Mona skriver ett förbannat inlägg hos Magdalena Graaf

Hund med förstoringsglas

Nu är hon i Spanien för att skriva på sin bok och någon tyckte att hon skulle ha ”gett fan i att berätta det” i bloggen men vet ni vad som händer då? Då är det nån som minsann kommer ha sett henne där och då blir kommentarerna ännu jävligare för att hon undanhållit något.

Offentliga personer är offentliga personer och ska givetvis granskas, men att bara komma med skit och taskiga kommentarer gör ju inte situationen bättre. Eller? Det finns som sagt ibland anledningar till att man agerar på ett visst sätt.

Den här streamingen på julafton som hon hade, var något hon gjorde HELT utan att tjäna ett korvöre. Jag vet t ex att hon betalade 51.000 kr för kamerautrustningen. Ur egen ficka. Det fanns inte en enda pryl hon fick för egen del. Så att sitta och läsa hur flera av er skriver att hon minsann gjorde det för pengarnas skull, ”för det vet man”, gör mig galet irriterad. Särskilt med tanke på att det BARA handlade om att ge ensamma människor lite sällskap. Det har uppenbarligen gått så långt i den här bloggvärlden att vi bloggare har baktankar med var och varannat inlägg vi skriver. Jag har bloggat i 14-15 år och kan säga att klimatet inte doftar rosor direkt längre. Jag är tacksam över att 99% av mina läsare fantastiska men så är jag inte heller en kändis utan en vanlig svennebanan.
[…]

Att driva en blogg betyder inte att man förväntar sig att alla ska slicka en i röven och att allt är fluffiga moln, välkammat och fint. Det skulle blir jäkligt tråkigt då. ALLA har rätt till en åsikt men det är sättet man uttrycker den på som jag reagerar mot. // Mona inne hos Magdalena Graaf

Jag kan delvis hålla med Mona här.
Magdalena är en offentlig person som absolut ska kunna granskas, men att det är skillnad på kommentar och kommentar. Ibland handlar det inte om VAD man säger, utan snarare HUR man säger det.
Det gäller mig själv i högsta grad.
Att skriva att det är synd att Magdalena inte dog av sin hjärnblödning i ett sätt att kritisera exempelvis hennes Spanienresa torde vara en tämligen olämplig kommentar att skriva för de allra flesta människor, medan det absolut är en relevant kommentar att ifrågasätta resan då den mer framstår som någonting Magdalena och Hannah ville göra, snarare än behövde göra.

Den hamnar väl på ungefär samma nivå av nödvändighet som Dan Eliassons julresa till Gran Canaria.
Den var inte nödvändig utan han ville kort och gott fira jul med familjen.
Hannah och Magdalena kan skriva sin bok på hemmaplan men vill hellre skriva den i Spanien.
Nu anser ju jag att kraven är betydligt högre på Dan Eliasson än en eller två Graafsystrar, men själva principen för resonemanget är detsamma.

Jag vill flika in att jag läst och grunnat över kommentarerna ni skrev med önskemål vad gäller den här bloggen.
Tusen tack för all input och jag planerar att försöka implementera så mycket av det som möjligt här inne på ett bra sätt.
Ett önskemål var fler granskningar, och jag håller med om att jag det är extremt bra innehåll, men ha i åtanke att alla sådana inlägg tar lite längre tid än att skriva vanliga inlägg. 

Bara för att ni inte ser någonting på en gång betyder inte att det inte jobbas med ”bakom kulisserna” så att säga. 😉

När blod inte är tjockare än vatten

Igår fick jag besked att min pappa tydligen dog igår.

Trodde att det i alla fall skulle kännas NÅGOT men nä. Känner absolut ingenting. Mina föräldrar skildes sig när jag var tre år och jag var i många år hans favorit. Förstfödd och väldigt lik honom. Sa jag att han var en narcissist?  Han träffade en ny kvinna efter några år och de har tre barn tillsammans. Idag vuxna. Två bor i USA sedan många år och den tredje här i Stockholm. Plus min helbiologiska bror.

