Stackars lilla bloggare…

149 kommentarer

Haha jag älskar din vas ?

Haha snygg Klongvas. Men camcam, snälla svara på varför du inte skriver om Sindy och Micke? 🙁

för ingen bryyyyr sig! orka spä på deras skit.

För att det finns inget att skriva om? ?

Vad ska man skriva om?
Två destruktiva människor som tror att förhållanden räddas av att skaffa barn efter barn. Nu är killen utsparkad, de kommer passa på att skaffa nya respektive ett tag för att sedan återgå till tvåsamhet, kanske ett tredje barn också. Why not liksom.
De älskar ju varandra så.

Hahahaha bilderna!
Bra sammanfattat inlägg. Förstår inte hur tjejen ifråga inte själv ser hur illa det låter när hon skriver mamma och pappa ska köpa grejer till mig för jag är utmattad efter alla events, middagar och fester

hahah, så himla roligt inlägg ???

Vad hette det där programmet som fanns för många år sedan nu där Nicole och Paris Hilton skulle prova på riktiga jobb? Känns verkligen som att det borde komma tillbaka med nytt koncept; Bloggerskor får prova att ha riktiga jobb i en vecka eller två.

the simple life!

Haha åh, jag älskade den serien! Någon som vet hur man kan hitta den nuförtiden?

Youtube. Girls next door och typ alla de där finns på youtube. Ibland försvinner de men laddas upp igen efter ett tag. Älskar Nicole ?

Tack! Tänkte inte på att det kunde finnas hela avsnitt där. 🙂

Tänkte just – Det hade varit kul med ett program där folk får prova varandras jobb i en vecka. Folk med helt olika jobb helt enkelt, typ bloggare vs. *något skitttungt och fysiskt jobb*

Hade varit kul. Och högst intressant.

Ja! Vem vill prova på sjuksköterska i en vecka? Gärna en politiker?
Har precis slappnat av i soffan för en ledig helg, benen är så trötta, men huvudet är stolt över det grymma jobb vi gjort under veckan, både undersköterskor, sjuksköterskor och läkare.
Lyfter telefonen och har redan fått tre sms från avdelningen, inget ovanligt. Det saknas sköterskor för 5 pass totalt i helg, kan någon komma?!?
Suck.

Men vi är alla jävligt tacksamma för att ni sjuksystrar finns och sliter så hårt som ni gör! Utan er så hade ju inte samhället gått runt.
Så tack!
Se nu till att ha en riktigt mysig och avslappnande fredag! 😀

Men å, tack!
Sjuksköterska är värdens bästa jobb men med världens sämsta arbetsmiljö.
Trevlig fredag på dej med!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Tycker dock det var fruktansvärt taskigt att göra sig lustig över hur någon annan känner. Så gör man inte.

det kanske inte är rätt, men det är roligt!

Ja men det hade kunnats göra på ett helt annat sätt än att ta en verklig person och kalla henne för ”lilla bloggare” och håna hennes känslor och tankar totalt.

Psykisk ohälsa ska tas på allvar och är ingenting man ska skoja bort men det finns grader i helvetet även där. Som fd utbränd blir jag nästan provocerad av hennes inlägg. Är man utbränd orkar man ingenting, men den här tjejen vill bara plocka russinen ur kakan och bara göra roliga saker medan vardagsbestyr och annat är alldeles för jobbigt för henne. Orkar man åka till New York en helg eller gå på 18 events på en vecka men samtidigt inte ”orkar” skaffa egna vitvaror så är man inte utbränd. Man är bortskämd.

Fast det finns olika grader av utbrändhet också Camilla. Det finns också tecken på utbrändhet/väggen som ska tas på allvar. Bara för att du agerade och klarade av vissa saker när var utbränd, är du och dina upplevelser inte mallen.

Med det sagt, så känner jag att problemet ligger hos Hannas föräldrar här. Är Hanna, eller kommer hon bli utbränd så är det med största sannolikhet hennes föräldras curlandes fel. Det finns ju inget som helst utrymme för henne att växa som människa om det alltid finns någon som håller i handen eller räddar upp. Ett vanligt vardags-nederlag för henne, måste ju bli som om något dött för en annan.

Sen kan man ju helt klart störa sig på sättet hon formulerar sig och den bild hon ger till läsarna. Men ingen i detta kommentarafält vet på riktigt hur hon mår. Det är viktigt att inte glömma.

Vill också påpeka att jag själv varit utbränd och vet endast vem Hanna är genom denna blogg.

Det finns ingen grad av utbrändhet där man klarar av allt kul men inget tråkigt. Det kan vara lättare psykiskt att göra roliga saker då och då, men den fysiska utmattningen struntar i om det du ska göra är kul eller tråkigt. Finns ingen logik i att klara av att resa, men inte klara av det hon lägger på sina föräldrar.

Fast nu pratar du om ditt utmattningssyndorm. Jag jobbade på, till synes, helt normalt under min utbrändhet. Jag förstod inte. Inte ens när jag fick panikattacker innan och efter jobbet. Samtidigt som jag jobbade med konstant flimmer. Det var inte förrän jag kände att jag inte brydde mig om jag dog av dom där strokesen, som jag alltid var säker på att jag fick, som jag sökte hjälp och fick utbrändhet på papper.

Så lägg ner med ditt ”jag vet hur det fungerar” snack. Folk är olika.

Utbrändhet drabbar psyket och kroppen. Hade hon skrivit att hon mår allmänt dåligt och inte klarar av saker är det en grej, att inte klara av tråkiga saker men fixa allt som är kul är inte utbrändhet. Du är inte utbränd eller har brutit ihop bara för att du inte klarar av att köpa vitvaror, då hade hon inte klarat av att åka till new york heller. Hon kanske har för mycket att göra, men det är en annan sak. Alla reagerar olika, men ändå rätt lika, och hennes sätt att leva rimmar dåligt med innebörden av diagnosen. Det är inte jag som målar upp det så – det är hon.

Men lol, Hanna skriver ju inte att hon är utbränd utan att det är för mycket och att hennes prestationsångest gör att hon inte känner att hon räcker till. Varifrån har du fått för dig att hon sagt att hon är utbränd?

Varför försöker ni förklara att hon inte är utbränd? hon har aldrig kallat sig utbränd utan stressad.

Man kan utbränd utan att ha jättemycket att göra och även av roliga saker. Hon borde nog lära sig att tacka nej och prioritera, men jag kan förstå att man är rädd för att man kommer förlora följare om man köper vitvaror isf åker på lyxiga resor.

Jag har diagnosen utmattningssyndrom nu och jag reagerar som dig. Nu efter några veckors vila är det bättre, men i början var jag glad om jag kunde sköta min hygien liksom. Kunde vara en kamp att gå från sängen till badrummet för att borsta tänderna till och med. Man orkar ingenting när man väl ’bryter ihop’ på riktigt.

