jag. Har tidigare hört om män (och kvinnor för den delen) som blivit kära i sina AI-partners och det är här det blir kortslutning i min skalle: HUR kan man bli kär i en hittepå-”människa” när man VET att det är en dator? Jag kan för mitt liv inte förstå det här. Eller är det så enkelt som att dessa människor är i så stort behov av kärlek och bekräftelse så att känslorna går över styr? // Monas Universum

Mona hade på tv4 i bakgrunden och lyssnade med ett halvt öra på programmet dit en journalist från DN är inbjuden för att berätta om den kärleksrelation han har med en AI-kvinna. 
Mona förstår inte fenomenet med AI och speciellt inte när det kommer in kärlek och mänskliga relationer i ekvationen, och undrar om hon har någon forskare som läser hennes blogg och som kan förklara.
Det verkar hon inte ha haft, för kommentarsfältet är helt i enlighet med Monas åsikter där man ställer sig frågande till den här typen av digitala kärleksrelationer.

Team Mona eller Team AI-kärlek?

Snillen Spekulerar

Mitt förra inlägg om på vilket språk man tänker på renderade i flera intressanta svar. En av er, Frugan, kom med ett intressant spörsmål: om man är döv, vad tänker man då på för språk? Teckenspråk? // Monas Universum

Vet ni? 
När jag bodde i USA så tänkte, pratade jag för mig själv och drömde på engelska i perioder, precis som en av Monas läsare skriver, men vilket språk döva drömmer eller tänker på hade jag ingen koll på alls.
Monas kommentarsfält bjuder på en hel del information som är intressant om man klurar på sådana här saker.

Våga vägra vatten

Jag dricker inte vatten. Aldrig. Eller jo, om jag måste blanda en Treo brus … vilket iofs händer sällan. Människor i mitt liv kan inte fatta hur jag i n t e kan dricka vatten men jag tycker att det är äckligt. ”Man måste dricka vatten, kroppen överlever inte annars!”
Well, jag är snart 60 år (😳) och har klarat mig ganska bra hittills, om jag får säga det själv.
[…]

Jag tänker att det finns vatten i kaffet som jag dricker och även i Cola Zero, som är mitt ”vatten”. Är jag ensam om att klara livet utan vatten? // Monas Universum

Mona vägrar vatten!
Det är nästan som att svära i kyrkan, det där. Vatten – the holy grail. Hemligheten bakom allt från skönhet till smalhet.
VATTEN! Man måste ju ha en Stanley-ish mugg med stort sugrör, eller i alla fall en vattenflaska med mät- och räkna ner-markeringar så man vet hur nära man är att ”klara” dagens mål, och denna vattenhållare ska konstant finnas i din hand eller bredvid datorn på skrivbordet. Det ska sörplas. Och kissas.

Mona skriver kort och koncist att hon får i sig vatten ändå, genom kaffe och Cola Zero och det håller jag med henne om.
Japp, absolut!
Jag får en och annan kallsup de fåtalet gånger jag badar i havet per år och det får räcka så.
Mona hänvisar även till professor Agnes Wold som sagt att man inte behöver hinka i sig vatten, utan att kroppen säger till när den är törstig. Och varför skulle den inte göra det? Är det rimligt att den säger till när den är varm, kall, trött, smärtpåverkad och hungrig, men inte när den är törstig?
Känns det rimligt?

Folk är kritiska till Agnes Wold i Monas kommentarsfält och tycker att man ska ta allt som kommer från henne med en nypa salt.
Men vet ni vad salt gör att man blir?
Törstig!
Cirkeln är sluten.

Våga vägra vatten! eller Våga vägra Wold?

Monas Universum om par-bråk

Maken har lite svårt att förstå det där; ”man anlitar väl en städfirma för att de ska städa?!” Well, så kan man ju se det men jag blir stressad om det är en massa prylar i vägen. Hur svårt kan det vara att lägga tillbaka klädrollern i skåpet i hallen i stället för att låta den stå på köksbänken, 2,5 meter därifrån? // Monas Universum

Monas Universum spenderade den gångna natten med att städa, efter att ha blivit väckt av en snarkande man som glömt stoppa in sin snarkskena i munnen. Att somna om verkar ha varit en omöjlighet för henne.
Hon beskriver i sitt inlägg hur hon spenderade natten med att städa eftersom det vankades besök av en städfirma och hur hon resonerar kring makens undringar kring varför man städar när det ska komma en städfirma. Svaret hittar ni högst upp i inlägget.
Det här är tydligen ett vanligt förekommande gräl hemma i det Universumiska huset, om hur Monas make mycket sällan plockar undan efter sig och hon känner sig nödgad att röja för att städfirman överhuvudtaget ska kunna kom åt att faktiskt städa.