Jag har ett väldigt tydligt minne när jag är 10 år och min pappa säger: ”Mona, du och X (min bror) måste förstå att min nya familj kommer i första hand nu.” // Monas Universum

Jag hörde en gång någon säga att: Som förälder är du skyldig att älska dina barn, men som barn behöver du inte älska dina föräldrar, trots att de flesta barn gränslöst älskar sina föräldrar och söker deras tillgivenhet, oavsett hur de behandlas av dem.
Jag kom att tänka på det när jag läste Monas inlägg om relationen till sin pappa och hur hon skriver att hon inte kände någonting när hon fick höra att han gått bort och om hur han valde bort henne och hennes bror till förmån för sin nya familj.

Att klippa bandet till en förälder måste vara något av det svåraste man kan göra tror jag, även om det med största sannolikhet ibland är lika nödvändigt som att avsluta andra destruktiva relationer i livet.
Som den gamla klyschan säger:
När du säger nej till någon annan så säger du ja till dig själv. 
Så klyschigt, men också SÅ sant!

Det får bli dagens visdomspärla, denna härliga onsdag. 

Monas Universum om att stötta mindre företag

Hörni, jag tänker varje dag på alla de företag som inte har grejat, eller som inte kommer att greja den här pandemin.

Vad kan man göra för att minimera krisen för dom? Jag tänker på frisörer. Ska man gå och klippa sig ändå, för deras överlevnads skull? Förutsatt att de har skydd.

Restauranger är ju lättare, där kan man ju sponsra med att beställa och hämta.

De stora kedjorna har oftast pengamuskler så där är jag inte orolig. Ännu. Men, vad gör man med alla hudvårdskliniker t ex? Eller alla de småbutiker som finns, som inte har någon e-handel?
[…]

Jag handlar mer än någonsin på nätet nu och försöker hålla mig till mindre/medelstora företag.Men, dom ställen där man inte kan hämta prylar/mat/tjänster, hur gör man för att inte dom ska gå omkull? Hur hjälper man?// Monas Universum

Det är jättesvårt, hur stöttar man företag samtidigt som man följer restriktioner och stannar hemma?
Kan vi inte ta det här inlägget till att tipsa varandra, att komma med förslag på sätt, de som kan och vill försöka hjälpa till och stötta kan göra det på – så säkert som möjligt?

Vad tror ni?

Hår eller kött?

Kolla in den här skapelsen.
Vet inte om det är Maria själv som har gjort den men den är virkad av riktigt hår! // Monas Universum

Monas Universum har gått på salong för att piffa till sig lite och ska på konsultation för löshår.
På salongen återfinns den här skapelsen, en klänning som är virkad av äkta hår.
Jag vet att många människor äcklas av hår så fort det lämnat huvudet, oavsett om det är ens egna eller någon annans men jag bryr mig föga så länge det är mitt eget hår.
Men… en klänning av hår skulle jag nog inte vilja bära, även om det är mitt eget.
Det känns som att den skulle vara ganska så sticksig.
Skulle ni?

Om ni var tvungna att välja – en klänning gjord av äkta hår eller en klänning gjord av kött, som den Lady Gaga bar på 2010 års MTV Video Music Awards?

Själv är bäste dräng, eller?

Sladdar, sladdar, sladdar – gud vad jag önskar att hela världen kunde vara sladdlös!

Monas Universum bjuder på en riktigt härlig ”kan själv-lösning” på dilemmat ”för lång sladd”. 
Egentligen en väldigt logisk lösning om man inte vill riskera att snubbla på den för långa sladden, men det nästan kliar i min när jag ser det.
Jag tror jag har det efter min pappa….
Han hade förkärlek för sladdspik och furupanel och jag älskar den ena och avskyr den andre. 🙂

Vad är den värsta ”kan själv-lösningen” du slagit till på?
Snälla, säg att ingen av er någonsin silvertejpat ihop bilen, för annars har vi nog ett bidrag till på den berömda ”listan”, ni vet…

