Paula Uribe:
Många influencers säger själva att de mycket hellre ser att folk kommer fram och säger hej, frågar om de får ta en bild osv men i ett omklädningsrum? Där går väl ändå gränsen?
Inte för de tjejer som Paula stötte på efter hon tränat – de hade noll och ingen känsla för personlig integritet eller utrymme.
Det är märkligt det där – bloggare är verkligen allmänt villebråd, även när de är utanför sina plattformar och gör ”privata” saker, som tränar eller hänger i lekparken med sina barn. På samma sätt som de messar, mailar och ringer influencers med sina privata problem så är de inte privata ens när de står nakna i ett omklädningsrum.
Jag var på Island i början av året eftersom en av mina bästa vänner flyttat dit och hon berättade för mig att sångerskan Björk brukar besöka de allmänna utsomhuspooler som landet är så känt för, och där skulle ingen drömma om att be henne om selfies eller liknande i omklädningsrummet. Alla, verkligen ALLA respekterar att hon är där som privatperson och då är hon typ det mest kända de har där bland vulkanerna.
Kenza slutade byta om på gymmet för flera år sedan och åker inte heller kommunalt längre eftersom hon smygfotas hela tiden och inte känner sig trygg och det är hon nog inte ensam om.
När jag läser sådant här så är jag så glad, nöjd och tacksam med att bloggen är så mycket mer välkänd än vad jag är. En välsignelse att inte behöva lägga ut bilder på mig själv i parti och minut och bli igenkänd överallt.
Kanske att jag inte får lika många pressutskick och erbjudanden om resor till LA som mina mer offentliga kollegor men det kan jag leva med.
Själv är bäste dräng och jag kan göra min egna Klongvas om det skulle knipa.
Hur tänker ni kring offentlighet?
Skulle ni sladda fram till en ”kändis” på gymmet och be att få ta en selfe medan de gör utfall eller i värsta fall – schamponerar håret?
Och blir ni imponerade och ”star struck” när ni ser en kändis eller är de bara människor för er? Folk som folk liksom?
Föregående inlägg 