Hanna skriver ingenstans att hon är utbränd, var har du sett det? Hon har känt att det blivit för mycket och hanterar det genom att be om hjälp. Tack vare hjälpen orkar hon med resan. Hade hon varit utbränd hade hon säkert inte orkat med det, men det har hon som sagt aldrig sagt.

Hur ska tjejer kunna stoppa i tid, om de hånas så fort de bromsar när de känner av varningssignaler? För att förhindra utbrändhet och utmattning behöver man ta känslor av stress på allvar innan det är för sent.

Jag har också varit utbränd. Jag vet hur det känns att ligga med hög puls i sängen med gråten i halsen och tänka att somnar jag nu så hinner jag sova 1,5 timme innan jag går tillbaka till kontoret och jobbar jag till 4 på morgonen sen så hinner jag sova lite då också innan jag går tillbaka kl. 7… men så somnar man inte för att göra-listan går på högvarv i huvudet och fingrarna domnar bort för man hinner inte ta fulla andetag. Jag vet hur det är att ha sjukskriva kollegor och arbeta 19 timmar per dygn. Däremot vet jag INTE hur det är att gå på spa, fika, fixa naglarna och dricka champagne och bli så ”utmattad” att man ber mamma köpa saker till lägenheten medan man själv åker till New York.

Alla upplever olika saker olika och självklart får man känna vad man vill men man får nog räkna med att folk undrar vad sjutton man håller på med när det är fullt möjligt att tacka nej till 24 timmars spadag om man nu inte pallar det. Vi andra som är anställda har bara alternativet att säga upp oss.

Skrev hon verkligen ”Efter det sofistikerade glaset på Berns”? SOFISTIKERADE GLASET?

Förlåt men det där ÄR faktiskt lite skrattretande. Men det gör mig även nedstämd. Vad i hela…??? Liksom.

Hon skulle komma och leva mitt liv!

Är hemma med barn hela veckorna medan jag driver mitt egna företag (och blogg som sidospår!), pluggar till ridlärare en kväll i veckan. Jobbar 20 timmar som ridinstruktör och beridare på helgen (dvs 10 timmars dagar). Dessutom gymmar jag och tar hand om hem och hushåll. Ibland hinner jag till och med laga mat 😉 Ovanpå det har min sambo långa arbetsdagar eftersom han jobbar som projektledare tillsammans med sin syster som är inredningsarkitekt: får väldigt lite avlastning.

Känns HELT världsfrånvänd denna unga tös.

Https:nouw.com/missj

Jag tror känslan dessa bloggerskor egentligen har och mår dåligt av är… tomhet.

Håller med. Tror det ligger mycket i det och att många människor behöver ett tydligt sammanhang med kollegor och tydliga gränser mellan vad som är jobb och fritid. Man säger ofta att arbetande vuxna i Sverige och Danmark mår bättre än samma målgrupp i UK och USA just pga hur vi värnar om work/life balance. Vi har mer av en tradition av att man har ledigt när man har ledigt, man fikar tillsammans, äter lunch ute eller i ett gemensamt kök istället för en macka framför datorn och man har möjlighet att vara hemma med sina barn vare sig man är nybliven mamma eller pappa. När man bloggar eller är influencer på heltid så är ens liv (eller i alla fall den falska fasad man skapat av ens liv) också ens jobb och man får naturligt sätt inte samma avgränsning mellan vad som är arbete och vad som är fritid.

Håller med er. Tänker också att det måste vara så tärande när allt allt ALLT ständigt handlar om yta och perfektion, när man inte ens kan äta frukost utan att behöva stagea en bajsnödig bild. Skulle aldrig ha orkat leva det livet.

Ja, det är bara att kolla på Engla…
Där ser ni vad mångårig ytlighet och konsumtionshets gör med en människa.
Utbränd, sjuk och hängig jämt och ständigt, trött och utmattad, mår psykiskt dåligt osv.

Jag är själv utmattad och blir irriterad hur bloggtjejer börjat missbruka att ’de bryter ihop’ och är ’utmattade’ (Tänker på Bianca). Jag har förståelse att de kan göra det, men newsflash – bryter du ihop på riktigt orkar du inte jobba, resa eller ens bry dig om din lägenhet. Du ska vara glad om du orkar gå och handla mat liksom. Och vuxna personer som lämnar över allt ansvar på föräldrar… Och är okej med det? Jag reagerar verkligen för det är en SKÖN känsla att klara av saker själv och ingen är superman, man kan ta en sak åt gången. Man behöver inte inreda hela sitt hem på en dag. Jag ber också om hjälp ibland, vid flytt av tunga möbler eller vid inköp av saker jag har noll koll på, det tror jag de flesta gör. Men då är jag där och hjälper till. Skulle aldrig ta en resa och låta mina föräldrar göra massa jobb i mitt hem under tiden, inte ens om de erbjöd sig. Det har jag varken lust med eller samvete till. Älskar din vas föresten, tejp löser allt ?

Håller med. Sen fattar jag inte grejen med såna som Bianca t.ex. som gör extremt mycket samarbeten hit och dit. Nåt nytt som dyker upp på insta hela tiden tycker jag. Samtidigt är hon väldigt utbränd enligt henne själv – borde inte lösningen då vara att INTE hoppa på dessa samarbeten då? Pengarna strömmar in ändå så behovet av att göra samarbetena finns ju knappast.

När det gäller Bianca så tror jag faktiskt att det finns en stor risk att hon till slut kraschar helt. Hon jobbar extremt mycket samtidigt som hon är öppen med hur dåligt hon mår psykiskt. Men hon är inte där och när hon satt och sa att hon hade utmattningssyndrom så satt jag och tänkte att det kommer bli en stor chock för henne om hon får det. Det går liksom inte att köra på ändå, hur roligt jobbet eller annat är, kroppen säger ett definitivt nej. Jag har fått sätta mig på backen efter att ha slängt sopor på tomten för att hjärtat slår och kroppen skakar. Jag kan domna i hela kroppen efter att ha diskat. Det är bra att de känner att det blir för mycket, men tycker som du, dra då ner på jobben och ta en paus

Psykisk ohälsa kan drabba alla, ja. Och det kan ha drabbat henne, ja. Men den här utmattningen hon nämner känns ju helt som en kombination av felprioriteringar och bortskämdhet. För vad hade hon fått göra om inte föräldrarna funnits där? Jo, avboka ett och annat restaurang- och spabesök för att få det att gå ihop i hemmet. Det hjälper inte att lämna över ansvaret på föräldrarna och löser definitivt inga problem utan snarare skapar dem.