På tisdag släpps Cissi Wallins bok

På tisdag släpps Cissi Wallins bok: ”Allt som var mitt”.
Min kompis Charlotta, som är en journalist och gammal medieräv, har tillsammans med Cissi, jobbat som ett svin för att få boken att bli av över huvud taget.
[…]

Detta då boken handlar om Cissis berättelse om hur hon blev våldtagen av en känd person. Hon blev dömd för grovt förtal förra året och risken är därför mycket stor att hon blir ytterligare anmäld pga boken.
[…]

I slutet av juni kontaktar hon Charlotta, som också är en kompis, och frågar om hon kan hjälpa henne att ge ut boken. // Monas Universum

Monas Universum skriver ett inlägg om – vad jag antar – är releasefesten för Cissi Wallins bok ”Allt som var mitt”som släpps på tisdag – samma dag som både Linn Ahlborg och Margaux också gör produktsläpp.
Eftersom vi fortfarande befinner oss i covid-19-land så har ju alla typer av större engagemang blirivit ersatta med mindre sammankomster, men den 25/8 kommer Cissi Wallins bok ut och det firade hon med 15 vänner, bland annat Monas Universum, ute på lokal.

Cissi har givit ut den här boken tillsammans med Charlotta Flinkenberg – tidigare chefredaktör på Frida, Veckorevyn och Chic – och enligt Monas inlägg har hon slitit som ett djur för att kunna hålla samma tidsplan som det avhoppade förlaget Atlas satt upp.
Två månader fick hon på sig, och trots att det varit sommar så verkar hon ha lyckats. Imponerande!
Jag har läst delar (eller hela?) bokmanuset och min recension (om man kan kalla det för det) eller åsikt om innehållet hittar du HÄR.

Cissi Wallin skänker 100 kr från varje signerad bok såld till ROKS – Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige – och enligt Monas inlägg är summan uppe i 100.000 kr tack vare folks förhandsbeställningar.

Den i boken utpekade mannens advokat meddelade redan innan förlaget Atlas hoppade av, att boken anses utgöra ytterligare förtal av honom, trots att han inte nämns vid namn.
Vad som kommer hända nu när boken ges ut, utan att Cissi redigerat den enligt advokatens önskemål vet jag inte, men det lär vi nog bli varse inom kort.

Vill du köpa boken så säljer både Bokus och Adlibris den. 

Trutvalla?

Jag har aldrig hört benämningen ”trutvalla” tidigare men känner spontant att det är just precis vad det är.
Valla till truten.
Munsmet, läpplackning, trutvalla.

Monas Universum frågar om man kan ha för många trutvallor och mitt svar på det är ”nej”.
Det går inte. Det är stört omöjligt.
Ungefär som att man inte kan ha för många par skor eller handväskor.
Har man många trutvallor som man vill ta med sig att variera mellan så behövs det ju olika don att bära dem i, eller hur?
Jag är gravt beroende av smet att ha på läpparna och så länge det inte är någonting som ger en matt yta så diskriminerar jag ingen utan behåller ett öppet sinne till det mesta i smetform.

Oavsett vad jag gör så har jag alltid minst två smetiga produkter med mig, då jag inte vill riskera att stå utan om en skulle försvinna. (Och försvinner, det gör de jämt!)
Favorit är helt genomskinligt läppglas som är så pass kletigt och blankt att man ser ut som att man ätit en grillad kyckling med bakbundna händer.
Dock är dessa svåra att få tag på nu för tiden då allt ska vara matt eller färgat så när jag väl hittar ett så bunkrar jag!

Hur är det med er, fellow lip carriers?
Använder ni trutvalla?
Hur många har du i din handväska i detta nu?

Behöver vi verkligen ta det här igen?

Att det ska vara så svårt att vara transparent, ärlig och tydlig med reklamsamarbeten.
Marknadsföringslagen för sociala medier är inte komplicerad och hos Konsumentverket finns det nya, uppdaterade och sammanfattande vägledningar för att ALLA ska kunna applicera dem, och ändå håller folk på så här.
Helt ärligt tror jag mer att det handlar om att Mona skiter i det mer än att det skulle röra sig om okunskap, men ”for shits and giggles” kan vi väl låtsas att hon inte fattar.