Hur funkar det för er och era partners, vad bråkar ni? Har en kompis vars största problem är hans barn som han har med en annan kvinna. Noll gränsdragning och ett ex som tillåts intrigera. En annan vän har en överjävlig svärmor som lägger sig i allt och sonen låter det pågå. // Monas Universum

Hon frågar sina följare vad som brukar föranleda gräl i deras förhållanden och det är sannerligen både högt och lågt i kommentarsfältet. De allra flesta veckar dock inte gräla särskilt ofta, och det passar in även i mitt hem. Jag kan knappt minnas senast vi bråkade, och jag tror vi bråkat ordentligt, max en handfull gånger, om ens det, under våra tio år tillsammans.
Att stå och skrika på varandra har vi aldrig gjort. Det känns helt främmande för mig….

Vad bråkar/tjafsar ni om i ert förhållande och hur bråkar ni?

 

Monas Universum är rädd att gängen kommit till ”finhoodsen”

Monas Universum hamnade mitt i någon typ av polisrazzia ute i finhoodsen där hon huserar, och nu är hon rädd för att gängen kommit dit. Om så är fallet, säger hon att hon ska dra från stan, snabbare än Pelle flyttade till Konfusenbo, vilket får mig att undra lite över vart hon tänkt att hon ska ta vägen?
Om gängen till och med kommit till Nockeby, gör Mona motsatsen och tar sitt pick och pack och flyttar till…? Det skjuts och sprängs överallt och ingenstans så vart ska man åka om man vill ha det garanterat gängfritt?
Frågar åt min kompis Mona….
Vi tar emot alla förslag, och gärna med lite spons om det blir dyrt och eller ligger långt bort.

 

Att utsätta sina barn för en sekt?

När jag var liten spenderade jag ofta somrarna i Rikets Sal på Öland. Där bodde min farmor och då halva min släkt är Jehovas vittnen och jag tillbringade många somrar hos farmor, så släpade hon runt mig på diverse bibelstunder, stora sammankomster i Scandinavium i Göteborg (eller vad det hette/heter).

Alla medlemmar kallas bröder och systrar och de som bestämde kallades för De äldre. Deras ord var allas lag. Min farmor var noga med att tuta i mig att om jag inte blev ett vittne så skulle jag inte få vara med ”där uppe” när jorden gick åt helvete. Jag minns att jag kom hem från sommarloven och sa till mamma att ”vi måste bli Jehovas vittnen, annars kommer jag inte att ha några kompisar kvar.” Mamma var måttligt road men hade sedan länge gett upp de allvarliga samtalen med farmor och hennes indoktrinering. // Monas Universum

Att få hem ett mer eller mindre hjärntvättat barn lagom till skolstarten kan ju inte ha varit så där jättekul, men av det Mona beskriver här ovan så ställer jag mig frågande till varför föräldrarna fortsatte skicka sina barn till farmor, som var Jehovas Vittne och som gjorde sitt bästa med att försöka påverka dem?
Nog hade det varit bättre att sätta ungarna på ett sommarkollo eller fritids, istället för att skicka dem till en sekt?

Hade ni skickat era barn till den här dårskapen? 
Jag var med i pingstkyrkan i tonåren, men inte fan pågick det någon sådant här då… Sen barkade det ju åt helvete med alltsammans, men då bodde jag på andra sidan jorden och hade noll och ingenting med saken att göra, och kunde heller inte påverkas till någonting alls.
Idag undviker jag allt som har med organiserad religion att göra.

I kommentarsfältet låter det så här:

Monas Universum testar EMS-träning

Kan vi bara ta en sekund till att uppskatta Monas Universums träning på golvet, med el strömmande genom kroppen?!
Vilket skönt avbrott från alla andra ”perfekta” träningsvideos, med en kvinna som ligger på golvet och kiknar av skratt samtidigt som hon försöker följa dessa, till synes, ganska enkla instruktioner.
Jag har ingen aning om hur den här träningen fungerar, men anar att den inte är någonting för oss med fibromyalgi? Men tänk om jag har fel? Tänk om det här är den optimala träningsformen för oss med bråkiga centrala nervsystem?

Andra ”annorlunda” och intressanta sätt att träna på är med en rockring.
Antingen i kombination på gymmet, eller hemma med en såndär ”köpe-mackapär” som man knäpper fast runt kroppen.

Och sen har vi ”bungy fitness” som verkar SVINKUL!!!

Det verkar finnas i Sverige så nu har jag en sak till på min ”bucket list”. 🙂
Vem ska med?