Vad ger er rätten att sitta och håna hur hon känner? Jag har mått skit, verkligen SKIT i ett arbete som kanske inte anses för att vara det tuffaste för alla. Jag kämpade med inre djävular dagligen. Vem säger att inte hon gör samma? Jag tycker synd om henne. Jag hoppas hon får hjälp till bekämpa den kamp hon har.

Varför ens göra ett inlägg där du hånar en tjej som tydligen lider av psykisk ohälsa? Och samtidigt ser man en #metoo badget längst upp i bloggen.

Hon skriver att hennes to do-list är för lång och att hon inte hinner tänka och reflektera över sina dagar, inte att hon brottas med inre demoner eller lider av psykisk ohälsa. Har hon för många event och för många lägenheter att inreda till sig själv så kortar hon helt enkelt ned sin to do-list.

Hade hon skrivit att hon inte kunde hantera sina event längre pga ångest eller annan problematik så hade ju ingen gjort narr av det.

M, du tror alltså (på riktigt) att folk snackar öppet om psykisk ohälsa? För det är inte alls tabubelagt i dagens samhälle? Ledsen att krossa den bilden, men många skäms över det. Själv tog det mig 1.5 år innan jag ens erkände det för mina närmsta.

Men du på allvar att vi ska sitta här och kommentera något hon INTE bloggat om? Eller håller vi oss till det hon HAR bloggat om? Ledtråd finns i namnet på den här bloggen.

Som sagt, hennes blogginlägg får henne att låta bortskämd. Sen vad hon väljer att inte blogga om det får hon ta med sina nära och kära. Det kan vi ju inte gräva i.

Man kanske kan försöka vara en god medmänniska och tänka ett steg längre, läsa mellan radern osv. Måste man gå ut och berätta precis rätt upp och ner varför man mår dåligt och hur pass dåligt man mår för att inte bli skrattad åt?
Får man inte må dåligt för att man inte har en traditionell vardag?
Man har inte rätt till sina egna känslor alltså utan ska skrattas åt. Fint. Väldigt fint av er.
”Du som har det så bra kan inte må dåligt! Du vet inte vad det är att må dåligt på riktigt!”
Ne.. vet ni vad..

Jag säger inget om vad hon mår dåligt av och ingen värdering i hur hon mår.
Däremot låter det för mig bortskämt att välja att mamma och pappa ska fixa tråkiga vuxensaker. Det är för mig märkligt även om det var så att hennes dagar bestod av att jobba på förskola.

Underbart inlägg. Tänk om Hanna skulle få testa en vanlig heltidsarbetande ensamstående mammas vardag en vecka….

Vem vet, hon hade kanske klarat det bättre. Tydliga ramar osv

Men JA. Så trött på folk med glassiga jobb som gnäller att de har för mycket att göra (jag hör själv till gruppen och ser till att aldrig gnälla för jag vet också vad seriöst jobbiga jobb innebär, typ sjuksköterska). Var tacksam istället. Kanske svårt om man aldrig haft ett ”riktigt” jobb dock.

Som nära vän till Hanna tycker jag faktiskt inte att det är okej att skriva så här. Det är ingen annan än Hanna som vet vad hon känner och hur utmattad hon blir.

Bortom hennes ”Veckans planer” så jobbar Hanna stenhårt varje dag. Och det hon väljer att ta med er på är givetvis inte bara jobb? Människan måste väl få leva lite också?

Det som skrivs i bloggen behöver inte vara det som hon blir utmattad av. Givetvis bidrar allt men inte en brunch eller utekväll som får henne utmattad.

Give the girl a break Cam!!

’Människan måste väl få leva lite också’ Just det som är poängen. Är du utmattad orkar du inte leva. Du orkar knappt en av de grejerna som står. Hon kan skriva att hon har för mycket att göra och inte hinner med, det är fine. Men att komma med sånt prat blir bara provocerande för oss som vet vad det innebär att vara utmattade och har brutit ihop. Hon framstår som bortskämd.

Låter toppen Dani, att hon har en vän som bryr sig om hennes välmående. Dock låter det som att hon väljer att ”leva lite också” väldigt mycket av tiden. Du som hennes vän kan kanske hjälpa henne prioritera bland hennes events och 24-timmars spadagar om hon själv hamnat i en situation där alla åtaganden (och allt levande lite också) stressar henne till den milda grad att hon känner sig utmattad. Räcker ju inte med att hon skriver inlägg om detta i bloggen för att hon ska må bättre.

Har själv gått in i väggen/depression. Under den perioden så handlade det inte om att jag skulle välja och vraka mellan nöjen/jobb att göra. Var ingenting om att få leva lite också. Det var tårar varje dag, sov bort dagarna, orkade inte tvätta håret, sminka mig, träffa de få vänner jag hade kvar m.m. Att dra iväg på resa, träna eller festa fanns inte på kartan. Det är utbrändhet i mina ögon. Och det finns många med liknande fall. Jag började gå till en coach och tog mig på så sätt ur det.

Tvekar inte på att hon jobbar hårt och att hon kanske går igenom en tuff period. Men känns som att utbrändhet är helt fel ord att kopplas ihop med henne. Känns så fel att det finns människor som går igenom det jag gjort och sedan får läsa om hur deras diagnos/syndrom istället liknas med bortskämdhet eller i-landsproblem.
Utbrändhet är inte att leva livet, slänga tråkiga saker på någon annan medan man drar iväg på fest & shopping resa till NY.

Att sedan gå in på hennes blogg nu och se bilder från ett ”pälsevent” där tjejerna fick plocka på sig jackor som stöttar pälsindustrin känns ju också väldigt fel om livet just nu är så jobbigt…

Jag fick höra från flera att jag kan väl åka iväg på någon semester för att vila upp mig i lugn och ro. Bara tanken på överhuvudtaget komma iväg till en flygplats var övermäktigt, även med taxi. För att inte tala om bokning av resan, kolla försäkringar och packa. Helt omöjligt när man är mer än bra lite utarbetad som de flesta verkade tro att jag var.

Måste bara få ventilera en sak – När jag ser att flera bloggare är på samma pressresa (just nu Flora, Vanja och Josefine och någon mer…) så tappar jag lusten att läsa deras bloggar på en sekund. Då väntar jag ut den eländiga resan och går in igen några dagar senare. Så otroligt zzzznark att få se samma Yves-Rocher-hets från 5 olika vinklar….