Ta bilden här ovan från Monas Universums blogg. 
Sättet Mona skriver på indikerar på intet vis att anledningen till att hon ens befunnit sig eller handlat på Cellbes är för att kunna göra den här reklamen.
Hon ”råkade” ingenting utan hon var där för att hitta saker att marknadsföra.
När man ser bilden här ovan så är kanske ”innehåller betalt reklamarbete” tydligt men det är bara för att jag klippt bort allting som fanns i mellan och för att ni vet vad ni ska leta efter eftersom inlägget handlar om marknadsföringslagen.
Och det är en del av problemet.
Du SKA varken behöva leta eller veta!
Jag missade det första gången, men blev misstänksam av hennes inlägg och gick tillbaka och mycket riktigt – reklam.

Så här såg det ut i sin helhet.
Testa att gå in här för att hitta inlägget och se hur ni uppfattar det, och låtsas som att ni inte vet vad ni ska leta efter. 
😉

Vem skrollade inte fort som tusan förbi den enorma reklamen för Glacial utan att ens notera vilken kategori Mona valt?
Hon har alltså märkt ut det här inlägget på exakt samma sätt som hon märker ut alla andra inlägg, vilket smälter in snarare än står ut för läsaren.

Det som också direkt bryter mot marknadsföringslagen är att hon inte uppger vilket företag som står bakom den betalds reklamen.

Titta på dessa två exempel här nedan – tycker ni att Monas, eller majoriteten av influencers är så här tydliga?
”Det är inte tillräckligt tydligt att använda ”#samarbete” eller ”i samarbete med” skriver KO i sin vägledning det är lite intressant!

Jag upplever det som att många varken använder ordet ”reklam” eller skriver ut vem som betalar för reklamen utan nästan missbrukar sönder ordet ”samarbete” som inte ens är godkänt av KO.


HÄR kan Mona och alla andra aningslösa influencers läsa den nya vägledningen om de behöver friska upp kunskaperna lite.
You are welcome, gang! 😉

Ja, jag har läst Monas inlägg om Paolo Robertos fru och hur hon och andra människor i hans närhet blir straffade av hans brott.
Vems fel är det?
Paolos. 
Ingen annans än Paolos. 

Hur kommer det se ut efter corona?

Alltså, I love it och tänker köpa den. Det är bara ett problem. Maken och jag har inte riktigt samma smak.”Alltså, vafan, lobotomerade dom dig på sjukhuset? Den där ser ju förjävlig ut!” // Monas Universum

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det kommer se ut efter coronakrisen.
Hur många hem har hobbyrenoverats ”hellre än bra” , fått nya tapeter eller golv och hur många märkliga inredningsdetaljer, kläder eller annat har klickats hem för att klickfingrets ägare haft tillräckligt mycket tid för att hitta till försäljningssidan?

Hur många konstiga rätter kommer ha tillagats och mängden märkliga bakverk som bakats i uttråkade kök går bara att spekulera kring.
Hur många människor kommer på riktigt börja tro att det bor en ”Sveriges mästerkock-vinnare” i dem?

Kanske kan vi sammanställa en ”coronakokbok” med de hundra absolut bästa recepten som tagits fram i isolering?
Kalops-pannkaka, margarin-latte eller vitlöks-aladåb, fylld med cocktailfrukt och Mamma Scans köttbullar?
Visst låter det lockande, och då har jag knappt ens kommit igång?

Än så länge har jag inte köpt eller renoverat något corona-inspirerat men det är nog bara en tidsfråga.
Har ni?

Aladåben – ett konstverk för både matbord och mage.

Ps. Girafflampa? Ja eller nej?
Jag säger ja! Sambon – förmodligen NEJ!

Ps 2. Att hela världen kommer behöva en detox från TikTok är en sak som är jävligt säker och än så länge VÄGRAR jag både skaffa och konsumera skiten!