Jag fattar inte riktigt skillnaden mellan pressresa och samarbete?! Eller jo jag förstår att pengarna som bloggarna får är bundna i resans värde, typ? Att de får resan gratis, men inga rena cash? Läste hos flora att hon inte är bunden att blogga om det och att det därför inte är ett samarbete, men alltså själva syftet med att bjuda dit influencers måste väl vara att de ska blogga om det och därigenom generera pr?! Vad är då skillnaden? Att de inte skrivit på avtal om att blogga utan att kravet är mer ”outtalat”? Men jag tänker att den bloggare som väljer att INTE skriva lär ju snabbt få dåligt rykte och inte bli bjuden/få samarbete mer, så i verkligheten är det väl ett ganska konkret krav ändå? Aja störigt oavsett, bara att pausa läsandet i några dagar 🙂

Håller verkligen med!

Fast utmattning handlar ju inte endast om hur mycket man har att göra utan snarare stressorer och brist på återhämtning. Är så trött på att en person har ”rätt” att vara utmattad om denne har barn, jobbar 20h/dag, har en massa uppdrag, ett hektiskt privatliv osv. Tycker snarare att diskussionen bör handla om hur ohälsosamt hela influencerlivet är/verkar vara. Stressen kring att ha ett perfekt liv; hem, kropp, lyxiga resor, många vänner, en perfekt relation, enorm konsumtion mm. Tror på riktigt att många av dessa unga tjejer känner en enorm stress trots att deras arbete är flexibelt och på många sätt lyxigt om man jämför med de flesta andras arbetsliv.

Men vissa grejer kan man mer eller mindre lätt tacka nej till. Man kan tacka nej till ett 24 timmars pressevent och ligga hemma och pilla sig i naveln istället. Man kan inte tacka nej till sitt stressiga jobb på akuten, pendlingen dit, sina räkningar och sina två barn. Om du förstår vad jag menar.

Man kan definitivt inte tacka nej till sina barn, man kan inte ens sjukskriva sig från dem ?

(Fortfarande mardrömmar från när hela familjen var magsjuk och familjens två individer under 3 år behövde assistans hela tiden samtidigt som man bara ville självdö)

Det ”jobbigaste” med barn, förutom den krattiga sömnen, är faktiskt att behöva ta hand om sjuka barn när man själv är sjuk och behöver vila ? Har också varit magsjuk själv och haft magsjuka barn samtidigt. Fy f-n!

Jag förstår absolut vad du menar. Jag håller med om att influencer är ett jobb men dock ett jobb med många fördelar och mycket mer flexibilitet än ”vanliga” jobb. Det jag ville ifrågasätta är att folk verkar tro att utbrändhet handlar om hur mycket man har att göra. Samt att vi, och de som jobbar som influencers, borde börja prata om de delar av att vara influencer som verka leda till att många mår dåligt.

Jag gissar att det som får dem att må dåligt är brist på rutiner, konsumerism (bara yta och fjäskande varumärken), för mycket alkohol och en allmän känsla av meningslöshet som följd.

Tekniskt sätt kan du tacka nej till ett stressigt jobb på akuten. Påverkas du negativt av ditt jobb, det är stressigt och du mår dåligt av det, byt jobb. Du är inte fast på ditt jobb bara för att du har ett vanligt Svensson jobb. Som någon skrev i en kommentar här, orkar inte med människor som anser sig ha rätt till utmattning för att det har ett ”vanligt” jobb och barn medan vissa andra inte får ha det för det har ett annat jobb..

Suck. ”Byt jobb.” Oookej. Alla kan bli utbrända, säger bara att det är lättare att tacka nej till ett event eller tio än att byta jobb. ?

Och jag orkar inte med människor som fått för sig att det bara är att ”byta jobb”. De måste undantagslöst vara under 25 (hoppas jag iaf)

Nej självklart vet jag att det inte bara är att byta jobb över en dag, och jag vet att det är hög arbetslöshet och att vissa kämpar stenhårt med att få ekonomin att gå ihop, har svårt att få jobb och tar allt dom kan få för att få det att fungera. Men ingen ”tvingar” en att vara på jobbet och det är ju inte omöjligt att byta jobb om man vill. Tycker man att det är stressigt och man håller på att bli utbränd/utmattad så kan det antingen vara klokt att jobba mindre eller byta jobb helt enkelt, sen VET jag att det är lättare sagt än gjort. Man kan ju inte pausa livet liksom. Men alla upplever sina jobb och psykisk hälsa olika, och tycker inte att man har rätt att sitta och klaga på någon annan för att den inte har ett ”lika stressigt jobb”. Man har mycket väl möjlighet att byta jobb om man vill, önskar att fler kunde göra det för tyvärr känner sig många fast i ett jobb de inte trivs i utan att känna att de har möjlighet att påverka sin situation.

Men förstår du i praktiken hur svårt och nästintill omöjligt det är att byta jobb om man vantrivs?
Jag hade ett jobb där jag grät mig själv till sömns i princip för att jag inte ville somna för att på morgonen behöva gå tillbaka…

… som tur var för mig har jag en sambo med en okej lön som gjorde så jag kunde säga upp mig. Jag fick från en lön på 30,000-35,000kr innan skatt till att nu ha ut 12,000kr netto.

Hade det inte varit för att min sambo kan betala mer utav våra fasta utgifter hade vi behövt flytta, byta bil… detta hade även påverkat min femåriga dotter.

Jag är tacksam VARJE dag mot min sambo för han lät mig ha möjligheten att kunna sluta jobbet.

Jag har jobbat varje dag i princip sedan studenten (10år sen) och alltid haft ett relativt välbetalt jobb. Har alltså 10 års arbetslivserfarenhet i ryggsäcken.

Har sökt jobb i ett halvår utan napp.

Så att säga att det ”bara är att säga upp sig”… är i mina ögon så upp åt väggarna fel.

Hur ska en ensamstående mamma lösa det?

Självklart kan man säga upp sig.. flytta till en etta.. och leva med sina barn på makaroner & korv.. men spontant känner jag väl att vi hamnar väldigt långt ifrån en rimlig lösning i så fall.

Självklart är det en process som tar tid, menar så klart inte att man bara ska säga upp sig bara sådär, man kan ju börja söka andra jobb medan man fortfarande jobbar på sitt gamla tex. Jag vet hur verkligheten ser ut, det är super svårt att få jobb och många kämpar. Jag är ledsen om det låter som att jag tycker att det bara är att söka nytt och att alla kan få ett nytt jobb bara sådär, men jag förstår att jag har uppfattas så..

Hoppas du hittar ett jobb som du trivs med snart 🙂

Har en bekant som säger ”byt jobb” så fort någon säger något negativt om sitt jobb. Den inställningen irriterar mig. Nej, det är inte bara att byta jobb, iallafall inte om man är i en bransch där konkurrensen om jobben är hård. Jobb betyder först och främst ekonomisk trygghet, så är det för de allra flesta. Har man dessutom barn och hus är det liksom inte bara att dra upp bopålarna och flytta för att man hittat ett spännande jobb 30 mil bort.

Men kommer fortfarande alltid jobba för att peppa människor som inte trivs med sitt jobb, ska jag bara konstatera att ”nej tyvärr det är kört för dig för det är så svårt att byta jobb, du får leva med att vantrivas på jobbet”. Nej kommer alltid försöka peppa människor att göra förändringar från något de inte trivs med även om det är tufft, man kan försöka hitta möjligheter, det betyder inte att man bara ska säga upp allt och flytta eller lämna en inkomst bara så där

Du har rätt i att man inte ska ha åsikter om VARFÖR en person blir utmattad. Det kan man bli av lite allt möjligt. Men hon är inte utmattad, det är det som blir så provocerande. Hade hon varit utmattad hade det stått något liknande med – Jag är så slut så jag har fått avboka alla veckans planer, jag kan inte åka på min resa och mina föräldrar har fått hjälpa mig att köpa hem mat.. Jag orkar ingenting

Hon skriver om någonting hon inte är och inte har någon kunskap om. Där ligger problemet och därför reaktionerna.

Exakt

Kommer Maggan att sparkas från postkodlotteriet nu?

Varför skulle hon bli sparkad?

Maggan är det enda roliga med/kring Postkodlotteriet, så varför skulle hon bli det?

Nu blev jag väldigt nyfiken!
Varför har du misstankar om det?

En sexsistig instagrambild har det rasats om….

Usch så osmakligt! Kräks på denna dubbel moral.

Tycker att man generellt ska ta pyskisk ohälsa på allvar. Vi kanske inte vet allt men för mig låter det ju som en riktig lugn drömhelg. känns som det börjar gå mode i att bryta ihop vilket känns så jäkla trist när vi som varit utbrända vet att det inte är något man får en släng av direkt. Men visst, känner hon att tempot är för högt så är det väl bra att uppmärksamma det och anpassa sig, önskar verkligen ingen att bryta ihop!

Sedan som student kan jag få ett lätt utbrott på många bloggare som presenterar liknande kalendrar med typ att gym eller rent sociala saker inbokade på ”arbetstid”, vet de ens om hur priviligerat det är att ha så mycket tid???

Kan det möjligtvis ha med deras alkoholintag att göra? tänker på centrala nervsystemet alltså, inte att dom skulle vara missbrukare.

Det är jobbigt att ligga på topp och leva livet. Vet inte riktigt vad egentid är för en bloggare. Iof så är utbrändhet inget att skämta om. Det är fruktansvärt och tar lång tid att komma tbx.

Du skriver så ofta om att du själv har så mycket erfarenhet av psykisk ohälsa Camilla. Därför är det så förvånande när du gång på gång snarare visar prov på en rejält bristande kunskap i området. Även din empatin brister ganska duktigt ganska ofta.
Ta en rejäl titt på hur du väljer att tala om människor på din stora offentliga plattform. Det du skriver här påverkar många. Både de du skriver om och de som läser det du skriver. Är du verkligen så oförstående kring att ditt kommentarsfält så ofta fylls med så mycket elaka kommentarer?

Förövrigt tycker jag det är så himla lågt att skratta åt eller nedvärdera någon annans känslor. Det finns alltid någon som har det värre än man själv. Men ens kamper och inre känslor är ens egna och ingen kan komma och säga hur man ska och inte ska känna för att de själva har andra erfarenheter som de försöker applicera på dig och ditt känsloliv. Det finns inga kriterier man måste uppfylla för att få lov att lida av psykisk ohälsa. Det finns inget som heter att jag har det så mycket tuffare än dig så du ska inte klaga.
Psykisk ohälsa är inte direkt kopplat till det liv man lever utan kan drabba vem som helst när som helst. Och ingen har rätt att skratta åt, håna eller nedvärdera de känslor man har inom sig.

Punkt jävla slut.

Word, word, word!!!

Om man känner att man är på bristningsgränsen och sen försöker göra någonting åt det är jättebra, men att prioritera på så sätt att man ger ens föräldrar skitgörat och väljer att fortsätta pressa runt på event, dricka alkohol och få gratisbehandlingar, DET ÄR PROVOCERANDE. Sluta gnäll ut i bloggen och ta tag i grundproblemet istället, skaffa en assistent eller fan vet jag, men att skrika ut klagosång gynnar ingen, det provocerar bara mer då det enda man ser som är hektiskt i hennes liv är nöjen.

Sist jag kollade var ingen tvungen att blogga och rusa runt på galej och olika events. Det går alldeles utmärkt att söka jobb inom vård, handel etc. Hatar när bloggare ba ”ååååh vad jobbigt jag måste dricka bubbel på en releasefest ikväll”…ehh.

Om man får spekulera lite så kan jag tänka mig att det är stor press att hålla uppe i polerad och fin fasad. Att träna och se så där instagramtjej-perfekt ut. Sånt går ju bara inte att leva upp till när man har ett vanligt heltidsjobb, när inte själva ens egna liv är ett projekt för att göra sig själv till en säljbar produkt.

Tror också att det är en del i image:en att framstå som stressad, man vill vara viktig och populär som har så himla lång ”to do-list” .. Att vara den stressade och starka men ändå svaga och vackra kvinnan..

Jag önskar att min sambo, som är sjukskriven pga utmattning och har varit det i över ett år, orkade slänga soporna eller gå ut med hunden….

🙁 Jag har tänkt så själv, tur att jag är singel för jag måste vara den absolut sämsta partnern just nu..

Är man utbränd så orkar man inte bruncha eller gå ut och dricka drinkar. Jag har sjölv varit utbränd i flera år, så jag vet vad jag talar om, ur mitt perspektiv.
Jag vet inte om jag är för gammal (40+), men hela det här med influencers, bloggare, fanns ju inte när jag växte upp. Jag började mitt första heltidsjobb innan jag var 18, och de flesta vännerna arbetade också. Inte tusan gick vi på tjusiga resturanger och åt tre-rätters, och köpte märkeskläder/väskor. Vi klarade oss rätt bra ändå.
På sätt och vis så tycker jag synd om pressen som de unga idag lever i, och jag ska göra allt för att min dotter ska växa upp så trygg att hon inte behöver känna pressen över att leva i en så konstlad värld. För det är ju det det är, hur länge håller den där livsstilen och bloggläsarna? Att läsa såna där bloggar är lite som en skvallertidning, man vet att det inte är sant det man läser, men man kan inte låta bli…

Orka jämföra liv och vem det är mest synd om. Skäms på dig camcam, samt ni andra som håller med.

Bara för att ni kanske haft det värre (för vad fan vet ni om det, ni läser en blogg där hon väljer ut vad hon skriver om, och hur) så gör det inte att det inte är jobbigt för henne.

Så uselt att trampa på någon som har det tufft.

Även fast det ser glamoröst ut, så kanske stressen och pressen gör det jävligt.

Faaaaaaaan för att jämföra och säga att någon annans upplevelse inte stämmer eller är godkänd. Usch.

Man måste kunna hantera sitt egna liv, sätta gränser när man märker att det blir för mycket. Inte slänga över ansvaret på föräldrarna och hoppas att de löser allt som vanligt. Vad gör hon när hennes föräldrar inte längre finns?

Välj tex bort träningspasset en gång. Nu vet jag bara hur jag fungerar men om jag verkligen vill klämma in ett träningspass en stressig dag går det bara skit på passet för jag kan inte släppa stressen. Bättre att skippa det en gången om själen inte orkar, det gör ingen skada alls. Snarare tvärtom. P R I O R I T E R I N G A R

Eller hur? Har man inte tid att köpa en tvättmaskin eller tv är det väl bara att vänta tills man har tid. Hon kommer att överleva några veckor utan rätt prylar. Provocerande att sitta och tycka synd om sig själv när det är så många i världen som lider på riktigt.

Jag hade bara en madrass på golvet ett tag när jag var 20-something. Gick alldeles utmärkt. Och mina föräldrar erbjöd sig verkligen inte att rycka in. Tack och lov! Vilken patetiskt människa jag hade blivit då.

Ja, hennes känslor är bara hennes egna och ingen kan säga att det är fel att bli stressad som hon blir. Förstår dock inte att hon går ut på detta viset och säger hur glassigt liv hon har, vem fan har päron som skulle göra allt detta? Sjukt att bli så curlad. Läser själv en väldigt krävande utbildning och bor för närvarande i en trång etta med min kille, trots att vi bägge är närmare 30 och borde ha ett fint hem att visa upp o barn på g osv.. blir skittrött på både influencers och sociala medier, känner ibland för att gå tillbaks till nokia 3310 för att slippa se skiten och få ångest över allt jag inte har. Nya tidens stress känns som att det handlar om att ytan ska vara perfekt samtidigt som det är eftersträvnadsvärt att ha så många bollar i luften..

Vi har alla våra egna kamper. Som allt som oftast inte tar plats i den yttre välden utan den inre.

Har det slagit dig att hennes kamp kanske just nu är kring att hon känner att hon måste hålla uppe en fasad om ett glassigt glamoröst liv för att behålla/locka följare. Eller med andra ord; trygga sitt egna levebröd. Kanske ser hon ingen annan väg, trots att det kanske är just detta som egentligen får henne att må dåligt.
Det finns inget som säger att hon måste fortsätta så. Men det finns inget som säger att du måste fortsätta med det du gör heller.
Ni har båda två egna föreställningar om vad ni borde/måste göra och hur ni borde/måste göra detta som grundar sig i era individuella erfarenheter, tankesätt och känsloliv.
För mig gör ingen av er rätt eller fel, det är inte min plats att döma, utan ni båda gör högst troligt så gott ni kan precis som alla vi andra.

Man ska vara snäll med pekpinnarna. Överlag verkar människor här inne behöva bli bättre på att ta på sig andras skor, se saker lite mer på djupet och inte döma så himla mycket.

PS OT

Utöver gigantiska huset har Jockiboib köpt sig en Lamborghini Aventador. Dags att ta körkort nu, så han får köra den 🙂 🙂 🙂

Hoppas han skojar

Jockiboisisen

Men snälla lilla du.. Det har han inte alls gjort. Kolla vidare på snapsen han lagt ut. Tydligt att du är avundsjuk. Skäms.

Jag har inte han på snap, såg det på annat håll ?

Innan du gapar ut det på en av Sveriges mest besökta bloggar så ta reda på om det verkligen är sant. Herregud du är ju bara pinsam.

Oj förlåt, visste inte att detta tog så hårt på dig Amanda. Jag är inte mer än människa som också gör misstag ibland! Hoppas du får en fortsatt bra helg. Tänk inte mer på detta nu 🙂

Fyfan vad du är elak och osympatisk! Hur kan du vara så ego och inne i dig själv att du tror att alla är som dig och upplever allt likadant som dig? Fan DU borde växa upp och sluta vara så elak mot alla.

/En som blev utbränd av att vara hemma hela dagarna.

Du blev utbränd av att vara hemma…
Jobbade du hemifrån då eller?

Gissar att hon var hemma med jobbiga barn?

Nu blev jag utbränd av att jag jobbade i snitt 10 timmar per dag i över två år i stressig miljö och blev skadad under tiden utan att vila osv. Så min egen diagnos är stressrelaterad. Men jag har läst igenom alla broschyrer och sådär jag fått och det är tydligen inte ovanligt att personer som är arbetslösa eller av annan anledning är hemma går in i väggen pga psykisk stress. Utmattningssyndrom handlar inte bara om att du jobbat för mycket, en skiljsmässa tex kan få dig att gå in i väggen

Utbrändhet behöver man inte få på grund av ett yrke. Jag har ptsd och har utmattningssyndrom på grund av det, och har haft hela mitt liv i perioder.

Men vilket välskrivet inlägg både till form och innehåll!

Kom in i matchen känner jag bara. Hon och många andra verkar ha ett väldigt jobbigt liv, typ. Det finns något som kallas verklighet!

PS Fem stjärnor för den snygga vasen.

Vad elak du är som bestämmer vad andra får känna och tycka. Din verklighet är inte andras verklighet. Var där din förståelse och medkänsla? Varför måste du hävda dig?

Medkänsla och förståelse har jag otroligt mycket av. Men tyvärr inte så mycket detta fall. Jag bestämmer inte heller vad andra får känna och tycka. Dessutom har jag inte det minsta behov av att hävda mig överhuvudtaget. Jag skrev endast min personliga åsikt! Det betyder inte att jag har avsaknad av medkänslor ch förståelse för andra människor.

Jo, fast tänk ett varv till. Varför behövde du skriva din personliga åsikt? För att hävda och säga ”välkommen in i matchen” – som att din stress är mer verklig än hennes? Du har väl mindre förståelse eftersom du känner att du behövde jämföra din stress och hennes stress – alltså har du inte sån stor förståelse över att alla är olika och har olika mående och olika liv – olika stress.

En del av mig vill skrika typ -DIN LILLA BAJSKORV! Jag har inte sovit sen 2009 och jobbar heltid på hemtjänsten.

Det är väl ditt ansvar att se över ditt psykiska mående? Det är väl inte Hannas fel att du blir provocerad av hennes mående?

Antar att ’seöver sitt psykiska mående’ betyder att hon ska säga upp sig? Och vem ska då ta hand om behövande? En del människor känner ansvar över andra än sig själv.

Absolut inte. Man bestämmer själv hur man vill göra. Men man kan både byta arbetsplats, byta miljö, ändra sina rutiner, ändra kost, meditera, gå i terapi, ta semester eller göra precis vad man känner är bäst för sitt mående.

Jag tror dessutom inte att man ska känna en skuld eller skam om man säger upp sig pga stress. Det är arbetsgivarens jobb att hitta en ersättare. Att känna skuld eller skam över att säga upp sig kan leda till att man blir (ännu mer) utbränd.

Håller faktiskt med dig.Jag håller just nu på ta mig upp efter en utmattningsdepression och vet hur jag mår och har mått.Inlägg som Hannalicious gör mig riktigt provocerad.

Varför blir du provocerad? Känner du att hon inte har rätt i att känna som hon gör? Vad vet du om hennes psykiska mående? Är du arg på henne för att du är utmattad? Varför i såfall?

Ditt mående och hennes mående har ingenting med varandra att göra. Det finns heller ingen anledning till att de ska jämföras, varken av dig eller någon annan.

Du säger att du vet hur du mår och hur du har mått, och detta säger egentligen väldigt mycket men varav hälften verkar gått dig förbi.
Jag har ingen aning om hur du mår eller har mått, och skulle kanske heller aldrig kunna ha det. Åtminstone inte fullt ut. Likadant har jag ingen aning om hur Hanna mår och har mått, och det har heller inte du. Eller någon här. Det är bara Hanna som vet precis hur det känns där inne.
Vilket ansikte ni än visar utåt så har jag ingen rätt att tro mig veta något om varken ditt eller Hannas mående.

Det som händer inom en syns många gånger inte på utsidan, därför blir det dumt när man bli provocerad av den yta som någon visar upp. Den förtäljer ofta väldigt lite av verkligheten.

Det är väldigt många här som skriver att Hanna inte har rätt i att känna, tänka eller säga som hon gör. Ni bestämmer tydligen hur man får känna, ni bestämmer var gränsen går där man är stressad och inte stressad och ni bestämmer att Hanna inte har rätt i att vara stressad. Detta baserar ni på ETT inlägg av henne, eller på det som hon skriver i hennes blogg. Varför måste ni dra slutsatser? Varför måste ni anklaga en person att inte få känna som hon går? Vad vet ni om hennes psykiska mående och bagage? Varför måste ni sitta och bestämma saker om andra människor baserat på vad de skriver?

Jag tycker att det låter mer som att ni blir väldigt provocerade av att andra människor säger att de är stressade för att ni själva känner att det är orättvist att andra är stressade när ni själva inte tagit tag i ert psykiska mående.

Precis som flera av er andra så har jag också varit utbränd. Jag jobbade mycket men inte mer än de flesta andra på samma arbetsplats. Jag blev utbränd men de flesta andra blev det ju inte.det fanns så klart fler faktorer än 60 h arbetsveckor i högt tempo. Och jag blev ju ”knäpp” på vägen till min utmattningsdepression. Jag började att jämföra mig med de andra, sedan behövde jag bli bättre än många av de andra och tillslut var jag i mina egna ögon värdelös om jag inte var både snabbare och noggrannare än alla mina kollegor. Jag kan också bli provocerad när jag hör folk snacka om utbrändhet när deras liv verkar så bra. Men sanningen är ju den att det är väldigt svårt att se och bedöma hur folk mår. Se videon om Therese Lindgren gjorde om vikt eller hur blondinbella bloggade näe hon var mitt i sin separation.

Skitroligt inlägg och jävligt träffsäkert! Stackars lilla bortkommna och klena bloggbrud känner jag bara (… Licious-bruden alltså, inte du Camcam ?) Älskar diy-nivån på din vas. Själv är bäste dräng osv.

Helt obegribligt att bloggare och instagrammare är ett yrke. Bianca Ingrosso, hur går det med körkortet?

Vadå då? Varför får inte det vara jobb? Varför måste hon ha körkort? Har man lyckats då? Är det ett ”måste” för att vara viktig? Varför sticker detta dig så hemskt i ögonen?

Tycker inte att du har någon rätt att säga att hon inte är utbränd. Jag är sjukskriven för utmattningsdepression och ibland försöker även jag gå ut och träffa vänner, men det tar så mycket på mina krafter. Tycker du invaliderar henne och hennes mående. Du kan inte bestämma eller veta hur hon mår och kritisera hur hon hanterar sin utbrändhet.

Lite OT men vafan håller vi på med? Dessa bloggerskor är ju kopior av varandra och sjukt ointressanta at that. Samma pressevents, klädsmak och utlandsresor, glasbord med gulddetaljer och marmor, långpromenader runt Djurgården följt av bananpannkakor, skönhetsbehandlingar (botox vid 23!)… Alltså ni vet vad jag menar. VARFÖR läser vi den här skiten?
Tur bloggbevakning kom så man kan minska på deras statistik iaf. Fast deras succé säger mer om oss än om dem.

Tror många här förväxlar utbrändhet med depression..

Extremt provocerande, ärligt talat. She needs a reality check..

Ett litet utdrag från Lovisa Barkmans blogg:

8.30-9.30 : Fashionablefit boxningsträning träning på Berns
9.30-10.00 : Frukost på Berns
10.00-12.00 : Hem, duschade, hämtade paket.
12.00 Essie lunch av Sofi Fahrman
14.00 Afternoon tea med DeoDoc av Andrea<3
16.00 Träning på BeCore med Casall, megaformer + barre.
Kan ni gissa om jag var trött vid 18 när jag kom hem?

Skrattar bara när jag läser det här, tränat och gått på event en hel dag, haft två timmar ledig tid mitt på dagen och är såå trött när hon kommer hem? Inlägget heter dessutom en stressig dag. Vad är stressigt med denna dagen?! Säg nej till ett av eventen då så har du yttligare en timme till godo att hänga hemma. Kan verkligen inte förstå. Tre inlägg på bloggen har hon lyckats få till den här veckan, och då är det henne jobb?

Ja shit alltså vad jobbigt de måste ha det, själv är man en småbarnsmorsa som jobbar natt inom vården för att få så mycket tid som möjligt med barn och familj. Jag är inte det minsta bitter eller avis, blir bara lite smått provocerad när det gnälls så mycket.

i hennes vlogg hon la upp så var hon också stressad. Hon skulle hämta ut paket och sen gå hem till hennes kompis och fota. Och innan det hade hon varit på ett event och sen hem för att äta lunch? Alltså vad är det som är stressigt? Jag säger inte att hon inte får må dåligt men jag tänker bara att är det inte avkopplande att hämta ut ett paket och fota lite? Och vad händer om hon inte attendar ett event eller en resa? Är det rädslan att bli bortglömd som gör alla dessa bloggtjejer så stressade?

Jag tror att mycket av stressen ligger i att hon (och andra stressade influencers) hela tiden känner att allt hon gör måste vara roligt, se snyggt ut, dokumenteras, läggas ut på sociala medier. Jag tror inte att det handlar om att de gör så mycket saker att tiden inte räcker till, utan att de känner att de måste vara så himla perfekta. Allt måste vara härligt, lyxigt och underbart! Det skapar också stress. Ärligt talat så tror jag att det är svinjobbigt psykiskt att vara i den sitsen och det blir inte bättre av att många av dem har varit det sen väldigt ung ålder. De är vilsna i sig själva och söker bekräftelse non stop. Som en ny slags ”duktig flicka-syndrom”.

Precis! Helt rätt. Varför har vi inte förståelse över att alla är olika, känner olika men är också lika då vi alla är människor och ofta har en press av att ”lyckas” – visa att vi göra roliga och viktiga saker!

Tror också det skapar en stor stress att hela tiden vara on-line. De har ett byggt upp ett ”varumärke” och ska leva upp till det, att du oftast kanske inte kan stänga av.

Människan behöver skapa meningsfullhet i sitt liv. Ett yrkesliv som går ut på att arrangera till bilder, gå på events och köra samarbeten med olika företag (som inte har någon djupare mening) skulle väl göra vem som helst olycklig iom. det är rätt själlöst. Vore intressant se statistik och koppling mellan dessa bloggerskor och psykisk ohälsa och om de finns ngn överrepresentation. En tanke bara.

Exempel på att ta psykisk ohälsa på allvar: när någon uttrycker en känsla av att inte räcka till, litar jag till att personen talar sanning. Jag accepterar dennes upplevelser, trots att jag själv kanske uppfattar dem som irrationella. Detta eftersom jag besitter vetskapen att känslor upplevs som verkliga oavsett om de är rationella eller ej. Jag har förståelse för ATT personen mår dåligt även om jag inte nödvändigtvis förstår VARFÖR personen mår dåligt. På samma vis försöker jag undvika att lägga någon värdering i hur personen hanterar sina känslor, även om dennes agerande kan verka främmande för mig.

Exempel på att inte ta psykisk ohälsa på allvar: när någon uttrycker en känsla av att inte räcka till, händer det att misstror jag personen om det visar sig att dennes agerande inte stämmer överens med hur jag själv agerade/skulle ha agerat i samma sits. Jag låter mina egna erfarenheter påverka min bild av personen, vilken sedan reflekteras i hur jag uttrycker mig kring denne.

Här kommer även ett tips till alla som på riktigt undrar hur man(som relativt psykiskt frisk, antar jag) kan bli stressad av att göra ingenting: plugga lite simpel gymnasiefilosofi för att få svar på den frågan. Börja med Sartre!

Haha jag DOG när jag läste detta inlägget!! Så jäkla bra!! De borde prioritera livet och FÖRSTÅ hur ett normalt liv ser ut. Trött på bortskämda bloggare.

Men snälla alla ni som skriver ”hämta lite paket, gå på lite events, fota lite, hur jobbigt kan det vara?”. Allt detta är en del av bloggares jobb, deras varumärke och bygga upp deras företag så de kan få en lön precis som alla andra?

”gå och hämta lite paket är inte det lite avkopplande”??? Jo kanske om man gör det en gång i månaden men om det ä något man måste göra varje dag för att hinna fota samarbeten med deadlines så är det nog inte så avkopplande längre.

Det är som att säga till de som jobbar som undersköterskor etc ”vika lite lakan är väl rätt avkopplande”. ”Få se liv komma till världen måste väl vara väldigt givande, hur kan man då må dåligt?” jo kanske för att om man måste göra det under tillräckligt stor tidspress under en lång period så blir det stressigt och påfrestande för kroppen!

Usch jag kan verkligen förstå hur stressigt det är att jobba som influencer. Jag tror ingen av dem ”hänger hemma” utan jobbar på flera olika projekt hela tiden via datorn HEMIFRÅN som de förväntas leverera top notch. Stressigt som vilket jobb som helst! Kanske till och med ännu stressigare för att det inte finns några gränser.

Och jag tror helt ärligt inte att events är något som de flesta bloggare går på för nöjes skull, utan för det är så dem marknadsför sig själva för företag. Bloggare är deras egna varumärke och måste också jobba för att få jobb.

Herregud, kom över er själva och inse att det finns fler jobb än de som ni känner till. Hur kan man ha mage att ge sig på en ung tjej på det sättet? Skäms.

Är du på riktigt?! Jag jobbar heltid på ett ”riktigt jobb” OCH hämtar paket, tränar, träffar mina vänner, går på events. Ja jag tycker det är ett skämt att hon beskriver det som jobbigt

Fyfan vad vidrigt inlägg. Hanna måste såklart gå på events osv för att ha innehåll till sin blogg – det är hennes jobb? Jag själv är övertygad om att jag håller på att bli utbränd men vågar just på grund av sådana här dömande åsikter inte säga det till någon vilket gör att jag också har svårt att trappa ner på saker. Utåt sett verkar det nog inte som jag har så mycket, men jag känner sån enorm stress och press över saker vilket i sin tur bidrar till detta. Så tack Camilla för att du spär på oron över att inte våga tacka nej till saker man egentligen inte orkar, för att man är rädd att bli misstrodd.

Skärp er med att vara så dömande, säger någon att den mår dåligt är det verkligen HEMSKT att håna det.

Vilka vidriga kommentarer här. Jag är långt ifrån ett influencerliv men kan ändå föreställa mig svårigheterna. Samt stress och press som Vem Som Helst kan råka känna.

Din utbrändhet/stress är inte exakt som någon annans.

För det första; dessa events osv som Hanna går på är hennes jobb. Såklart kan hon dra ner på saker och ting, men kan vi istället inte ha lite förståelse att en ung tjej har förmågan att ta på sig för mycket? Speciellt i denna nya bransch där det inte finns någon reglerad gräns för hur mycket man får och inte får göra.

För det andra; hennes föräldrar vill uppenbarligen hjälpa till? Och enligt henne är de en del i hennes företag samt att de även får betalt för detta.

Tolkar det som att du Camilla i grunden är bitter på att vara influenser är ett jobb? Guess what, i dagsläget är det ett jobb. Världen förändras, arbetsmarknaden förändras. Ni som inte kan eller vill hänga med kanske då inte heller ska ta del av den eller exploatera den tex genom att ha en bloggbevakning.

Jag säger inte att jag är för denna utveckling att vissa kan tjäna så svinigt mycket mer pengar på detta i jämförelse med andra viktiga jobb. MEN jag skulle aldrig lägga skulden på de unga tjejerna.

What? Vad tror du jag jobbar med? Eh…blogg. 😉